Vilka misstag ha gjorts från svenska politikers och myndigheters sida i samband med flodvågskatastrofen?

Laila Freivalds läste inte inkomna fax från svenska ambassaden i Bangkok. Utrikesministern och statsministern hade ingen telefonkontakt med varandra förrän mer än ett dygn efter jordskalvet. Dessa brister i det akuta läget är uppenbara, och lätta att kritisera för de övriga riksdagspartierna.

Allvarligast är dock den bristande beredskapen i sammanhanget, något som samtliga riksdagspartier har ett medansvar för. En aldrig så snabb reaktion från regeringens sida hade ändå inte kunnat resultera i sändning av några fältsjukhus. Man kan ju inte sända vad man inte har.

Så sent som i början av 1990-talet hade Sverige ett antal fältsjukhus. Så är inte längre fallet. Professor Bengt H Sjölund skriver i SvD den 31/12 -04, under rubriken "OANSVARIGT ATT MONTERA NED KRISSKYDDET":

"Under 1900-talet hade Sverige ett försvar. Det ... var en allsidig nationell resurs av utbildad arbetskraft, transportkapacitet, ledningsförmåga, teknisk och medicinsk kompetens som kunde användas vid samhällskriser.

Som försvarsöverläkare under 1980-talet var jag med om att utveckla denna förmåga inom sjukvårdsområdet. Vi hade många fältsjukhus med övad personal, som kunde operera 80 skadade per dygn och vårda 400 patienter.

Vi kunde omfördela patienter med transportflygplan av typ Herkules som vardera tog 70 bårfall och med passagerarflygplan med bårställningar."

Sedan dess har en nedrustning skett, på ett närmat panikartat sätt:

"Avvecklingen har uppenbarligen skett och sker utan hänsyn till 'upparbetade värden' i form av kunnig personal och materiel för att ge resursstöd till det civila samhället. Försvaret får endast ha militära uppgifter, trots att riskerna för naturkatastrofer och även för terroristattacker är synnerligen reella. Resultaten ser vi i dag. När en stor naturkatastrof inträffar, där tusentals svenskar berörs, sker ingenting."

"Det politiska ansvaret för detta är tungt. Att nedmontera en nationell kri(g)sledningsstruktur i en globaliserad värld är inte välbetänkt, det är oansvarigt."

Sverige hade tidigare så många som 29 fältsjukhus, nu finns bara fyra, varav inget insatsfärdigt. En debattör på Exilen:

"Ett färdigt fältsjukhus är så oändligt mycket mer än tälten och sängarna. Det är all el- och drivmedelsförsörjning, apoteken, medicinutrustningen, kirurgutrustningen, röntgenutrustningen, kommunikationsutrustningen, transportutrustningen, ambulanserna och de fyllda personallistorna. Allt packat och förberett och med telefonlistor för inkallande av personal, snabbt! Det var allt detta vi hade ett 25 - 30-tal av förut, inte några sängar och tält."

NSD den 30/12 -04:

"De svenska researrangörerna har efterlyst fältsjukhus för att ta hand om de många skadade som inte får plats i de överfulla asiatiska sjukhusen. Sanningen är att Försvarsmakten inte längre har något färdigt fältsjukhus i beredskap. De senaste årens nedrustningar har minskat antalet från 29 till fyra.

Av dessa fyra är det bara ett som är 'nästan komplett', som Försvarsmaktens informatörer uttrycker det. Dessutom skulle det ta veckor att rekrytera personal till fältsjukhuset.
Finland och Norge har med kort varsel skickat fältsjukhus. Redan i tisdags var det finska fältsjukhuset på plats i Sri Lanka."

Mycket av vad vi hade har skänkts bort:

"De 25 svenska fältsjukhus som avvecklats har antingen skänkts bort eller skrotats. FN har fått ett, som står i förråd i Italien. Estland och Litauen har fått fältsjukhus från Sverige."

Det handlar också om ledning och organisation. Italien var först på plats, tack vare en r äddningstjänst som inte behövde invänta klartecken från några andra instanser för att kunna agera.

Christina Doctare i SvD den 31/12 -04:

"Kanske är det ett svenskt maktmönster att förneka, förringa, skylla ifrån sig, och till och med ljuga. Det verkar som om man inget lärt och inget förstått av Estoniakatastrofens konsekvenser."

"Vi har 370 fristående myndigheter där ingen har befälsrätt över den andra. Makten är extremt centraliserad till regeringen, läs statsministern, och har han inte förmåga till ledarskap så kommer inte mycket att hända heller."

Ann-Louise Eksborg, generaldirektör Krisberedskapsmyndigheten, i DN, några dagar efter katastrofen:

"Regeringen och regeringskansliet har ingen kontinuerlig krisberedskapssamverkan med de centrala myndigheterna och länsstyrelserna. Krisberedskapsmyndigheten har inget uppdrag att bidra till att dessa vitala organ knyts ihop med det övriga krishanteringssystemet. De frågorna vill regeringskansliet lösa på egen hand.

Man vill inte heller delta i övningsverksamheten tillsammans med myndigheterna, eftersom det bedöms kunna leda till felaktiga uppfattningar hos myndigheterna om hur regeringen skulle ha agerat om det vore verklighet.

Jag anser att denna inställning är beklaglig. Och jag är rädd för att den bidrar till brister i Sveriges krisberedskap.

Jag upplever att det vid allvarliga händelser relativt ofta skapas osäkerhet och samverkansproblem i relationen mellan regeringen/regeringskansliet och myndigheterna. Man är helt enkelt inte tillräckligt sampratade om hur sakfrågorna ska lösas, hur kontaktvägarna ska vara, vem som ska göra vad, hur känsliga informationsfrågor ska hanteras med mera."

Sverige behöver ett försvar även i framtiden, men med en annan inriktning än hittills. Vi behöver ett försvar som kan:

göra räddningsinsatser vid naturkatastrofer, i Sverige och utomlands

på olika stadier inskrida mot terroristhot

backa upp polisen i kampen mot organiserad brottslighet med tillgång till tunga vapen.

---

Se vidare: Allmän värnplikt? Nedrustning Sårbar framtid Undergång nära? Vem är terrorist? Allmänna försvarsföreningen

---

Jan Millds hemsida

Millds blogg

MILLT SAGT

 

x