År 2002, vecka 44

 

Undergång nära?

"Sverige kan vara på väg att gå under" som en konsekvens av etniska motsättningar. "Det behövs bara en tändande gnista." Orden kommer från Margareta Wadstein, DO, och förmedlades i nyheterna den 22/10 -02.

När Kenneth Sandberg i en radiointervju några veckor tidigare sagt ungefär detsamma blev han helt avfärdad, som oseriös. Wadstein hade talat om "raskravaller", Sandberg om "inbördeskrig".

Det handlar således om inte bara omfattande våldsutbrott, utan att dessa därtill har en etnisk udd. Vissa grupper angriper andra grupper.

DENNA SITUATION skulle inte ha kunnat uppstå utan den okontrollerade massinvandring som skett till Sverige under de senaste två decennierna. Vad blir då slutsatsen?

Kenneth Sandberg vill radikalt minska fortsatt invandringen, initiera en återvandring och få slut på förtrycket av oss svenskar.

Margareta Wadstein förespråkar tvärtom ett upptrappat svenskförtryck. 1)


Wadsteins och Sandbergs varningar förtjänar hursomhelst att tas på allvar. Signalerna är många, om ett samhälle i utförsbacke:

Unga invandrare förser sig med skjutvapen och en mentalitet sprider sig bland dem att de har rätt att skaffa sig vad de behöver genom hot och våld. 2) Makt ger rätt.

Rånen mot butiker och enskilda har eskalerat, både i antal och brutalitet, enligt färska tidningsnotiser. Överfall på äldre och handikappade blir också vanligare.

En yrkesgrupp som bussförare drabbas allt oftare av hot och misshandel. 3) I Rosengård kastar man sten mot själva bussarna.

Stockholms T-bana har övervägt att stänga vissa stationer, pga av hoten mot personalen. Den 24/10 -02 hölls en tyst minut i hela T-banan, som protest mot den grova misshandeln av en tågförare i Hökarängen.

Skolor bränns ned, och skolor tvingas stänga pga etniska motsättningar.

Sverige erfar nya typer av våldsbrott, som vi tidigare aldrig hörde talas om. Sedan 1950-talet visar statistiken en kraftig ökning av antalet våldsbrott. 4)

Under samma period har Sverige genomgått en dramatisk etnisk omvandling. Andelen utrikes födda har på ett halvsekel ökat från 3% till 11% av befolkningen, totalt har nu 20% utländsk bakgrund.

Integrationen av dessa har till stor del misslyckats, det erkänns allmänt. De problem som beskrivits ovan är just ett utslag av denna misslyckade integration.


Våldet och den fysiska otryggheten ökar alltså. Mycket av detta våld har en etnisk udd, såtillvida att förövarna har utländsk bakgrund medan offren är svenskar. I vänsterkretsar och bland invandrare finns här en missuppfattning:

Vi invandringskritiker vill att verkligheten ska ses och rapporteras utan skygglappar, javisst. I ett läge då media mörkar om etnicitet hos förövare lyfter vi istället fram detta. En spade ska kallas för en spade, mönster och samband ska tydliggöras.

Vad är missuppfattningen? Jo, man tror att vi lyfter fram gärningsmäns etnicitet för att få en förevändning att klanka på invandrare.

Det är ju av omsorg om offren vi intresserar oss för vilka som är gärningsmän. Vi vill få ned själva våldet och övergreppen, eftersom det drabbar människor. Oavsett vem som är gärningsman och vem som är offer måste denna brottslighet bekämpas! 5)


Fyra olika typfall av våldsbrottslighet kan urskiljas:

1. Allmän sådan, utan etnisk udd

2. Allmän sådan, med etnisk udd:

- invandrare mot svenskar

- svenskar mot invandrare

- invandrare mot invandrare.

I verkligheten blir gränserna flytande. Vanlig brottslighet, som funnits redan invandringen förutan, har ökat i omfattning. Ibland är förövaren invandrare och offret svensk, men det kan vara en tillfällighet.

Även när etniskt motiv saknas kan, då svenskar drabbas av brottslighet från invandrare, detta generera motreaktioner. I det pk-klimat vi lever kan man som svensk känna skepsis mot uppgifter om svenskars hot eller våld mot invandrare, men uppenbarligen är detta något som förekommer, och ökar.

Låt mig citera ur ett läsarbrev från en svensk med utländsk bakgrund: "Att bli misstänkliggjord är naturligtvis ingenting jämfört med att bli jagad eller åka på stryk, vilket har hänt mig vid ett par tillfällen helt oprovocerat."

Sedan har vi situationen av våld från invandrare mot andra invandrare, utan etniskt motiv. Så var fallet med tågföraren i Hökarängen - han var invandrare och tydligen var även förövarna det. 6) Modernt gängvåld är så fritt från spärrar att det kan drabba vemsomhelst.

GÄNGVÅLDET är kopplat till invandringen. För det första har gängmedlemmarna i de flesta fall utländsk bakgrund. 7) För det andra skapar gängen en machokultur som förmår att rekrytera även en del unga svenskar.

Till detta kommer den invandrarfientlighet som genereras bland svenskar, som svar på gängvåldet. Denna fientlighet kan resultera i nytt våld och drabba helt oskyldiga. Förmodligen är förövarna i sådana fall sällan politiskt aktiva.


SUMMAN AV DET HÄR resonemanget blir att det våld som genereras av massinvandringen till vårt land drabbar både svenskar och invandrare. Det ger oss ett gemensamt intresse.

Om invandrarna i Sverige har en fiende så är det inte invandringskritikerna utan de som driver denna destruktiva politik - och som främhärdar, även efter att vi har facit!


 

 

 

1) Universalreceptet från pk-sidan är - nu som tidigare - nya kampanjer, mer "information" och skärpt lagstiftning. (Åter till texten)

2) Enligt bl.a. TV-programmet "Fläsk" hösten 2002. (Åter)

3) Enligt bl.a. en artikel i lokaltidningen Mitt-i-Haninge den 22/10 -02. (Åter)

4) Även om professionella bortförklarare som Jerzy Sarnecki återkommer ständigt i TV-rutan med påståenden om motsatsen, dvs att ingen ökning skett av brottsligheten. (Åter)

5) Är det inte fantastiskt hur de som ska gälla för att vara särskilt anständiga och goda, särskilt stora humanister, så till den grad kan visa likgiltighet för brottens offer? (Åter)

6) Hade förövarna varit svenskar skulle detta ha framhållits i mediarapporteringen. (Åter)

7) Dvs de är själva utrikesfödda eller har föräldrar som är det. (Åter)

 


 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT