Försvarsutgifterna skärs nu ned kraftigt. Då borde väl en sådan som jag vara glad - jag som alltid pläderat för svensk militär nedrustning?

Nej, det känns inte bra. Dels denna plötslighet, detta nästan impulsiva och panikartade. Det blir inte rätt mot de anställda inom försvarsmakten och det ger inte möjligheter till nedskärningar i ordnade former.

Men framförallt utformningen av denna nedrustning. JAS lämnas nästan intakt, istället görs stora ingrepp i värnpliktstjänstgöringen. Det borde vara precis tvärtom!

Stridsflygplanet JAS var, menar jag, en felsatsning från första början. Vid ett överraskande angrepp blir ett begränsat antal tekniska vidunder av detta slag lätta att slå ut. Det kunde konstateras i sexdagarskriget 1967 - Israel inledde med att slå ut hela det egyptiska flygvapnet på marken. Planen hann aldrig lyfta.

Eller så finns ingen större risk för angrepp överhuvudtaget - då behövs inga stridsflygplan. Så har det nog varit i Sveriges fall.

Klart är att JAS aldrig i första hand tillkommit av svenska försvarshänsyn. Satsningen var ett sätt att genom svenska staten ge stöd åt vissa företag - svenska företag, som vi trodde - att utveckla högteknologi. Och när detta nu lyckats flyttar de utomlands...

JAS-projetet i sig var ett uppenbart misslyckande, andra länder ville inte köpa flygplanet. För att till sist få tag i en köpare fick man först så att säga köpa denna "köpare" - Sydafrika - genom löften om massiva biståndsinsatser.

Behöver verkligen Sydafrika JAS? Vem behöver JAS?

Redan innan JAS-projektet börjat tyckte Maj-Britt Theorin att Sverige inte behövde JAS. Och hon fick igenom sin vilja på den socialdemokratiska partikongressen 1978. Kongressen fastslog som partiets linje att inget nytt avancerat stridsflygplan efter Viggen skulle produceras.

Partikongressen är, trodde jag, högsta beslutande organ inom SAP. Och SAP har varit regerande parti i Sverige, med undantag av perioderna 1976-82 och 1991-94. Även i opposition har socialdemokraterna varit så starka, att viktiga försvarsbeslut knappast kunnat drivas igenom mot partiets vilja. Ändå fick vi JAS.

Det är uppenbart att s-ledningen låter sig styras i första hand av andra än sina partikongresser och sina partimedlemar..

Den aktuella nedrustningen riktar sig alltså mot den allmänna värnplikten. Färre unga svenskar får göra värnplikt, tjänstgöringstiden ser också ut att bli kortare.

Just för den delen av försvaret finns ett behov även om vi inte ser någon risk för militär invasion utifrån. Senast vid snöovädret kring Gävle påmindes vi om detta. Tur, när människor blev isolerade, att armén fanns där, med bandvagnar och helikoptrar.

Och värre kan det ju bli, vad gäller miljöeffekter. De många och förödande laviner och översvämningar, orkaner och jordbävningar, som nyligen inträffat kan förebåda något mycket mer omfattande.

Det kan inträffa olika typer av katastrofer. Då är det "bra" - närmare bestämt nödvändigt - att det finns en organisation, att det finns utrustning och människor som kan hantera denna utrustning, för att komma till hjälp.

Det finns också en annan sida av saken. Värnplikten som sådan symboliserar något och påminner om något. Nämligen att vi tillsammans har ett land och att vi har ett gemensamt ansvar att försöka värna detta land.

Värnplikten ligger utanför marknadsekonomin. Här förväntas människor göra arbetsinsatser utifrån andra motiv än att tjäna pengar. Idealitet och plikt - det är drivkrafter som det behövs mer av i vårt samhälle!