År 2001, vecka 29 |
Det råder en konflikt inom socialdemokratin, mellan å ena sidan den tidigare partisekreteraren och utrikesministern Sten Andersson, å andra sidan den nye partiordföranden och statsministern Göran Persson. Jag är inte förvånad.
Direkt gäller konflikten Sveriges politik gentemot Israel och Palestina, men därbakom kan anas en spänning mellan den gamla och den nya socialdemokratin. SAP är ju ett annat parti idag än på Erlanders och Palmes tid.
När Sten Andersson för några decennier sedan engagerade sig i konflikten mellan judar och palestinier var det mot bakgrund av:
1. terroristattentat av palestiniska organisationer, riktade mot internationell flygtrafik.
2. en vägran från PLO att erkänna staten Israel.
Andersson och andra drev på hårt för att få palestinierna att både upphöra med internationell terrorism och att erkänna Israel. De lyckades på båda punkterna.
Bakom detta låg naturligtvis en argumentering om att det fanns en annan och fredlig väg, som var framkomlig. Uttalat eller outtalat fanns ett löfte från svensk sida om att backa upp palestinierna i att också de skulle få en stat med erkända gränser.
Detta har som bekant inte inträffat. Israel fortsätter sin ockupation av de områden som erövrades i angreppskriget 1967. Nya judiska bosättningar upprättas på palestinska områden, samtidigt som israeliska bulldoozers river palestinska hus. 1)
Dessutom avrättar israelerna godtyckligt - utan rättegång och utan bevisning - misstänkta palestinska motståndsledare eller attentatsmän. 2)
Israel ställer som villkor för fortsatta fredssamtal att palestinierna upphör med sin stenkastning och sitt våld, men vad finns egentligen att diskutera? Det är väl bara för Israel att respektera FN:s resolutioner, och dra sig tillbaka från ockuperat område!
Övervåldet från israelerna tar sig inte bara uttryck i insatsen av tunga vapen, det märks också genom återkommande blockader av palestinska orter och genom dessa rivningar av hus. I andra sammanhang har FN sänt fredsbevarande styrkor - det borde ske också här, för att skydda palestinierna mot fortsatta övergrepp!
I JUST DET LÄGET svänger Sveriges politik, till att bli utpräglat proisraelisk 3). Detta måste av palestinierna upplevas som ett djupt svek. Jag kan förstå om Sten Andersson känner en förtvivlan.
I den interna s-konflikt som följt backas Göran Persson upp av både sin nya utrikesminister, Anna Lindh 3) , och sin nye partisekreterare, Lars Stjernqvist 4) . De talar gärna högstämt om "mänskliga rättigheter" och "alla människors lika värde", men det är bara tomma ord. De hycklar, i sin opportunism och politiska korrekthet.
I likhet med Gunnar Sträng och många andra som byggt upp svensk arbetarrörelse representerar Sten Andersson en typ av s-politiker som nu förefaller utdöd.
Det var personer som själva kom ur enkla förhållanden, som gjorde sina egna erfarenheter och som visste hur vanliga människor hade det. De engagerade sig, inte för egen vinning och inte för att få lättköpta applåder, utan för att främja vissa ideal. De visste att tillämpa både hjärta och hjärna i politiken. De var i ordets verkliga mening goda människor.
Jag kan inte komma på någon nu levande svensk politiker som jag känner större aktning för än Sten Andersson.
Se vidare:
Aldrig glömma?
DO i Israel?
Fredsprocess?
Olika mått
1) Husen har byggts utan byggnadslov, hävdar israelerna. Det stämmer förmodligen, men kan palestinier få byggnadslov av israeliska myndigheter? Knappast! Palestinierna diskrimineras som led i ett systematiskt förtryck. Israel är nog världens mest rasistiska stat.
2) När Kina avrättar brottslingar är fördömandet självklart från våra media och politiker, Sverige är ju mot dödsstraff: ska Peking få arrangera OS?
I Israel/Palestina sker avrättningarna utan rättegång och utan ens en ansats till bevisning om skuld. Men ingen dikussion förs om Israels deltagande i t ex Europafestivalen i schlager.
3) Med "proisraelisk" avses här något mer än att vara för staten Israels rätt att existera - i den bemärkelsen är också Andersson "proisraelisk". Med begreppet avses att man stöder den israeliska regeringens politik, som inte respekterar palestiniernas rättigheter.
4) Hon som stödde angreppskriget mot Jugoslavien och NATO:s bombningar av Belgrad.
5) Han som, under sin tid på Integrationsverket, gick in i ett organiserat samarbete med terroristorgansiationen AFA.