Göran Persson (s) och Bo Lundgren (m) har nu mötts i en TV-sänd debatt. Persson försökte ge sken av att mellan socialdemokrater och moderater finns djupgående ideologiska skillnader. I Göran Perssons Sverige är det inte marknaden och plånboken som styr, utan människors behov .

Stämmer verkligen det?

---

Våra behov är uppenbara. Vi behöver bl.a.

trygghet till liv och lem

en fungerande kollektivtrafik

sjukvård och omsorg när vi är dåliga

utbildning av våra barn och ungdomar

en offentlig miljö som inte är deprimerande

Vad vi fått erfara - trots högkonjunkturen och allt tal från s-regeringen om hur bra det går för Sverige - är att det görs ständigt nya "besparingar" och nedskärningar:

Det senaste är att postkontoren ska läggas ned.

Tidigare har polisen drabbats av nedskärningar, genom färre civilanställda.

Sjukvårdsavdelningar och hela sjukhus har stängts.

I skolan har antalet vuxna per elev minskat under många år.

Såväl pendeltågs- som busstrafik har utsatts för hård "slimning".

Göran Persson må kalla detta för "rationaliseringar", men i praktiken har det givit en sämre produktion och en lägre standard. Det har drabbat medborgarna - och i synnerhet medborgare med tunna plånböcker.

I TV-debatten var Perssons återkommande argument och just nu satsar regeringen "extra pengar" på än det ena, än det andra. Polisen får extra miljarder, skolan likaså.

Om dessa pengar finns, varför har de inte ingått i den ordinarie budgetplaneringen, redan från början? Det vet man väl, att det finns både skola och polisverksamhet, som behöver resurser?

Men hjälper det att pytsa in några "extra" miljarder? Skolan får fem eller sex miljarder - hur stor skillnad gör det? Klasser med "särskilda behov" kan sluka stora resurser utan påtagliga resultat. Grundproblemet i skolan är kulturkrockar och bristande motivation, språkproblem och dåligt stöd hemifrån.

Polisen kan få mer resurser, men vad hjälper det om polisen inte ens när den tagit en brottsling på bar gärning kan hålla honom kvar? Grundproblemet är bristande lagutrymme och en felaktig grundsyn (brottslingars intressen 1) sätts före brottsoffers).

Brandkårsutryckningar tycks vara Perssons modell, det ger honom tillfälle att agera jultomte och försöka framstå som handlingskraftig. I brist på argument under en debatt som den med (m)-ledaren kan Persson framhålla regeringens senaste "gåvor".

---

Den här typen av agerande känns igen från "Levande historia" och kampanjerna kring "Förintelsen". Det var ett kampanjande som utgick från att svenska skolelever har otillräckliga kunskaper i historia.

Detta är förmodligen, åtminstone allmänt sett 2), riktigt. Inte att förundra sig över, med tanke på att utrymmet på skolschemat för historieundervisning så drastiskt har skurits ned.

Hur gick detta till? När skedde det? Jo, det skedde framförallt under Göran Perssons tid som skolminister.

---

 

 

 

 

 

1) Men egentligen ligger det inte ens i brottslingens intresse att inte bli stoppad i tid.

2) Vad gäller just kunskaper om judarnas öde under andra världskriget var dock kunskaperna inte påfallande dåliga.