"Vi får aldrig glömma!" Det är budskapet med kampanjandet om Förintelsen med stort "F". Underförstått: det får aldrig hända igen!

Men vad, mer konkret, är det som aldrig får hända igen? Är det

a) att människor utsätts för massmord och grymma övergrepp?

b) att något händer just judar?

Uppenbarligen det senare. Den reella funktionen av Förintelsekampanjandet blir allt tydligare. Utöver den tidigare konstaterade, att bli ett vapen mot invandringskritiker 1), handlar det om att rättfärdiga övergrepp från staten Israel, riktade mot palestinier.

Så här skrev Åsa Brolin i tidningen Everyday, i februari -01:

"Det kollektiva dåliga samvetet som hela världen lider av gentemot Israels judar på grund av de fruktansvärda fasor som deras folk tvingats genomlida genom århundradena gör varje avståndstagande omöjligt." 2)

Här handlar det inte längre om individer och lika rättigheter åt invidivider. Nej, människor ska bedömas efter vilken etnisk eller religiös 3) grupp de tillhör. I det konkreta fallet ska judar ha företräde, i generation efter generation.

Judar som inte varit i närheten av naziockuperat område eller överhuvudtaget i Europa, ska ges särskilda rättigheter i kraft av vad som där en gång hände andra judar. Människor som aldrig tidigare satt sin fot i Palestina/Israel, ska - i kraft av sin etniska tillhörighet - ha företräde till detta område framför människor som är födda och uppvuxna där!

Är inte detta vad man numera självklart skulle kalla rasism, om det vore fråga om andra än judar?

De som annars så gärna talar om "alla människors lika värde", hur kan de vara så tysta om dagens övergrepp mot palestinerna?

Förklaringen ligger nog i Brolins resonemang. Så känner många, det finns denna föreställning om en kollektiv skuld gentemot judar.

Det märkliga är då att man tycker att just palestinierna ska sona. Men så är det ofta: det går an att bjuda och vara "generös", när det är andra som får betala...

---

Logiken i detta är helt halsbrytande. Vissa människors omfattande lidande (judars i Europa 1945 och tidigare) används som argument för att andra människor (araber i Palestina år 2001) ska åsamkas ett omfattande lidande.

Är det verkligen att visa aktning för nazismens offer? Naturligtvis inte! Vill man "aldrig glömma", då ska man verka för att inga fler människor drabbas av gränslösa våldsövergrepp. 4)

Som "människor" ska då räknas även arabar.

---

Se vidare: DO i Israel? Fredsprocess? Olika mått

 

 

 

 

 

 

 

1) Kritik av massinvandringen är liktydigt med att "ställa grupp mot grupp", vilket var just vad Hitler gjorde... Enda sättet att undgå liknelsen vid nazisternas illdåd är att acceptera en fortsatt okontrollerad invandring till Sverige.

2) Åsa Brolins uttalande ska här inte tolkas bara deskriptivt, som bara konstaterande av ett faktum. Nej, hon menar det (som framgår av sammanhanget) normativt - just så bör det vara, att ingen kritik får riktas mot judar.

3) Bland Israels judar finns ju även de som i vuxen ålder konverterat till judendomen.

4) Det handlar här inte bara om att den israeliska regimen systematiskt avrättar utvalda palestinier.

Det handlar inte bara om att man använder kulor och granater mot stenkastande barn.

Det handlar inte bara om att man spränger hus och beskjuter bostadsomsråden med raketer.

Det handlar inte bara om att man återkommande stänger av Gaza/Västbanken och stryper den palestinska ekonomin.

Det handlar framförallt om den vardagliga orättvisan, när det är "lugnt" - det normaltillstånd som innebär en avgrund av orättvisor. Medan judarna i området lever i välstånd har araberna inte ens dricksvatten!