År 2004, april |
Invandringskritiska personer eller organisationer, i Sverige som i andra länder, kallas genomgåeende "främlingsfientliga".
Det finns knappast någon invandringskritisk organisation, vid någon tidpunkt, på någon plats, som lyckats undgå den stämpeln. Det finns helt enkelt inget sätt att undgå den, med mindre än att byter åsikt och slutar att kritisera massinvandringen och det mångkulturella projektet.
Det rutinmässiga sättet att kalla politiska meningsmotståndare "främlingsfientliga" markerar ett intellektuellt och moraliskt skymningsläge.
Sverige har fortfarande ett visst militärt försvar. Detta tillkom för att kunna avskräcka främlingar från att försöka invadera och ockupera vårt land. I det syftet har vi varit redo att använda våld. Med den nya terminologin måste detta vara den allra grövsta formen av "främlingsfientlighet".
Detta militära försvar har för övrigt inte förmått hindra att Sverige blivit just invaderat och till stor del ockuperat. Våra politiker och myndigheter har inte gjort något för att undvika detta - tvärtom. De som kommer hit får omedelbart mat och logi ombesörjt, liksom rätt att fritt resa omkring i vårt land.
Därigenom har nu flera lantbrukare och taxiförare, i Småland och på andra håll, blivit avrättade. Ett otal svenska kvinnor har blivit våldtagna.
I själva verket har, mänsklighetens historia igenom, en viss misstänksamhet mot främlingar varit normalt. Det har handlat om en elementär självbevarelsedrift. För att inte råka illa ut måste man till en början vara försiktig - intill dess att man vet vem man har att göra med, och att vederbörande kommer i goda avsikter.
De politiskt korrekta begär att vi allmänt ska välkomna alla främlingar. Det är inte naturligt. Den som gör en illa tycker man illa om. Så har det varit och så kommer det att förbli.
Det ovan sagda betyder alltså inte att vi ska vara allmänt negativa till personer som är födda utomlands. Vad det betyder är envar ska bedömas på sina egna meriter och sitt eget agerande. Å ena sidan är det klokt att vara försiktig, å andra sidan bör alla få en chans.
Detta är en position i Martin Luther Kings anda, men diametralt motsatt den som Lars Stjernkvist, s-märkt partisekreterare, intar. Hans linje är ju - som framgick vid ABF-mötet den 1 april - att döma ut Sverigedemokraterna oavsett vad de säger eller gör. De ska inte ges någon chans.
Man kan skilja på begreppen "invandrare" och "främling".
"Invandrare" står de för att man är utlandsfödd, men nu permanentboende i Sverige. Som sådan kan man ha en mer eller mindre stark strävan att anpassa sig och att inte utgöra ett problem i det svenska samhället.
"Främling" är den som inte anpassat sig, den som inte själv uppfattar sig som svensk och heller inte av sin omgivning uppfattas som svensk. En främling kan vara utlandsfödd, men inte nödvändigtvis. Det finns exempel på både andra och tredje generationens invandrare vilka känner sig som, och uppträder som, främlingar i Sverige.
Ja, begreppet "främling" kan utsträckas till även till en del av dem som sedan tio generationer eller mer bor i Sverige - nämligen de som i sitt handlande manifesterar brist på samhällssolidaritet. Till främlingarna kan då räknas gräddsfils- och fallskärmsfolket. Dit kan även räknas pajaspolitiker som blockerar ett seriöst medborgerligt samtal.
Det finns alldeles för många främlingar i Sverige!
Se vidare:
Antisvenskt
Fientlighet
I krig
Mona-ånger
Jan Millds hemsida |