Mobiltelefonens
förhistoria
Trådlösa
kommunikationsmedel har tidigt fylt ett behov inom uttryckningsväsendet,
dvs polis och brandkår, samt inom militären. Det som användes
innan man började använda mobil telefon var dock av radiokaraktär.
Det
var fråga om kommunikationsradio, där man måste
turas om att prata, med den man kommunicerade med, och avsluta varje
talsekvens med "kom".. Samtalen kunde också höras
av andra inom systemet. Samtidigt var det slutna system.
Sådant
användes på 1930-talet i Sverige.
De
första utrustningarna för mobil telefoni var i en bemärkelse
stationära: deras storlek och vikt gjorde, att de fanns placerade
i fordon. De var dock fråga om telefoner, som kunde kopplas
upp mot det allmänna telefonnätet.
Man
talade, med all rätt, om "biltelefoner".
Mobiltekniken
uppstod under andra världskriget. De system som fanns i olika
västeuropeiska städer och Tokyo på 1950-talet var
manuella, och krävde många telefonister.
Sverige
och Norden var inte först med mobiltelefoni, men kom efter en
tid att ta ledningen.
Ur
"Det svenska teleundret", Anders Johnson:
"Den
svenska mobiltelefonins historia kan
delas in i tre, delvis överlappande, faser: den lokala, den nationell/nordiska
och den internationella."
"Före
mitten av 1980-talet trodde inte ens de centrala aktörerna inom
telekombranschen att utvecklingen skulle bli tillnärmelsevis
så snabb som den blev.
Sveriges
fantastiska utveckling är alltså allt annat än en
följd av en medveten plan. 1981 trodde Televerket att NMT skulle
ha 40.000 abonnenter 1990. Det blev 500.000.
1990
trodde verket att GSM skulle ha 25.000 abonnenter 1994. Det blev 423.000.
Ericsson var måttligt intresserat av mobiltelefoni..."
MTA
- MTD
Ur
"Det svenska teleundret":
"1956
togs ett viktigt steg då Televerket startade öppna mobiltelefonsystem
i Stockholm och Göteborg. Det var världens första mobila
system med automatisk koppling till det allmänna telenätet.
Detta
system kallades Mobiltelefonsystem A (MTA) och hade börjat utvecklas
1950... Växlarna utvecklades av Ericsson medan SRA tog fram basstationer
och telefoner. Anslutningsavgiften motsvarade över 18.000 kronor
i dagens penningvärde. 1956 fanns 26 abonnenter och i mitten
av 1960-talet 135 stycken."
"Det
fördes faktiskt diskussioner redan då om att etablera ett
rikstäckande system. Tekniskt var detta fullt möjligt men
eftersom antalet potentiella kunder utanför de tre största
städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, uppskattades
till cirka 30, skulle investeringskostnaderna blir alltför stora."
Redan
1951 gjordes de första testerna i Sverige. Det var Sture
Laurén på Telegrafverket som fått uppdraget
att försöka utveckla ett automatiskt mobilt telefonsystem.
På
Lidingö vattentorn hade en sändarmast satts upp, vilken
hade en räckvidd på 30 kilometer.
År
1956 var systemet färdigt och allmänhet
och företag erbjöds att skaffa sig "Mobiltelefonsystem
Laurén". Det var inte billigt: anslutningsavgiften låg
på 1.750 kronor, till detta kom en kvatalsavgift på 375
kr och samtalsavgifter på 1 krona per minut.
Systemet
hade tre basstationer - i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Några
tiotal abonnenter per år anslöt sig. Totalt blev det några
hundra. Till dem som använde det nya systemet hörde jourläkare
och låssmeder.
Dessa
abonnenter försågs med en apparat som vägde 40
kilo. Det var låneapparater - efter upphörande av
abonnemanget måste de återlämnas.
Nästa
steg togs av
Ragnar Berglund. Han utvecklade ett nytt helautomatiskt system.
Detta byggde på transistorer i stället för
radiorör och reläer.
Detta
möjliggjorde mindre energiförbrukning och en väsentlig
viktminskning. Batterierna var dock fortfarande tunga. Apparaterna
kom ned i 10 kilo.
Berglunds
system togs i bruk 1962 och abonnentskaran ökade
med något tusental.
Laurens
system hade fått beteckningen "MTA"
(MobilTelefonsystem A). Berglunds system kallades "MTB"
(MobilTelefonsystem B). Det skulle följas
av uppgraderingar och utbyggnader och det kom även ett system
med beteckningen "MTD".
MTD
innebar att en ny princip introducerades i det svenska telesystemet,
nämligen att tillverkare av telefonapparater fick marknadsföra
dem direkt mot användarna. Tidigare hade Televerket ägt
all utrustning. MTD
hade som mest 20.000 abonnenter. Det avvecklades 1987.
Inget
av systemen MTA-MTD var dock helautomatiskt, där krävdes
fortfarande medverkan av telefonister för att komma in på
det allmänna telefonnätet.
År
1967 hade Televerket presenterat Landmobilutredningen. Denna föreslog
att ett rikstäckande mobiltelefonnät skulle byggas.
Målet var fortfarande ett helautomatiskt system
NMT
"Det
svenska teleundret"
"1981
kunde NMT 450 tas i drift i Sverige...1986 öppnades NMT 900.
Det byggde på radiosändare som täckte små celler,
vilket dels höjde kapaciteten, dels skulle möjliggöra
bärbara telefoner med begränsad sändarstyrka.
NMT
var världens första moderna mobiltelefonsystem. Det fick
stor internationell spridning..."
Ur
"140 år i ledningen", Tahvanainen:
"NMT
var ett samnordiskt projekt och fick redan från början
stor täckning i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Tillströmningen
av abonnenter gjorde att NMT-systemet måste byggas ut i forcerad
takt."
"För
att öka trafikkapaciteten arbetade de nordiska länderna
på att utvidga NMT-systemet till 900 MHz-bandet, vilket skulle
medge ett betydligt större antal trafikkanaler än det dittills
använda 450 MHz-bandet."
"Vid
slutet av 1989 var 330.000 kunder i Sverige anslutna till NMT. I hela
Norden var antalet 787.000."
År
1981 kom världens första helautomatiska
mobiltelefonsystem: NMT (Nordiskt Mobiltelefonsystem).
Som
framgår av namnet var detta frukten av ett mångårigt
nordiskt samarbete, en gemensam arbetsgrupp för televerken i
Norden hade bildats 1969. Offerter hade tagits in från företag
i elektronikbranschen på de tekniska delar i systemet som skulle
behövas.
NMT
blev ett gemensamt system för de nordiska länderna. Det
användes även i andra länder, som Schweiz, Nederländerna
och Saudiarabien. Faktum är, att det användes för första
gången i just Saudiarabien.
Systemet
hade god täckning, genom låg frekvens och hög uteffekt
på mobilapparaterna. Det blev en exportframgång.
Runt
om i Sverige fanns det 250 återförsäljare. Det var
mest bilfirmor, bilradiohandlare eller
serviceverkstäder. De både sålde och monterade in
anläggningarna i bilar och placerade antennspröt på
taken. Priset var ca 30 000 kr, inte desto mindre blev NMT från
början en framgång. När
NMT lanserades hade det hunnit bli 19 000 abonnenter i de manuella
nät som vuxit fram under 70-talet. Dessa lockades nu över
till NMT, där minutkostnaden var lägre.
 |
Ericson
fick också fram en bärbar apparat, "Hotline
450".
Denna
vägde "bara" 4 kilo. |
I
detta skede etablerade sig Jan Stenbäck på marknaden med
företaget Comvik. Detta företag inriktade sig på kunder
i Stockholmsområdet, och blev där en konkurrent till Televerket.
Comvik tillämpade en framgångsrik prispolitik, där
själva apparaten kostade mindre, mot att köparen band upp
sig för ett abonnemang.
År
1986 kom NMT 900 - ett nytt system med mindre och lättare
mobiler. Dessa mobiltelefoner vägde bara drygt ett halvkilo (630
gram) och kunde med lätthet bäras omkring.
"Yuppienallen"
hade kommit!
År
1991 fanns cirka en halv miljon mobiltelefonabonnenter i Sverige.
Och Sverige var världens mobiltelefontätaste land.
GSM
NMT
var ett analogt system. Nästa steg i utvecklingen blev en digitalisering.
Vi fick GSM-telefonerna.
I
Sverige infördes de 1992.
"140
år i ledningen"
"Ett
nytt europeiskt digitalt mobiltelefonsystem, GSM (Global System for
Mobile Communication), omfattande 18 länder, infördes i
Sverige 1992. I fråga om GSM fick Televerket konkurrens av två
företag på den svenska mobiltelefonmarknaden."
GSM-standarden
togs fram inom CEPT (Europeiska teleunionen) för att skapa ett
europeiskt mobiltelefonsystem. Denna standard anammades snabbt av
länder i Asien, vilket gjorde att även USA att till sist
accepterade GSM som en global standard (men på en egen frekvens
1900MHz , mot GSMs 900/1800 MHz).
GSM
kom därmed telefoner som klarade både europeisk och amerikansk
standard. GSM-systemet
blev då det första verkligt internationellt använda
mobiltelefonsystemet.
Från
början avsåg operatörerna inte att bygga ut täckningen
så tätt som man senare kom att göra, men i och med
att mobiltelefonen blev var mans egendom kom efterfrågan att
styra utbudet.
"Det
svenska teleundret"
"Det
tog 29 år att nå 1 procents täckning, åtta
år att gå från 1 till 10 procent och sex år
från 10 till 50 procent. Den årliga tillväxten av
mobilabonnemang i Sverige har inte legat under 20 procent något
år sedan 1982 (1992 dock 15%). Den genomsnittliga årliga
ökningstakten 1983-1999 låg på 35%."
I
dessa apparater stoppades efterhand in en rad finesser och tjänster.
GSM-telefonen blev inte bara en telefon , den gav samtidigt ett stort
antal andra möjligheter:
-
mottagning av korta textmeddelanden på display, SMS
-
tidangivelse och tidtagning med stoppur
-
mp-3spelare, för att lyssna på musik
-
ljudupptagningapparat
-
kamera, för att ta stillbilder
-
videokamera, för rörliga bilder
-
räkneapparat och dator
-
spelapparat
-
mottagning och sändning av e-post.
Vikten
på dessa GSM-telefoner har samtidigt kommit ned i 60
gram.
Om
tekniken:
Den
tekniska lösningen av mobiltelefonin kan tillskrivas
uppdelningen av geografiska områden i celler.
När landskapet uppdelas i celler behöver inte sändsignaler
ha stor effekt, och olika sändare på skilda platser
kan återanvända samma frekvens utan att konflikter
uppstår. Roaming kallas den teknik som ursprungligen
tillät en användare att röra sig från
en cell till en annan.
I
det mobila nätet finns komponenterna mobil station
(MS), basstation (BS) och en samtalsväxel (MSC).
Den
mobila stationen består av en terminal (mobiltelefon)
och ett abonnentkort, s.k. "subscriber identity module"
(SIM). Det är kortet som innehåller telefonitjänsten,
det vill säga användaren kan sätta in kortet
i en annan terminal och samtala som vanligt.
Varje
terminal kan identifieras med ett unikt nummer, s.k. international
mobile equipment identity (IMEI). Även SIM-kortet har
ett liknande nummer, international mobile subscriber identity
(IMSI), vilken kan användas för att identifiera
abonnenten.
|
3G
Med
tillskapandet av allt fler funktioner har utvecklingen glidit över
i nästa fas: "3G"-telefonerna.
Med
3G sker en sammansmältning av mobiltelefoni och internet.
"Det
svenska teleundret":
"Norden
var pionjär både då det gällde den första
generationen mobiltelefoni (det analoga NMT) och den andra generationen
(det digitala GSM). Nu ligger regionen i framkanten på den tredje
generationen..."
3G-systemet ska
drastiskt öka överföringshastigheterna och ge nya typer
av tjänster till användarna. Det kräver ett stort antal
basstationer, för att klara täckningen av i stort sett hela
Sverige.
Kulturell
påverkan
Mobiltelefonen
slog igenom på bred front under framförallt 1990-talet.
Det har haft en påtaglig kultur påverkan, och förändrat
stadsbilden.
På
gatorna kan man se personer till synes pratande högt för
sig själva. Det är inte pyskiskt störda individer (i
varje fall inte nödvändigtvis) - de talar bara i telefon
och har hörsnäcka.
I
det offentliga utrymmet, på bussar och tåg förekommer
att människor pratar med hög röst, så att alla
andra ofrivilligt tvingas ta del av deras helt personliga samtal.
Vid
snabbköpskassor och mitt i andra betalningssituationer kan personer
bli uppringda, det har uppstått en krav på och förväntan
om att alla ska vara ständigt tillgängliga.
Beteendet
rymmer ett mått av hänsynslöshet mot omgivnignen,
inte minst aktualiserat genom det myckna mobilpratandet i skolorna
- i klassrummen och på lektionstid.
Mobilpratandet
rymmer också direkta faror. 
•
En trafikfara uppstår under
bilkörning, och det plötsligt ringer. Om mitt i en trafiksituation
börja leta efter telefonen rymmer uppenbara risker. En hel del
trafikolyckor har förmodligen samband med använde av mobiltelefon.
Märkligt
nog är det tillåtet i Sverige att använda mobiltelfon
under bilkörning, även telefon som inte är handsfree.
•
En annan typ av fara gäller hälsan. Den strålning
som mobiltelefoner avger mot örat kan rymma risker vid flitigt
användande och långvarigt pratande.
Å
andra sidan har mobiltelefonerna uppenbara fördelar. För
äldre kan det ge en extra trygghet, att man lättare kan
stå i kontakt med omvärlden. Det ger också en bekvämlighet,
då man kan höra av sig oavsett var man befinner sig.
Med
spridningen av mobiltelefonerna har marknaden för telefonkiosker
i stort sett försvunnit.
Jan
Milld, den 10.1.2008
Mobiltelefonens
historia bär många likheter med telefonens historia: