Mobiltelefonens förhistoria

Trådlösa kommunikationsmedel har tidigt fylt ett behov inom uttryckningsväsendet, dvs polis och brandkår, samt inom militären. Det som användes innan man började använda mobil telefon var dock av radiokaraktär.

Det var fråga om kommunikationsradio, där man måste turas om att prata, med den man kommunicerade med, och avsluta varje talsekvens med "kom".. Samtalen kunde också höras av andra inom systemet. Samtidigt var det slutna system.

Sådant användes på 1930-talet i Sverige.

De första utrustningarna för mobil telefoni var i en bemärkelse stationära: deras storlek och vikt gjorde, att de fanns placerade i fordon. De var dock fråga om telefoner, som kunde kopplas upp mot det allmänna telefonnätet.

Man talade, med all rätt, om "biltelefoner".

Mobiltekniken uppstod under andra världskriget. De system som fanns i olika västeuropeiska städer och Tokyo på 1950-talet var manuella, och krävde många telefonister.

Sverige och Norden var inte först med mobiltelefoni, men kom efter en tid att ta ledningen.

Ur "Det svenska teleundret", Anders Johnson:

"Den svenska mobiltelefonins historia kan delas in i tre, delvis överlappande, faser: den lokala, den nationell/nordiska och den internationella."

"Före mitten av 1980-talet trodde inte ens de centrala aktörerna inom telekombranschen att utvecklingen skulle bli tillnärmelsevis så snabb som den blev.

Sveriges fantastiska utveckling är alltså allt annat än en följd av en medveten plan. 1981 trodde Televerket att NMT skulle ha 40.000 abonnenter 1990. Det blev 500.000.

1990 trodde verket att GSM skulle ha 25.000 abonnenter 1994. Det blev 423.000. Ericsson var måttligt intresserat av mobiltelefoni..."


MTA - MTD

Ur "Det svenska teleundret":

"1956 togs ett viktigt steg då Televerket startade öppna mobiltelefonsystem i Stockholm och Göteborg. Det var världens första mobila system med automatisk koppling till det allmänna telenätet.

Detta system kallades Mobiltelefonsystem A (MTA) och hade börjat utvecklas 1950... Växlarna utvecklades av Ericsson medan SRA tog fram basstationer och telefoner. Anslutningsavgiften motsvarade över 18.000 kronor i dagens penningvärde. 1956 fanns 26 abonnenter och i mitten av 1960-talet 135 stycken."

"Det fördes faktiskt diskussioner redan då om att etablera ett rikstäckande system. Tekniskt var detta fullt möjligt men eftersom antalet potentiella kunder utanför de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, uppskattades till cirka 30, skulle investeringskostnaderna blir alltför stora."

Redan 1951 gjordes de första testerna i Sverige. Det var Sture Laurén på Telegrafverket som fått uppdraget att försöka utveckla ett automatiskt mobilt telefonsystem.

På Lidingö vattentorn hade en sändarmast satts upp, vilken hade en räckvidd på 30 kilometer.

År 1956 var systemet färdigt och allmänhet och företag erbjöds att skaffa sig "Mobiltelefonsystem Laurén". Det var inte billigt: anslutningsavgiften låg på 1.750 kronor, till detta kom en kvatalsavgift på 375 kr och samtalsavgifter på 1 krona per minut.

Systemet hade tre basstationer - i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Några tiotal abonnenter per år anslöt sig. Totalt blev det några hundra. Till dem som använde det nya systemet hörde jourläkare och låssmeder.

Dessa abonnenter försågs med en apparat som vägde 40 kilo. Det var låneapparater - efter upphörande av abonnemanget måste de återlämnas.

Nästa steg togs av Ragnar Berglund. Han utvecklade ett nytt helautomatiskt system. Detta byggde på transistorer i stället för radiorör och reläer. 

Detta möjliggjorde mindre energiförbrukning och en väsentlig viktminskning. Batterierna var dock fortfarande tunga. Apparaterna kom ned i 10 kilo.

Berglunds system togs i bruk 1962 och abonnentskaran ökade med något tusental.

Laurens system hade fått beteckningen "MTA" (MobilTelefonsystem A). Berglunds system kallades "MTB" (MobilTelefonsystem B). Det skulle följas av uppgraderingar och utbyggnader och det kom även ett system med beteckningen "MTD".

MTD innebar att en ny princip introducerades i det svenska telesystemet, nämligen att tillverkare av telefonapparater fick marknadsföra dem direkt mot användarna. Tidigare hade Televerket ägt all utrustning. MTD hade som mest 20.000 abonnenter. Det avvecklades 1987.

Inget av systemen MTA-MTD var dock helautomatiskt, där krävdes fortfarande medverkan av telefonister för att komma in på det allmänna telefonnätet.

År 1967 hade Televerket presenterat Landmobilutredningen. Denna föreslog att ett rikstäckande mobiltelefonnät skulle byggas. Målet var fortfarande ett helautomatiskt system


NMT

"Det svenska teleundret"

"1981 kunde NMT 450 tas i drift i Sverige...1986 öppnades NMT 900. Det byggde på radiosändare som täckte små celler, vilket dels höjde kapaciteten, dels skulle möjliggöra bärbara telefoner med begränsad sändarstyrka.

NMT var världens första moderna mobiltelefonsystem. Det fick stor internationell spridning..."

Ur "140 år i ledningen", Tahvanainen:

"NMT var ett samnordiskt projekt och fick redan från början stor täckning i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Tillströmningen av abonnenter gjorde att NMT-systemet måste byggas ut i forcerad takt."

"För att öka trafikkapaciteten arbetade de nordiska länderna på att utvidga NMT-systemet till 900 MHz-bandet, vilket skulle medge ett betydligt större antal trafikkanaler än det dittills använda 450 MHz-bandet."

"Vid slutet av 1989 var 330.000 kunder i Sverige anslutna till NMT. I hela Norden var antalet 787.000."

År 1981 kom världens första helautomatiska mobiltelefonsystem: NMT (Nordiskt Mobiltelefonsystem).

Som framgår av namnet var detta frukten av ett mångårigt nordiskt samarbete, en gemensam arbetsgrupp för televerken i Norden hade bildats 1969. Offerter hade tagits in från företag i elektronikbranschen på de tekniska delar i systemet som skulle behövas.

NMT blev ett gemensamt system för de nordiska länderna. Det användes även i andra länder, som Schweiz, Nederländerna och Saudiarabien. Faktum är, att det användes för första gången i just Saudiarabien.

Systemet hade god täckning, genom låg frekvens och hög uteffekt på mobilapparaterna. Det blev en exportframgång.

Runt om i Sverige fanns det 250 återförsäljare. Det var mest bilfirmor, bilradiohandlare eller serviceverkstäder. De både sålde och monterade in anläggningarna i bilar och placerade  antennspröt på taken. Priset var ca 30 000 kr, inte desto mindre blev NMT från början en framgång. När NMT lanserades hade det hunnit bli 19 000 abonnenter i de manuella nät som vuxit fram under 70-talet. Dessa lockades nu över till NMT, där minutkostnaden var lägre.

Ericson fick också fram en bärbar apparat, "Hotline 450".

Denna vägde "bara" 4 kilo.

I detta skede etablerade sig Jan Stenbäck på marknaden med företaget Comvik. Detta företag inriktade sig på kunder i Stockholmsområdet, och blev där en konkurrent till Televerket. Comvik tillämpade en framgångsrik prispolitik, där själva apparaten kostade mindre, mot att köparen band upp sig för ett abonnemang.

År 1986 kom NMT 900 - ett nytt system med mindre och lättare mobiler. Dessa mobiltelefoner vägde bara drygt ett halvkilo (630 gram) och kunde med lätthet bäras omkring.

"Yuppienallen" hade kommit!

År 1991 fanns cirka en halv miljon mobiltelefonabonnenter i Sverige. Och Sverige var världens mobiltelefontätaste land.


GSM

NMT var ett analogt system. Nästa steg i utvecklingen blev en digitalisering. Vi fick GSM-telefonerna.

I Sverige infördes de 1992.

"140 år i ledningen"

"Ett nytt europeiskt digitalt mobiltelefonsystem, GSM (Global System for Mobile Communication), omfattande 18 länder, infördes i Sverige 1992. I fråga om GSM fick Televerket konkurrens av två företag på den svenska mobiltelefonmarknaden."

 

GSM-standarden togs fram inom CEPT (Europeiska teleunionen) för att skapa ett europeiskt mobiltelefonsystem. Denna standard anammades snabbt av länder i Asien, vilket gjorde att även USA att till sist accepterade GSM som en global standard (men på en egen frekvens 1900MHz , mot GSMs 900/1800 MHz).

GSM kom därmed telefoner som klarade både europeisk och amerikansk standard. GSM-systemet blev då det första verkligt internationellt använda mobiltelefonsystemet.

Från början avsåg operatörerna inte att bygga ut täckningen så tätt som man senare kom att göra, men i och med att mobiltelefonen blev var mans egendom kom efterfrågan att styra utbudet.

"Det svenska teleundret"

"Det tog 29 år att nå 1 procents täckning, åtta år att gå från 1 till 10 procent och sex år från 10 till 50 procent. Den årliga tillväxten av mobilabonnemang i Sverige har inte legat under 20 procent något år sedan 1982 (1992 dock 15%). Den genomsnittliga årliga ökningstakten 1983-1999 låg på 35%."

I dessa apparater stoppades efterhand in en rad finesser och tjänster. GSM-telefonen blev inte bara en telefon , den gav samtidigt ett stort antal andra möjligheter:

- mottagning av korta textmeddelanden på display, SMS

- tidangivelse och tidtagning med stoppur

- mp-3spelare, för att lyssna på musik

- ljudupptagningapparat

- kamera, för att ta stillbilder

- videokamera, för rörliga bilder

- räkneapparat och dator

- spelapparat

- mottagning och sändning av e-post.

Vikten på dessa GSM-telefoner har samtidigt kommit ned i 60 gram.

 

Om tekniken:

Den tekniska lösningen av mobiltelefonin kan tillskrivas uppdelningen av geografiska områden i celler. När landskapet uppdelas i celler behöver inte sändsignaler ha stor effekt, och olika sändare på skilda platser kan återanvända samma frekvens utan att konflikter uppstår. Roaming kallas den teknik som ursprungligen tillät en användare att röra sig från en cell till en annan.

I det mobila nätet finns komponenterna mobil station (MS), basstation (BS) och en samtalsväxel (MSC).

Den mobila stationen består av en terminal (mobiltelefon) och ett abonnentkort, s.k. "subscriber identity module" (SIM). Det är kortet som innehåller telefonitjänsten, det vill säga användaren kan sätta in kortet i en annan terminal och samtala som vanligt.

Varje terminal kan identifieras med ett unikt nummer, s.k. international mobile equipment identity (IMEI). Även SIM-kortet har ett liknande nummer, international mobile subscriber identity (IMSI), vilken kan användas för att identifiera abonnenten.


3G

Med tillskapandet av allt fler funktioner har utvecklingen glidit över i nästa fas: "3G"-telefonerna.

Med 3G sker en sammansmältning av mobiltelefoni och internet.

"Det svenska teleundret":

"Norden var pionjär både då det gällde den första generationen mobiltelefoni (det analoga NMT) och den andra generationen (det digitala GSM). Nu ligger regionen i framkanten på den tredje generationen..."

3G-systemet ska drastiskt öka överföringshastigheterna och ge nya typer av tjänster till användarna. Det kräver ett stort antal basstationer, för att klara täckningen av i stort sett hela Sverige.


Kulturell påverkan

Mobiltelefonen slog igenom på bred front under framförallt 1990-talet. Det har haft en påtaglig kultur påverkan, och förändrat stadsbilden.

På gatorna kan man se personer till synes pratande högt för sig själva. Det är inte pyskiskt störda individer (i varje fall inte nödvändigtvis) - de talar bara i telefon och har hörsnäcka.

I det offentliga utrymmet, på bussar och tåg förekommer att människor pratar med hög röst, så att alla andra ofrivilligt tvingas ta del av deras helt personliga samtal.

Vid snabbköpskassor och mitt i andra betalningssituationer kan personer bli uppringda, det har uppstått en krav på och förväntan om att alla ska vara ständigt tillgängliga.

Beteendet rymmer ett mått av hänsynslöshet mot omgivnignen, inte minst aktualiserat genom det myckna mobilpratandet i skolorna - i klassrummen och på lektionstid.

Mobilpratandet rymmer också direkta faror.

• En trafikfara uppstår under bilkörning, och det plötsligt ringer. Om mitt i en trafiksituation börja leta efter telefonen rymmer uppenbara risker. En hel del trafikolyckor har förmodligen samband med använde av mobiltelefon.

Märkligt nog är det tillåtet i Sverige att använda mobiltelfon under bilkörning, även telefon som inte är handsfree.

• En annan typ av fara gäller hälsan. Den strålning som mobiltelefoner avger mot örat kan rymma risker vid flitigt användande och långvarigt pratande.

Å andra sidan har mobiltelefonerna uppenbara fördelar. För äldre kan det ge en extra trygghet, att man lättare kan stå i kontakt med omvärlden. Det ger också en bekvämlighet, då man kan höra av sig oavsett var man befinner sig.

Med spridningen av mobiltelefonerna har marknaden för telefonkiosker i stort sett försvunnit.


Jan Milld, den 10.1.2008

 

Mobiltelefoni

Mobiltelefonens historia bär många likheter med telefonens historia:

• den har fått ett genomslag och en allmän användning som få från början kunde föreställa sig

• Sverige har varit teknikledande och fått en viktig exportindustri

• telefontätheten, apparater per invånare, har varit större i Sverige än i något annat land

• användningen har fått en påtaglig kulturell innebörd.


Mobiltelefonens förhistoria

MTA - MTD

NMT

GSM

3G

Kulturell påverkan