Trådlös
telegrafi
Radions
födelseår brukar anges till 1901.
Det
var då som Marconi lyckades överföra den
telegrafiska signalen ”S” över Atlanten. från
England till New Foundland. Marconi byggde vidare på rön
av den tyske fysikern Hertz, som varit först med att
praktiskt ha åstadkommit radiovågor. Marconis bidrag rörde
sig främst om antennsystem. Med hans konstruktioner blev trådlösa
överföringar möjliga över väsentligt större
avstånd än dittills.
Radioteknikens
första tid knöt alltså an till telegrafin.
Det handlade om att trådlöst kunna överföra
meddelanden från en sändare till en mottagare.
Ur
"Bra Böckers lexikon":
"Radiotekniken,
som ursprungligen bara omfattade telegrafi och telefoni, har fått
en mängd olika specialtillämpningar såsom radar, olika
system för radionavigering, radioteleskop inom astronomin och
radiolänk inom teletekniken."
Teknikutveckling
Ur
"Bra Böckers lexikon":
"Radioteknik
är förbunden med elektromagnetiska vågors spridning.
Sådana utstrålas med antenner, utformade för att
med minsta förluster efter förstärkning sända
svängningar som alstras i en oscillator, svängningskrets,
med önskad frekvens. Detta är radiosändarens sändningsfrekvens,
vilken även kan uttryckas som våglängd. Radiovågor
förekommer inom ett stort område av våglängder,
från över 1.000 m ned till centimetervågor. Långvågssändare
har stor räckvidd... 
De
mycket korta väglängderna, som används för t.ex.
TV och frekvensmodulerad ultrakortvågsradio (FM UKV), har däremot
en räckvidd som i huvudsak är densamma som den optiska sikten
från sändarantenn till mottagarantenn. Mellan- och kortvåg
intar en mellanställning."
"Den
utsända svängningen, bärvågen, moduleras på
olika sätt... Antingen kan styrkan hos bärvågen, amplituden,
varieras i takt med modulationen, amplitudmodulation (AM), eller också
kan bärvågens frekvens varieras med modulationen, frekvensmodulation
(FM)."
"Den
effekt som strålar ut från en radiosändares antenn
i form av elektromagnetiska vågor varierar från någon
watt hos bärbara apparater med räckvidd på några
kilometer till hundratals kilowatt med räckvidd jorden runt."
Den
första typen av sändare - gnistsändare - dög
till telegrafi, men inte telefoni. Genom
utveckling av sändarna blev nästa steg i teknikutvecklingen
möjligt: trådlös överföring av även
tal och musik.
Ur
"Svensk teknikhistoria", Hult m.fl.:
"Med
uppfinningarna av de två grundläggande typerna av elektronrör
(dioden av Alexaner Fleming 1904 och trioden av Lee de Forest 1906)
följde möjligheten till trådlös telefoni, det
som skulle komma att kallas radio, det första elektroniska massmediet,
en term som dock skapades först långt senare."
På
julafton 1906 sändes för första gången tal och
musik från en radiostation i USA. Regelbundna radioutsändningar
kom igång 1920 i USA och i Sverige två år senare.
Ur
boken "Massmedier", Peterson/Pettersson:
"Reginald
Fessenden hette kanadensaren som julafton 1906 lyckades sända
både röster och musik över Atlanten. Det här
brukar kallas världens första riktiga radiosändning.
Men amerikanen Lee de Forest brukar ändå kallas radions
fader. Han konstruerade nämligen den första riktiga radiomottagaren."
Det
begrepp som används är "rundradio". Med
detta menas sändning av tal och musik från en sändare
till flera olika mottagare.
De
radiomottagare som först användes var mycket enkla, s.k.
kristallmottagare. Till dem användes hörlurar, högtalare
var något som kom senare.
Apparaterna
att ofta satts ihop av användarna själva.
Radiolyssnandet
blev på den tiden ofta ett tillfälle, då hela familjen
satt samlad, koncentrerad på att försöka uppfatta
vad som sändes ut.
"Svensk
teknikhistoria":
"Radiolyssnarnas
apparater var i början enkla s.k. kristallmottagare, i många
fall byggda av lyssnarna själva enligt beskrivningar som fanns
att läsa i dagstidningar och veckotidningar. De första åren
i den nya eran var radioamatörernas förlovade tid. Men de
hemmagjorda kristallmottagarna ersattes snart av fabrikstillverkade
'rörmottagare', och hörlurarna byttes ut mot högtalare."
Ur
"Hundra år i Sverige", Dahlberg:
"...1923 kunde man i en radiomottagare med förstärkare
uppfatta BBC:s sändningar från London. Snart kom också
radioutsändningar från Sverige, bekostade av annonsörer.
Lyssnarna satt med hörlurar och trevade med en metallspets i
en en liten dosa på en kristall tills de plötsligt fick
in en sändning. "
"Omkring
1930 hade de flesta lyssnare kastat sina kristallmottagare och investerat
i radiomottagare med högtalare förpackade i mer eller mindre
eleganta lådor, gärna av ädelträ."
Under
1930-talet kom alltså radioapparater av bättre kvalitet,
med elektronrör.
På
dessa fanns högtalare, så man behövde inte längre
använda hörlurar. AGA var ett framgångsrikt svenskt
företag beträffande tillverkning av radioapparater. Dess
modell "AGA Baltic" sålde bra.
Samtidigt
skedde en förbättring av utsändningarna: fler sändarstationer,
starkare sändningar och högre antennmaster. Detta förbättrade
mottagandet så att man kunde ta emot sändningarna på
större avstånd och klarare uppfatta radioprogrammen.
Huvudsändare
för Sveriges Radio blev den 1927 öppnade sändaren i
Motala, med sändningar på långvåg.
I
början av 1940-talet fanns 30 sändarstationer, vilket gjorde
att 70% av svenska folket hade möjöighet att lyssna på
radio.
År
1967 öppnades Kaknästornet i Stockholm.
På
1950-talet togs ytterligare ett viktigt steg i utvecklingen för
radioapparaterna , efter uppfinnandet av transistorn.
Transistorapparater
för radiomottagning drog litet ström och kunde göras
små. De kunde drivas med batterier och göras bärbara
- lätta att ta med till bad- och campingplatser.
På
1980-talet tillkom kasettradio, med inspelningsmöjligheter, och
"freestyle, med hörsnäcka.
Ur
"140 år i ledningen", Tahvanainen:
"Under
1930-talet gjordes i USA försök med frekvensmodulering (FM)
i stället för amplitudmodulering (AM) vid rundradiosändningar.
"
"I
Sverige gjorde Televerket 1944 försök med en FM-sändare,
närmast för att undersöka räckvidden. Några
år senare skaffades en FM-sändare, som från hösten
1951 sände det ordinarie radioprogrammet i centrala delarna av
Stockholm."
"1955
års riksdag beslöt att sändning av ett andra radioprogram
skulle påbörjas omkring årsskiftet 1955/56. I områden
med i stort sett goda mottagningsförhållanden från
lång- och mellanvågsstationer skulle utbyggnaden av distributionsnätet
i första hand inriktas på att möjliggöra mottagning
av båda programmen. Sändningen av dubbelprogram i svensk
rundradio påbörjades i november 1955. Program 2 distribuerades
då dels över en mindre FM-sändare i Stockholm och
dels till cirka 155.000 trådradioabonnenter i skilda delar av
landet."
"Före
tillkomsten av FM-nätet för ljudradio baserades distributionen
av radioprogrammen på ett stort antal mellanvågssändare
över hela landet. Sedan FM-tekniken hade slagit igenom beslöt
riksdagen att mellanvågssändarna skulle läggas ned
för distributionen av radioprogrammen."
Stereosändningar
start6ades 1977.
Digitala
sändningar startades 1995.
1955
tillkom en andra radiokanal hos Radiotjänst. Mer om detta under
"Kanalexpansion".
Radiosändning
- i bemärkelsen trådlös överföring
- är möjlig från en sändare till en
mottagare.
Också
det omvända är möjlig: överföring genom
tråd från en sändare till flera
mottagare. Faktum är att detta har förekommit.
"140
år i ledningen":
"En
epok i svensk rundradiohistoria utgjorde trådradion.
Den
innebar att man sände radioprogrammen högfrekvent på
vanliga telefonledningar. Med filter skildes den
högfrekventa överföringen från de lågfrekventa
telefonsamtalen. Vid mottagarna uppdelades ledningarna på motsvarande
sätt i en anslutning för högfrekvens till radiomottagaren
och en för lågfrekvens till telefonen. Ingenting hindrade
att flera lyssnare anslöts till en och samma ledning.
Lyssnarna
kunde använda vilken radiomottagare som helst, som var utrustade
med långvågsbandet. God teknisk kvalitet kunde fås,
fri från atmosfäriska störningar. Ingen hänsyn
behövde heller tas till internationella våglängdsplaner
och flerprogramsfrågan kunde lösas på ett enkelt
sätt.
Det
första egentliga trådradionätet upprättades på
Gotland 1943. ... Antalet anslutningar til trådradionätet
var som mest 400.000. Detta antal nåddes 1962 då fortsatt
utbyggnad av trådradion upphörde."
Organisation
och utbyggnad
År
1907 lagstadgades att användande av trådlös radioanläggning
krävde Kungl. Majt:s tillstånd. Ett sådant kungabrev
kostade 40 kronori stämpelavgift och totalt utfärdades ca
500 tillstånd fram till år 1923.
Ur
"Massmedier":
"I
Sverige började riktiga radiosändningar först 1920.
Till stor del tack vare radioföreningar, som på privat
initiativ påbörjade sändningar. Redan under 1920-talet
sändes också reklam i radio i Sverige, något som
sedan blev förbjudet och tilläts först 1993 igen."
"...
hotade ju radion att ta över tidningarnas annonsintäkter.
Vem skulle i framtiden köpa tidningar om radion mycket snabbare
kunde berätta vad som hände och dessutom underhålla?
Bidragande till oron var också det faktum att radion kunde nå
en större publik.
Pressens
rädsla för det nya mediet var förståelig, även
om den senare visade sig obefogad."
När
rundradiosändningar i större skala startades i Sverige 1922
organiserades detta av Telegrafverket och Svenska Radioaktiebolaget.
Tre
år senare övertogs
rundradioverksamheten av Radiotjänst,
som fick ensamrätt till radiosändningar i Sverige.
Ägare
var tidningarna, nyhetsbyrån TT och radioindustrin.
Även
fortsättningsvis ansvarade Telegrafverket för den tekniska
delen av verksamheten.
På
flera håll i landet fanns då radioklubbar. Man samlades
i offentliga lokaler som ordenshus eller Folkets Hus för att
lyssna tillsammans. Den 1922 grundade Svenska Radioklubben hade 1.200
medlemmar.
År
1925 fanns
15 radioklubbar med egna sändarstationer. I
början fick Radiotjänst hjälp av dessa, för att
bättre nå ut i landet.
Dessa små privata stationer återutsände riksprogrammet
från Radiotjänst.
"Massmedier":
"Ett
monopol bildades... Dessutom bestämde man att radion inte fick
sända egna nyheter. Nyheterna i radio skulle TT ta hand om. Därmed
kontrollerade tidningarna radions nyhetsverksamhet. Och detta 'nyhetsmonopol'
gällde i åtskilliga år."
"Rent
tekniskt var man också tvungen att säga nej till fri etableringsrätt,
dvs möjligheten för vem som ville, att starta en radiostation.
Utrymmet i etern var för litet, det fanns inte tillräckligt
många frekvenser."
"140
år i ledningen":
"Sändarstationer
på 1/2 kW fanns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall
och Boden. Lokala
radioklubbar startade i samförstånd med Televerket en rad
smärre sändarstationer på flera håll.
Det
visade sig snart att det i landet behövdes en större station
med lång våglängd och stor räckvidd. Televerket
föreslog en station på 25-30 kW och en våglängd
på ca 1.350 meter. Platsen blev Motala och våren 1927
kunde stationen öppna med det sedan under lång tid använda
anropet 'Stockholm-Motala'."
Verksamheten
finansierades genom licensmedel. Licensavgiften var vid starten 12
kronor per år.
Antalet
radiolicenser ökade snabbt:
1925
- 125.000
1930
- 480.000
1935
- 830.000
1937
- 1 miljon.
Jämfört
med antalet telefonabonnemang passerades detta av antalet radiolicenser
år 1932.
År 1941
var Sverige nummer ett i Europa med 1,5 miljoner radiolicenser.
I
slutet av 40-talet hade två miljoner radiolicenser lösts.
1950-talet
blev - innan televisionen slagit igenom - en guldålder för
radion i Sverige.
Ur "Svenska
krönikan", Ohlmarks/Baehrendtz:
"Med
TV:s frammarsch förändrades ljudradions situation radikalt.
På några år förlorade man huvuddelen av lyssnarna
kvällstid. I mitten av 1950-talet hade radion på kvällstid
ungefär 50% av lyssnarna, men tio år senare bara 25% och
andelen har därefter sjunkit ytterligare."
Radiotjänst
bytte 1957 namn till Sveriges Radio. I sambnad därmed
tillkom folkrörelser som delägare. 40% av akterna ägdes
fackliga, religiösa och ideella organisatioer, 40% av pressen
och 20% av näringslivet.
Radiostudion
låg först på Malmskillnadsgatan och sedan Kungsgatan,
innan man 1961 flyttade in i ett större hus vid Gärdet.
1979 delades Sveriges
Radio upp i fyra programproducerande dotterbolag: Sveriges Riksradio,
Sveriges Lokalradio, Sveriges Utbildningsradio och Sveriges Television.
Radiotjänst
i Kiruna tog 1989 över inkassering och kontroll av radiolicenser,
från Televerket.
|
| Under
40- och 50-talen tillverkades kombinerade radioapparater och grammofoner
- radiogrammofoner. Dessa blev till stora möbler, något
av statusprylar i hemmen. |
Program
och personligheter
Det
skulle genom åren bli ett varierat utbud i Sveriges Radio, med
nyhets- och underhållningsprogram, föredrag och teater,
musik och gudstjänster, morgongymnastik och barnprogram. Senare
kom även skolradio igång.
Radion
kom att få en viktig folkbildande roll.
Vad
många lyssnare saknade var gammeldans, dragspel och sketcher.
Dagens
Eko startade 1937. Fram till 1947 hade TT - Tidningarnas Telegrambyrå
ensamrätt till nyhetsrapporteringen.
Den
tidiga programproduktionen hos Radiotjänst - på 1920-talet
och framåt -förknippas, mer än någon annan person,
med Sven Jerring.
Jerring
var nyhetsuppläsare, gjorde åtaliga reportage. På
den tiden fanns inte någon bra teknik för att spela in
program i förväg - det mesta var direktsändning. (Bandspelaren
kom i mitten av 50-talet)
Det
var också Sven Jerring som var "farbror Sven" i det
populära programmet "Barnens brevlåda".
Detta progam pågick ända från starten 1925 fram till
1972 - i 47 år!
Ett
stort radioprogram var också "Frukostklubben"
där skådespelaren Sigge Fürst var en
profil. Frukostklubben fortsatte i 32 år - från 1946 till
1978.
Ett
annat
populärt radioprogram blev "Karusellen" på
50-talet, och "Hylands hörna" på 60-talet,
med Lennart Hyland.
Andra
lyssnarsuccér har varit "Sverige Bilradio"
med C.G. Hammarlund och "Tio-i-topp" med Kersti
Adams Ray, samt skivpratarprogrammet "Sommar",
startat 1959.
Ur
"Hundra år i Sverige", Dahlberg:
"Radion
som under kriget varit mycket återhållsam och värnat
om bilden av svensk neutralitet började nymornat göra mer
kritiska reportage. Dagens Eko försökte sig på att
i intervjuer ifrågasätta makthavarnas budskap i stället
för att låta dem tala ostört, och valdebatterna fylldes
av hårda diskussioner om sakfrågor."
Kanalexpansion
Fram
till 1955 fanns bara en kanal i Sveriges Radio. Det året tillkom
P2.
"Melodiradion"
tillkom 1961, efter att de reklamfinansierade piratradiosändningarna
från fartyg - Radio Nord och Radio Syd - hade börjat.
Dygnet runt spelades
musik varvat med nyheter i Radio Nord. Dess program "Topp
20" blev mycket populärt, och gav Radio Nord många
lyssnare.
En ny lag stiftades
i all hast av den svenska riksdagen och satte stopp för denna
"piratradio", redan året därpå.
År
1964 startade SR en tredje radiokanal - P3. Till
denna kanal förlades nu melodiradion.
År
1977 startades "lokalradion",
dvs regionala SR-sändningar för program framställda
av distrikts-redaktioner. På 24 orter fick man ett eget sändningsområde,
med sändningstider i P3.
|
Steg
för steg byggdes lokalradion ut, som en ansats att
motverka den starka Stockholmsdominansen i etern. |
Detta
följdes två år senare av en stor omorganisation.
"Svenska
krönikan":
"Sveriges
Radio blev i den nya organisationen moderbolag med ekonomiskt och
administrativt långtidsansvar. Programproduktionen sker inom
fyra dotterbolag - ett för TV, Sveriges Television AB,
ett för ljudradio, Sveriges Riksradio AB, ett
för lokalradio, Sveriges Lokalradio AB samt
ett för utbildningsradio och utbildnings-TV, Sveriges
Utbildningsradio."
År
1979 kom också en "närradio"
igång, för att ge olika föreningar i landet
möjlighet att göra lokala radiosändningar. Varje kommun
tilldelades en frekvens för föreningarna på orten
att samsas om.
År
1987 tillkom även P4,som reserverades för
lokalradiosändningarna.
I
övrigt blev det en uppdelning av SR-kanalerna så att:
- P1 blev talkanalen,
-
P2 blev kanalen för klassisk musik och
-
P3 blev den lätta kanalen.
År
1993 infördes även en annan typ av "lokalradio"
- privat och reklamfinansierad sådan.
Varje
lokalradioföretag måste ha statligt sändningstillstånd
då frekvenstillgången i etern är begränsad.
Sändningstillstånden säljs på auktion. Ett 60-tal
radiofrekvenser går under klubben och den som betalar det högsta
årliga beloppet får rätten att sända på
en viss frekvens under åtta år. Resultatet har blivit
ett antal kommersiella musikstationer som Energy, Rix FM, Megapol,
Lugna favoriter,Radio City, Vinyl , m.fl.
Därmed
är radiomonopolet i någon mån modifierat.
Jan
Milld, den 8.1.2008
