Ny
teknik
Tekniken
för att åstadkomma TV-sändningar fanns, långt
innan sådana kom till stånd i Sverige. En förklaring
till att televisionen hos oss dröjde så länge kan
ligga i en tveksamhet eller ett direkt motstånd.
Många
ansåg att radion var ett överlägset media, eftersom
man då inte blev bunden framför apparaten ifråga,
utan kunde syssla med annat medan man lyssnade. Man upplevde inte
behovet av rörliga bilder till ljudet. Det sågs också
en fara i att TV-apparaten skulle bli till en "dumburk".
Anders
Johnson argumenterar, i sin bok "Det svenska teleundret",
att Sverige här missade ett tillfälle. Vårt land kunde
ha blivit teknikledande och fått ytterligare produkter för
sin exportindustri.
"Det
svenska teleundret":
"År 1947 bildades Nämnden för televisionsforskning,
där en grupp ingenjörer gjorde ett pionjärarbete. Men
det dröjde ända till 1956 innan riksdagen beslutade om hur
televisionen skulle organiseras, nämligen genom statligt monopol
och reklamförbud.
Därmed
förstördes tre potentiella marknader för svenska entreprenörer.
Långhalningen av beslutet innebar att det tekniska försprång
som TV-teknikerna tidigt hade etablerat inte kunde utnyttjas för
att bygga upp en stark svensk apparattillverkning.
Monopolet
innebar att det inte var möjligt för entreprenörer
att starta sändnings- eller programproduktionsföretag. Reklamförbudet
innebar en stor nackdel för svensk konsumentvaruindustri, som
fick svårare att etablera starka varumärken."
Ur
boken "Massmedier", Peterson/Pettersson:
"Sverige
skulle snabbt ha kunnat utnyttja de engelska och amerikanska framstegen
och införa television. Radion i Sverige var väl utbyggd,
vi hade bra ingenjörer och ett kunnigt televerk. Men trots detta
skulle det dröja förhållandevis länge innan tv
nådde Sverige. De olika intressenterna, Tidningsutgivarna och
Televerket, kämpade nämligen om vem som skulle få
göra vad. Dessutom tyckte många att radion var ett överlägset
medium..."
En
statlig utredning hävdade 1946:
"Radion
är mycket smidigare. Radiolyssnare kan läsa och handarbeta
medan radion står på. Tv-tittare måste samlas runt
apparaten, släcka belysningen och titta koncentrerat. Television
verkar lika opraktiskt som smalfilm. Dyrt att bygga ut, tekniskt svårt
och dessutom är det dyrt att göra program."
Den
som tog patent på televisionen var skotten John Baird.
Det skedde redan år 1924!
Ur
"Massmedier":
"I
USA utvecklade Vladimir Zworykin Bairds mekaniska sytem till ett elektroniskt
system. Genom detta system kunde bilder omvandlas."
År
1930 visades TV-tekniken upp på biografen Röda Kvarn i
Stockholm.
Ur "Bra
Böckers lexikon":
"Den
första överföringen av TV-bilder utfördes av den
skotske ingenjören John Baird 1926. Redan i slutet av 1930-talet
pågick reguljära sändningar i London från Alexandra
Palace, vilka emellertid upphörde med kriget och startade på
nytt i slutet av 1940-talet."
England
var alltså först med reguljära TV-sändningar.
Även i Frankrike förekom sändningar före andra
världskriget.
Det
var dock i USA, år 1945, som TV-sändningar kom igång
i större skala.
Ur
"140 år i ledningen", K.V. Tahvanainen:
"1948
blev en TV-sändare färdig på Tekniska Högskolan
i Stockholm med en utstrålad effekt av 1 kW. En första
demonstration av nämnden apparater ägde rum i juni 1949."
Ur "Hundra
år i Sverige", Dahlberg:
"Danmark
hade börjat med reguljära TV-sändningar 1951. Det året
tillsattes en utredning i Sverige om införandet av television.
Den var färdig med sitt betänkande 1954... Radiotjänst
hade just då påbörjat regelbundna försökssändningar.
Först kunde de korta kvällsprogrammen i svart-vitt bara
ses i Stockholmsregionen."
Ett
av de tekniska problemen vid denna tid var att bilden ofta började
"rulla".
Den
första tiden
1956
blev det officiella startåret för televisionen i Sverige.
Från
första början blev det politisk strid om hur verksamheten
skulle finansieras: genom reklam eller licensavgifter.
En
politisk majoritet, bestående socialdemokrater, centerpartister
och kommunister, drev igenom det senare. På sin sida hade de
även företrädarna för dagspressen, som inte ville
förlora reklamintäkter.
Det
beslöts även att det skulle bli fråga om ett statligt
monopol, på samma sätt som för radion. Programmen
skulle präglas saklighet och opartiskhet. Över detta skulle
vaka en särskild nämnd.
"140
år i ledningen":
"I
maj 1956 godkände riksdagen vissa av Kungl. Maj:t uppdragna rikslinjer
för en svensk televisionsverksamhet. De innebar att televisionen
skulle byggas ut helt i statlig regi, att programproduktionen skulle
anförtros åt AB Radiotjänst (senare Sveriges Radio
AB), att programdistributionen och uppbörden av licensavgifter
skulle uppdras åt Televerket samt att verksamheten i princip
skulle finansieras genom inkomster från licensavgifter på
televisionsmottagare."
"Hundra
år i Sverige":
"Alla
talade om TV:s oberoende, men socialdemokraterna menade oberoende
av affärsintressen och oppositionen oberoende av staten."
De
första TV-sändningarna skedde från Nackamasten.
Sedan
år 1968 har Kaknästornet övertagit utsändningarna.
"140
år i ledningen":
"Under
sommaren 1956 installerade Televerket vid Stockholm rundradiostation
i Nacka en televisionssändare med 60 kW utstrålad effekt.
Den togs i drift för utsändning av TV-programmet fr.o.m
den 15 september 1956.
Under
1957 påbörjades sändningar av stockholmsprogrammet
även över sändare i Göteborg och Norrköping.
Under 1958 togs 12 nya TV-sändare i bruk liksom en radiolänklinje
för televisionsöverföring Stockholm-Norrköping-
Göteborg-Malmö med anknytning till det europeiska televisionsnätet
via Köpenhamn."
Det
stora genombrottet för TV i Sverige kan sägas ha kommit
med världsmästerskapet i fotboll 1958. Av stor betydelse
var också frågesportprogrammet "Kvitt eller dubbelt".
Ur
"Svenska krönikan", Ohlmarks/Baehrendtz:
"Programidéerna
kom främst från ljudradion och från utlandet. Från
USA hämtade man 1957 uppslaget till 10.000-kronorsfrågan,
som blev oerhört populär och innebar det nya mediets genombrott.
De utländska programmen fick redan från början stor
betydelse, både de program som sändes genom det västeuropeiska
samarbetet i Eurovisionen och genom det nordiska samarbetet i Nordvisionen.
Men också de program och underhållningsserier som inköptes
från utländska företag, framförallt amerikanska,
fick stor betydelse för utvecklingen av TV-mediet."
Antalet
sålda TV-apparater och lösta TV-licenser ökade snabbt.
Dock ökade det förra snabbare än det senare.
"Hundra
år i Sverige":
"Det
beräknas att det fanns 30.000 TV-mottagare 1957 även om
bara 9.000 licenser betalades. Publiken vidgades snart tack vare succéer
som frågesportprogrammet Kvitt eller dubbelt. Det första
Aktuellt sändes på hösten 1958. Det året ökade
antalet licenser från 75.000 till 250.000."
Före
år 1966, dvs på mindre än tio år, hade man
kommit upp i en miljon TV-licenser.
Efter
den inledande tveksamheten och sena starten gick utvecklingen på
TV-området snabbare i Sverige än i något annat västeuropeiskt
land.
Sändningstiden
var till en början begränsad, på ett sätt som
idag kan vara svårt att föreställa sig: en hel veckodag
TV-fri! Enligt utredningen från 1956 skulle program sändas
10 timmar per vecka de första två åren, därefter
15 timmar i två år och sedan, dvs från år
1960, 25 timmar per vecka.
"Svenska
krönikan":
"TV
hade i början en mycket begränsad sändningstid med
en TV-fri dag i veckan - onsdagen."
TV-mediets
genomslagskraft skulle dock snart bli uppenbar.
"Svensk
teknikhistoria":
"Vietnamkriget
kom att utspelas direkt inför ögonen på tusentals
miljoner människor. TV-mediet hade fått en ny dimension:
som skapare av politisk opinion."
Organisation
och utbyggnad
För
TV-programmen svarade alltså Sveriges Radio.
År
1966 startades andra statlig TV-kanal, TV2.
Detta
aktualiserade åter diskusisonen om eventuell reklam i TV. Högerpartiet
och Folkpartiet önskade att den nya TV-kanalen skulle bli reklamfinansierad.
I
samband med starten av TV2 fanns en uttalad ambition att det skulle
bli en viss konkurrens och mellan TV1 och TV2, en tävlan om att
göra de bästa programmen.
"Svenska
krönikan":
"Genom
riksdagsbeslut 1966 fick Sveriges Radio i uppdrag att öppna en
andra TV-kanal. På nytt aktualiserades reklamdiskussionen, men
den politiska majoriteten och dagspressintressena var alltjämt
emot reklam i TV. De två nya kanalerna TV1 och TV2 kom därför
att drivas efter samma principer som enkanalsystemet, även om
de två kanalerna enligt utbildningsminister Olof Palme skulle
ägna sig åt en 'stimulerande tävlan'."
I
sammanhanget fanns dock två problematiker:
A.
Är bara höga tittarsiffror måttet på "bra"
TV-program?
B.
Hur få råd med bra (egna) program, när något
sämre (inköpta) program blir så mycket billigare?
Sveriges
Radio expanderade mycket starkt under 50- och 60-talen. 1955 hade
företaget underfär 500 anställda - i slutet av 1960-talet
var antalet långt över 3.000.
År
1970 kom färgtelevisionen till Sverige.
Ur
"140 år i ledningen":
"Totalt
närmare 200 sändarstationer för TV1 var i drift vid
årtiondets början (70-talet). Stationerna beräknades
ge goda mottagningsmöjligheter åt cirka 99,6% av landets
invånare. Samtidigt var drygt 50 sändarstationer för
TV2 i drift. Dessa beräknades ge goda mottagningsmöjligheter
åt cirka 93% av landets invånare. Reguljära färgsändningar
i både TV1 och TV2 startades den 1 april 1970."
Antalet TV-licenser,
först för svartvit TV, sedan för färg-TV, ökade
snabbt (statistiken nedan hämtad från boken "Kommunikationshistoria"
av Jan Svensson):
1960 |
1965 |
1970 |
1975 |
1980 |
1985 |
- |
- |
115.000 |
1.388.000 |
2.555.000 |
2.992.000 |
1.032.000 |
2.085.000 |
2.398.000 |
1.521.000 |
610.000 |
265.000 |
År
1979 genomfördes en stor omorganisation av radio och TV, i moderbolag
och dotterbolag.
"Svenska
krönikan":
"Sveriges
Radio blev i den nya organisationen moderbolag med ekonomiskt och
administrativt långtidsansvar. Programproduktionen sker inom
fyra dotterbolag - ett för TV, Sveriges Television AB,
ett för ljudradio, Sveriges Riksradio AB, ett
för lokalradio, Sveriges Lokalradio AB samt
ett för utbildningsradio och utbildnings-TV, Sveriges
Utbildningsradio."
Förkortningen
för Sveriges Television blev SVT.
År 1970
hade testsändningar av regional television börjat, genom
starten av Sydnytt för Skåne. Senare startades Nordnytt
för Norrlandslänen, och successivt tillkom ytterligare regionala
TV-program. Sist ut var ABC för Stockholms och Uppsala län,
som startade 1987
SVT-program
och public service
På
1960-talet började begreppet "public service"
användas för att beteckna den statliga televisionens uppdrag.
Den skulle vara i allmänhetens tjänst, vara till för
alla. Detta hade en innebörd både beträffande tillgänglighet
och innehåll. Alla medborgare ska nås av den och kunna
ta del i samma programutbud. Detta ska främst innehålla
kultur och folkbildning. Tittarna ska slippa reklaminslag och de som
gör programmen ska stå fria från påverkan av
annonsörer.
SVT
självt har på senare år slagit mycket på trumman
om att den är en "Fri television".
En
tidig
tittarsuccé var alltså "Kvitt eller dubbelt",
ett frågesportprogram under ledning av Nils Erik Baehrendtz.
"Hylands
hörna" med Lennart Hyland fick också
stor publik.
Vad
som också lockade många tittare till TV-apparterna var
framförallt stora sportevenemang.
Höga
tittarsiffror blev också för Eurovisionsschlagern, när
denna kom igång.
Åtminstone
tre faktorer blivit styrande för programutbudet:
a)
kostnader
b)
tittarsiffror och
c)
konkurrens från kommersiella
TV-kanaler.
Således
har det blivit en hel del av pratshower, studiodebatter, morgonsoffor
och liknande. Liksom en del amerikanska serier...
"Svenska
krönikan":
"I
början av 1970-talet var det slut på Sveriges goda år.
Inkomsterna stagnerade,... Andelen billiga utländska program
ökades.
Ett
egenproducerat program kostar igenomsnitt tio gånger mer än
ett inköpt. När det gäller TV-teater är kostnaden
t.o.m. 25 gånger större. I denna situation satsade TV på
billiga, populära 'pratprogram'..."
Kanaler
och teknikutveckling
TV-monopolet
kom successivt att brytas, genom ny teknik och politisk vilja i kombination.
Inte
bara kom det analoga TV-nätet att ersättas med ett digitalt
TV-nät. Nya vägar för distribution togs alltmer i bruk.
Därvid
finns fyra vägar:
1.
Marksänd TV, via master
2.
Kabel-TV
3.
Satellitsänd TV
4.
Webb-TV, genom bredband.
Kabel-TV
Det
finns ett antal kabel-TV-nät i Sverige. Varje kabelnät består,
av kablar i marken och i fastigheter. TV-signalerna distribueras från
sändaren till mottagaren genom kabeln.
Det
började så smått redan år 1961. Då startades
de första kabel-TV-sändningarna av InformationsTV AB i kvarteret
Kronprinsen i Malmö 1961.
Där
sändes först bara egenproducerade program, men från
år 1981 vidarebefordrades även satellitsändningar,
först den sovjetiska kanalen Horizont.
Under
1970- och 1980-talen startades några sådana nät på
olika orter, däribland Televerket kabel-TV. De sände ett
antal utländska kanaler, som de tog emot via satellit.
År
1986 trädde en ny lag, om lokala kabelsändningar,
i kraft. Denna möjliggjorde permanenta sändningar. Televerkets
kabel-TV, numera Com Hem, har hela tiden varit den största
distributören.
Satellit-TV
I
december 1987
börjar Kinneviks TV3, att från
London sända program på skandinaviska språk till
Sverige, Norge och Danmark. Genom att de sändes via satellit
kunde svensk lagstiftning kringgås.
TV3
var reklamfinansierad. Detsamma gällde Nordic Channel,
som började sända 1989.
År
1990 sändes ett 30-tal olika kanaler genom kabel- och satellit
-TV. Däribland TV4, startad i september 1990.
Marksänd
reklam-TV
Den
ökade tillgången till utländska kanaler via kabelnät
och satelliter återkom debatten om huruvida marksänd kommersiell
television skulle införas. Det beslöts att en reklamkanal
skulle tillåtas sända via marknätet. Valet stod mellan
TV3 och TV4. Det blev TV4 som fick tillståndet.
År
1991 kom således den första marksända svenska reklamkanalen,
TV4, igång.
TV3:s
kanske största succé har varit "Efterlyst".
Kanalen har också profilerat sig genom diverse pruttprogram
med Robert Aschberg.
TV4
har profilerat sig genom nyhets- och samhällsprogram,
samt pk-kampanjande för "nollrasism".
En
tittarsuccé hos TV4 var frågesportprogrammet
"Jeopardy" med Magnus Härenstam.
Detta program förstördes sedan genom en "upp-poppning"
med hjälp av Adam Alsing och kunskapsfrågor
om meningslösheter!
|
Webb-TV
Det
finns flera aktörer som kan tillhandahålla TV via bredband.
Dit hör bl.a. Telia och Bredbandsbolaget/Viasat.
Begreppet
"webb-TV" vetter uppenbarligen åt
mer än ett håll.
En
innebörd kan vara att man i sin dator, genom webbuppkoppling,
helt enkelt kan se rörliga bilder med ljud. Som exempelvis
Youtube.
En
annan innebörd kan vara att man kopplar sin TV-apparat
till ett annat jack i väggen, nämligen för
anslutning till bredband.
|
En
annan stor förändring på televisonsområdet var
övergången till digital-TV. Detta inleddes för SVT1,
SVT2 och SVT24 under år 1999. Släckningen av det analoga
marknätet påbörjades år 2005.
Jan
Milld, den 8.1.2008
