1.
Hjälmare kanal
Sveriges
äldsta byggda vattenväg är Hjälmare
kanal, som förbinder Hjälmaren med Mälaren. Genom
denna kanal skapades en sammanhängande vattenväg ändå
från Örebro till Stockholm.
Tidigt
fanns ett behov av att lätta kunna transportera gods från
Bergslagen till Stockholm. Gustav Vasa hade vissa planer på
ett projekt "Svea kanal", att
förbinda Hjälmaren med både Mälaren och Vänern.
På så vis skulle skapas en sammanhängande vattenväg
tvärsigenom Sverige, som förband Östersjön med
havet i väster. (I ett skede då Hjälmare kanal i öst
liksom Trollhätte kanal i väst redan fanns på plats
skulle ha återstått bara att sammanbinda Hjälmaren
och Vänern, och i det området fanns redan flera sjöar
och åar.)
Under
Karl IX hade en passage med slussanläggning från Hjälmarens
östligaste spets anlagts, över Eskilstuna och Torshälla
in i Mälaren. Torshälla kanal var dock i bruk bara under
ett par år.
Ur
"Hästskjuts- och Diligenstrafik" (Tommy Eriksson):
"I
Sörmland byggdes under Karl IX:s tid, 1596-1610, en förbindelseled
från Mälaren och Torshälla via Eskilstunaån
ner till Hjälmaren som försågs med elva slussar. Därigenom
knöts på ett smidigt sätt viktiga handelsmetropoler
som Stockholm och Örebro samman. Kanalen fungerade i detta skick
fram till 1647. Den första kanalen mellan Arbogaån och
Hjälmaren tillkom 1629-39, för att senare flyttas och åtskilliga
gånger byggas om fram till 1910-talet."
Genom
beslut av Gusav II Adolf kom 1629 ett kanalbygge igång på
riktigt. Tio år senare - 1639 - var det klart.
Sträckningen drogs då norrut, för anslutning till
Arbogaån, som rinner ut vid Kungsör.
Efter
en tid började dock delar av kanalen att slagga igen, då
grundförhållandena var dåliga. En ombyggnation gjordes
i slutet av 1700-talet en annan i början av 1800-talet. Den senare
skedde i Balzar von
Platens regi och var klar 1830.
Genom denna fick kanalen en delvis ny sträckning vid anslutningen
till Arbogaån, längre österut.
I
slutet av 1800-talet fördjupades kanaldelen närmast Hjälmaren.
Hjälmare
kanal är nära 14 kilometer lång, varav 8,5 km är
grävd kanal. Den är 2 meter djup och 10 meter bred. Antalet
slussar är nio - den totala nivåskillnaden mellan Hjälmaren
och Arbogaån är 22 meter. Högsta tillåtna hastighet:
5 knop.
2.
Strömsholms kanal
Strömsholms
kanal är Sveriges näst äldsta kanal. Bygget påbörjades
1777, alltså på Gustav III:s tid. Kanalen var klar 1795.
En
stor utmaning var finansieringen och det var därför bygget
drog ut på tiden i arton år, mot planerade sex år.
Mannen bakom denna kanal är Johan Ulfström.
Kanalen
tillkom ur behovet av att kunna transportera stångjärn
från Bergslagen till utskeppningshamnen för export, dvs
Stockholm.
Strömsholms
kanal är också än av våra längsta kanaler.
Den sträcker sig ända från Dalarna till Mälaren
och förbinder därmed orter som Smedjebacken och Fagersta
med Stockholm. Huvuddelen är dock naturliga vattenvägar:
de avlånga sjöarna Norra Barken och Åmänningen
samt Kolbäcksån. Av en längd på totalt 110 kilometer
är bara 12 km grävd kanal.
Snart
visade sig tecken på förfall: slussväggar på
väg att rasa och på flera ställen grundades farleden
upp.
Under
mitten av 1800-talet genomfördes därför en grundlig
renovering och 1860 skedde en ny invigning, nu av
kung Karl XV. Därefter hade Strömsholms kanal en glansperiod.
Totalt
har kanalen 26 slussar, för att klara en nivåskillnad på
cirka 100 meter. Särskilt vid Hallstahammar är det brant.
Med
järnvägens ankomst minskade kanalen i betydelse, idag används
den - liksom de flesta andra kanaler - bara för turisttrafik.
3.
Trollhätte kanal
Trollhätte
kanal, mellan
Vänern och Kattegatt, innefattade kanske de största tekniska
utmaningarna av alla svenska kanaler - genom de fall som måste
bemästras.
Ur
boken "Kanaler", utgiven av STF:
"I
en trång och vild klyfta störtade sig Göta älv
32 meter i fall efter fall. Holfallet, Holströmmen, Gullöfallet,
Toppöfallet, Tjuvfallet, Stampeströmsfallet, Helvetesfallet
och Flottbergsströmmen. På kartan ser det trång ut
och i verkligheten är det mer än trångt, både
för älven och den kanal som måste samsas med älven....
Det
är en terräng som är sällsynt olämplig även
för godstransporter. Här vi fallen blev det tvärstopp
för all sjöfart och genom århundradena fick man därför
dra gods och ibland hela skepp i en vid båge förbi fallen.
Samma sak var det vid de mycket mindre forsarna och fallen vid Åkerström
och Lilla Edet nedströms och vid Vargön uppströms."
"Sjöfolk
drömde länge om att kunna segla vid sidan om vattenfallen
för att nå upp till Vänern och inlandet eller nå
från Vänern ner till Göteborg och havet..."
"En
härskara av hästar, 'edsmärrar' drog foror med gods
längs Edsvägen, den tre mil långa vägen förbi
alla forsarna och fallen i Göta älv...
Edsvägen
blev kortare och kortare allt eftersom man byggde korta kanaler förbi
de mindre fallen norr och söder om Trollhättan. Redan i
början av 1600-talet lät Karl XI bygga en kanal med sluss
förbi fallet i Lilla Edet. Slussen stod klar 1607 och blev faktiskt
Sveriges första sluss...
Med
Trollhättefallen var det något helt annat. Här krävdes
det ingenjörskunskaper för att lura naturen."
Göta
Älv var Sveriges viktigaste transportled i väster redan
innan Bohuslän blev svenskt och älven utgjorde gräns
mot Norge. Problemet var fallen vid Lilla Edet, Trollhättan och
Vargön. Tanken på att med slussar och grävda kanaldelar
övervinna dessa fallen väcktes tidigt.
Arbetet
med en sluss vid Lilla Edet påbörjades på 1580-talet
efter ett förslag från Johan III. Den kunde tas i bruk
1607, dvs på Kar IX:s tid. Den
blev dock snart förstörd av danskarna,
i Kalmarkriget . Nybyggnader och ombyggnader skedde sedan, både
1639-42 och 1782-84.
Under
Karl IX påbörjades även en kanal mellan Vänersborg
och Brinkebergskulle, den så kallade "Karls grav",
som inte blev färdig förrän 1752.
I
början av 1700-talet engagerade Karl XII Christopher Polhem
för att bygga en kanal förbi Trollhättefallen, helt
nära dem. På så vis få farbar led från
Kattegatt till Vänern. I planen ingick att sedan länka samman
Vänern med Vättern och därifrån vidare till Norrköping.
Polhems arbeten kom igång men avbröts efter kungens död
1718.
Ur
STF-boken "Kanaler":
"Daniel
Thunberg, Sveriges kanske mest framstående kanalkonstruktör
som lite oförskyllt hamnar i skuggan av Den Store Platen, kläcker
den slutgiltiga planen 1757. I den introducerar han en nymodighet;
i stället för att lägga kanalen i ett befintligt vattendrag
med alla de svårigheter det innebär, skall man gräva
en helt ny strömfåra vid sidan om."
1793
bildades så Trollhätte kanal och slussverksbolag som gav
Erik Nordewall i uppdrag att bygga färdigt kanalen förbi
Trollhättan. Han följde därvid Daniel Thunbergs
plan. Invigning kunde ske år 1800.
Ur
boken "Kanaler":
"När
kanalen invigdes år 1800 betraktades den som världens åttonde
underverk, för var annars kunde man se fartyg som seglade uppför
ett berg?"
"Äntligen
fanns det en obruten farled mellan Vänern och havet! Slussleden
satte fart på industrialiseringen runt hela Vänern och
därmed bidrog den också till sin egen snabba pensionering.
Trollhätte kanal var helt enkelt för snålt dimensionerad
för att klara 1800-talets snabbt ökande trafik."
Framförallt
blev Trollhätte kanal en flaskhals efter att Göta kanal
öppnats 1832.
1838
började man därför att bygga en ny led förbi Trollhättan,
under ledning av Nils Ericson. Denna led, öppnad 1844,
tillät trafik med samma storlek på fartyg som Göta
Kanal.
Mot
slutet av 1800-talet blev det åter aktuellt att utvidga farleden.
Det skedde genom flera nya slussar och en ny led förbi fallen
i Trollhättan. Den nya sträckningen invigdes 1916
och går genom de slussar som används än idag.
Under
1974 fördjupades själva farleden i Göta
Älv och från det året är kanalen även öppen
vintertid.
Trollhätte
kanal är 82 kilometer lång, varav 7 km är grävd.
Kanalen har sex slussar, för att klara nivåskillnaden på
44 meter mellan Vänern och Kattegatt.
En
sluss ligger vid Lilla Edet, fyra vid Trollhättan och en vid
Brinkebergskulle i Vänersborgs kommun. Därifrån går
kanalen "Karls grav" till sjön Vassbotten och vidare
ut i Vänern.
Kapaciteten
har utvidgats avsevärt med varje nu byggnation under tre sekler
•
Polhems planerade led skulle klara fartyg på 80 ton,
•
1800 års led klarade 140 ton,
•
1844 års led klarade 300 ton
•
1916 års led klarade 1.500 ton
•
år 2000 klaras mer än 4.000 ton.
Trollhätte
kanal används alltså fortfarande för nyttotrafik,
i allra högsta grad! Varje år passerar där 3.500 lastfartyg,
förutom 3.000 fritidsbåtar.
4.
Göta kanal
Göta
kanals tillkomst hade samband med Öresundstullen.
Trots att Skåne blivit svenskt 1658 kunde Danmark fortsätta
att uppbära tull på sjöfarten genom Öresund,
ända fram till 1857.
Tanken
på en kanal tvärsigenom Sverige, som skulle göra att
svenska fartyg kunde undvika att gå genom Öresund, hade
funnits länge. När Trollhätte kanal stod
klar år 1800 innebar det att man kommit en bit på väg
- återstod att länka samman Vänern med Vättern
och Vättern med Östersjön.
Där
fanns fanns två alternativ: att dra kanalen till Bråviken
och Norrköping eller att dra den till Slätbaken och Söderköping.
De båda städerna konkurrerade här om sträckningen.
Länge lutade det mot Norrköping, men genom envetet lobbyarbete
blev det slutligen Söderköping som vann.
En
inspiration till Göta kanal kom också genom kanalbyggen
i England, och genom den långa Canal du Midi i Frankrike (som
byggts redan 1681 och med hjälp av två floder sammanlänkande
Atlanten och Medelhavet).
Redan
i början av 1500-talet hade biskop Hans Brask i Linköping
pläderat för en kanal mellan Vättern och Östersjön.
Ur
boken "Kanaler":
"Ett
första beslut om kanalen tas av riksdagen 1741 ... Ett nytt förslag
läggs fram av Daniel Thunberg 1781, men det blir liggande hos
Trollhättedirektionen. När von Platen tio år senare
blir invald i styrelsen för direktionen hittar 
han
Thunbergs
förslag i direktionens arkiv och förslaget ligger till grund
för hans 'Avhandling om kanaler genom Sverige med särskildt
afseende å Wenerns sammanbindande med Östersjön'....
Platen skrev sin avhandling 1806 och tre år senare hade riksdagen
beslutat om kanalen."
Kanalbygget
kom igång år 1810, under ledning av Balzar
von Platen. Cirka 60.000 människor, huvudsakligen
soldater, deltog i grävandet. På den tiden fanns inga grävmaskiner
- grävandet skedde med spadar. Kostnaden blev sex gånger
högre än vad som beräknats från början.
Arbetet varade i 22 år.
I
samband med kanalarbetet anlade Baltzar von Platen 1822 en mindre
mekanisk verkstad i Motala. Den skulle senare utvecklas till att bli
"den svenska verkstadsindustrins vagga". På Motala
verkstad fick blivande ingenjörer och verkmästare utbildning
i modern verkstadsindustri. Här utvecklades ett kunnande i gjutjärnsteknik.
Samtidigt
växte Motala till en modern industristad.
Karlsborgs
fästning, vid Vätterns västra strand, kan också
ses som en följd av kanalbygget.
År
1832 stod Göta kanal - "Sveriges blå
band" - klar . En pampig invigning följde, under medverkan
av kung Karl XIV Johan. Baltzar von Platen kunde då inte deltaga
- han hade avlidit tre år tidigare.
Göta
kanal var ett av vårt lands största byggnadsverk någonsin.
Den är 190 kilometer lång, varav 87 km grävd kanal.
Antalet slussar 58. Ingen annan svensk kanal har en tillnärmelsevis
så lång grävd del.
Ännu
vid tidpunkten för kanalbyggets början fanns inga ångfartyg
i Sverige, men sedan år 1820 var ett svenskt ångfartygsbolag
bildat.
Kanalens
sträckning hade utarbetats av den engelske ingenjören Thomas
Telford. Man följde därvid landskapets höjdkurva
och försökte samla de nödvändiga slussarna i trappor,
på så få ställen som möjligt.
Samtidigt
gällde det att utnyttja befintliga mindre sjöar. Kanalen
gick således genom sjöarna Viken, Boren och Roxen. Däremot
undveks t ex Motala ström, som har ett varierande vattenstånd.
Vid
kanalbyggandet måste man korsa både bäckar och större
vattendrag, vars vatten man inte ville ha in i kanalen. Dels blir
det svårt att reglera vattenståndet - vid vårflod
skulle bassängerna vid slussarna snabbt fyllas Dels skulle vattnet
föra med sig slam, som skulle göra kanalen allt grundare.
Därför finns det ett system av bigravar (diken) och stensatta
kulvertar under kanalen, som leder vattnet till andra flöden.
För
nyttotrafik används Göta kanal inte längre. Däremot
är den en av Sveriges största turistattraktioner.
5.
Södertälje kanal
Från
början behövdes ingen kanal mellan Östersjön och
Mälaren. Där fanns redan naturliga passager, på de
platser där Stockholm respektive Södertälje nu ligger.
Mälaren
var då snarare en havsvik än en sjö. Så var
fallet in på vikingatiden.
När
landhöjningen tillsammans med ansamlingen av slam från
Mälaren reste hinder kunde mindre och flatbottnade båtar
fortfarande dras över Täljenäset.
Ur
boken "Kanaler":
"När
Birka på 900-talet förlorade sin handelsekonomiska betydelse
och bränts ner, var behovet av en farled söderifrån
inte längre lika stort. De varor som ändå kom in i
Mälaren den vägen lastades om och gav upphov till den lilla
stapelstaden Telge, som blev Telje och senare, för att skilja
från Norrtälje, kallades Södertälje."
Engelbrekt
räknas som kanalens fader då han på 1400-talet lät
genomföra en rad rensningar och grävningar. Dessa arbeten
slutfördes inte, då markförhållandena var besvärliga,
med löst grus och lera som hela tiden rasade ner.
Under
Karl XI:s regeringstid återupptogs arbetet. Den kanal som då
byggdes förföll dock och grundades upp.
Sedan
en sluss för sjöfarten byggts i Stockholm 1634 gavs tankarna
på en farled vid Tälje tills vidare upp. Snart skulle dock
andra behov åter aktualisera frågan: översvämningar.
Särskilt allvarlig blev en översvämning år 1780.
Ur
boken "Kanaler":
"Det
var från början ett vattenregleringbehov som gjorde att
man grävde kanalen. Utloppet vid Stockholm förmådde
inte svälja vårfloden efter snörika vintrar, trots
att man efterhand rev allt som låg i vattnets väg, kvarnar,
hamnmagasin, kajer och tvättbryggor runt det som idag är
Gamla stan. Redan då var vår huvudstad Nordens Venedig
i den meningen att gatorna stundtals lättare befors med roddbåtar
än med hästskjutsar."
Det
var först i början av 1800-talet, under Erik Nordewalls
ledning, som kanalen fick en sluss och blev ordentligt farbar hela
sträckan från Linaviken i Mälaren till Igelstaviken
i Östersjön. Dessa arbeten påbörjades år
1806 och var slutförda år 1819.
Ur
Hans Dahlbergs bok "Vårt 1800-tal":
"Utanför
Mälaren startades 1821 ångtafik mellan Stockholm och Norrköping
... Resan tog två dygn och gick genom den nyöppnade Södertälje
kanal. Ved måste hämtas ombord på fyra ställen
under färden och på natten låg fartyget still eftersom
det inte fanns någon fyrbelysning i farvattnen.
Denna
kanalled från 1819 fungerade, men blev med åren för
liten och trång. Under de första årtiondena av 1900-talet
gjordes många undersökningar om att bredda och räta
ut kanalen. 1924 kunde man inviga den sluss som fungerar
än idag.
Under
1970-talet breddades kanalen ytterligare, och på 1990-talet
utfördes muddringsarbeten för att fördjupa kanalen.
Södertälje
kanal är en av de kortaste kanalerna - bara 5,2 kilometer lång,
varav 4 km grävd kanal. Ändå är den en av de
viktigaste kanalerna i Sverige. Tillsammans med Trollhätte kanal
är det den enda kanalen som fortfarande används för
nyttotrafik.
År 1996 passerade i kanalen nära 4.000 lastfartyg, och
mer än 10.000 fritidsbåtar).
Slussen
i Södertälje är den största i Norden. Den kan
ta fartyg som är 135 meter långa, 19 meter breda och med
ett djupgående på 7 meter.
Detta
ställde särskilda krav på broarna
för järnvägstrafik och för landsvägstrafik.
Den
första vägbron inne i Södertälje, en
svängbro i trä, byggdes 1823. Den ersattes 1910 av
en svängbro i järn. 1924 invigdes en klaffbro. I samband
med en breddning av kanalen 1976 revs denna och ersattes av den nuvarande
klaffbron.
Järnvägsbron
tillkom 1860, när västra stambanan mellan Stockholm och
Göteborg byggdes. En ny järnvägsbro stod klar 1924.
Vid
sidan av detta finns en motorvägsbro, byggd på
1960-talet. Både denna och järnvägsbron har höjd
för klara även de största fartygen.
Slussen
vid Södertälje har ytterligare en funktion: "Med
tanke på att hela Stockholmsområdet tar sitt dricksvatten
ur Mälarens vågor och inte vill ha det uppblandat med saltvatten
så är slussen och kanalen vid Södertälje till
stor välsignelse för vår försörjning i alla
betydelser."
6.
Dalslands kanal
Dalslands
kanal tillkom ur dels ett behov, dels naturliga förutsättningar.
•
Behovet bestod i att kunna transportera produkterna från de
många järnbruk som växt fram i Dalsland, senare även
timmer.
•
Förutsättningarna bestod i ett system av naturliga vattendrag.
Dalsland är fyllt av s.k. spricksjöar, som är långa
och smala. De största är Stora Le, Lelången, Västra
Silen och Östra Silen. De går alla in även i
Värmland., I Värmland ligger Foxen, som ingår
i samma sjösystem. Stora
Le går in i även Norge.
Sjöarna
utnyttjades självfallet så långt det gick för
godstransporterna, men tids- och arbetskrävande omlastningar
på flera ställen blev då ofrånkomliga.
Med
öppnande av Trollhätte kanal låg vägen till havet
öppen, bara man fått godset till Vänern. Från
år 1800 fick således frågan om en Dalslands kanal
ytterligare aktualitet. Oenighet rådde dock om var man skulle
låta gräva kanalsträckningarna.
Till
bilden hör att Norge från år 1814 och under resten
av 1800-talet var i union med Sverige. En kanal i området skulle
då kunna få även en politisk betydelse.
Riksdagsbeslutet
om Dalslands kanal togs 1863 i enlighet med ett förslag från
Nils
Ericson. Hans son, Werner
Ericson, fick uppdraget att leda arbetet.
Bygget
kom igång 1864. De slutfördes efter fyra år, mot
beräknade sju-åtta, alltså väsentligt snabbare
än beräknat. En bidragande orsak till detta kan vara tekniska
framsteg. Det var år 1864 som Alfred
Nobel uppfann tändhatten. Dessförinnan hade han
framställt sprängmedlet nitroglycerin.
År
1868 kunde således Dalslands kanal invigas
under sedvanlig pompa. Kung Karl XV medverkade.
Även
i Norge fanns dock spricksjöar och 1875 stod en norsk kanal färdig
från Örje till Halden vid havet. Denna kom att ta hand
om det norska timret.
En
annan innebörd av den norska kanalen är att det idag skulle
behövas bara en grävd kanal på c:a två kilometer
för att länka ihop Dalslands kanal med den norska, och dess
utlopp direkt i Skagerack.
Dalslands
kanal är - näst efter systemet Göta Kanal-Vänern-Trollhätte
kanal - den längsta av alla kanaler: 254 kilometer. Bara drygt
10 kilometer är dock grävd kanal.
Ett
särskilt problem vid arbetet med Dalslands kanal hade funnits
vid Håverud.
Berget
runt forsen i Håverud var så löst att det inte skulle
gå att bygga en hållbar slusstrappa där. Nils Ericson
löste problemet genom att konstruera en akvedukt, en plåtränna
högt över forsen där båtarna kunde passera.
Denna
både djärva och originella lösning fungerade och Dalsland
fick en förstklassig turistattraktion!.
Ur
boken "Kanaler":
"Det
största problemet i den blivande kanalen var forsen i Uppedrudsälven
vid Håverud som förbinder sjön Åklången
ovanför forsen med sjön Upperudshöljen nedanför,
en nivåskillnad på nio meter. Upperudsälven rinner
där genom en kanjonliknande ravin mellan två berg, som
består av spröda bergarter som inte håller för
påfrestningar som ett regelrätt utbyggt kanal- och slussystem
skulle ha inneburit."
"...Nils
Ericson... ritade helt enkelt en akvedukt, i princip
en 32,5 meter lång, 4,6 meter bred och 2 meter djup plåtränna,
som elegant leder farleden runt forsen."
"Det
är något som inte minst turistnäringen i Dalsland
har anledning att vara tacksam för. Numera är Håverud,
med akvedukten och de båda broarna för landsväg och
järnväg, som drar sina djärva bågar över
anläggningen, Dalslands särklassigt största turistmål."
7.
Andra kanaler
Andra
kanaler i Sverige som kan förtjäna att omnämnas är:
•
Kinda Kanal
Kinda
kanal ligger i Östergötland. Den går från sjön
Roxen, Stångån genom Linköping och genom ett antal
mindre sjöar fram till den långa sjön Åsunden.
Kinda
kanal invigdes 1875. Den är 90 kilometer lång,
varav 7 km är grävd kanal.
•
Bergslagskanalen
Bergslagskanalen
ligger i Värmland. Via ett sjösystem går den från
Filipstad till Karlskoga. Den är 64 kilometer lång, varav
3 km grävd kanal.
Kanalen
var färdig 1857 men användes bara under
ett par decennier. Den var snart utkonkurrerad av järnvägen.
•
Säffle kanal
Även
Säffle kanal ligger i Värmland. Liksom Dalslands kanal mynnar
den i Vänern.
Säffle
kanal invigdes år 1837, alltså ganska
snart efter att Trollhätte kanal hade öppnats. Den byggdes
om 30 år senare.
Säffle
kanal är 80 kilometer lång, varav bara en halv kilometer
är grävd kanal. Den går bl.a. genom den stora spricksjön
Glafsfjorden, där Arvika ligger.
Jan
Milld, den 12.6.2007
