År 2003, september |
År 2003, september |
Den pågående folkomröstningskampanjen handlar inte bara om EMU. Så här skriver Sydsvenskan, 29/8 - 03:
"...omfattningen av betalda kampanjarbetare inför folkomröstningen stöter till och med en del moderater.
- Det är många fler som jobbar mot betalning i den här valkampanjen än i någon tidigare valrörelse, säger Martin Borgs som i riksdagsvalet i höstas jobbade som presschef för moderaterna i Stockholm.
Och det är bara jasidan som har den möjligheten genom att anställningarna finansieras av den av Svenskt Näringsliv stödda Sverige i Europa-stiftelsen.
Sverige i Europa vill varken uppge omfattningen av aktivistanställningarna eller hur mycket de kostar."
Tidigare var det socialdemokraterna som kritiserade Högerpartiet och Folkpartiet för att finansieras av näringslivet, (s) ansåg att omfattningen av stödet åtminstone skulle redovisas. Jag minns att SSU köpte en aktie i ett storföretag och att Bosse Ringholm fick in en PR-fullträff, när han på en bolagsstämma begärde besked om hur stora belopp som gick till borgerliga partier.
Nu är Ringholm inte längre SSU-ordförande, utan finansminister, och när Leif Pagrotsky ifrågasatte att statliga företag ska anslå pengar till den ena sidan i EMU-omröstningen blev Ringholm sur och fann honom "osaklig". 1)
Svenska folket önskar, enligt samstämmiga opinionsmätningar, inte överge kronan och lämna över riksbankens befogenheter till ECB. Jasidan förmår heller inte mobilisera medborgare som av egen övertygelse är beredda till valarbete.
Istället försöker man att köpa sig en valseger. Våra pengar som skattebetalare och konsumenter pumpas in för att finansiera en stort upplagd kampanj. Där engageras dyra konsulter, experter på opinionsbearbetning. Man trycker upp affischer, propagandablad och kampanjknappar. Man lovar arbete och trygghet, välstånd och inflytande om det röstas ja till euron. 2)
Och man skaffar fram valarbetare. Likt skaror av legoknektar, som ena maktens betalda drängar, finns de nu ute på gatorna. Deras uppdrag: att efter en tillhandahållen mall trumma in jasidans argument och försöka vrida opinionen "rätt".
Uppifrån ska vi tryckas på en åsikt.
Det här går inte ihop med min syn på demokrati. Inför en folkomröstning måste båda sidor tillförsäkras någorlunda likvärdiga resurser. Ett kampanjande måste domineras av relevanta fakta, inte tomma floskler. Det måste bäras upp av ett äkta engagemang, dvs en beredskap till ideella insatser.
Denna folkomröstningskampanj utgör ett skolexempel på motsatsen. Därför kommer jag att rösta nej den 14 september.
Därutöver kan göras en del reflexioner kring Sverige, EU och EMU.
Själv röstade jag nej 1994, beträffande svensk EU-anslutning. Vi hade ju redan EES-avtalet, vilken möjliggjorde samma handel som vid medlemskap. Vi stod alltså inte "utanför". Det fanns ingen anledning att dra på oss en medlemsavgift på 25.000 miljoner kronor om året - mer än vad den konfiskatoriska fastighetsskatten ger. 3)
I opinionsmätningarna vägde det jämnt inför EU-omröstningen. Det låg i jasidans intresse att tona ned innebörden av ett ja, för att vinna över tveksamma. Rolf Gustavsson i SvD den 31/8 -03:
"Jag kan förstå om några på ja-sidan har dåligt samvete för hur EMU-delen hanterades i Sveriges anslutning till EU. Det rättsliga läget är glasklart, vilket vi här i SvD påpekade åtskilliga gånger på sin tid. EU är en rättslig gemenskap med förpliktande regler och Sverige anslöt sig på grundval av Maastricht-fördraget utan förbehåll. I fördraget är den gemensamma valutan en förpliktelse inte en valmöjlighet. "
Med andra ord: vi har förts bakom ljuset. Hela EMU-omröstningen är en bluff, för att skyla över lögnaktigheten i den tidigare kampanjen. Sverige har redan ett åtagande som innefattar valutasamarbete. Ett nej betyder då inte att vi slipper euron, men däremot att dubbelspelet från 1994 avslöjas.
Nu ser det illa ut för jasidan. I det läget försöker Persson göra om manövern från 1994, och tonar ned innebörden av ett ja. Plötsligt har det blivit intressant till vilken kronkurs övergången till euron skulle ske. Persson säger sig inte vara beredd att acceptera något "skambud" och en övergång till euron kan komma att dröja.
Samtidigt låter Persson förstå att ett nej mindre betyder ett nej än att det måste bli ytterligare en folkomröstning i samma fråga. "I längden" är det nämligen "omöjligt" att "stå utanför"...
Varpå han säger att det egentligen var ett misstag att alls ha någon folkomröstning om EMU.
HUR GÅR detta manövrerande ihop med budskapet att medlemskap ska ge oss svenskar inflytande? Var har Persson sina lojaliteter? Vilka ser han som sina uppdragsgivare: är det kollegorna i Bryssel och eliter kring runda bord, eller är det svenska folket?
Svaret ger sig av hans manövrerande. Persson är snarare Bryssels man i Sverige, än Sveriges man i Bryssel.
Därför finns ingen anledning att sätta tilltro till att en möjlighet till svenskt "inflytande" skulle användas till vårt bästa. Hur har Sverige hittills agerat inom EU? Jo, man försöker vara "bäst i klassen", genom att vara pådrivande för en östutvidgning. För detta kommer vanliga svenskar att få betala ett högt pris, både ekonomiskt och genom ökad otrygghet. 4)
Inte heller lär regeringen Persson motsätta sig en fortsatt utveckling av EU mot överstatlighet.
Sveriges företrädare har därtill motsatt sig brittiska och danska förslag om asylprövning i närområden istället för inom EU (f.ö. i linje med mitt tidigare förslag om ett "EUberia"), något som kunde ha minskat det omfattande missbruket av asylinstitutionen.
I sak kan jag inte förstå annat än att Sverige genom ett nej till kronan och avskaffande av riksbankens möjligheter till penningpolitik frånhänder sig ett viktigt ekonomiskt balansinstrument. Så ser man det också från LO:s sida.
När LO-ordföranden ändå stöder Perssons linje sker det med hänvisning till särskilda avsättningar i statsbudgeten, att verka som "buffert". Hur ska detta finansieras, om inte genom ökat skatteuttag? På den frågan har svaret från s-ministrar blivit undvikande. En argumentering har gått ut på att det inte behöver betalas: en anslutning till EMU skulle nämligen ge ökad tillväxt.
Detta är ju inget annat än en from förhoppning. Ingen kan idag säkert veta hur den ekonomiska utvecklingen blir i framtiden, vare sig med krona eller euro. Det kan lika gärna bli tvärtom, nämligen att bibehållen krona ger en bättre ekonomisk utveckling för Sverige.
Denna nya s-argumentering är densamma som företrädare för borgerliga partier använde under 60-talet, till försvar för skattesänkningar. Något som då gisslades intensivt av socialdemokraterna.
Ett annat argument är att Sverige ska ansluta sig till euron för fredens skull.
Det var länge sedan Sverige var i krig och en gemensam valuta är hursomhelst ingen garanti mot krig, det märktes t ex i Kosovo. Bortsett från att Sverige i framtiden kan dras in i krigsoperationer i andra länder ligger den största krigsrisken i systematiserad terror och inbördeskrig. Ingetdera av detta förhindras genom anslutning till EMU. 5)
Perssons strategi för att klara folkomröstningen kring EMU kan nu anas:
1. Sprid förvirring och leda, för att sänka valdeltagandet på framförallt nej-sidan. Även om den verkliga opinionen på valdagen skulle ligga på 49-43 till nejsidans förmån skulle valresultatet då kunna bli t ex 46-44.
2. Med införandet av en tredje valsedel, för blankröstning, förhindras förmodligen att någondera sidan vinner absolut majoritet. 6) Detta ger möjlighet för politikerna att sedan göra sin egen "tolkning" av resultatet. 44 + 10 = 54...
TILL BILDEN hör också att - trots att EMU-frågan ses som ett nationellt vägval, viktigt nog att föranleda en folkomröstning - även utlänningar (som fått PUT i Sverige) tillåts rösta. 6) Det handlar om så många som 327.500 personer, eller 4,7% av alla röstberättigade. Sympatierna bland dessa ligger övervägande för EMU. 7)
Med kännedom om det demokratiska sinnelaget hos våra makthavare är frågan om det kommer att stanna vid detta. I senaste riksdagsvalet förekom direkt valfusk från socialdemokratiskt håll.
En BGF-läsare har med anledning av denna risk för förvanskning av valresultatet föreslagit att vi på olika platser bör försöka göra kontroller, genom att låta de röstande en andra gång lägga en valsedel i en urna utanför vallokalen.
Kanske något att överväga?
1) För övrigt en korkad kommentar, eftersom vad Pagrotsky gav uttryck för var en åsikt. Man kan ha olika åsikter och åsikter kan vara mer eller mindre kloka, medan saklighet har att göra med fakta och arguments relevans för vad som diskuteras. (Åter till texten)
2) Exempelvis framträdde Anna Lindh (s) tillsammans med chefen för Ericson - en man med 1 miljon kronor i månadslön, plus bonus! (Åter)
3) Nu som tidigare ser jag mig inte desto mindre som internationalist. Innebörden av detta är att man förespråkar samarbete och utbyte mellan nationer (inter-nationalist). Som internationalist behöver man inte vara anhängare av överstatlighet, och det utesluter inte att man också är nationalist. (Åter)
4) Gränskontroller, och därmed möjligheterna att bekämpa kriminella, kommer att minska. Den typ av brottslighet det här kan handla om fick en 60-åring i Skåne erfara för något år sedan. Av två unga litauer låstes han in i bakluckan till sin bil och kvävdes till döds. Det handlar också om att det svenska samhället kan få en större försörjningsbörda, genom personer i arbetsför ålder som inte förvärvsarbetar. (Åter)
5) Det har däremot med fjärrinvandringen att göra. Antalet skolbränder, rån och misshandelsfall ökar. Många svenska ungdomar lever i en vardag av hot och skräck. (Åter)
6) Finns det något tidigare exempel i historien, i något land, på detta?! (Åter)
7) Detta ingår samtidigt i en allmän offensiv för att tunna ut innebörden av svenskt medborgarskap. (Åter)
Jan Millds hemsida
| Jan Millds hemsida |
