Asylinstitutionens funktion har inte mycket att göra med intentionerna bakom institutionen. Genevekonventionen kom till för att ge skydd åt förföljda (flyktingar), i praktiken har den blivit ett instrument för människor som söker ett bättre liv (migranter). Genom att vägra godtaga negativa besked, genom att överklaga och överklaga på nytt, genom att med hjälp av välbetalda advokater producera ständigt nya ansökningar kan man dröja sig kvar i det land man valt ut. 1) I slutändan lyckas man skaffa sig skäl att få stanna, skäl som inte fanns från början och som inte har med skyddsbehov att göra.

Redan när Leif Blomberg var svensk invandringsminister i mitten av 90-talet försökte socialdemokraterna göra något åt denna situation. Man föreslog restriktioner i möjligheterna att överklaga avvisningsbeslut, såtillvida att fortsatta överklaganden skulle ske från hemlandet. Detta väckte ett ramaskri från andra partier och från massmedia. För en förföljd är det farligt att återvända hem, löd argumentet. Blomberg tvingades backa.

Nu har situationen förvärrats ytterligare, exempelvis utnyttjas våra psykmottagningar för att utverka skäl till PUT. 2) I detta läge signalerar vår nye invandringsminister, Jan O Karlsson (s), ett nytt försök att komma tillrätta med problemet. Nya ansökningar ska inte få lämnas in utan att det tillkommit nya omständigheter av verklig betydelse. Som ett "brev på posten" kommer reaktionen från övriga partier i riksdagen. Deras bekymmer gäller rättssäkerheten för "flyktingar".

Här skulle kunna finnas lösning, som på en gång motverkar missbruk av asylinstitutionen och garderar mot risken för att någon råkar illa ut. Tony Blair, premiärminister i Storbritannien, har kommit med ett förslag att bygga vidare på: asylsökande ska kunna skickas tillbaka till "säkra tillflyktsorter" ("save havens") i närområdet.

Invändningarna mot Blairs förslag är att sådana områden inte skulle vara tillräckligt säkra, men det beror rimligen på hur de organiseras och hur mycket som satsas på dem. Jag vlil härmed lansera "EUberia":

---

EUberia skulle vara en gemensam, organiserad och långsiktig asylsatsning från EU-länderna.

Ett landområde i EU:s närhet - exempelvis i Nordafrika, mellan Tunisien och Libyen. En landyta med en hamn, som arrenderas för en längre period.

Området skulle ge tillfälligt skydd åt människor som uppger sig vara förföljda i sina hemländer. Dit skulle skickas inte bara de som inte accepterar ett avvisningsbeslut i ett EU-land - dit skulle personer skickas så fort de givit sig tillkänna som asylsökande.

I de fall personer enligt första-asyllandsprincipen borde ha sökt asyl i ett grannland sänds de dit, för deras ansökan ska behandlas där. I de fall en ansökan befunnits ogrundad eller förhållandena i hemländerna förändrats till det bättre återsänds man hem.

EUberia ska även i övrigt fungera som transitområde. Under tiden där ska flyktingar ges chanser att visa vad de går för, hur de kan och bidraga till uppbyggande av området. På plats ska så finnas migrationskontor för EU. där ska och envar kunna ansöka om att få komma till ett EU-land som arbetskraftsinvandrare.

En viktig effekt av EUberia vore att materiella incitament för icke-flyktingar kunde påtagligt reduceras. Standarden skulle ligga i nivå med den i närområdet. 3) Dessutom skulle möjligheterna till asylshopping och bidragsfusk, genom dubbla identiteter, försvinna. Strömmen av asylsökande skulle minskas.

Samtidigt som icke-flyktingar således sållas ut är det viktigt att EUberia verkligen förmår skydda riktiga flyktingar. Detta förutsätter ordningsstyrkor som direkt slår ned varje ansats till maffiabrottslighet. Området ska styras som ett protektorat, med de lagar som är ändamålsenliga för att ge effektivt skydd åt dem som behöver skydd.

Initialt skulle EUberia kräva ganska omfattande investeringar från EU-länderna. En infrastruktur av administrationsbyggnader, bostäder, anläggningar för avsaltning av havsvatten, vägar, osv skulle krävas. Långsiktigt vore det ändå - jämfört med alternativet - en ekonomiskt klok satsning.

EUberia skulle vara till gagn för skattebetalarna i EU-länderna.

Det skulle också vara till gagn för verkliga flyktingar.

---

 

 

1) I varje fall om et land man valt ut är Sverige. (Åter till texten)

2) Och svenskar med psykiska besvär får ställa sig på väntelistan. (Åter)

3) Såvida den inte kan höjas genom egna insatser från invånarna själva eller genom bidrag från generösa individer utifrån. (Åter)