År 2002, vecka 3

 

Strafftänkande

Mönstret blir allt tydligare.

Ny lagstiftning och en militant DO-institution börjar göra sin verkan. Svenska folket ska läras veta hut.


Flygkaptenen på Premiair åtalas för "olaga diskriminering", eftersom han avvisat tre stökiga passagerare som var araber. 1) Straffskalan rymmer här fängelse, i upp till 1 år. Ska denne flygkapten nu hamna bland våldtäktsmän och mördare, för att han försökt göra sitt jobb?

Åtal väcks också mot en boende i Bunkeflostrand, för "hets mot folkgrupp". Straffskalan rymmer även här fängelse, i upp till 2 år. Anledningen till åtalet 2) är ett brev till en lokal s-politiker, där personen protesterade mot planerna att låta en bidragsförsörjd muslimsk flerbarnsfamilj flytta in som granne. 3)

Som om detta inte vore nog aviserar nu en skrift från Mona Sahlins departement att det ska göras "lättare att straffa personer för hets mot folkgrupp". 4)

Företagare som försöker bedriva sin verksamhet efter vad de bedömer bäst gagnar produktionen kan också råka illa ut. Anmälningarna duggar allt tätare från invandrare som upptäckt möjligheten till snabba pengar genom skadestånd för påstådd diskriminering.

Elever i en skola i Karlstad har väckt oro hos en skolinspektör och politiskt korrekt rektor, genom att på klassfoton ha med den svenska flaggan. Nu går larmet, föräldrarna har kontaktats för att diskutera "värdegrundsfrågor".


MEST UPPRÖRANDE tycker jag ändå är situationen för svenska gamlingar, i behov av hjälp för att klara sin vardag. Dessa är uppväxta i en miljö av bara svenskar och har fått erfara en mycket plötslig samhällsförändring. Några av dem har önskemål om att deras assistenter ska vara andra svenskar.

Om detta har DO Margareta Wadstein uttalat sig: det kan inte accepteras, inte som ett generellt önskemål. Det skulle nämligen strida mot lagen om etnisk diskriminering. 5)

Men det är ju en typ av önskemål som anses helt legitimt när det gäller invandrare! Det är en uttalad strävan från samhället att för dem så långt möjligt tillgodose önskemål om ett etniskt uppdelat äldreboende.

Även bortsett från detta: dessa äldre svenskar - som byggt upp vårt välstånd - har inte många år kvar i livet. Vad kostar det att här gå deras önskemål till mötes, varför kan de inte visas litet generositet? Det är svårt att undgå intrycket av en slags bestraffning för att de är "främlingsfientliga". 6) Invandringen ska s.a.s. köras ned i halsen på dem. 7)

Visst, deras önskemål innebär att en invandrare inte kan få just det jobbet. Men finns det verkligen invandrare som vill pracka sig på svenska åldringar mot dessas vilja? Det kan väl inte kännas bra heller för den som ska ha jobbet ifråga?

Det finns för övrigt ingen anledning att göra så, eftersom det finns alternativ för den enskilde invandraren. Han eller hon kan arbeta med andra gamlingar. Det är möjligt att gå runt problemet.


ANNORLUNDA förhåller det sig med svenska ungdomar som av invandrargäng rånas på diverse ägodelar, numera även mopeder. Risken för allvarlig misshandel i sammanhanget är ibland överhängande. Dessa unga svenskar ges ingen utväg, såvida de inte helt ska avstå från att röra sig utomhus. Här kan man verkligen tala om diskriminering!

Själva poängen med övergreppen ligger i förnedringen av offren, inte tillägnandet av nyttoföremål. Gärningsmännen väljer således ut sina offer efter etnisk tillhörighet, det blir svenska ungdomar som de ger sig på. Mönstret är detsamma vid grova våldtäkter. I botten ligger en ockupantmentalitet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


1) Även om kaptenens beslut skulle ha haft samband med de tre passagerarnas etniticitet - var det orimligt? Flygkaptenens uppgift är ju att göra säkerhetsbedömningar.

Av de 22 inblandade kaparna mot WTC den 11/9 hade samtliga arabiskt utseende, hälften av dem hette Muhammed. När senare under hösten en person på en flygning över Atlanten försökte spränga planet (bomb i skon - stoppad av flygvärdinna och nedbrottad av andra passagerare) , så hade även han detta utseende: svart hår, bruna ögon, litet mörk hy. (Åter till texten)

2) Åtalet riktade sig i praktiken mot vederbörandes utbildningsnivå och språkbehandling. Formuleringarna i brevet var kantiga och där talades om "en hoper araber", fastän det gällde afghaner. (Åter)

3) En inflyttning som nu är genomförd, trots att de flesta boende protesterade. Kärnan i protesterna gällde inte att de var invandrare, utan att de var bidragsförsörjda. Bland dem boende i Bunkeflostrand fanns redan tidigare invandrare (även bland de som protesterade), men dessa hade själva fått betala vad det kostade att skaffa sig ett hus i området. (Åter)

4) Skriften "En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering". (Åter)

5) En lag som utformats efter förslag från en utredning, ledd av samma Margareta Wadstein. (Åter)

6) I sak handlar det bara om att de föredrar det invanda och trygga. (Åter)

7) Här kan man verkligen tala om svaga grupper! (Åter)


 

  Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT