År 2002, vecka 42 |
År 2002, vecka 42 |
"RASISTISKT PÅ BOKMÄSSAN". Så löd rubriken till en liten nyhetsartikel i Göteborgs-Tidningen den 22/9 -02:
"Får rasister ställa ut på Bokmässan? En del människor hajar till när de ser en liten monter med ett främlingsfientligt budskap.
Tre män står till tjänst bakom disken. De har skrifter och flygblad. Samt en dansk flagga på bordet. Men alla tre visar sig vara svenskar, varav två från Göteborg och en från Stockholm.
Bokmässans styrelseordförande Bertil Falck inspekterade montern i går. Han gillar inte det männen står för men säger samtidigt:
- Vi bedömer inte budskapet så allvarligt att det går att kasta ut dem. Som liberal anser jag ju att vi ska ha högt i tak och värna det fria ordet. Men vi är ändå tveksamma till om de ska få ställa ut nästa år.
- Man bör också tänka på att till Bokmässan kommer det upplysta människor som inte lockas av främlingsfientliga budskap och som kan argumentera emot."
BOKMÄSSAN I GÖTEBORG är den största i sitt slag i Norden och har varje år fått allt fler besökare. I år fanns närmare 1.000 olika utställningsmontrar.
En av dessa montrar avvek alltså från de övriga. Den hade "Tabubelagda böcker" som rubrik och där stod Lars Jansson, John Järvenpää och jag. Vi har i år skrivit varsin bok, 1) med invandringen som gemensam nämnare:
Vi fanns alltså där i egenskap av författare till våra respektive böcker, i syfte att göra reklam för och sälja dessa. På vårt bord fanns de tre böckerna ett faktablad som kort presenterade dem. På väggen satt några texter om invandringens kostnader.
Ett annat syfte fanns samtidigt med i bilden. Mot bakgrund av att så mycket av det som borde vara självklart i en demokrati visat sig inte vara det i Sverige år 2002 2) blev vår närvaro på mässan ett sätt att testa, och försöka tänja, gränserna.
Med den lilla danska bordsflaggan ville jag signalera Danmark som demokratisk förebild. Den var också tänkt att väcka nyfikenhet och inbjuda till frågor. Så fungerade den också, men vanligare var att människor ville - ofta ganska aggressivt - markera sitt avståndstagande. Vi mötte hela skalan av reaktioner.
Det är fantastiskt hur uttrycksfullt kroppsspråket kan vara! Två tjejer i grannmontern blev helt fascinerande över detta. Deras reflexion var att vi skulle ha dokumenterat skådespelet med dold kamera. Säkert är att om vi hade gjort det, då sutte vi nu på ett värdefullt råmaterial för TV!
Det blev fyra intensiva utställningsdagar i Göteborg. Berikande dagar, får man säga. Det var intressant som en livserfarenhet, det var givande genom att det lärde oss en del om argumentering med olika typer av människor.
Trots att jag själv har färska erfarenheter av stormiga torgmöten kom ett tillfälle då jag blev ställd. Svarslös. Det var när 4-5 aggressiva ungdomar 3) i allt högre röstläge bombarderade oss med "frågor" som i själva verkat mest var smädelser. Särskilt upprörda blev de över ett diagram på baksidan till min bok, som visade hur antalet afrikaner ökat explosionsartat sedan 1960-talet.
En ung flicka spände ögonen i Lars Jansson och skrek upprepade gånger ut sin avsky, alltmedan hon jonglerade med några av våra böcker. 4) Med låg röst tillhöll jag henne att tala i vanlig samtalston. Efter att hon och hennes kompisar måst konstatera att hon inte förmådde detta dröp de iväg.
Innebörden av deras reaktion var att fakta som visar på en dramatisk etnisk omvandling av vårt land är ovidkommande. Sådant ska inte ens få diskuteras, här ska inte få finnas plats för invändningar.
Strax efter denna incident dök två mässvakter upp. Vår monter hade blivit anmäld, tydligen av de unga upprörda. Vakterna fick ett exemplar av vårt info-blad, för att mässansvariga skulle granska det. Där fanns ju inget att anmärka på.
Ett direktiv inom Ung Vänster 5)är att "bemöta rasisterna", varhelst de dyker upp. Alltså även med argument, där man inte lyckas blockera mötesplatsen. Detta tog en flicka fasta på, och det blev en lång och intressent ordduell med John Järvenpää.
Flickan var både påläst och besjälad av en iver att missionera för gränslöshet. Hon hade rest i Indien och såg sig själv som "världsmedborgare". Hennes argumentering byggde dock till stor del på en nidbild av oss invandringskritiker, och snart hamnade hon på defensiven. Jag tror att John lyckades sätta myror i huvudet på henne.
Många besökare ansåg i och för sig att "integrationen" måste lyckas bättre, men att invandringen ändå kan fortsätta i oförminskad takt. Problemet med hög arbetslöshet bland nyligen invandrade löser sig, menade en kvinna, bara vi ordnar arbete åt dem.
Jag gjorde liknelsen vid ett badrum där en vattenledning sprungit läck. Man börjar då inte med att torka upp på golvet, man börjar med att försöka täta läckan. Den liknelsen gick inte hem.
En ung svensk gjorde ett starkt intryck. "Det är kört för Sverige", menade han, uppgiven. Han var lågmäld och verkade uppriktigt ledsen. Som ung svensk med begåvning och utbildning såg han nu bara ett perspektiv: att emigrera.
De invandrare som kom fram var nästan undantagslöst negativa, ofta oförstående till att vi som svenskar överhuvudtaget ägnar oss åt denna fråga.
Denna brist på empati förundrar mig! Även om man inte delar våra åsikter borde kunna ha förståelse för att ursprungsbefolkningen i ett land som Sverige - med sin stora fjärrinvandring 6) - ändå har synpunker på vad som sker.
Ett udda inslag under tredje dagen var en man med ett upprop från Amnesty, för fängslade författare i Iran. Där fanns redan många namnteckningar. Mannen - som var invandrare - bad oss att skriva på. Han verkade litet uppskruvad och tycktes ha negativa förväntningar.
Texten krävde dock inte att iranierna skulle till Sverige, bara att regimen upphör med sitt förtryck. Det var naturligtvis inget problem att ställa sig bakom detta - vi skrev på alla tre. Mitt signerande förevigades på bild av mannen, som medförde en kamera.
Innan mannen gick frågade han "Är inte ni mot invandrare?" Nej, svarade vi unisont. Vi vill ju bara ha en klokare invandringspolitik.
Just när vi höll på att plocka ihop efter denna dag kom en journalist från GT. Anledning: vår monter hade på nytt blivit anmäld, denna gång av Folkpartiet.
Journalisten frågade: "Är ni rasister?" Jag motfrågade genast : "Vad lägger du in i begreppet 'rasism'?" Det kunde han inte svara på.
För säkerhets skull gav jag då ändå ett "nej" till svar.
Det visade sig att detta inte räckte. Artikelrubriken handlade likväl om "rasism" på bokmässan. När journalisten kom var m.a.o. domen över oss redan fälld. I det läget fanns ingenting vi kunde säga eller göra för att undgå denna rubrik: "RASISTISKT PÅ BOKMÄSSAN"
1) Alla utgivna på eget förlag - "Vitsippan" för LJ, "Reson Produktion" för JJ och "Mångfald" för JM. (Åter till texten)
2) Exempelvis att Blågula Frågor förvägrats att annonsera i dagspressen eller att till riksdagen kandiderande partier inte får presentera sig själva i TV. (Åter)
3) De var svartklädda och i andra sammanhang förmodligen maskerade. Kan ha tillhört AFA och/eller Ung Vänster. (Åter)
4) Synbarligen utan att hon själv var medveten om detta. (Åter)
5) "Vänster" är en i sammanhanget missvisande beteckning, UV och (v) värnar knappast svenska arbetares intressen, även om det är vad de själva vill tro. (Åter)
6) Inte bara från geografiskt avlägsna områden utan framförallt kulturellt fjärran: andra religioner, andra språk, andra värderingar. (Åter)
