År 2002, vecka 29 |
År 2002, vecka 29 |
Ett ramaskri stiger nu upp mot skyn, från svenska pk-iter. Pia Kjærsgaard har "blandat sig i den svenska valrörelsen", genom Dansk Folkepartis annons i Dagens Nyheter den 7 juli.
Detta ger anledning till reflexioner:
För det första: vem var det som började?
Svar: Mona Sahlin, som på sämsta storsvenska besserwissermanér försökte mästra danskarna, uppbackad av svenska massmedia. Hon har också underminerat Danmarks ordförandeskap i EU.
Sedan kom Leijonborg, som i sitt möte med Pia Kjærsgaard i dansk TV förklarade att nu lever vi i en ny tid, där ingen debatt kan begränsas till det egna landet. Landsgränserna finns inte längre som förr. Fortsättningsvis ska det vara naturligt att man lägger synpunkter på varandras politik.
Är det inte Leijonborgs linje som Kjærsgaard och DF nu följer, genom sin DN-annons?
För det andra: även bortsett från Leijonborgdoktrinen kan annonsen försvaras.
Förvisso var det något nytt - man kan kanske säga en "exceptionell åtgärd" - att ett parti från ett annat land annonserar i en svensk dagstidning. Men situationen är just precis exceptionell i Sverige år 2002:
exceptionell genom den snabba etniska omvandlingen och dess sociala konsekvenser
exceptionell genom den massmediala likriktningen och upphävande av demokratiska rättigheter.
Jämför västs försök att påverka situationen i Östeuropa under kommunismen. Vem förebrår idag USA dess radiosändningar eller andra försök att nå befolkningarna bakom järnridån med propaganda?
Detta är ingen skruvad jämförelse. Läget i Sverige påminner om det i Sovjetunionen på 1980-talet. Dissidenter osynliggörs eller presenteras genom nidbilder. Bland medborgare i allmänhet härskar okunnighet och rädsla. Precis som makthavarna i kommunismens Moskva kunde åstadkomma välregisserade demonstrationer, precis som de flesta diktaturer kan mobilisera en del människor till sitt stöd, gäller detta även för septetten i Stockholm.
Förvisso behöver vi svenskar hjälp utifrån för att kunna bryta detta förtryck och ta oss ur denna mardröm!
Inblandning är OK, om det är svenska politiker och journalister som mästrar andra länder. Debatt, kritik, yttrandefrihet - allt detta är utmärkt. Men det ska vara enkelriktade historier. Så anser våra svenska makthavare.1)
Det var en bra annons som Dansk Folkeparti hade i DN. Många svenskar med mig uppskattar detta uttryck för solidaritet med oss svenskar. 2) Jag ser gärna mer av Pia Kjærsgaard i vår valrörelse fram till den 15 september!
1) Inblandning är också OK för vårt etablissemang, om det är invandrare som mästrar svenskar i allmänhet. Det senaste exemplet i den vägen är DN-ledaren den 7/7 som hyllade Mauricio Rojas. På DN Debatt den 9/7 stämplar han det socialdemokratiska partiet i Sverige som invandrarfientligt. (Åter till texten)
2) Annonsens utformning tilltalade mig också, med våra två flaggor. En röd-vit, en blå-gul. Jag har aldrig haft någon flagga på min balkong, men nu funderar jag på att skaffa en - en dansk. (Åter)
