En Asfaltskartell har nyligen avslöjats. Under en tioårsperiod kan denna brottslighet ha kostat landets skattebetalare så mycket som fyra miljarder kronor genom onödigt höga byggpriser.

Jag kan här avslöja en annan kartell. Det är en kartell som varje år kostar landets skattebetalare hundra miljarder kronor eller mer i onödiga utgifter. Det är en kartell som varje dag kostar svenskar något som inte kan mätas i pengar, nämligen otrygghet och lidande - genom kriminalitet och orättvisor.

Vad jag talar om är den Valkartell som omfattar samtliga sju riksdagspartier. De har en gemensam politik beträffande invandringen mm, samtidigt som de hjälps åt att hålla alternativ borta från riksdagen.

Tankar som dessa stämpas ju av Expo som "konspiratoriska", men existensen av Valkartellen bekräftas i Aftonbladet så sent som den 15/2 -02. Statsvetaren Tommy Möller säger där, om invandringsfrågan:

- Det finns en tyst överenskommelse bland de etablerade partierna att hålla frågan borta från dagordningen.

Innebörden av dessa sju(k)lingars politik står nu klarare än någonsin, efter:

WTC-dådet i USA, som visar på risken för terrorism

folketingsvalet i Danmark, som visar hur en demokrati kan fungera

Fadimemordet, som visar vad mångkulturen betyder konkret

barnhandeln, som visar att invandringen till Sverige i praktiken är okontrollerad.

Hur kan samtliga partierna hålla ihop om något så galet? Hur kan de bli så fjärmade från verkligheten, fjärmade från folkviljan och fjärmade från sunt förnuft? Hur kan de upprätthålla disciplinen bland sina riksdagsledamöter?

Jag tror att innerst inne, ja kanske även "vid köksbordet", i fikapausar och samtal mellan fyra ögon, kan många riksdagsledamöter låta som svenskar gör mest när invandringen kommer på tal: "Det är inte klokt!"

Du känner kanske till den där folkpartisten i Lidingö, kommunpolitikern som uttalade sig i Stripease. När han visste att kameran var på sade han en sak, när han trodde den var av sade han raka motsatsen. Så fungerar svensk politik, det finns ett systematiskt hyckleri.

Men vad gör riksdagsledamöterna så följsamma och lydiga, så mjukryggade? Jag tror att en viktig förklaring ligger i de höga riksdagsarvodena. Dessa kommer på något sätt att dominera. För att inte riskera sina materiella förmåner sitter ledamöterna så att säga still i båten.

---

Varför har vi överhuvudtaget en riksdag, med valda ombud? I botten ligger faktiskt en princip: ALL MAKT UTGÅR FRÅN FOLKET.

Anledningen till att vi inte allihop utgör riksdag är praktisk. Det låter sig inte göra, för alla får inte plats där samtidigt och vi har inte tid eftersom vi har en produktion att hålla igång. Alla kan inte vara insatta i allt.

Riksdagens ledamöter ska alltså representera folket. Därmed inte sagt att en enskild ledamot måste sakna egen vilja, han/hon ska naturligtvis vara insatt i sakfrågorna och använda sitt omdöme. I enskildheter kan detta betyda att gå emot en opinion, en ledamot ska inte bara förespråka vad som är mest populärt. Han/hon har ett ansvar för att olika beslut hänger ihop.

Som det nu är blir de dock varken det ena eller det andra:

1. riksdagsledamöterna representerar inte folkviljan i invandringsfrågan.

2. de står heller inte för någon helhetsbedömning eller något ansvar.

En viktig förklaring till denna situation ligger i massmedias roll. För att få utrymme där försöker partierna anpassa sig. De har blivit mer lyhörda för stämningarna hos journalisterna än för stämningarna hos folket.

---

Det borde vara annorlunda:

Socialdemokraterna kallar sig arbetarparti. En omsorg om svenska arbetare borde kräva ett värnande av folkhemmet och välfärdsstaten.

Moderaterna har åtminstone intill nyligen gällt för att vara ett konservativt parti. Då bör de motsätta sig en så plötslig, grundlig och okontrollerad förändring av vårt samhälle.

Vänsterpartiet vill slåss för rättvisa och gör anspråk på att vara "feministiskt". Då bör de se vilka orättvisor mot svenskar och vilka övergrepp mot kvinnor som följt med invandringen.

Miljöpartiet vill stå för solidaritet. Då bör de tänka på utsatta grupper av svenskar, på folken i u-länderna och på framtida generationer i Sverige.

Centerpartiet ska representera främst bönderna. Denna bundenhet till jorden borde garantera en verklighetsförankring och skapa en lojalitet med det svenska.

Folkpartiet har traditionellt haft demokrati och yttrandefrihet som en portalfråga. Då borde man även här försvara dessa principer.

Kristdemokraterna vill särskilt värna etik och moral. Samhällsupplösning borde då självklart vara något att reagera mot.

---

Vi kan knappast förvänta oss att någon av sju(k)lingarna på egen hand skulle bryta sig ur Valkartellen. Erfarenheter från både Danmark och Australien visar dock att ett nytt parti kan få en sådan effekt. När etablerade partier känner sina ställningar hotade, då justerar de sin politik.

Ingen tvekan behöver råda om att det nu jäser i Sverige och att det även hos oss finns potential för ett brett väljarstöd bakom ett parti som tar strid för välfärd, trygghet och rättvisa. Sju(k)lingarna har ju lämnat walk-over.

Det är nu försent att registrera ett nytt parti inför det förestående riksdagsvalet. Återstår frågan om något redan registrerat parti vill axla denna roll, kan dra till sig invandringskritiker från olika håll och förmår bli denna samlande kraft.