År 2000, vecka 37 |
År 2000, vecka 37 |
Moraliskt är som bekant Sverige en stormakt. Det var efter den stora Stockholmskonferensen om Förintelsen som s-maskineriet över hela EU rasslade igång och bojkotten mot Österrike sjösattes. Inte nog med att 27% av österrikarna hade röstat för FPÖ och Haider - dessutom hade detta parti fått vara med om att bilda ny regering i landet.
Nu ska denna aktion avblåsas, men nya demokrati-fall tycks vara på väg. I vårt grannland Norge har Fremskrittspartiet och Carl I Hagen blivit störst, enligt färska opinionsmätningar. Med 25-28% av väljarsympartierna kan partiet i nästa val bli större än (s) i Norge.
Antag att Hagen släpps in i nästa norska regering - vad ska Anna Lindh säga då? Logik och konsekvens kräver naturligtvis en ny bojkott!
Sedan har vi Danmark. Där har Danskt Folkeparti och Pia Kjærsgaard skördat stora framgångar. Inte bara har partiet blivit allt större, samtidigt har också övriga danska partier - inte minst (s) - intagit en stramare linje i invandringspolitiken.
För att inte tala om Finland! Visserligen har inget speciellt "främlingsfientligt" 1) parti dykt upp där, istället har finländsk invandringspolitik från första början varit stram. I jämförelse har Finland varit helt unikt.
Island inte att förglömma. Hur många invandrare finns där? Inte många!
Den svenska regeringens nya bojkott måste således omfatta hela övriga Norden. Isolera och frys ut - sänd signaler och lär dem en läxa!
MEN FRÅGAN ÄR om det i längden kan stanna vid detta.
I den andra alprepubliken, Schweiz, är situationen mycket snarlik den österrikiska. Den schweiziska motsvarigheten till FPÖ, lett av en herre vid namn Blocher, har också var fjärde väljare bakom sig. Visserligen ingår partiet (ännu) inte i regeringen, men i gengäld ska Schweiz nu ha folkomröstning om hur många utlänningar man accepterar.
Söder om Schweiz ligger Italien. Där har "nyfascistiska" 2) partier länge varit stora, de har t.o.m. varit i regeringsställning.
Väster om Italien ligger Frankrike. Där har Nationella Fronten visserligen splittrats och gått tillbaka, men de "högerextrema" 3) partierna där kan på intet sätt räknas ut. 4). Som Bim Clinell framhållit är många fransmän hunsade - följaktligen ställer de krav på förändring.
Norr om Frankrike ligger Belgien. Där har Vlaams Blok en stark ställning. Särskilt i Flandern, där partiet närmar sig egen majoritet.
I Storbritannien förs en debatt om invandringen som i Sverige ofelbart skulle klassas som "höger om höger". Uppenbarligen förbereder den brittiska regeringen åtgärder för att strama upp politiken.
I Tyskland har också signalerats uppstramningar från regeringsnivå, samtidigt som man har svårt att hålla tillbaka oönskade strömningar 5) bland befolkningen.
Sedan har vi Östeuropa. Med tanke hur mycket hätskare stämningarna är i det tidigare Östtyskland jämfört med det tidigare Västtyskland kan tänkas att tongångarna i Baltikum, Polen, Tjeckien, Slovakien m.fl områden också blir kärva. 6)
Så den svenska bojkotten kanske måste få en stor omfattning - i den bemärkelsen att många länder kommer att drabbas av den.
Men, som Jesus Alcala så träffande konstaterade i en radiodebatt i början av 90-talet, viktigare än vår materiella välfärd är vår moral.
1) Jag lägger här in den i media gängse betydelsen av ordet "främlingsfientlig" - dvs kritisk. mot okontrollerad massinvandring.
2) De är åtminstone klassade som "nyfascistiska". Vad som är vad kan vara svårt att få grepp om. Våra media har ibland förment informativa artiklar, men de går inte att lita på. Som när GP skrev om "Det bruna Europa" - uppgifter vi kunde kontrollera (om Sverige) visade sig vara helt åt skogen.
3) Jag lägger här in den i media gängse betydelsen av ordet "högerextrem" - dvs står på ursprungsbefolkningens sida.
4) NF styr fortfarande i flera franska kommuner.
5) Till "oönskade strömningar" räknas (självfallet) verkligt främlingsfientliga och våldssanktionerande åsikter, men i praktiken innefattas (som vi vet) även ifrågasättande av det mångetniska projektet överhuvudtaget, oavsett metoder.
