Folke Hagman i Arbetet den 13/12 -99, om Jugoslavien:

"...Den demokratiska omvärlden har bestämt, att människorna där skall frysa och svälta denna vinter. Lida skall de alla, arbetslösa i stora skaror från sönderbombade arbetsplatser, pensionärer, barnfamiljer och inte minst den i väst osynliggjorda nära miljonen flyktingar - flyktingar efter Natos krig i våras liksom efter tidigre balkankrig. Landets hela oljeförsörjning är avsiktligt sönderslagen - en miljömässig och ekonomisk katastrof med förskräckande spår, inte minst nu inför vintern.

Elproduktionen gjorde de västliga demokratierna sitt bästa för att bomba ut. Under 78 dagar har landets infrastruktur malts och hamrats sönder, utan en gnutta skam hos de västliga ledarna. Hjälp får icke ges. Landet skall fortsatt vara utsatt för ekonomiska sanktioner, ensidigt bestämda av USA och EU. Observera... det rör sig om sanktioner utan FN-mandat. I denna ekonomiska krigföring deltar också Sverige.

Människorna i Jugoslavien skall, är det tänkt, genom sitt lidande ädlas till goda demokrater. Hur har denna befängda föreställning uppkommit, utan att ens ifrågasättas?"

"FN-beslut, som tidigare gällt som svenskt villkor för att medverka vid genomförandet av handelsembargon, finns inte heller! En viktig fråga: Var har denna omläggning 180 grader av svensk utrikespolitik diskuterats?"

"Kulmen för den nya svenska utrikespolitiken var, när utrikesminister Anna Lindh den 10 juni i radio förklarade att bombkriget var nödvändigt. Frågan var bara, varför? Ansåg sig Sveriges regering tvingad att vara mer proamerikansk än varje annat Natoland för att en gång inför alla reparera Olof Palmes försyndelse att ha kritiserat USA:s bombningar i Vietnam? Fick vi alltså i våras se vår tids permittenttåg, avsedda att i all sin cynism blidka den enda kvarvarande stormakten?

För det är väl inte skär okunnighet bakom regeringens ställningstagande?"