Alltfler verkar nu anse att man ska "ta debatten".

Enligt opinionsundersökningar tycker cirka 70% av svenskarna att invandringsfrågan ska diskuteras öppet. När radioprogrammet "Karlavagnen" i slutet av maj tog upp frågan var samtliga medverkande överens om detta, t.o.m. den rekordartat pk-nitiska programledaren. 1)

I svallvågorna till påhoppet på Danmark från det svenska Riksdagspartiet 2)- företrätt av Mona Sahlin och Lars Leijonborg - har både politiker och redaktörer förklarat att man bör "ta debatten" med de "främlingsfientliga". Dvs framförallt med Sverigedemokraterna.

Till och med Andreas Carlgren, chef för Integrationsverket, låter förstå att en debatt nu är önskvärd. Lyssnar man noga på honom framgår dock att det inte är någon annan typ av terapeutisk "debatt" än vad han alltid förespråkat. Dvs en "debatt" inom snäva ramar, som inte får bli "negativ". Den får inte halka in på att ifrågasätta invandringens omfattning, den får bara handla om att ta hand om invandringens konsekvenser.3) Människor ska få ge uttryck för sin oro, få en klapp på axeln, varpå den förda politiken fortsätter oförändrad.

Helle Klein, AB-redaktör, konstaterar att en debatt hela tiden förs om dessa frågor, och syftar då på den debatt som förs inom makteliten, mellan personer som tycker likadant. 4) Klein betonar att en debatt om invandringen inte får utgå från att det föreligger något problem i sammanhanget.

Detta ligger i linje med vad andra företrädare säger, när de förespråkar en debatt. Syftet ska vara att "hålla rent" 5) och trycka tillbaka "främlingsfientliga" krafter, dvs individer och grupper som vill minska invandringen och ställa krav på personer som invandrat.

Funnes inte risken för framgångar för dessa "högerextrema" krafter, då funnes - med deras logik - ingen anledning att "ta" någon "debatt".

Sverige kan sjunka hur djupt som helst i raserad trygghet, vanliga medborgare kan i och för sig drabbas hur hårt som helst. Någon anledning att uppmärksamma detta finns först när ett "hot" dyker upp i form av en politisk kraft som kan "utnyttja" detta.

Yrsa Stenius tycks inta en mellanposition: "Kanske ska vi ta i den riktigt heta potatisen och medge att invandring är behäftad med många problem men att lösningen på dessa problem inte är stängda gränser och järnhårda regler..."

Alltså: man ska få säga att det finns problem med invandringen, men utrymmet för att diskutera lösningar ska vara begränsat. Man får inte förespråka minskad invandring. Där går gränsen, passeras den blir man "rasist".

---

LÅT OSS ÄNDÅ ta företrädarna för etablissemanget på orden när de säger sig vilja "ta debatten". Det är vad Blågula Frågor gör genom att inbjuda till en paneldebatt om invandringen den 5 juni i Medborgarhuset i Stockholm. Sverigedemokraternas ordförande, Mikael Jansson, kommer att finnas på plats.

Vilka företrädare för Riksdagspartiet kommer att finnas där, för att möta honom?

 

 

 

 

---

1) Karlavagnens programledare kunde knappt uttala en mening utan att få med ordet "främlingsfientlig". Närmare hundra gånger måste hon under programmets gång ha hunnit uttala detta epitet.

Hon talade om hur "vi" ska förhålla oss till dessa krafter, när de som hon stämplar som främlingsfientliga - svenskar som önskar en minskad invandring - förmodligen utgör en majoritet av folket! (Åter till texten)

2) Formellt har vi sju olika partier i den svenska riksdagen, i praktiken är det ett enda parti när det gäller invandringsfrågan och kriminalpolitiken. Den enda opposition som finns, den finns än så länge utanför riksdagen.(Åter)

3) Samtidigt som man noga undviker att namnge dessa konsekvenser som konsekvenser av invandringen. (Åter)

4) Vilket bekräftats av t ex Gudrun Schyman, när hon talar om att invandringskritiker ska "hållas borta från politiska tribuner och talarstolar". (Åter)

5) Om vilken människosyn vittnar inte detta uttryck! Man ser meningsmotståndare som någon slags ohyra. (Åter)