Jonas Hållén, tillhör de bättre kolumnisterna i Metro. Han skriver oftast 1) kunnigt, skarpsynt och med fräscha infallsvinklar.

Så delvis även den 24/8 -99. Denna kolumn handlade om ungdomsrån, hur invandrargäng rånar etniskt svenska ungdomar på mobiltelefoner och pengar. Hållén konstaterar att detta nu nått en sådan omfattning att

många svenska ungdomar inte längre tjatar på sina föräldrar om att få bankkort ("det blir bara stulet") och undviker ha kontanter eller mobiltelefoner på sig när de är ute på stan.

man ofta avstår från att rapportera stölder, dels pga rädsla för repressalier, dels pga dåliga utsikter att få rånaren fälld.

bland de rånade svenska ungdomarna finns också politiskt korrekta "antirasister"

ur de drabbades krets kommer att rekryteras morgondagens makthavare: journalister, politiker och chefer.

Sedan kommer det: "Utan att vara medvetna om det håller rånarna på med en gratiskampanj för dom extremister som vill rensa upp, slänga ut och trycka ned."

Just denna passus blev också rubriken till blänkaren på framsidan om Hålléns kolumn: "EXTREMISTER FÅR DRAGHJÄLP AV RÅNARE."

Samma fenomen, alltså, som kunnat konstateras så många gånger förr när en skribent skrivit något bra i detta ämne. Någonstans måste man liksom stoppa in en form av ursäkt, genom att hugga mot några ruskiga typer (verkliga eller inbillade).

Det framgår inte vad Hållén avser med "extremister", om det är bara nazister och våldsfigurer eller om det innefattar även demokratiska invandringskritiker. 2)

Men oavsett vilka han syftar på - varför alls dra in denna aspekt i sammanhanget? Är inte ungdomsrånen tillräckligt allvarliga ändå? Måste de inte åtgärdas, även om de inte skulle ge vind i seglen för "extremister"?

Vilken åtgärd blir med detta facit mer självklar än att fortsättningsvis dra ned invandringen till ett absolut minimum?

Och förtjänar inte vi som på ett tidigt stadium förespråkade denna åtgärd nu ett erkännande, när envar kan konstatera hur rätt vi hade?

---

 

 

 

 

1) Utom när han skrev om Kosovo, då det blev ett rejält magplask.

2) Så är det ju för vissa, sysselsatta på heltid med stämplande av andra människor.