I en radiodebatt, utifrån våldsdåd nyligen med nazistiska förtecken, deltog bl.a. Helle Klein, ledarskribent på Aftonbladet. En del av hennes uttalanden förtjänar att hamna på pränt och sparas:

"Vi har ändå en oerhört liberal lagstiftning. Vi tillåter både tidskrifter och annat, vi tillåter insändare som vill ifrågasätta flyktingpolitik och invandrarpolitik."

Enligt Helle Klein är "vi" alltså tillåtande på ett sätt som nästan går för långt. Vilka utgör detta "vi"? 1), Så skulle man till att börja med kunna undra.

För det andra. Varför tillåter vi-gruppen dessa insändare? Är det fråga om något annat än

a) en terapeutisk funktion, att ge medborgarna en säkerhetsventil för att släppa ut ånga, samt

b) en slå-sig-för-bröstet-funktion, att ge sig själva något att hänvisa till (som Klein här gör)?

Vad det inte är fråga om är ju uppenbart, nämligen en normal medborgerlig debatt, som i slutändan skulle kunna påverka den faktiskt förda politiken.

SÅ HÄR uttrycker sig Helle Klein om kommunpolitiker som säger nej till den uppifrån begärda flyktingmottagningen:

"Man kan se till den moderata kommunledningen i Vellinge som i sin politiska praktik har hetsat mot flyktingar. Ett utslag av det kan man se i det som hänt den judiske kompositören. Jag tycker att staten i sin praktik måste visa på öppenhet och demokrati..."

Vad hon här syftar på är just detta att i Vellinge har a) kommunen avböjt flyktingmottagande. b) en person där blivit misshandlad av skinnskallar.

Klein ser ett samband, ger kommunledningen delvis skulden för det inträffade. En restriktiv linje i flyktingmottagningen förutsätts uppmuntra till främlingsfientlighet och våld.

Resonemanget är dock selektivt. Det förekommer dagligen misshandelsfall runtom i Sverige, inte minst i våra storstäder. Fall där förövarna ofta är invandrare och offren svenskar. Har vi någonsin hört en representant för etablissemanget lansera teorin att detta sammanhänger med den generösa flyktingpolitiken och allt kampanjande mot "rasism" 2), som uppmuntrar till svenskfientlighet?

Vad Klein vill komma fram till - med sin tes om att restriktivitet innebär "hets" - är att det finns nu bara en möjlig politik: fortsatt flyktingmottagning och mer invandring. 3)

Till detta kommer hennes tolkning av demokrati: "Jag tycker att staten i sin praktik måste visa på öppenhet och demokrati..."

För Helle Klein handlar demokrati inte om att respektera folkviljan 4). Nej det handlar om att i sak bedriva en viss bestämd politik. En "generös flyktingpolitik" är per definition demokratisk, en restriktiv flyktingpolitik är odemokratisk. 5) Den förra är upplyst, den senare baserar sig på fördomar och okunskap.

I Kleins tankevärld finns det bara en möjlig linje, vad gäller flyktingpolitik. Där finns inte plats för alternativa perspektiv och synsätt - inte sådana som är "anständiga" och ska tolereras av goda demokrater.

Detta rymmer en totalitär logik. Här finns inget behov av dialog. Meningsmotståndare behövs inte, de har ändå inget av värde att tilllföra. Yttrandefriheten är i och för sig helig, men bara för dem med rätt åsikter. Opposition kan förtigas och ignoreras, eller direkt tystas och nedkämpas.

---

Det uppenbart att Helle Klein har ganska bestämda uppfattningar om vad som kan få vara tillåtet och vad som inte kan få vara det, hur människor får tycka och uppföra sig.

Ställ detta mot vad hon säger, i polemik mot Jonas de Geer 6), som också deltog i radioprogrammet:

"- Du kanske tror att det finns objektiva normer, som fosterlandet ska ha?"

På motfrågan om hon inte själv anser det, svarar Helle Klein nekande! Med tillägget att det behövs "ett demokratiskt samtal om vilka värderingar som samhället ska bygga på."

Tvetydigt. Detta demokratiska samtal måste rimligtvis leda fram till gemensamma normer för oss som bor i Sverige. Eller? 7)

Och historien börjar ju inte år 1999! Sverige har ändå funnits under ett antal sekler. Vi behöver inte börja från noll. Det har redan hunnit formas en svensk kultur, med uppfattningar om normalt vardagligt beteende.

Dessutom. Vissa normer kan sägas vara just objektiva, i den meningen att de är självklara och eviga. För att ett samhälle ska fungera behöver alla hjälpas åt, rättigheter måste åtföljas av skyldigheter. Tillvaron måste vara i någon mån förutsägbar, det måste finnas hederlighet, ordhållighet och pålitlighet.

För att samvaron människor emellan ska fungera behöver man visa varandra hänsyn, Det duger inte att vissa ägnar sig åt att stjäla och förstöra, eller misshandla och slå ihjäl andra, när andan faller på. I tio Guds bud finns en del av detta reglerat - det står sig än idag!

Kleins förnekande av "objektiva" normer återspeglar en otydlighet hos mångfaldens och toleransens förespråkare. Var går gränserna? Hur långt ska vi ha en gemensam plattform, som alla i Sverige måste ansluta sig till, oavsett etniskt ursprung och grupptillhörighet?

Ska "vi" tillåta t ex barnäktenskap och månggifte, könssympning och rituell djurslakt, kvinnomisshandel och shariadomstolar?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

1) David Goldman, "director för Hatewatch", som övervakar internetsidor med "hate speech" (i Arena nr 3/98): "- Vårt mål är... att ringa in och marginalisera extremister, hålla dem borta från det legitima politiska samtalet."

2) Kampanjer, som har sin udd riktad mot etniska svenskar. Endast infödda svenskar förutsätts kunna vara rasister.

3) Om detta verkligen skulle stämma, om det är den situation som vi alla försatts i genom den flykting- och invandringspolitik som hittills bedrivits - då blir det väl än mer anmärkningsvärt att man slagit in på denna linje utan att först rådfråga svenska folket!

4) Kommunledningen är ju demokratiskt vald och det finns ingen anledning att antaga, att den i denna fråga inte skulle vara representativ för majoriteten av vellingeborna.

5) Även om 90 eller 99% av folket skulle önska en sådan.

6) Redaktör för tidskriften SALT.

7) Såvida det inte också här rör sig om bara terapi. Ska det vara ett ständigt pågående samtal, och som aldrig kommer fram till något?