Det är väl inget nytt fenomen, men i vårt moderna mediasamhälle - med dess klimat av politisk korrekthet - är det nog vanligare än tidigare: det verbala snömoset. Hur man släpper ordballonger och väver ihop fraser av trendiga formuleringar, gör dessa till segel med vars hjälp man kan surfa fram till positioner.

Jag kan inte komma ett tydligare och mer aktuellt exempel på detta än Andreas Carlgren, chef för Integrationsverket.

I likhet med Gudrun Schyman har han vänt sig mot att se "problem" kring invandringen. Mannens formulering lyder:

"Att inte låta problemen vara utgångspunkten, utan istället ta vara på möjligheterna till utveckling och framsteg tack vare mångfald."

Nu har denne snömosman ändå tvingats till att se just problem. Genom de nya invandrararnas starka preferanser för storstadsregioner 1) får dessa kommuner svårt att leverera den service - bostad, skola, språkhjälp osv - som lagen föreskriver.

För den som är politiskt korrekt kan det då inte bli fråga om att ställa några villkor eller krav. Det hörs ju redan på orden, att sådant är negativt. Om det inte rentav är ett brott mot mänskliga rättigheter.

Trevligare är att vara positiv. Således förespråkar mannen istället "stimulanser". Dvs någon form av särskilt stöd, extra bidrag, 2) för att de nyanlända istället ska välja mindre kommuner och glesbygd. 3)

Det faktum att detta betyder ytterligare utgifter för statskassan bekymrar tydligen inte Carlgren. 4) Inte heller stör det honom att där ligger en orättvisa, då svenskar inte kan få motsvarande "stimulanser". 5)

Andreas Carlgrens resonemang utgår från att tillvaron i storstäderna för de nyinvandrade, genom trångboddhet mm, blir "omänsklig" 6). Då kan man ju undra varför särskilda "stimulanser" ska krävas - räcker det inte med denna "omänsklighet"?

Eller omvänt: om man trots "omänsklighet" väljer att bo där måste motiven vara extremt starka. Hur kraftiga "stimulanser" kommer då att krävas för att ge resultat?

I linje med Carlgrens tankar har Integrationsverket för övrigt presenterat en opinionsundersökning kring invandring och integrationsfrågor. Resultatet blev det förutsägbara: mer snömos.

Ändå vore det fel att se Andreas Carlgren som en ren opportunist, utan egna åsikter. Bakom fraserna finns en viljeinriktning. Mannens visioner går dock närmast ut på en nationell självutplåning för Sverige. Det manifesterades under hans tid i ledningen för Centerpartiet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

1) I närheten av sina släktingar och landsmän.

2) Integrationsverket skulle betala. Tydligen har man ett ovanligt budgetproblem: det gäller att hitta på något för att kunna göra av med anslagna medel.

3) Carlgren låter här inspirerad av Boris Benulic, Metrokolumnist.

4) Kanske ser han detta som en investering, vilken senare ska ge mångfalt tillbaka. I den aktuella retoriken är ju invandrare en särskilt värdefull resurs.

5) Det saknas inte svenskar som hellre skulle vilja bo i glesbygden, om de bara kunde få det att gå ihop ekonomiskt!

6) Carlgrens egen formulering.