Boris Benulic, en av Metros kolumnister, pläderade den 15/3 -00 för att göra den svenska landsbygden levande genom att skänka jordbruksmark till "flyktingar". På detta har jag sänt följande inlägg till Metrodebatten på Internet:

"En levande landsbygd!" - det är ju en positiv vision, men frågan är hur mycket av realism det ligger i Boris Benulics förslag. Går detta mål att uppnå genom att släppa invandringen fri och skänka nedlagda jordbruk till invandrare?

Vad säger att dessa invandrare skulle lyckas med det som svenska bönder misslyckats med? Hur menar Benulic? Jag kan tänka mig tre förklaringar:

1. Invandrare är mer energiska och besitter en skicklighet i att odla - även på nordliga breddgrader - som svenskar saknar. De kan därför få lönsamhet i det som tidigare inte varit lönsamt.

2. Invandrare är mindre anspråksfulla. Även om de inte får ut så mycket av sitt slit är de beredda att acceptera detta och att hålla ut.

3. Invandrare ska kunna påräkna ekonomiska bidrag och stöd som svenskar inte kunnat göra, och kan därigenom få dessa småjordbruk att "gå runt".

Det första verkar osannolikt. Snarare finns väl anledning förmoda, att den som är uppväxt i en trakt och fått en gård i arv skulle besitta mer av de nödvändiga kunskaperna.

Det andra skulle möjligen kunna tänkas fungera om de som kom hit och fick dessa gårdar a) kommer från fattiga förhållanden och b) inte skulle ha rätt till socialbidrag i Sverige. Då skulle den nödvändiga, mycket starka, motivationen kanske kunna finnas.

Men det är svårt att tro, att Benulic skulle kunna mena något sådant, att inte invandrare genast skulle ha minst samma rättigheter som svenskar.

Så... med möjligheten att genom bidrag nå inkomster som vida överstiger vad dessa små jordbruk kan ge - varför skulle någon hålla fast vid jordbruket? Med möjlighet att bo nära sina vänner och släktingar, varför skulle någon frivilligt isolera sig på en enslig gård? Av kärlek till den svenska naturen?

Eller så tänker sig Benulic att man ska få ha både gård och socialbidrag, ungefär enligt punkt 3. Då skulle det kanske kunna fungera. Men varför i så fall inte medge även svenskar denna möjlighet?

Jan Milld