Ordet "fundamentalism" ger väl de flesta svenskar associationer till vissa uttolkare av religioner, och då främst islam. Jag vill ge begreppet en principiell innebörd: att göra sig otillgänglig för nya fakta och argument, att oavsett pris och konsekvenser fullfölja en linje som en gång lagts fast. Kartan görs överordnad terrängen.

Som påvisats inte minst genom Anders Isakssons böcker styrs Sverige idag av en nomenklatura, där politiska uppdrag går i arv. Uppdrag som blivit en födkrok.

Isaksson: - Det är helt klart att politiken blivit ett yrke och en karriärväg. Och politikerklassen har skaffat sig adelns eller nomenklaturans typiska kännetecken - med ett eget förläningssystem och en egen arbetsmarknad där släkt- och familjeförbindelser är en merit.

Detta påverkar politikens innehåll. Om människors vardag vet denna nya klass föga, därför saknas hos den ett engagemang för att lösa de problem som märks i vårt samhälle.

Istället för att anpassa politiken till verkligheten och till medborgarnas önskemål sker motsatsen: genom opinionskampanjer ska medborgarnas åsikter och medvetande formas, för att anpassas till den politik som nomenklaturan vill föra.

Här utnyttjas inte bara massmedia och skolor, även individer och institutioner med uppdrag att forska och ta fram fakta mobiliseras. Således kan Jerzy Sarnecki återkommande konstatera att brottsligheten inte ökat och Brå hävda att gängvåldtäkter är ett obetydligt problem. Således kan en SOU-rapport slå fast att adoptivbarn har det bra, osv. Resultaten av "granskningar" är fastslagna innan de påbörjats. 1)

I linje med denna hållning är man snabb att stämpla kritik som "populism", där missnöje förutsätts vara något olämpligt. Några dåliga nyheter vill man inte ha - enligt gammalt kinesiskt recept gäller då att "skjuta budbäraren".

Aftonbladets ledare den 11/4 -02 kunde konstatera att "Det våras för flyktingpolitiken". Riksdagen hade "debatterat" frågan och den enda kritiken av s-regeringens politik från övriga riksdagspartier gick ut på att den inte var tillräckligt generös.

Följaktligen har ingen riksdagsledamot - med undantag av Sten Andersson - några invändningar mot nya anslag i statsbudgeten, relaterade till invandringen:

Flyktingmottagning: 560 miljoner kr.

Nyanställningar på migrationsverket: 60 miljoner

Utlänningsnämnden: 20 miljoner

Offentliga biträden i utlänningsärenden: 20 miljoner

Utresor för utvisade och avvisade: 20 miljoner

Diskrimineringsombudsmannen: 2 miljoner

Valinformation till invandrare: 55 miljoner

Kvinnojouren för utländska kvinnor: 10 miljoner

Ytterligare en utgift, som till stor del också är invandringsrelaterad:

Kriminalvård och narkotikabekämpning: 170 miljoner kr.

Till detta kommer andra utgifter, som finansiering av "trygghetsvärdarna" i Malmö, Exits svindelverksamhet i Stockholm, Expo:s underrättelseverksamhet, diverse kampanjer och priser mot rasism, mm.

---

Hur få råd med detta? Hur betala kalaset?

Regeringen skaffar sig inkomster genom utförsäljning av statlig egendom. Ett färskt exempel är Telia. Näst i tur står kanske Vattenfall. Naturligtvis är detta en kortsiktig och ansvarslös politik, eftersom det rör sig om engångsinkomster. Det blir som att sälja ut bordssilvret.

Ett extremt exempel är minerallagen. Där bjuder man ut Sverige utan att ens få något i gengäld, man skänker i stort sett bort våra naturtillgångar.

Vad ska komma härnäst? En utförsäljning av Vänerns vatten?

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) "Brottsförebygande rådet" har som forskningsinstitution utsatts för mycket kritik, redovisad i Aftonbladet. Justitieminister Bodström tar dock Brå till 100% i försvar. I SvD den 27/4 konstateras på ledarsidan att samme Bodström åtminstone två gånger stött sig på Brå-statistik i sina utspel, statistik som i båda fallen varit svagt underbyggd. (Åter till texten)