År 2002, vecka 17 |
År 2002, vecka 17 |
Det är mer än en grupp som offrats på den politiska korrekthetens altare.
Efter Fadimemordet stod klart hur makthavarna medvetet bortsett från fakta kring situationen för unga invandrarkvinnor. För att inte ge ammunition åt invandringskritiker (de s.k rasisterna) höll Mona Sahlin tyst med vad hon visste. Hoten, misshandelsdåden och hedersmorden fick fortgå.
I TV-program har nu framkommit fakta om situationen för utländska adoptivbarn, en annan grupp som offras. Egentligen krävs inget större mått av fantasi och inlevelseförmåga, för att förstå riskerna i sammanhanget. Människor har ju behov av en trygg identitet och tillhörighet.
Redan för barn med sina biologiska föräldrar närvarande är tonåren en känslig period. Om de biologiska föräldrarna och de närvarande föräldrarna är olika personer skapar detta en komplikation. Läggs till detta en skillnad i utseende, som gör att man ständigt påminns om sitt icke-släktskap, blir det än svårare.
Följden har blivit att just inom gruppen internationellt adopterade är det vanligare med depressioner, självmordsförsök och fullbordade självmord än bland andra unga. Detsamma gäller drogmissbruk och deltagande i gängkriminalitet. Detta har varit känt, ändå påstod utredningen SOU 2001:10 om adopterade i Sverige motsatsen: "Det har inte framkommit någonting i forskningen som tyder på att adopterade barns psykiska hälsa skiljer sig från andra barns."
Varför kosta på statliga utredningar, om de sprider lögner?!
Härbakom kan anas både ideologiska och ekonomiska intressen. Fjärradoptioner ligger i linje med en aktuell strävan hos våra makthavare att etniskt förändra Sverige. Det handlar också om pengar. Organisationen Adoptionscentrum vill gå med vinst och skattebetalarna får ställa upp med 40.000 kronor för varje par (eller enskild) som beslutar göra en adoption. Lobbygrupperna i detta sammanhang är starka. Sverige är således även här "världsledande" 1) - vi har, i förhållande till vår folkmängd, fler utlandsadopterade än något annat land.
En tredje grupp som offras på pk-altaret är tiden ännu inte mogen att tala om i massmedia. Det är den stora gruppen av svenskar som får ta smällarna när det mångkulturella projektet ska betalas.
Smällar i form av:
en försämrad närmiljö och fysisk otrygghet
nedskärningar och ekonomisk otrygghet
diskriminering, orättvisor och indoktrineringskampanjer
ett klimat av hot och mentala övergrepp, urgröpt demokrati
Alla människors lika värde?
Respekt, tolerans och empati?
Nej, sådana paroller har inte mer substans hos pk-iterna än "barnens bästa".
1) I Nederländerna ser man till att alla som ska adoptera får veta i förväg vilka problem som väntar, där utbildas föräldrarna om adopterades särskilda behov och svårigheter. I Sverige, däremot, förekommer ingen sådan utbildning. (Åter)
