På samma sätt som "Quisling" blivit ett begrepp, synonymt med landsförrädare, har "Glistrup" blivit ett begrepp, synonymt med missnöjesparti.

I "missnöjesparti" ligger då något mer än att vara missnöjd med olika förhållanden och att vilja förändra verkligheten. I den bemärkelsen måste varje parti rimligen vara ett "missnöjesparti", annars saknar partiet existensberättigande.

Nej, i begreppet "missnöjesparti" ligger något mer, nämligen att stapla populära krav på varandra, utan tanke på att de ska stämma överens. Gärna kostnadskrävande reformer, men samtidigt sänkta skatter.

Begreppet kan ses som synonymt med "populism". I USA har detta ord en annan valör, men i Sverige står det för principlöshet och avsaknad av helhetssyn.

I detta är åtminstone vi äldre svenskar skolade, vi som växte upp med Gunnar Sträng som finansminister. I TV-rutan höll han folkbildande föreläsningar om ekonomiska och politiska elementa. Utgifter och inkomster måste stämma , en statsbudget måste gå ihop.

Dagens socialdemokrati är ju något annat, man har svängt 180 grader. Nu är det enda moraliskt godtagbara att vara känslosam, se till individer och reservationslöst anamma tesen "det handlar om människor". I linje med detta får ekonomiska invändningar inte anföras. "Sverige är ett rikt land".

Som de flesta läsare av dessa rader vet, gäller resonemanget endast selektivt. Det avser bara utlänningar, inte svenskar. När diskussionen t ex gällde bättre villkor för svenska kvinnor som skulle föda barn blev svaret från ansvarig minister att hon skulle önska att hon hade den extra miljard, som där skulle krävas. Den hade hon ju inte...

Men i andra sammanhang bara kommer utgifterna över oss, utan att några politiska beslut behöver tas. Den ökade strömmen av asylsökande gör att Migrationsverket måste få ökade medel. I nuläget är man uppe i ca 7 miljarder kronor. Då bara "finns" alla nödvändiga extra miljarder.

Och svenskar som i åratal förgäves väntat på egen bostad får se hur nya och sprillans moderna bostäder smälls upp inpå knutarna åt "flyktingar", trots protester från lokalbefolkningen, som vill ha kvar sina grönområden.

I "Mitt-i-Haninge" den 12/3 -02 finns ett exempel i mängden, om konsekvensen när pengarna inte räcker. Äldre svenskar får inte hjälp:

"Greta Larsson, 96, har svårt att klara sig i sin lägenhet. Hon kan inte gå ut själv eller ta sig till duschen i källaren eftersom hon både ser dåligt och går med rullator. Hennes dotter Anita hoppas på en plats för modern i ett äldreboende i Haninge, men Greta har fått nej. Motiveringen: hennes vårdbehov är inte tillräckligt stort."

Som de flesta läsare också vet får dessa missförhållanden inte kopplas samman med sina orsaker. Det vore att "ställa grupp mot grupp", att "fiska i grumligt vatten" och att överhuvudtaget agera politiskt ansvarslöst.

Inte desto mindre är det fortfarande så - som Sträng lärde oss - att det finns ett samband mellan inkomster och utgifter. Mer utgifter på ett område gör att det blir mindre över till annat.

Den obegränsade godheten mot vissa får i andra änden betalas av andra - som aldrig tillfrågats. Konstigt vore om dessa då inte blir missnöjda. Deras missnöje är helt berättigat, och ett demokratiskt sundhetstecken.

---

De verkliga populisterna är massmedia och valtalande politiker, som inte erkänner orsakssamband och ekonomiska realiteter.