Boktryckarkonsten
i världen
Ur
"Kommunikationshistoria", Jan Svensson:
"Från
att från början ha haft det talade språket som viktigaste
kommunikationsform, har människan efterhand fått tillgång
till skrift, boktryck, telegraf, telefon, etermedier, datorer, osv."
"En
effekt på det mänskliga tänkandet, som många
forskare har pekat på är att den alfabetiska bokstavspressen
reifierar (förtingligar) orden och bokstäverna och därigenom
ger stöd åt analytiskt tänkande som är främmande
för det mer syntetiserande tänkande som är vanligt
i orala kulturer."
"Det
finns ytterligare skillnader mellan den handskrivna texten och den
tryckta: Den tryckta texten ger ett starkare intryck av att vara sann
och fungerar därför bättre som medel för maktutövning
och disciplinering."
Boktryckarkonsten
uppfanns först i Kina, där trycktes böcker redan på
100-talet. Det var dock inte därför som boktryckarkonsten
på 1400-talet kunde slå igenom i Europa. Teknologin uppfanns
i Europa oberoende av vad man uppnått i Kina.
Jämfört
med Kina hade vi i Europa en viktig fördel i sammanhanget: alfabetet,
med ett begränsat antal bokstäver.
Däremot
kom uppfinningen av papperet från Kina till Europa.
Tillgången till papper var ju en viktig förutsättning
för att kunna framställa trycksaker.
Papperet var mindre hållbart än pergamentet, men billigare
och lättare att framställa. Papper hade börjat tillverkas
i Spanien redan på 1100-talet, men det dröjde till år
1390 innan det första tyska pappersbruket anlades i Tyskland.
Framställningen
av böcker kom inte till stånd i ett slag, från ett
år till ett annat. Det var en stegvis process.
Faktum
är, att det fanns böcker innan man hade tillgång till
tryckteknik. De första böckerna framställdes genom
avskrifter. Munkar i olika kloster ägnade sina dagar åt
att skriva av texter och det tog kanske några år att på
det viset få fram en bok. Det säger sig självt, att
böckerna med en sådan framställningsmetod blev mycket
dyra.
Ett
steg på vägen blev att träsnida hela sidor - träplattor
försedda med utskurna bokstäver och bilder. Därifrån
kunde man sedan trycka fram kopior, i en skruvpress av ekträ,
liknande sådana som användes vid framställning av
vin, matolja eller ost. Denna metod användes i Europa på
1300-talet, parallellt med metoden att handskriva boksidor.
Den
person, med vilken den europeiska boktryckarkonsten framförallt
förknippas, är Johann Gutenberg, verksam i den
tyska staden Mainz. Han var dock inte ensam, och det är omstritt
huruvida han ens var först.
Den
uppfinning som det handlade om var ett gjutinstrument, med vars hjälp
det kunde framställas rörliga och identiskt lika bokstäver
- upphöjda på nedsänkt botten. Typer av metall.
Inför
en
tryckning sattes bokstavstyperna för hand, till den sida som
skulle tryckas. Ett svårt moment blev sedan att stryka färgen
i ett jämnt och lagom tjockt lager, innan det hela pressades
mot papperet.
Med
denna teknik slapp man att granska och korrekturläsa texten mer
än en gång.
Ovedersägligt
är att det var i Gutenbergs regi som Gutenbergbibeln
framställdes i början av 1450-talet. Denna
var tvåspaltig, med 42-rader på varje sida. Antalet sidor
var 1.282. Den hade varken sidnumrering eller titelsidor.
Det
har uppskattats att Gutenberg i detta arbete använde sex tryckpressar
och sysselsatte arbetsstyrka på 20 personer. Totalt
framställdes 200 Gutenbergbiblar (varav bara 51 nu finns bevarade).
Omkring
år 1480, mindre än tre decennier efter Gutenbergs uppfinning,
var boktryckarkonsten en etablerad näring i över 100 städer
i Europa - från Lübeck i norr till Palermo och Valencia
i söder, från Krakow i öster till brittiska öarna
i väster.
Antalet
universitet och antalet studenter hade ökat i Europa vid denna
tid. Behovet av böcker var därför stort. Under andra
halvan av 1400-talet trycktes drygt 40.000 titlar och ungefär
15 miljoner böcker.
Framställningsmetoden
blev dock i stort sett oförändrad ända fram till 1800-talet.
Man tryckte ark för ark. 200 ark på en timme var en ganska
normal hastighet.
Först
med ångpressens införande i England 1815 skedde en radikal
förändring.
•
Nu kom cylinderpressen, som kunde trycka 2.000 ark i timmen.
•
Sedan kom pressar som möjliggjorde tryck samtidigt på båda
sidor av papperet.
•
På 1860-talet kom rotationspressen, varvid man kunde
trycka från papper på rulle. Hastigheten kom
då upp 12.000 dubbelsidiga ark per timme.
Cylinderpressarna
gav ett högre tryck på den punkt som i varje givet ögonblick
trycktes och möjliggjorde djuptryck.
Senare
har en annan teknik slagit igenom: offsettryck. Därvid
överförs färgen först från en tryckplåt
till en mellancylinder av gummi, och sedan därifrån till
papperet.
"Kommunikationshistoria":
"Olika
försök att reglera och kontrollera informationsflödena
i samhället är inte något påfund av moderna
totalitära stater; sådana försök har gjorts alltsedan
antiken.
Behovet
att kontrollera vad folk läste blev dock inte akut förrän
på 1400-talet, då boktrycket gjorde det möjligt att
sprida texter till allt fler människor med allt större hastighet.
Först att reagera mot textspridningen var den katolska kyrkan,
men på 1500-talet blev den politiska censuren vanlig runt om
i Europa."
Boktryckarkonsten
till Sverige
Sveriges
äldsta bok, ännu bevarad, är en bit av en mässbok
från 1198 från Vallentuna kyrka. Äldre Västgötalagen
är från cirka 1280. Dessa var dock inte tryckta.
Boktryckarkonsten
kom till Sverige år 1483.
Den
förste boktryckaren i Sverige var dock utlänning och den
första boken som trycktes i Sverige var på ett främmande
språk. Det var en tysk, som tryckte en bok på latin.
Överhuvudtaget
var det ett antal tyskar, som först stod för tryckeriverksamheten
i vårt land. Den
förste var Johann Snell från Rostock. Vad
han 1483 tryckte i Sverige var en fabelsamling, "Dialogus
creaturarum moralizatus"
("Skapelsens sedelärande samtal").
Snell återvände hem redan efter ett år.
Ur
"Boktryckarkonst och bokhistoria genom fem sekler",
Steinberg:
"Den
första i Sverige tryckta, daterade och till våra dagar
helt bevarade boken är 'Dialogus creaturarum optime morlizatus',
en samling fabler på latin, troligen avsedd som handledning
vid predikning för präster och munkar."
Den
andre tysken hette Bartholomaeus Ghotan, vars vistelse i Sverige också
blev kortvarig: 1486-87. Han färdigställde en mässbok
för Strängnäs stift.
Den
första
boken på svenska språket trycktes 1495,
av tysken Johan Fabri. Det var en religiös betraktelse
och boken hette "Aff dyäfwlsens frästilse".
"Kommunikationshistoria":
"Vid
början av 1500-talet var trycktekniken tillgänglig i Sverige,
men det skulle dröja innan boktrycket fick någon egentlig
betydelse för den samhälleliga kommunikationen (möjligen
med undantag för reformationsbiblarna). En viktig anledning till
detta var givetvis den mycket begränsade läskunnigheten.
Det fanns helt enkelt ingen publik som kunde utgöra underlag
för en marknad.
En
annan, och väl så viktig anledning, var statsmaktens strävan
att kontrollera textutbudet. Inte minst Gustav Vasa var angelägen
om att reglera tryckerinäringen. År 1526 lät han helt
sonika stänga biskop Brasks tryckeri i Söderköping,.."
Tryckeriverksamheten
i Sverige skulle fortsättningsvis skötas av Kungliga tryckeriet.
Föreståndare för detta var till en början tysken
Georg Richolff d.y.
År
1526 kom den första översättningen av Nya Testamentet
på det nya svenska skriftspråket.
År
1529 kom en kyrkohandbok, skriven av Olaus Petri. Fram till
1586 kom denna i ytterligare sex olika upplagor.
År
1541 följde en översättning av hela bibeln.Gustaf
Vasas bibel omfattade cirka 1.500 sidor.
Bibeln,
psalmboken och Luthers lilla katekes - dessa blev våra äldsta
folkböcker. Framförallt bibelöversättningen bidrog
till en standardisering
av svenska språket.
Svensken
Amund Laurentsson tillträdde sedan som föreståndare
för Kungliga tryckeriet. Under hans 30 år på posten
utökades stilsorterna med antikva och kursiv.
Ur
"Den svenska boken", Johansson m fl:
"Under
hela 1500-talet trycktes i Sverige inte mer än drygt 400 trycksaker,
huvudsakligen böneböcker och officiellt tryck vid ett enda
tryckeri, det kungliga och privilegierade. Nu trycker ett enda tryckeri
mer på ett enda år, och landets omkring 1.850 tryckerier
producerar på ett år 500 gånger mer än hela
1500-talets alstring."
De
första tre seklerna
"Kommunikationshistoria":
"Det
totala antalet titlar tiodubblades för varje sekel från
boktryckets införande. Under 1500-talet trycktes ca 450 titlar,
under 1600-talet ca 4.500 titlar och under 1700-talet ca 45.000 titlar."
Vid
Kungliga tryckeriet trycktes, förutom kyrkliga böcker, även
skolböcker, almanackor och lagböcker. Karl XII:s bibel färdigställdes
år 1703.
Textgenrer
i 1500-talets Sverige hade varit:
1. Religiös litteratur
2. Statliga skrivelser
3. Vetenskap
4. Historia
5. Skönlitteratur.
Under
1600-talet minskade efterhand den religiösa dominansen. För
seklet som helhet utgjordes dock mer än hälften av religiös
litteratur.
ABC-böcker
på svenska fick en viktig politisk funktion i slutet av 1600-talet,
när skåningarna
skulle förvandlas till svenskar.
Ännu
200 år efter att boktryckarkonsten kommit till Sverige var bokproduktionen
ganska blygsam.
Textgenrer
i 1600-talets Sverige var:
1. Religiös litteratur
2. Didaktisk litteratur
- moralisk litteratur
- skolböcker, ABC
- militär utbildning
- lantbruk o hushållning
- almanackor, bondepraktikor
3. Vetenskap
4. Skönlitteratur
5. Periodiska tidskrifter
6. Kungliga och statliga förordningar.
Fler
tryckerier uppstod under 1600-talet. Så småningom kom
även en förlagsverksamhet igång, även om staten
i förväg kontrollerade allt som trycktes.
Ett
ämne
som dominerade bokutgivningen på 1700-talet var poesi, tätt
följt av teologi. Där fanns även områden som
juridik, politik, historia och romaner.
Censuren
avskaffades 1766 och privatpersoner kunde bli förläggare.
"Den
svenska boken":
"Gränserna
mellan de olika kategorierna inom bokbranschen (boktryckare, bokbindare,
bokhandlare, förläggare) var fortfarande flytande och konfliktfyllda.
Men vissa linjer klarnade så småningom. Bokbindarna förde
en uppehållande kamp för sitt monopol på att sälja
bundna böcker, men förlorade den definitivt 1787.
Bokhandlarna
blev en uppblomstrande yrkesgrupp åtminstone i Stockholm, som
mot århundradets slut nästan hade ett överflöd
på boklådor. Förlagsrörelse av större omfattning
och i mera modern mening drevs huvudsakligen av några större
boktryckare, högt bildade män med internationella vyer."
Under Gustav IV Adolf återkom dock censuren, och blev desto
hårdare. Samtidigt försvårades bokutgivningen genom
bl.a. en hög papperstull och ett högt postporto.
Böcker
för alla
Med
tryckfrihetsförordningen år 1810 skedde återigen
en liberalisering och upphovsrätten tryggades. I takt med att
hindren för det fria ordet undanröjdes, växte bokmarknaden
och man gav ut även romaner för nöjesläsning.
"Kommunikationshistoria":
"1857
skapades ett gemensamt distributionssystem, organiserat av Seelig
& Co i Stockholm. Under första halvan av 1800-talet grundades
också flera av dagens stora bokförlag, t ex P.A. Norstedt
& Söner (1823) och Bonniers förlag (1832)."
"Från
en situation vid början av 1700-talet, då bokinnehav var
något exklusivt, förbehållet några få,
har vi vid första halvan av 1800-talet en situation där
de flesta familjer hade åtminstone någon eller några
böcker och där de genrer som vi är vana vid var företrädda.
Det skrivna ordet har så smått tagit upp striden med det
talade om att bli det effektivaste medlet för information och
förströelse."
Underlaget
för en bokutgivning förbättrades på utbudssidan
genom tillgång på papper, bättre tryckteknik och
bättre kommunikationer.
På
efterfrågesidan förbättrades förutsättningarna
genom högre välstånd, mer utbredd läskunnighet
och en allmänhet som ville läsa böcker.
"Kommunikationshistoria":
"Vid
1800-talets mitt fanns vissa förutsättningar för en
utvidgning av bokmarknaden; flera förlag hade etablerats och
det fanns en grund till ett fungerande distributionssystem. Däremot
var det fortfarande illa ställt med de viktigaste förutsättningarna,
nämligen skönlitterära författare av god klass
och en någotsånär stor läsande allmänhet.
Som
en illustration till förhållandena kan nämnas att
Viktor Rydbergs 'Den siste Athenaren', som kom ut
1859, trycktes endast i 1.000 exemplar.
Det
dröjde till 1880- och 90-talen innan författarna och publiken
fann varandra, men då blev uppsvinget desto kraftigare.
Heidenstams
'Karolinerna' trycktes i 8.000
exemplar, och några år in på 1900-talet kunde Selma
Lagerlöfs 'Jerusalem' säljas i 15.000
exemplar på några månader. Ännu bättre
gick 'Nils Holgerssons underbara resa', som några
år senare såldes i 46.000
exemplar."
Medelklassens
liv skildrades av flera nya romanförfattare, som Hjalmar Söderberg,
Hjalmar Bergman, Sigfrid Siewertz och Olle Hedberg. Till detta kom
sedan - som ett särmärke för just Sverige - en omfattande
arbetarlitteratur. Till arbetarförfattarna kan räknas Ivar
Lo Johansson, Jan Fridegård och även Vilhelm Moberg.
Boken
"Kommunikationshistoria" återger en läsundersökning,
gjord 1828-31 av en läroverksadjunkt. Enligt denna var de mest
spridda böckerna i svenska hem vid den tiden Bibeln, Psalmboken,
Nya testamentet och Luthers lilla katekes.
Bland
romanförfattarna fanns främst Selma Lagerlöf, Jack
London, Verner von Heidenstam, Emilie Flygare-Carlén och Johan
Ludvig Runeberg.
Därutöver
fanns lagbok, kokbok och läkemedelsbok.
Möjligen
återspeglar en sådan undersökning inte bara vad man
faktiskt hade i sina hem, utan lika mycket vad man där önskade
ha eller ansåg sig böra ha.
Viktigt för
att göra böcker tillgängliga för alla medborgare
var inte bara lägre bokpriser och ett väl fungerande distributionssystem.
Än viktigare var kanske grundandet av bibliotek,
öppna för alla.
Impulserna i det
sammanhanget kom från USA.
"Kommunikationshistoria":
"Frågan
om möjligheten att inrätta kommunala eller statliga bibliotek
väcktes i riskdagen 1899 och 1902. Det fattades inga omedelbara
beslut... en av de vältaligaste pådrivarna i biblioteksfrågan
var Valfrid Palmgren, som 1907 reste till USA för
att studera de amerikanska idéerna.
Dessa
gick ut på att biblioteket skulle vara öppet för alla,
att det skulle ha en hög yttre och inre standard, att det skulle
ha 'öppna hyllor' och att det skulle bekostas av samhället,
inte av filantropiska allmosor. 1911 lade Palmgren fram ett förslag,
som med vissa modifikationer kom att ligga till grund för 1912
års bibliotekskungörelse, där det bestämdes om
statsbidrag till kommun- och studiecirkelbibliotek.
1930
antogs en biblioteksförfattning som kom att gälla till 1965.
Ett av målen var att det skulle bli möjligt för 'varje
medborgare, var han än bor och vem han än är, att med
minsta möjliga formalitet låna varje bok han behöver'.
Dessa ambitioner gäller fortfarande, men det finns ingen bibliotekslag
som ålägger kommunerna att hålla bibliotek med viss
standard."
Det kan synas
som ett framsteg att böcker får säljas på flera
olika försäljningsställen. Här finns dock en målkonflikt,
eftersom detta minskar möjigheten till väl sorterade bokhandlar,
med överkomliga priser på även de böcker som
inte har så många köpare.
"1970
slopades de fasta bokpriserna och etableringskontrollen, varefter
böcker kunde säljas fritt, i varuhus likaväl som i
boklådor och till priser som försäljaren själv
bestämde. En effekt av regleringarnas avskaffande blev att koncentrationen
på den lättsålda litteraturen ökade, medan den
'smala' litteraturen och debutanter fick svårare att göra
sig gällande. Det blev också svårare att upprätthålla
lönsamheten i de fullsorterade boklådorna.
Dessa
tendenser förstärktes ytterligare av den etablering av bokklubbar
som sköt fart på 70-talet. Bokklubbarna satsade på
långa serier och en intensiv marknadsföring av ett begränsat
antal titlar, och kunde därigenom utnyttja de lättsålda
titlarna utan att bekymra sig om den svårsålda delen av
utbudet."
Jan
Milld, den 22.1.2008
