Ur
Bra Böckers lexikon:
"Skåne
framträdde från c:a år 1000 som en central del av
det danska riket med bl.a. ett myntverk i Lund och en kungsgård
i Dalby. Sedan landet kristnats blev Lund 1060 biskopssäte och
1103 ärkebiskopssäte för ett ärkestift, som till
början omfattade hela Norden. Under 100- och 1200-talen präglas
Skånes historia av konflitkerna mellan kungen och ärkebiskopen.
Ett centrum för internationell handel uppstod pga det rika sillfisket
i Öresund under 100- och 1200-talen vid Skanör och Falsterbo."
Den
äldsta kända orten i Skåne är Uppåkra,
strax söder om Lund. Uppåkra är från järnåldern
och bebyggelse där existerade från c:a 100 e.Kr till slutet
av 900-talet.
De
äldsta ännu existerande skånska städerna är
Lund och Helsingborg.
Lund anlades i slutet av 900-talet.
Senare
har tillkommit Lomma, Vä, Åhus
och Tommarp.
Under
1200-talet etablerades även Skanör, Trelleborg, Ystad,
Malmö och Falsterbo.
På
grund av en finansiell kris under 1300-talet tvingades de danska kungarna
att panta bort hela landet (Skåne 1329) och perioden 1332-1340
ansåg man det inte vara meningsfullt att välja en ny kung.
Innehavarna av panterna var holsteinska grevar som var djupt impopulära
bland folket. Inför hotet av ett bondeuppror sålde en av
dessa större delen av Skåne samt Blekinge till den svenske
kungen Magnus Eriksson 1332. De resterande delarna
av Skåne och Halland köptes av Sverige 1341.
Danmarks
kung Valdemar Atterdag tvingades sedan att acceptera att Skåneland
inte längre var en del av Danmark i ett fördrag 1343. Men
genom att utnyttja inre oroligheter i Sverige återerövrade
han Skåne 1360 och under resten av medeltiden
var Skåne omstritt mellan Sverige och Danmark.
Under
1400- och 1500-talen utgjorde Skåne tillsammans med Själland
kärnan i det danska riket.
Ur
"Boken om Sveriges historia":
"Folken
i de olika svenska riksdelarna talade olika språk och dialekter
och upplevde knappast någon gemenskap - utöver medvetenheten
att de alla var medlemmar av den katolska kristenheten - med varandra.
Om
den norske eller den danske kungen erövrade några landskap
som tidigare erkänt den svenske kungens välde upplevdes
det inte följaktligen särskilt traumatiskt för huvuddelen
av befolknignen. Som exempel kan nämnas att Skåne bytte
ägare (danskar, tyskar och svenskar) felra gånger under
1300-talet utan att skåningarna själva reagerade över
de storpolitiska förändringarna i sig. De kunde förvisso
göra uppror och förklara krig för att de kände
sig förtryckta av giriga furstar, men knappast av de etniska
skäl som ständigt dyker upp i nutidshistorien."
Karl
Knutsson Bonde genomförde under unionskrigen ett förödande
krigståg i Skåne 1452, flera städer brändes
ner. Skånelandsfrågan löstes slutligen med Malmö
recess 1524 som också avslutade unionskrigen och där Gustav
Vasa avstod från Sveriges anspråk på Skåne.
Under
1520- och 30-talet återföll dessutom skåningarna
s.a.s.i gamla vanor när de stödde den avsatte kungen Kristian
II mot jyllänningarnas Fredrik I. Men dessa bondeuppror slogs
ned i blodiga slag vid Lund och Bunketofta
Som
gränslandskap skulle Skånga drabbas hårt av de återkommande
dansk-svenska krigen : 1563-70 och 1611-13 och 1643-45. I synnerhet
Torstenssonskriget 1643-45 ledde till svåra härjningar
av de svenska trupperna.
Med
freden i Roskilde 1658 blev Skåne svenskt.
Danmark
gjorde senare några försök att återta landskapet.
Under Skånska kriget 1675–1678 gick en dansk armé
in i Skåne men drevs tillbaka efter det blodiga slaget vid Lund.
På dansk sida opererade sedan skånska gerillasoldater
- av danskarna benämnda "friskyttar", av svenskarna"snapphanar".
Johan Gyllenstierna och en stor trupp svenska soldater reste runt
i socknarna i Göingetrakten för att få den manliga
befolkningen att skriva på en trohetsförsäkring till
den svenske kungen. Man lovade amnesti och hotade med svåra
repressalier om man samarbetade med snapphanarna. Med grymma metoder
slog upproret ned.
Efter
freden 1679 förblev Skåne svenskt .
På
1680-talet genomfördes en grundlig försvenskning av Skåne.
Där spelade kyrkan en central roll, liksom det 1668 grundade
Lunds universitet.
Präster och ämbetsmän hämtades i stor utsträckning
från övriga Sverige.
Metoderna
innefattade således även befolkningsomflyttningar - vad
man idag skulle kalla etnisk rensning. 15.000 skåningar hade
efter 1679 flytt till Danmark. 30.000 unga skåningar skrevs
ut till svensk krigstjänstgöring - främst i Baltikum.
Till de regementen, som var förlagda i Skåne, rekryterades
inte skåningar.
Under
den svenska svaghetsperioden efter nederlaget mot ryssarna i Poltava
gjorde danskarna ett nytt försök att återta Skåne,
men då hade försvenskningen i Skåne hunnit ge resultat.
Skåningarna såg sig som svenskar och slog tillbaka danskarna
i slaget vid Helsingborg 1710.
Krigen
mot danskarna, kriget mot de skånska bönderna och den efterföljande
försvenskningen betingade ett högt pris för befolkningen
i Skåne. Kring 1675 hade landskapet 180.000 invånare,
1718 bara 133.000 - en minskning med en fjärdefel.
Också
ekonomiskt betydde de brutna kontakterna med Danmark mycket. Särskilt
hårt slog det mot en hamnstad som Malmö.
|
Den
ryckiga befolkningsutvecklingen för framförallt Malmö,
men även Landskrona och Lund, återspeglar påfrestningarna
av krigen 1643-45, 1658-60 och 1675-79.
Malmö
drabbades även hårt av den avbrutna handeln med Danmark. |
Större
delen av 1700-talet blev för Skånes del ett dåligt
århundrande. Den svenska centralmakten förstärkte
sina bastioner i Landskrona och Kristianstad, men det dröjde
länge innan landskapet kunde återhämta sig ekonomiskt
och demografiskt. I början av 1800-talet inledde Rutger Macklean
sina jordbruksreformer, något som skulle leda till omfattande
produktionsökningar och omvälvande socio-ekonomiska effekter
för det skånska jordbruket.
Kontakterna
med Danmark förenklades under mitten av 1800-talet då de
sista restriktionerna avlägsnades. Industrialismen fick ett tidigt
fotfäste i Malmö som snart blev ett socialistiskt fäste
i Sverige. Befolkningen ökade och nya industrier startades. Malmö
blev slut/startpunkten för Södra stambanan.
1995
började en broförbindelse byggas mellan Malmö och Köpenhamn.
Denna - Öresundsbron - invigdes år 2000.
Jan
Milld, den 18.5.2007
