|
1600-talet blev en mycket expansiv period för Stockholm. Detta märktes på åtminstone tre sätt: A. Staden blev mer utpräglat Sveriges huvudstad B: Staden blev mer planerad, med gator efter rutnätsmönster och med mer av stenbyggnader. C. Staden expanderade geografiskt och invånarantalet ökade
När blev Stockholm Sveriges huvudstad? Staden har omnämnts som "huvudstad" redan i början av 1400-talet, men alltsedan 1389 - av och till - ingick ju Sverige i Kalmarunionen, där Köpenhamn var huvudstad. En brytning med danskarna markerades genom slaget vid Brunkeberg 1471, Även då hade en egen regent så residerade inte denne självklart bara i Stockholm, även om där fanns ett slott. De gånger som riksdagar sammankallades, kunde det ske i olika städer. Ett definitivt slut för Kalmarunionen markerades av Stockholms blodbad, resningen mot danskarna och Gustav Vasas tillträde som svensk kung 1523. Med honom följde ett nationellt kungadöme och en starkare kunglig kontroll av Stockholm. Först under 1600-talet blev dock Stockholm rikets huvudstad i egentlig mening. Staden var då huvudsäte för rikspolitiska institutionern som riksdagen, centralförvaltningen och Svea Hovrätt.
En brand 1625 förstörde en stor del av kvarteren väster om Västerlånggatan. Inför återuppbyggnaden genomdrevs en stadsplan med bredare och rakare gator i området. På Norrmalm och Södermalm planerades gatorna efter samma prnciper. Samitidigt byggdes nya hus av sten istället för av trä. Många tråkåkar ersattes av stenhus. Dessa åtgärder var ägnade att motverka risken för bränder - ett gissel för staden! Det betydde också en ansiktslyftning och mer prestige för Stockholm. Vid Gustav II Adolf begravning 1634 hade man inte inbjudit några utländska gäster, vid Karl X Gustavs begravning 1660 var det annorlunda - då skämdes man inte längre för sin huvudstad.
Ännu i början av 1600-talet hade Stockholm varit en liten stad jämfört med andra huvudstäder, och inte mycket större än två sekler tidigare. På några decennier skulle staden sedan förvandlas till en internationell metropol. Mellan 1610- och 1680-talet växte befolkningen från omkring 10.000 till nära 60.000 invånare! I samband därmed expanderade bebyggelsen utanför Stadsholmen, "malmarna" - det som idag kallas Gamla Stan. Stadsbebyggelse nådde först norra Södermalm och södra Norrmalm, senare även Östermalm och östra Kungsholmen. Redan i slutet av 1600-talet märktes en stagnation. Ännu år 1800 var invånarantalet inte mer än 75.000. Inte desto mindre förblev Stockholm landets utan jämförelse största stad.
Staden hade svåra sanitära problem och hög dödlighet. Endast genom nettoinflyttning kunde folkmängden öka. Ännu på 1860-talet hade spädbarnsdödlighet som låg tio gånger högre än på landsbygden. Ur Hans Dahlbergs bok "Vårt 1800-tal": "Stockholm var en av Europas mest ohygieniska och ohälsosamma städer. Men det fanns inte någon enda svensk stad som hade ett ordnat system för avlopp. Tömningen av husens avträden sköttes nattetid, ofta av kvinnor som bar tunnnorna på en stång mellan sig och tömde innehållet i så kallade flugmöten, avbalkningar utefter stränderna, om staden låg vid ett vattendrag, varifrån det några gånger om året kunde forslas bort med pråmar. Hushållsvatten togs ur brunnan där slasken trängde ned eller ur vattendagen som också fick ta hand om avfall. I många stadsområden fanns träskmarker som förutom att tjäna som soptippar också var kläckningsplatser för mygg som spred malaria, 'frossan'." "Dödstalen översteg i många städer födelsetalen. Spädsbarnsdödligheten var hög... Stockholms befolkning hölls länge konstant kring 80.000, inte minst genom oavbruten inströmning från den finska landsdelen. Bland städernas fattiga i deras trånga, kyliga och fuktiga kyffen var lungtuberkulosen en dominerande dödsorsak." Slottet Tre Kronor förstördes genom en brand 1697. Det skulle, pga de hårda tiderna genom kriget mot Ryssland, dröja till 1754 innan det nya slottet kunde invigas.
|
||||||
