Slottet
Tre kronor
Stadsholmen,
den ö som nu är Gamla Stan, hade från början
ett strategiskt läge vid Mälarens utlopp i Östersjön.
Med landhöjningen kunde ön fungera som ett "lås"
på Mälaren, varifrån sjöfarten kunde kontrolleras.
Det
var mot den bakgrunden som ett försvarstorn anlades under medeltiden.
Kring detta torn växte en bebyggelse fram och så småningom
en mur, förmodligen på Magnus Ladulås tid i slutet
av 1200-talet.
Den
stora förborgen med vallgrav kan ha tillkommit under 1300-talet.
Genom tillkomsten av Västerlång- och Österlånggatorna
hade den första stadsmuren spelat ut sin roll.
Slottet
har sedan byggts ut successivt, inte minst pga olika bränder
. Efter Kristian II:s artilleribeskjutning i början av 1500-talet
fanns det stora behov av reparationer.
Redan
utvecklingen av artilleriet, med järnkulor som ersatte stenkulor,
skapade ett behov i allmänhet av att förstärka borgar.
En
modernisering av Tre Kronor, med byggande av en ny västlig länga,
påbörjades under 1540-talet - på Gustav Vasas tid.
Det gick trögt pga pengabrist. Dessförinnan hade huvudingången
flyttats från sydöstra tornet till västsidan, mot
S:t Nicolai kyrka (Storkyrkan).
Ur
förordet till "Slottet brinner! "
(Jacobson):
"Stockholms
slott är möjligen årtusendets viktigaste byggnad
i Sverige. Den spelar en militär roll. Inte bara som lås
för Mälaren utan också som militärbas för
all expansion österut. Slottet var med att binda Finland till
Sverige. "
"Slottet
spelade en kommersiell roll, inte bara som handelsmännens säkerhet
och beskyddare utan även för att locka teknisk spjutspetskompetens.
Hit kommer den första kanonen. Här arbetar nya yrkesgrupper
som urmakare.
Slottet
hade en administrativ roll, här föds Axel Oxenstiernas
kanslier och myndigheter."
I
längorna runt stora borggården fanns på 1600-talet
huvuddelen av stormaktens förvaltning inrymd, med kansli, kollegier
och hovrätt.
Under slutet av
1500-talet, på Johan III:s tid, arbetades med längorna
i förgården. I samband att den östra längan höjdes
genomfördes även en höjning av tornet. Ambitionen var
att förvandla Tre Kronor från en medeltidsborg till ett
renässanspalats.
Under
1600-talet hade utvecklingen av stora örlogsfartyg, med möjlighet
att ta ett stort antal tunga kanoner, gjort att en borg som Tre Kronor
fick mindre av militär betydelse. Så mycket större
var betydelsen som arkiv och säte för förvaltning.
Under
slutet av 1600-talet, på Karl XI:s tid, tillkom en hel del tillbyggnader.
Dessa gjordes dock i trä, av ekonomiska skäl.
Detta
skulle visa sig bli dyrt.
Bränder
förr
Förr
i tiden levde stadsmänniskor i ständig skräck för
att elden skulle komma lös. Det var en befogad rädsla.
Brandrisken i 1600-talets svenska städer var stor.
Ur
"Slottet brinner! ":
"Frågan
var inte om det skulle brinna, utan när. Överallt fanns
det öppen eld. Världen före elektriciteten luktade
brandrök. I fjärrvärmens, mikrovågsugnens och
glödlampans tidevarv kan det vara svårt att göra
sig en föreställning om hur central elden var för
1600-talets människor.
Men
all verksamhet som krävde värme, upphettning
eller ljus kräver också eld. Matlagning
och uppvärmning av bostäderna, förstås. Att
lysa sig väg genom mörka gränder. Att brygga öl
krävde rejäla brasor, tvätten kokades över öppen
eld, brödet bakades i vedeldade ugnar, hästarnas skor
smiddes över öppen eld. Tjäran,.."
Stockholms stad
har drabbats av stora bränder många gånger: 1297,
1330, 1344, 1407, 1411, 1419, 1445, 1458 och 1495. Stadsbranden 1405
vållades av ett blixtnedslag och krävde 1.600 dödsoffer.
Åren 1641, 1642 och 1664 skulle det åter inträffa
stora bränder i staden. I januari 1697 brann det igen, på
Norrmalm.
Slottsbyggnaden
hade bränder åren 1330, 1419, 1525 och 1572. Under 1680-talet
var elden lös på slottet vid flera tillfällen.
Andra enskilda
byggnader som brunnit är: Drottningholms slott 1661, Svartsjö
slott 1687, Bondeska palatset 1692 och Wrangelska palatset 1693.
Brandbekämpning
handlade om två övergripande moment:
I. att
förebygga uppkomsten av bränder
II.
att klara av bränder, då de trots allt brutit ut.
Det förebyggande
arbetet bestod i att
a)
undvika att bränder bröt ut
b)
ha en stadsplan som gjorde bränder inte spreds så lätt
c)
ha en beredskap för att snabbt upptäcka bränder
d)
ha utrustning och organisation för att kunna bekämpa bränder
som brutit ut.
"Slottet
brinner! ":
"Redan
Magnus Erikssons landslag från 1300-talet stadgar att alla
gårdar i en stad ska ha en noga bestämd uppsättning
brandredskap. Då det var svårt att släcka bränder
när de väl uppstått, fokuserade brandskyddet i stor
utsträckning på förebyggande åtgärder.
Det gällde att bygga säkert i städerna, det vill
säga, inte för trångt och helst inte i träd
och absolut inte med eldfängda takbeläggningar."
Efter år
1501 fick överhuvudtaget inga trähus byggas innanför
stadsmuren. År 1552 skärptes detta så att trähusen
i stadskärnan måste rivas och ersättas med stenhus.
Det fanns dock fortfarande uthus och bodar inne på gårdarna,
byggnader som var av trä.
År 1625
drabbades Stockholm av en omfattande brand, efter vilken Gustav II
Adolf genomförde ett bygge av rätvinkliga gator. Därvid
tillkom Stora Nygatan.
År 1575,
på Johan III:s tid,infördes förbud mot gå med
bart brinnande eld på gator, i hus eller i stall. Varje hus
måste ha en tunna vatten vid porten. Skorstenar måste
vara sotade och felfria.
Från 1636
hade Stockholm en professionell stadsvakt, dessförinnan ansvarade
borgarna själva för organiserande av brandvakt. Dessa kompletterades
av brandbevakning från vårdtornet på Brunkebergsåsen.
Där hade man en särskild klocka att ljuda med, genom en
klang som skilde den från andra klockor.
År 1661
tillkom en brandstadga och en brandmästare utsågs att övervaka
brandskyddet och brandsyn i hushållen inom sitt distrikt.
"Slottet
brinner! ":
"I
varje gård skulle finnas två läderämbar, en
vattenspruta, en 20 alnar lång stege, en god båtshake
samt en eldyxa.... I varje kvarter skulle invånarna dessutom
hålla en stor vattenspruta och en något mindre, två
stora stegar om 20 respektive 24 alnar,..."
På alla
torvtak och alla vinder skulle det finnas en tunna vatten. Vid brand
måste man omedelbart varna grannarna. Nattetid patrullerades
gatorna av särskilda vakter.
Bekämpande
att redan utbrutna bränder hade tre mål:
a)
att hindra brandens spridning
b)
att släcka elden
c)
att rädda vad som kunde räddas.
Vid stadsbränder
hade ofta det första momentet prioritet. Eftersom husen stod
så nära varandra kunde detta betyda att många hus
snabbt måste rivas.
Ur
Stockholms stadsmuseums , "EN TIDSRESA - Stockholm
750 år":
"Att
släcka eldsvådor vid den här tiden var besvärligt.
Husen var hopgyttrade, gator och gränder smala, brandsprutor
och vattenkärror tog sig inte fram.
Man
försökte få bukt med bränderna. Genomfartsleder
och vändplatser ordnades. Brandkontoret inrättades 1746,
manskap anställdes för att hjälpa till vid eldsvåda.
Men bara de husägare som betalt försäkringen fick
hjälp."
Denna
slottsbrand 1697
"Slottet
brinner! ":
"Slottet
Tre Kronor är navet i ett rike som sträcker sig från
Karelen och Ingermanland i öst till Trondheim i väst,
från Lappland i norr till Bremen i söder."
"Själva
slottet är ett virrvarr av tillbyggnader, ombyggnader, moderniseringar
och tillfälliga lösningar som blivit permanenta; en medeltida
borg med tjocka murar som blivit renässanspalats med tinnar
och torn som är på väg att bli en romersk fyrkant,
ett formsträngt uttryck för den absoluta kungamakten.
Därav den helt nybyggda norra längan, som ännu knappt
tagits i bruk..."
"Tessin
hade ansträngt sig för att eliminera brandrisken, stadiga
brandmurar skilde den nya längan från de gamla delarna
av slottet.... Dessvärre inträffade branden innan man
hunnit få järndörrarna på plats..."
Herman Lindqvist,
i sin bok "Storhet och fall":
"Rikets
alla viktigaste ämbetsverk fanns i slottet och så länge
som kungen låg lik i huset fanns det extra mycket drabanter
och vaktpersonal som avlöste varandra som hedersvakter vid
kistan."
|
| Tre
Kronor år 1697. Längan till vänster på bilden
vette mot Norrmalm, och var den senast tillkomna delen av slottet.
Den var ritad av Nicodemus Tessin, hovarkitekt sedan
1676. |
Brandrisken
var alltså stor, genom att en så stor del av slottet hade
byggts i trä. På slottets vindar fanns ett stort antal
skorstenar, av varierande kvalitet.
För
att i tid kunna upptäcka eventuella bränder fanns en särskild
vaktstyrka på slottet, under ledning av brandmästare
Sven Lindberg.
Brandmästarens
egen bostad var belägen högt upp i ett torn, med utsikt
över stora borggården. Två vakter gick runt på
vindarna, ytterligare fyra fanns utplacerade på olika ställen
i slottet.
Branden startade
på vinden. Det inträffade på eftermiddagen
den 7 maj 1697, en fredag.
Inte bara misslyckades
man i tid med att upptäcka att en brand brutit ut.
Dessutom misslyckades
släckningsarbetet. Till detta bidrog det faktum att elden börjat
just där viktiga brandredskap fanns förvarade.
Förhindrandet
av eldens spridning till den nybyggda längan misslyckades, eftersom
den viktiga branddörren inte var på plats.
Brandförloppet
blev snabbt i det torra trämaterialet. På mindre än
en halvtimme brann alla yttertak och de flesta utrymmen rökfylldes
snabbt.
"Slottet
brinner! " :
"Eldslågorna
ryter som stormvindar. Slottets fönster sprängs av hettan,
moln av glittrande glasskärvor yr ner över människorna
på borggården. Skriken från de skräckslagna
som fångats av lågorna blandas med kommandoropen som
dirigerar livgardet i släckningsarbetet. Möbler, textilier,
kläder och prydnadsföremål vräks ut genom fönstren
..."
Mycket inriktades
på att försöka rädda vad som räddas kan,
inte minst ur biblioteket. Böcker slängdes ned på
gården, varigenom många naturligtvis tog skada.
Det mesta förtärdes
dock av elden. Av 24.500 böcker lyckades man rädda 6.000,
av 1.400 manuskrift lyckades man rädda 300.
Ur
förordet:
"Det
är dagen då Sverige tappar minnet.... Visst är det
tragiskt att konstverk smälter ... men värst är kanske
att vårt lands hårddisk raderas när stora delar
av arkiv från medeltiden brinner upp. Delete för alltid."
"Storhet
och fall":
"Lågorna
tog mycket av den svenska medeltiden, det vill säga dokument,
fördrag med främmande makter, brev, räkenskaper,
teckningar och bilder från flera sekler."
Mycket av arbetet
koncentrerades på att förhindra brandens spridning i riktning
mot S:t Nicolai kyrka , som låg
nära slottets ena hörn. Detta lyckades - kyrkan klarades.
Ett repslageri på Skeppsholmen antändes däremot.
"Storhet
och fall":
"Branden
kastade sot och glöd högt upp i luften, där de friska
vindarna förde glöden över till Blasieholmen, där
tiggarnas och fattighjonens bostäder på flottans område
fattade eld."
Reduktionsverkets
och Kammarkollegiums lokaler klarade sig, men allt annat förstördes:
Eftersom elden
utbröt dagtid kunde man undvika att några personer brändes
inne (några dödsfall är i varje fall inte kända).
Till det som räddades
ur elden hörde kistan med Karl XI:s lik. Änkedrottningen,
Hedvig Eleonora, den unge Karl XII samt hans systrar
Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora räddade sig ut.
Ingen
ensam olycka
"Slottet
brinner! ":
"Det
var inte bara kungens residens och rikets centrala förvaltningsbyggnad
som låg i ruiner efter branden. Det var ett slott med sort
symboliskt värde, lika gammalt som staden själv."
Slottsbranden
inträffade vid en tidpunkt då Karl XI nyligen hade avlidit
och Karl XII var bara femtonårig.
Det
var samtidigt en tid av ovanligt omfattande nöd bland folket.
Ur
"Boken om Sveriges historia":
"Förutom
genom kriget decimerades befolkningen också av återkommande
pestepidemier och av de svältkatastrofer som drabbade riket.
Den värsta hungersnöden kom sedan skördarna slagit
fel i Baltikum, Finland och delar av dagens Sverige två år
i rad; 1695 och 1696.
I
Finland, som blev värst drabbat, beräknas befolkningen
har sjunkit från 470.000 invånare år 1695 till
370.000 år 1700."
"Slottet
brinner! ":
"Slottsbranden
drabbade ett redan hårt prövat rike. Missväxt hade
härjat landet ett par år i följd. Hundratusentals
människor hade dukat under för svälten i Sverige
och Finland."
"Tusentals
svältande sökte sig till Stockholm för att tigga.
'De vackla, krypa eller ligga överallt
på gatorna, ingen vill taga dem in i sina hus. Sålunda
måste de tillbringa de ännu vinterkalla nätterna
under bar himmel, liggande här och där vid väggarna,
många stå aldrig upp igen. Om morgnarna kommer stadsvakten
och för bort de döda kropparna, vilka kastas i gropar
och där på en gång jordfästes', heter
det i ett samtida dokument."
Kanske spelade
såväl slottsbranden som Karl XI:s död en roll för
beslutet från Danmark, Ryssland och Polen att några år
senare förklara Sverige krig - de uppfattade Sverige som svagt,
och möjligt att denna gång besegra.
Så skulle
också visa sig bli fallet, efter två decennier av krigande.
Bestraffningar
Hur
branden hade uppstått - om den varit anlagd eller ej - klargjordes
aldrig.
Däremot
stod från början klart att något på slottet
inte hade fungerat som det skulle, när det gällde att i
tid upptäcka och varna för den utbrutna branden. Brandchefen
Lindberg och de tjänstgörande vakterna arresterades omgående.
Snart
hade man fått fram hur det förhöll sig: brandchefen
hade för vana att använda de unga vakterna till att springa
personliga ärenden åt sig. De fanns därför inte
på plats, där på vinden när branden började.
Domen
blev först dödsstraff för Lindberg och en av vakterna,
Mattis Hansson. Detta lindrades sedan i högre instans
till vardera sju galopp och därefter sex års straffarbete
på Marstrand fästning.
Innebörden
av ett gatlopp var att den dömde tvingades springa mellan rader
av ett stort antal män som slog med käppar. I militära
sammanhang stod 150 par män på led, i civila "bara"
50 par - men då räknades ett gatlopp så att man måste
springa fram och tillbaka.
Det
var inte självklart att en människa skulle överleva
så mycket som sju gatlopp, i synnerhet inte om man - som i brandchefens
fall - var över 50 år gammal. Lindberg överlevde heller
inte.
Bättre
(eller sämre?) gick det för vakten Mattis. Han överlevde.
Transporten
till Marstrand skedde i halsjärn.
"Slottet
brinner! ":
"Det
ingick i allmogens skjutsningsplikt att transportera brottslingar
till fästningsarbetena. Från Stockholm till Marstrand
kunde färden ta flera veckor, med fången skumpande fram
på usla kärror över dåliga vägar, i kläder
som stank av urin och avföring och med järnringarna som
gnagde sig in i köttet vid minsta rörelse. Mattis Hansson
kom till en fästning som led av överbeläggning och
trängsel."
Ett
nytt slott
Den
kungliga familjen flyttade ut till Karlberg under sommaren, sedan
till Wrangelska palatset på Riddarholmen,
inköpt som provisorisk bostad.
Där
skulle ett antal olika regenter och kungafamiljer komma att bo, innan
ett nytt slott stod färdigt för inflyttning: Karl XII,
Ulrika Eleonora, Fredrik I och Adolf Fredrik.
Redan
hovarkitektens far - Nicodemus Tessin d.ä. - hade fått
i uppdrag att göra ridningar på ett nytt slott. Kriget
mot Danmark kom dock emellan.
Nu
fick Nicodemus Tessin d.y ganska fria händer i utformandet
av ett nytt slott, han kunde så att börja från "scratch",
utan att behöva ta hänsyn till några gamla byggnationer.
Ritningar verkade ha legat klara, redan vid tidpunkten för branden.
År
1698 började man gräva grunden för det nya slottet.
Där medverkade soldater. Med kriget år 1700 försvann
dock dessa ut i fält, men ersattes senare till stor del av ryska
krigfångar. Efter Poltava 1709 avstannade dock arbetet helt.
Arbetet
med det nya slottet återupptogs inte förrän år
1727 - då under ledning av Carl Gustaf Tessin, son
till Nicodemus Tessin.
År
1741 tog slottsarkitekten Carl Hårleman över ledningen
av arbetet. Det slutfördes år 1754.
57
år efter den stora branden stod det nya slottet färdigt
för inflyttning.
Jan
Milld, den 27.7.2008
