När
tillkom Stockholm?
Det
är ju en fråga som sönderfaller i två:
1.
När tillkom ett befolkningscentrum, en tätort,
på platsen?
2.
När fick denna tätort namnet "Stockholm"?
Vad
man vet är att Birger Jarl och hans son Valdemar
i ett brev 1252 omnämnde orten som Stocholm.
Av det skälet dateras idag Stockholms "grundande" till
år 1252.
Ett
försvarstorn fanns tidigt vid Norrström. Birger Jarl lät
bygga om detta till en kastal, ett 25 meter högt torn. Kring
kastalen uppfördes sedan en borganläggning, som blev stommen
i slottet Tre Kronor. Borgen omnämns första gågen
i skrift 1288.
Ur
"Bra Böckers lexikon":
"Stadens
tillkomst hade samband med skyddet av Mälaren och den tyska handeln
i östersjöområdet. Efter ett avtal mellan Birger Jarl
och Lübeck 1252 befolkades Stockholm av ett stort antal tyska
borgare, som byggde upp staden på Stadsholmen efter tyskt mönster
och med tysk styrelse. Franciskanmunkar grundade ett kloster, vars
kyrka numera kallas Riddarholmskyrkan.
Under
Magnus Laudlås regeringstid 1275-90 utvecklades staden snabbt,
mycket beroende på exporten av koppar från Falu gruva
och järn från Bergslagen."
Stockholm fanns
alltså som en viktig stad på 1200-talet. På 1270-talet
byggdes Gråbrödraklostret på den intilliggande ö,
som idag kallas Riddarholmen, .Vid den tiden fanns också broförbindelser,
både norrut och söderut.
I slutet av 1290-talet
levde stockholmarna under en särskild lag: Bjärköarätten.
|
Bjärköarätten
reglerad bl.a. gatubredden. Innanför stadsmurarna måste
allmänna gator vara minst åtta alnar breda.
|
Stockholm var
alltså redan på slutet av 1200-talet en blomstrande köpstad.
Handel bedrevs på bl.a. Lübeck och Danzig.
Ur
Lars Ericsons bok "Stockholms historia":
"Bergsmän
från Bergslagen, spannmålsproducenter från Mälardalen,
fiskare från Ålands och Finlands skärgårdar,
skinneförsäljare från Norrland, alla kunde de här
möta uppköpare från kontinenten.
Stockholms
placering var geografiskt alldeles rätt i knutpunkten mellan
en rad handelsvägar. Här växte en köpstad fram
under 1200-talet, om än med kraftigt stöd av den gryende
kungamakten, som såg en möjlighet att kontrollera infarten
till Mälardalen, både för försvar och tulluppbörd."
Tullavgifter
var på den tiden en central inkomstkälla för statsmakten.
Lars
Ericson:
"Den
första bebyggelsen växte fram högst upp på den
ganska branta Stadsholmen vars slänter stupade ned mot Mälaren
och Saltsjön. Nivåskillnaden mellan platån och strandlinjen
varierade mellan fem och tio meter. På denna höjdplatå
bildades stadens kärna med ett centralt torg (Stortorget)...
Vid torget byggdes också stadens främsta kyrka, S:t Nicolai
eller Storkyrkan, och ett rådhus..."
"Från
Stortorget löpte en huvudgata ned mot stranden i öster,
där fartyg från hamnar i Östersjön och längs
Nordsjöns kuster samlades. Vid denna gata bosatte sig stadens
mest inflytelserika köpmän och de gav samtidigt gatan dess
namn, Köpmangatan."
Stockholm omfattade
först bara delar av det som idag utgör Gamla Stan. Strandlinjen
flyttades successivt ut genom dels utfyllnader, dels landhöjningen.
Stadsholmen blev hela tiden större..
Den
stadsmur som byggdes på 1200-talet ersattes sålunda på
1400-talet med en annan stadsmur, utanför denna.
Karta
u r "Historia kring Stockholm", Henrik Ahnlund
(ovan bearbetat)
1:
Den äldsta
stadsmuren, 1200-talet.
2:
Stränder
c:a 1300.
3:
Den yngre stadsmuren,
1400-talet.
4:
Strandlinje
enligt den första Stockholmskartan, 1624.
|
| |
Ur
Henrik Ahnlunds "Historia kring Stockholm":
"Staden
hade ...ett dubbelt försvar mot fientliga angrepp. Den var både
en vattenfästning omgiven av strida strömmar samt vida vatten
och ett höjdfäste med ringmurar samt befästningsanläggningar
och torn i norr och söder."
"De
långsmala kvarter, vilka som ett band löper runt höjdplatån,
har fått sin form, när staden redan på 1300-talet
växte ur sitt skal och borgarna började bygga hus på
utsidan av muren och därvid använde sig av denna."
"De
nya stadsdelar som nu växte fram utanför den gamla muren
fick en helt annan utformning än den äldsta staden. Vägarna
utanför den gamla stadsmuren blev nu staden huvudgator. Västerlång-
och Österlånggatorna bildade en slags ringgata..."
Stockholm hade
i mitten av 1400-talet ett 1.000-tal hushåll och drygt 5.000
invånare. Ingen annan stad i Sverige på den tiden var
tillnärmelsevis lika stor.
Sveriges utrikeshandeln
gick genom Stockholm och den ombesörjdes av tyskar. Insegling
till Mälaren för de hanseatiska lastfartygen blev svår
genom dessa koggars växande storlek - man måste lasta om
i Stockholm. Dessutom fanns ett handelstvång , infört av
Magnus Eriksson på 1300-talet, om att städer norr om Stockholm
inte fick bedriva utrikeshandel.
Ur
Ohlsmarks/Baehrentz "Svenska Krönikan":
"...
blev Stockholm centralhamn för all handel med Bottenhavets stränder,
såväl de norrländska som de finska (Åbo undantaget),
från vilka viktigare laster av skinn, hudar och fiks utfördes.
I början av 1300-talet genomdrev stockholmskt stapeltvång
för Roslagen och hela Bottniska viken. Alla varor från
dessa områden fick försäljas blott i Stockholm."
Det
tyska inflytande i Stockholm var alltså starkt, under hela medeltiden.
"Bra
Böckers lexikon":
"Den
tyska dominansen i stadens styrelse skapade skarpa motsättningar,
som kom till uttryck i bl.a. Käpplingemorden 1389, men den bröts
inte förrän i slutet av 1400-talet."
Ur
Herman Lindqvists "Från islossning till kungarike":
"Under
1300-talet var de så många att de enligt stadslagen skulle
ha hälften av alla platser i stadens råd, och hälften
av borgmästarna var tyskar."
"Den
tyska inflyttningen pågick under hela medeltiden. På 1460-talet
var 35 procent av borgerskapet i Stockholm tyskt ..."
|
