1.
Gustav Vasas nationella befrielsekrig
1521-1523
Bakgrund:
Rötterna
till detta krig låg i Kalmarunionen, som ingick 1397. Gustav
Eriksson Vasa gjorde, med understöd av Lübeck, uppror mot
Danmark - som under kung Kristian II ockuperat Sverige och anställt
Stockholms blodbad 1520.
Förlopp:
Ett slag om Västerås
stod i april 1521, Uppsala erövrades månaden därpå.
Kalmar erövrades i maj 1523 och Stockholm i juni 1523.
Dessförinnan,
den 6 juni 1523, hade Gustav Vasa valts till svensk kung i Strängnäs.
Finland erövrades/befriades
i september 1523.
Resultat:
Fred slöts
i Malmö 1524
Sverige blev självständigt
(dock med stora skulder att betala till Lübeck).
Till
detta kommer "Grevefejden" 1534-1536
Det var ett danskt
inbördeskrig, efter oenighet om vem som skulle
efterträda den just avlidne kungen Fredrik I.
Striden stod mellan
anhängare av Kristian II (tidigare avsatt dansk kung, som man
nu ville återinsätta), vilken stod på böndernas
sida och Christian III , vilken stod på adelns sida. Lübeck
ingrep för Kristian II, Sverige för Christian III.
Svenska trupper
gick in och erövrade ett antal danska städer: Halmstad,
Helsingborg och Landskrona. . Dessutom besegrades Lübeck till
sjöss.
Som resultat av
detta krig upphörde Lübecks handelsmonopol på Östersjön,
dessutom ansågs Sveriges skuld till Lübeck betald.
Det närmande
mellan Danmark och Sverige som kriget - och segern för Kristian
III - innebar skulle dock inte bli bestående.
2.
Nordiska sjuårskriget 1563-1570
Regenter:
Sverige hade Erik
XIV och därefter Johan III som kung , Danmark hade Fredrik II
Bakgrund:
Båda kungarna
hade nyligen tillträtt. Fredrik II gjorde alltjämt anspråk
på den svenska kronan. Detta manifesterade han genom att använda
Sveriges riksvapen i sitt eget lands vapen. Danskarna ogillar Sveriges
expansion i Baltikum. Norra Estland hade blivit svenskt 1561.
Till de geografiska
förutsättningarna hör att Skåne vid denna tid
tillhörde Danmark - som därigenom kan kontrollera trafiken
till och från Östersjön Dessutom har Danmark Halland
och Bohuslän, vilket gör att Sverige - vid Älvsborg
- har bara en liten glugg mot Nordsjön.
Förlopp:
Eftersom Erik
XIV var invecklade i inrikespolitiska strider med sin bror Johan hade
han stora delar av sina trupper uppbundna i Finland. Det gjorde att
danskarna inledningsvis kunde nå stora framgångar. Älvsborgs
fästning erövrades snabbt och Sverige var instängt.
Svenskarna går in i Blekinge och bränner städer, härjar
även i Skåne och Halland.
Strider sker även
till sjöss. Danskarna härjar Öland och smålandskusten,
svenskarna intar Gotland (som var danskt). Svenskarna går även
in i Blekinge (också danskt) och bränner städer.
Kriget utmattade
båda sidor.
Resultat:
Fred slöts
i Stettin 1570. Inga territoriella förändringar.
Älvsborg
skulle få lösas tillbaka till en kostnad av 150.000 riksdaler.
Kalmarunionen blir nu formellt upplöst, den danske kungen avsäger
sig alla anspråk på den svenska tronen. Sverige erkänner
Skånelandskapen (Skåne, Blekinge och Halland) som danska.
3.
Kalmarkriget 1611-1612
Regenter:
Sverige hade Karl
IX och sedan Gustav II Adolf som kung , Danmark hade Christian IV.
Bakgrund:
Det fanns flera
irritationsmoment för danskarna:
- genom freden
vid Teusina 1595 flyttades Finlands gräns längre norr- och
österut. Sveriges områden i Estland utökades också.
- handelsrestriktioner
för danskarna i Baltikum
- anläggandet
av Göteborg, som minskade danska tullinkomster vid Öresund.
En anledningen
kan också ligga i en bedömning av att Sverige stod svagt.
Dels pågick krig mot Ryssland och Polen, dels var den svenska
flottan i dåligt skick och svenske kungen var sjuklig.
Förlopp:
Danmark anfaller
och intar Kalmar i augusti 1611. Karl IX avlider under hösten.
Även Älvsborgs fästning faller och Göteborg erövras
i maj 1612. Danska flottan har övertaget och danska trupper härjar
på svenskt område. Svenskarna tillämpar "brända
jordens taktik", för att undanhålla de danska soldaterna
förnödenheter.
Resultat:
Fred i Knäred
1613. Sverige tvingas, för andra gången, betala en Älvsborgs
lösen. Denna gång är summan gigantisk: 1.000.000 riksdaler.
Sverige fick samtidigt tullfrihet i Öresund (i varje fall i princip).
4.
Torstenssonskriget 1643-1645
Regenter:
Sverige hade fram
till 1644 förmyndarregering, sedan Kristina som drottning , Danmark
hade Christian IV som kung.
Bakgrund:
Danskarna gjorde
ett antal undantag beträffande tullfriheten, vilket skapade svensk
irritation.
I botten fanns också
en militär överlägsenhet från svensk sida, i kombination
med en oro pga ett geografiskt utsatt läge i förhållande
till Danmark. Detta hade ju erfarenheterna med Älvsborgs lösen
visat.
Förlopp:
Detta krig inträffade
mitt under 30-åriga kriget, då stora svenska arméer
fanns i Tyskland. En svensk här under general Lennart Torstensson
gick in i Jylland söderifrån och vann ett slag vid Kolding.
Svenska enheter anfaller även Skåne och Jämtland/Härjedalen.
Den svenska flottan
vinner 1644 en viktig seger vid Femern.
Resultat:
Fred i Brömsebro
1645. Danmark måste avträda Jämtland, Härjedalen,
Gotland och Ösel till Sverige. Halland avträds på
30 år. Sverige får även oinskränkt tullfrihet
i Öresund.
5.
Karl X Gustavs första danska krig,
1657-1658
Regenter:
Sverige hade Karl
X Gustav som kung , Danmark hade Fredrik III.
Bakgrund:
Sverige var i
i ett krig i Polen, som gick dåligt. Ryssland hade förklarat
Sverige krig. Danmark kunde då inte motstå frestelsen,
utan gjorde detsamma.
Detta gav Karl
X Gustav en kanske välkommen förevändning att få
lämna Polen.
Förlopp:
Karl X Gustav
gick således in i Jylland 1657 (precis som Lennart Torstensson
gjorde 14 år tidigare).
Karl X Gustavs
stridsvana armé sopade undan allt motstånd, trots att
den var ganska liten. Svenskarna tog sig över Lilla Bält
till Fyn, sedan även över Stor Bält. Den stränga
vintern hade skapat isar som höll. Med svenska trupper utanför
Köpenhamn inleddes fredsförhandlingar.
Resultat:
Fred i Roskilde
i februari 1658. Skåne, Blekinge, Bohuslän, Bornholm och
Trondheims län avträddes till Sverige. Halland blev svenskt
permanent.
6.
Karl X Gustavs andra danska krig, 1658-1660
Regenter:
Sverige hade Karl
X Gustav, Danmark Fredrik III.
Bakgrund:
Danskarna försvårade
uppfyllande av Roskildefreden. Sverige förklarade krig.
Förlopp:
Svenska trupper
landsteg på Själland i augusti 1658 och belägrade
Köpenhamn. Både Nederländerna och andra europeiska
makter undsätter danskarna. När Karl X Gustav avlider i
februari 1660 pågår fortfarande kriget.
Resultat:
Fred i Köpenhamn
i maj 1660. Sverige tvingas återlämna Trondheims län
och Bornholm.
7.
Karl XI:s krig, 1675-1679
Regenter:
Sverige hade Karl
XI som nybliven och ung kung , Danmark hade Kristian V.
Bakgrund:
Samma år
som Karl XI blev kung hade Sverige - genom en olycksalig allians med
Frankrike - dragits in i ett krig mellan europeiska länder.
En bekräftelse
på svenska arméns usla tillstånd blev nederlaget
i Fehrbellin 1675, mot några tyska furstestater. Detta betydde
också en prestigeförlust, med konsekvenser:
Herman Lindqvist,
sin fjärde bok "Storhet och fall":
"Förlusten
fick omedelbart Danmark, Nederländerna och kejsaren att förklarade
Sverige krig, Sverige hade något som alla dess fiender ville
ha: Skåneland, handeln på Östersjön och besittningarna
i Tyskland."
Förlopp:
Den svenska flottan
gjorde två spektakulära fiaskon.
"Aldrig
hade Sverige sänt iväg en så stor offensiv flotteskader,
den största som någonsin visat sig på Östersjön:
sammanlagt 66 fartyg av varierande storlek. Över 2.200 kanoner.
Över 7.000 sjömän och nära 3.000 knektar."
"...tio
dagar efter att den seglat iväg återkom den. Vädret
hade varit uruselt med hårda vindar och stark köld. Master
hade blåst av i höststormen. Segel och tåg slets
i bitar, de var ruttna. Kanoner föll överbord. Fartyg hade
krockat med varandra. Maten förstördes ombord. Epidemier
spreds och flera tusen sjömän låg sjuka under däck,
hundratals hade redan avlidit och slängts överbord. .. Totalt
fiasko alltså."
Utan
att ett enda skott behövt avlossas var de danska och holländska
flottorna ensamma herrar i Östersjön, och de behärskade
Öresund.
Ett
nytt försök med flottan gjordes i maj året därpå:
"Amiralsskeppet
Kronan,... var ett av världens största fartyg, det fanns
bara två som var lika stora. Det var flottans enda tredäckare.
Hon hade hundratjugosex kanoner ombord, fler och större än
något annat fartyg i världen just då.... Hon var
nära dubbelt så stort som regalskeppet Vasa..."
Utanför Öland
siktades danskarna. Nytt svenskt nederlag, utan mycket till strid.
Vid en manöver hade man glömt att stänga kanonportarna
på Kronan, fartyget fick slagsida, exploderade och sjönk.
Totalt förstördes elva av de svenska fartygen. Tretusen
svenska sjömän dog.
Den 29 juni invaderade
danskarna Skåne, anförda av Kristian V..
"Invasionsarmén
mötte inget motstånd, tvärtom. Skåningarna hälsade
kungen som befriare. I aderton år hade de styrts från
Stockholm, men någon försvenskning hade aldrig skett. De
var lika danska som de hade varit i hundratals år. Äntligen
skulle den svenska ockupationen upphöra."
Danskarna
hade snart återerövrat nästan hela Skåne. Men
nya svenska trupper anlände till lands. I augusti 1776 vann svenskarna
ett viktigt slag vid Halmstad i december samma år även
det blodiga slaget vid Lund. Danskarna försökte igen och
i juli 1677 vann svenskarna ett stort slag vid Landskrona.
Till
sjöss vann danskarna ytterligare två slag, under sommaren
1677.
Resultat:
Fred i Fontainbleau
1679. Sverige behöll Skåne.
8.
Det stora nordiska kriget, 1700-1721
Regenter:
Sverige hade Karl
XII som kung fram till 1718, därefter Ulrika Eleonora till 1720
och sedan Fredrik I. Danmark hade Frederik IV.
Bakgrund:
Sverige blev angripet
år 1700, av en paket där både Ryssland, Polen och
Danmark ingick. Alla ville åt svenska landområden. Med
i bilden finns även danska provokationer mot Holstein-Gottorp
i söder, en allierad till Sverige.
Förlopp:
Karl XII landsteg
med svenska trupper på Själland och Danmark besegrades.
Resultat:
Fred i Traventhal.
Danmark lämnar pakten mot Sverige samt garanterar Holstein-Gottorps
suveränitet.
Ur boken "Tragedin
på torget" (Alf Åberg):
"Kungen
dog och hans unge son Karl XII efterträdde honom. Freden fortsatte,
men år 1700 gick tre stormakter, Ryssland, Polen och Danmark,
på en gång och efter gemensam plan till anfall mot Sveriges
gränser i öster, söder och väster.
Under
de tjugoen krigsår som följde måste Dalregementet
sättas upp tre gångar. Förlusterna var oerhörda..."
9.
Teaterkriget, 1788
Regenter:
Sverige hade Gustav
III som kung , Danmark hade Christian VII.
Bakgrund:
Sverige var i
krig med Ryssland och genom ett traktat med Ryssland var Danmark förpliktat
att förklara krig mot Sverige.
Förlopp:
Danmark gick in
med trupper av norrmän i Bohuslän, men tvingas snart dra
sig ur, efter ingripande av Preussen och Storbritannien.
Resultat:
Inga territoriella
förändringar.
10.
Fättåget i danska Norge 1808
Regenter:
Sverige
hade Gustav VI Adolf som kung , Danmark hade Fredrik VI.
Bakgrund:
Danmark hade ett
åtagande med Frankrike under Napoleon som gjorde att Danmark
i mars 1808 förklarade Sverige krig.
Förlopp:
Vissa strider
i Norge, efter att svenska trupper gått in där.
Resultat:
Fred i Jönköping
i december 1809. Inga territoriella förändringar.
11.
Krig mot Napoleon 1813-1814
Regenter:
Sverige hade nu
Karl XIII som kung , Danmark hade Fredrik VI.
Bakgrund:
Erfarenheterna
av tvåfrontskrig vid konflikt med samtidigt Ryssland och Danmark-Norge
hade gjort det till ett svenskt önskemål att annektera
Norge. Det fanns även en önskan att kompensera sig för
förlusten av Finland till Ryssland 1809.
Då danskarna
ställt sig på Napoleons sida såg Sverige - nu med
den f.d. generalen
i Napolens armé, Karl Johan Bernadotte, som svensk tronföljare
- en möjlighet.
Förlopp:
Karl Johan landsteg
i maj 1813 med en svensk armé i svenska Pommern. I det krig
mot Napoloeon som följde hade Sverige en rad militära framgångar.
I oktober vände Karl Johan sin armé mot Danmark, som lider
nederlag.
Resultat:
Freden i Kiel
i januari 1814 stadgade att Danmark skulle avträda Norge, att
ingå i en union med Sverige. I gengäld skulle svenska Pommerns
med ön Rügen gå till Danmark (något som annulerades
året därpå, vid Wienkongressen).
12.
Norska fälttåget 1814
Regenter:
Sverige hade Karl
XIII , den danske prinsen Christian Fredrik hade den 17 maj valts
till kung i Norge.
Bakgrund:
Danskarna var
dock ovilliga att acceptera överenskommelsen i Kiel.
Förlopp:
Stridshandlingar,
till sjöss och till lands, inleds i juli 1814. Svenska arméstyrkor
går in i Norge. Fredrikstens fästning kapitulerar i augusti.
Stillestånd i Moss den 14 augusti.
Resultat:
En union ingås
den 4 november 1814. Karl XIII väljs till Norges kung.
Denna union skulle
komma att vara fram till 1905.
Jan
Milld, den 1.1.2007
