1.
Älvsborgs lösen 1570
Under sjuårskriget
mot Danmark 1563-70 lyckades danskarna erövra Älvsborgs
fästning. Detta skedde redan under krigets inledningsskede och
efter bara två veckors belägring. Den 4 september 1563.
Den lösensumma
- enligt freden i Stettin 1570 - som Sverige därefter måste
betala för att återfå fästningen uppgick till
150.000 daler silvermynt.
Hälften skulle
betalas i juni 1571, några veckor efter fästningens återlämnande.
Återstoden skulle betalas i två omgångar, inom två
år efter den första betalningen.
Herman Lindqvist,
i sin andra bok, "Gustav Vasa och hans söner
och döttrar":
"Summan
samlades in genom att alla hushåll fick betala en tiondel av
sin förmögenhet i silver, koppar eller boskap."
Kung i Sverige
var under denna period Johan III.
2.
Älvsborgs lösen 1613
Även under
Kalmarkriget mot Danmark 1611-13 angrep danskarna Älvsborgs fästning.
Herman Lindqvist,
i sin tredje bok, "När Sverige blev stormakt":
"Kristian
IV drog nu med en stor här utländska legoknektar mot Älvsborgs
och Gullbergs fästningar vid Göta älv, Sveriges enda
andningshål ut till Europa eftersom Kalmar var förlorat
och danskarna hade kontrollen över all trafik på Östersjön
och Öresund. Om Älvsborg också föll skulle Sverige
vara helt avskuret från omvärlden, inte bara från
möjligheten att få utländsk militär hjälp
utan också från all import av livsviktiga varor från
utlandet som till exempel salt."
Detta danska försök
1611 misslyckades, flera stormningsförsök slogs tillbaka.
Året därpå kom man dock igen:.
"Cirka
tiotusen man danska trupper omringade och belägrade Älvsborg
med all den utländska moderna teknik och kunskap man då
kunde uppbringa. Där uppe i borgen på de femton till tjugo
meter höga klipporna satt sexhundra svenskar; befälhavare
Olof Stråle.
Gång
på gång anföll legoknektarna. Hål bröts
upp i murarna, men Stråle höll ut. Inte förrän
svenskarna hade förlorat flera hundra man och vallarna var nära
att smulas sönder gav Stråle upp. Han var då själv
svårt sårad."
Kapitulationen
skedde den 24 maj 1612.
Den lösensumma
- enligt freden i Knäred 1613 - som Sverige denna gång
måste betala uppgick till 1 miljon riksdaler. Betalningen måste
ske i silvermynt, inte i varor. Den skulle ske i fyra omgångar
och vara avklarad inom sex år. En oerhörd summa - den motsvarade
värdet av landets sammanlagda skörd under fyra år!
Danskarna trodde
inte att det fattiga Sverige skulle klara av att allt detta på
så kort tid, utan räknade med att området - städerna
Nya och Gamla Lödöse samt sju härader i Västergötland
- skulle förbli i dansk ägo.
För att klara
betalningen togs en extra skatt ut av varje medborgare, efter vederbörandes
förmåga. Även utlänningar i Sverige, dock ej
danskar, måste vara med om att bidraga. Kungen själv betalde
32% av kronans inkomster.
"En
biskop fick betala fyrtio riksdaler i extraskatt vart och ett av de
fyra åren, en skolmästare åtta, en kaplan på
landet fyra. Enklare hantverkare utan större verkstad fick betala
fyra riksdaler, en soldat två. Drängar fick betala en riksdaler,
pigor en halv. Skulden motsvarade ungefär en hel månadslön
för varje medborgare."
I
början av 1616 gjordes en första avbetalning, på 250.000
riksdaler. I början av 1617 levererades en andra fjärdedel.
Svenskarna försökte förhandla om mildringar i villkoren,
men danskarna vägrade gå med på detta. I början
av 1618 gjordes en tredje inbetalning, men sedan var det stopp:
"Nu
fanns det inte mycket mer att ta i Sverige. Kungens privata bordssilver,
änkedrottningens hela uppsättning... sista silverbägare
räckte inte långt..."
Lösningen
blev att låna pengar utomlands. Närmare bestämt i
Nederländerna, dåtidens rikaste och mäktigaste handelsnation:
"Den
enda tillgång Sverige hade som var lätt att omsätta
i kapital i utlandet var Falu koppar. Alltså köpte svenska
regeringen av bergsmännen i Falun. Malmen exporterades sedan
av köpmän som mot trettio procents vinst fick den såld
mot silvermynt i Tyskland och Nederländerna."
I
själva verket kom lösenbetalningarna på så vis
sätta fart det som skulle bli Sveriges viktigaste export hundra
år framåt! Det medverkade till att grundlägga en
styrka hos Sverige administrativt, ekonomiskt och i slutändan
även militärt. Vilket Danmark senare skulle komma att få
erfara.
Kung i Sverige
var under denna period Gustav II Adolf.
Fästningen
revs 1660 och ersattes med en ny. Efter att ha klarat ett "elddop"
vid danska angrepp 1717-19 och fred slutits fick den nya fästningen
förfalla.
Staden Göteborg
grundades 1621, av Gustav II Adolf. En stad på Hisingen hade
tidigare grundats av Karl IX, men denna förstördes av danskarna
1612.
Jan
Milld, den 15.1.2007
