Före
1621
Sverige
hade, ännu i början av 1200-talet, överhuvudtaget ingen
kust mot väster. Det var först någon gång i
mitten av 1200-talet som vi förvärvade en smal kustkorrido
vid Göta älvs utlopp.
Det
svenska "fönstret mot väster" var dubbelt utsatt:
•
Dels var det alltså inklämt mellan norska Bohuslän
och danska Halland och kunde därför lätt erövras
landvägen.
•
Dels låg det ju i anslutning till Nordsjön, och kunde därför
utsättas för angrepp och plundringar sjövägen.
Det
senare förklarar varför Sveriges första hamn i väster
låg drygt 4 mil inåt land - Lödöse.
Det
förklarar också varför det uppfördes befästningar
vid mynningen till Göta Älv. På den svenska delen
av Hisingen byggdes borgen Lindholmen. Söder därom - på
fastlandssidan, i det område som idag heter Majorna
-byggdes Älvsborgs fästning. Dessa borgar fanns klara på
1300-talet.
1473
grundades en ny stad, närmare älvmynningen - i det område
som idag heter Gammelstaden, vid Säveåns utlopp.
Denna stad hette första Götahamn, men fick snart
namnet Nya Lödöse. Därvid
döptes det tidigare Lödöse om till Gamla Lödöse
(idag heter orten åter Lödöse). Nya Lödöse
tog över Gamla Lödöses roll som hamn i väster.
Nya
Lödöse blev snabbt en viktig handelsstad - den fjärde
i riket, efter Stockholm, Åbo och Söderköping.
Läget
för Nya Lödöse var dock utsatt. Efter en tid fick stadens
invånare flytta - till foten av Älvsborgs fästning.
Där byggdes 1545 en ny stad.
Inte
heller vid fästningen var man dock säker. 1563 erövrades
den ju av danskarna, varpå följde den första Älvsborgs
lösen att betala..Nya Lödöse återfick då
sin tidigare ställning.
Ur
boken "Inte bara valloner", av Anders Johnson (Timbro
1997):
"I
början av 1600-talet grundar Karl IX handelsstaden Göteborg
på Hisingen och den holländske byggmästaren Hans Flerming
får i uppdrag att staka ut den. Holländarna ges långtgående
ekonomiska privilegier. De får själva styra staden och
fritt utöva sin tro. Holländskan skall vara stadens enda
officiella språk.
Men
Göteborg på Hisingen blir en kortvarig historia, då
den 1611 bränns av danskarna. Det nya Göteborg förläggs
till andra sidan älven och får sitt privilegiebrev 1621.
Även denna gång är syftet att locka holländare.
Men de ges inte en lika privilegierad ställning som på
Hisingen: ingen religionsfrihet, två officiella språk
och delad makt mellan svenskar och holländare. Holländarna
sätter ändå en stark prägel på staden.
Stadsplanen med sina kanaler och alléer har Amsterdam som förebild."
I
början av 1600-talet anlades en ny stad i området av Karl
XI.- på Hisingen, mittemot Älvsborgs
fästning. Den gavs namnet Göteborg och fick stadsprivilegier
1607. Redan fyra år senare förstördes den dock av
danskarna, som med grundlighet brände de ned hela staden. Sedan
erövrades den svenska fästningen en andra gång och
Sverige måste betala en ny jättesumma i lösen.
Efter
detta planerade Gustav II Adolf ytterligare en ny
stad i området - vid Otterhällan på fastlandssidan,
mitt emellan Älvsborg och Nya Lödöse. Det blev kärnan
till dagens Göteborg. 1619 började planerna förverkligas
och 1621 fick Göteborg sina kungliga
stadsprivilegier.
Invånarna
i såväl Nya Lödöse som staden Älvsborg ålades
att flytta till det nya Göteborg.
Stormaktstidens
Göteborg
Gustav
II Adolf s Göteborg anlades på ett område som var
sankmark. För att gå iland med den uppgiften anlitades
holländska stadsbyggare, vilka använde Amsterdam och Djakarta
som förebilder. Många av Göteborgs invånare
var sedan holländare, skottar och tyskar, vilka spelade en viktig
roll för stadens snabba utveckling.
Göteborg
blev med tiden en av de starkast befästa städerna i norra
Europa. Gamla Älvsborgs fästning övergavs och man byggde
tre nya fästningar - Elfsborgs fästning på en ö
i älvmynningen, Skansen Kronan och Skansen Westgötha Lejon.
Dessutom grävde man en bred vattenfylld vallgrav i sicksack och
försvarsvallar runt stadskärnan.
Efter
att Halland och Bohuslän blivit svenska 1645/58 var dock stadens
läge inte längre lika utsatt. Det underlättade samtidigt
Göteborgs utvecklng till ett regionalt centrum, vid pulsådern
Göta älv.
Göteborg
blev år 1665 biskopssäte och år 1700 residensstad
för landshövding.
Staden
växte snabbt till att bli den viktiga handels- och sjöfartsstad
som Gustav II Adolf hade tänkt. Staden hade redan från
början en stor och djup hamn - därtill med en naturlig docka
- omgiven av breda kajbankar på ömse sidor.
Under
1700-talet blev Göteborg en viktig utskeppningsort för järn-
och trävaror. Ett uppsving för stadens näringsliv innebar
grundandet av Ostindiska Kompaniet 1731. Bara detta företag i
Sverige fick bedriva handel med Indien och Kina.
En
annan faktor av betydelse var 1700-talets rika sillfångster,
som gjorde Göteborg till landets största fiskestad.
En
klädestillverkning kom också igång och under 1700-talet
var Göteborg en ledande manufakturstad. Den brittiska marknaden
dominerade för stadens export.
Göteborgs
invånarantal ökade och nya områden bebyggdes. För
1670-tlet uppskattas invånarantalet till 4.000. Vid 1700-talets
mitt hade det stigit till 10.000. Göteborg tävlade då
med Karlskrona om platsen som Sveriges i storlek andra stad.
Utanför
vallgraven växte stadsdelen Haga fram och utvecklades till en
livlig arbetarstadsdel under 1700 och 1800-talen. Efter Haga växte
förstadssamhällena Masthugget och Majorna fram.
Industrialismens
Göteborg
Under
1800-talet befäste Göteborg sin ställning som rikets
andra stad. På hundra år tiodubblades antalet invånare
- från 13.000 år 1800 till 130.000 år 1900!
Vid
1900-talets början växte stadens rederier snabbt, hamnen
byggdes ut, varvsindustrin fick ett uppsving och Göteborg blev
Skandinaviens största exporthamn. Staden fick också mekaniska
industrier, bl.a. genom etablerandet av SKF:s och Volvos fabriker.
Stommen
i Göteborgslokaltrafik utgörs av spårvagnar. Eftersom
staden byggdes på sank mark har någon tunnelbana inte
kunnat byggas. Göteborg och Norrköping är nu de enda
svenska städer som har en omfattande spårvagnstrafik.
Kommunen
har genom inkorporeringar successivt utökat sin areal:
1868
förstaden Majorna med Gamla Älvsborgs Kungsladugård
1872
Annedal
1883
Landala och Tingstadsvassen
1906
Lundby
1922
Örgryte 1922
1945
Västra Frölunda
1948
Backa.
1967
Angered, Bergum, Torslanda, Tuve och Säve.
1974
Askim.
Medan
Göteborg år 1900 omfattade 2.300 hekatar är ytan nu
tjugo gånger så stor: 44.500 hektar.
Antalet
invånare minskade 1970-84 från 452.000 till 424.000.
År
2006 var siffran 485.000.
Jan
Milld, den 22.1.2008
|
