1
Bakgrund
Vid Kalmarunionens
tillkomst var Danmark det folkrikaste och mäktigaste landet i
Norden.
Ur Herman Lindqvists
bok "Sveriges drottningar":
"Danmark
var med sitt rika sillfiske i Skåne det rikaste landet med den
största befolkningen. Det fanns cirka 750.000 danskar med en
halv miljon svenskar och en vkarts miljon norrmän och kanske
två hundra tusen finnar.... Danmark hade också den högst
stående kulturen och låg närmast Europa."
"Syftet
med unionen var helt enkelt att bygga en nordisk barriär mot
tysk expansion. Finnarna menar att tack vare unionen drogs Finland
närmare Norden och Västeuropa, bort från Novgorod."
Vid denna tid
fick den tyska Hansan allt större inflytande. I handelsstäderna
runtom Östersjön fanns rika tyska köpmän i stort
antal. En rivalitet växte mellan Danmark och Hansan.
Från
Kalmar museums webbsida:
"De
tyska intressena i Östersjön hade ökat under 1300-talet.
Tyskarna dominerade handel och ekonomi. De tyska handelsmännen
bestämde ofta mer än kungar och furstar. I de viktigaste
städerna var det tyska inflytandet stort. Det fanns en rädsla
hos stormän och kungar i de nordiska länderna att tyskarna
helt skulle ta över, att deras eget bestämmande skulle försvinna
eller minska. I Danmark var man rädd att förlora sin ledande
ställning i Norden. Även Tyska orden, en tysk riddarorden
från Preussen, började att breda ut sig i södra Östersjön.
Dessutom härjade sjörövare på Östersjön,
de så kallade vitaliebröderna, som fortfarande stod på
kung Albrekts sida."
"Danmark
blev det ledande landet inom unionen. Maktcentrum kom att ligga vid
Öresund med städerna Köpenhamn, Malmö, Helsingborg
och Landskrona, staden som Erik av Pommern anlade. Unionen var en
storhetstid för det danska riket. Norge hamnade i skymundan och
blev än mer beroende av Danmark."
2.
Tillkomsten
Margareta, dotter
till kung Valdemar Atterdag i Danmark, hade gift sig med kung Håkan
av Norge, son till Magnus Eriksson. Vid dennes död 1380
blev deras son Olav kung av både Danmark och Norge.
Därmed förenades
Danmark med Norge och dess besittningar i Atlanten, i en union.
Olav var 1380
bara tio år gammal, det var i praktiken hans mor Margareta som
styrde. Fyra år senare blev Olav myndig, men strax därpå
inträffade samma sak med honom med hans far Håkan: han
avled. Vid bara 17 års ålder. Margareta lyckades därpå
manövrera sig till att bli accepterad som regent i Först
Danmark, sedan även Norge.
I Sverige hade
Magnus Eriksson avsatts 1363. Missnöjda stormän hade tagit
hjälp av hertigen av Mecklenburg. Dennes son Albrekt installerades
på den svenska tronen. Under denne svage kung tillskansade sig
stormannen Bo Jonsson Grip en enorm maktställning.
Efter att Bo Jonsson
Grip avlidit 1386 utbröt en maktkamp. Svenska stormän vände
sig till Margareta för stöd. 1389 stod
ett slag vid Åsle kyrkby nära Falköping. Albrekt av
Mecklenburg besegrades och drottningens välde utsträcktes
även till Sverige.
I juni 1397
hölls ett möte i Kalmar med deltagande av stormän.
Därvid utsågs Margaretas adoptivson Bogislav till kung
för de tre nordiska länderna. Som regent gick han under
namnet Erik av Pommern. Även om han formellt var regenten var
det till stor del Margareta som styrde fram till sin död 1412.
Ett krig hade
1410 börjat mot holsteinarna i Slesvig. Det kom att pågå
i 22 år och slukade stora resurser. Erik avtvingade svenskarna
extraskatter och krav på krigstjänst. Konflikten med Hansan
gjorde att Sverige utsattes för en handelsblockad av tyskarna.
En anledning till
svenskt missnöje var också att danskar till stor del utsågs
till administratörer i Sverige. Makten inom Kalmarunionen var
koncentrerad till Köpenhamn.
3.
Utbredning
Kalmarunionen
blev det största riket i Europa.
Unionen förenade
hela Norden i ett rike: Sverige-Finland, Danmark och Norge-Island.
Dessutom ingick Grönland, Färöarna, Shetlandsöarna
och Orkneyöarna i området.
Gotland ockuperades
1394 av anhängare till Albrekt av Mecklenburg och blev bas för
sjöröveri i Östersjön. 1398 erövrades ön
av Tyska Orden 1398. Gotland köptes 1408 tillbaka av unionen.
Då Erik
av Pommern avsattes som unionskung 1440 behöll han kontrollen
över Gotland. Ön blev åter bas för sjöröveri.
Den skandinaviska
kolonin på Grönland upphörde någon gång
efter år 1409.
4.
Fredsperiod?
Herman Lindqvist:
"Margareta
har kallats vår största regent och det finns skäl
till det. Hon var den första regenten som styrde över alla
de nordiska länderna och den första kvinnan som var regerande
drottning. ... Med henne följde den längsta fredsperioden
under hela medeltiden. Det betydde att allmogen slapp främmande
knekthopar som drog genom landet, inga våldgästningar eller
tvångsinkvarteringar av stora arméer."
Härvid
kan invändas att helt fredligt var det ju inte:
•
konflikter utåt förekom alltså gentemot både
Hansan och holsteinarna
•
konflikterna internt blev många och varaktiga, genom slitningarna
mellan danskar och svenskar.
5.
Upplösningen
I olika perioder
var unionen upplöst, i den bemärkelsen att Sverige hade
en egen kung. Karl Knutsson Bonde, svensk riksföreståndare
1438-40 var kung under inte mindre än tre olika perioder: 1448-57,
1464-65 och 1467-70.
Dessförinnan,
1434-36, hade Engelbrektsupproret inträffat, pga det höga
skattetrycket.
Ur
"Sverige i krig 1400-1800", Bo Eriksson:
"Bakgrunden
till upproret, vilket räknas som ett av de allvarligaste och
största i svensk historia, var en längre tids missnöje
med höjda skatter som en följd av Eriks krigshärjningar
i Östersjön mot de hanseatiska städerna samt svårigheter
att exportera järn från Bergslagen. Den utlösande
faktorn var de övergrepp på bönderna i Dalarna som
en fogde vid namn Jösse Eriksson ska ha varit ansvarig för."
Erik av Pommern
avsattes 1439 i alla Kalmarunionens riken. Han efterträds av
Kristofer av Bayern.
1471, i oktober,
stod slaget vid Brunkeberg i Stockholm, då unionskungen Kristian
I:s trupper besegrades av anhängare till den nyblivne riksföreståndaren,
Sten Sture d.ä.
"Sverige
i krig 1400-1800":
"Stockholms
borgerskaps intressen var gemensamma med Dalarnas bergsmäns.
Unionens kungar hade fört en aggressiv politik gentemot viktiga
handelskompanier, som den tyska Hansan, och konsekvenserna hade blivit
blockader och ett vida utbrett sjöröveri som störde
svensk handel i Östersjön. Vid Brunkeberg gav emellertid
Hansan kung Kristian sitt stöd."
På hösten
1520 intogs Stockholm av danskarna under Kristian II . Efter att denne
krönts till svensk kung iscensatte han Stockholms blodbad, med
avrättning av närmare hundra adelsmän och biskopar.
I praktiken var
Kalmarunionen upplöst efter att Gustav Vasa valts till svensk
kung 1523. Formellt upplöstes den 1524, efter att den nye danske
kungen Fredrik I avsagt sig anspråk på den svenska kronan.
Jan
Milld, den 4.2.2008
