Ulrika Messing, integrationsminister, hade i september en artikel publicerad i ett antal olika dagstidningar. I ArbetetNyheterna den 21/9 fick den rubriken "MYNDIGHETERNA SKA SPEGLA MÅNGFALDEN":

"Nyligen presenterade regeringen ett åtgärdsprogram för integration och mångfald. Det innebär bland annat att regeringskansliet och de statliga myndigheterna ska utarbeta handlingsplaner för att främja ökad mångfald bland de anställda.

Som integrationsminister får jag ofta frågan om vad som är motivet bakom detta beslut. Svaret är enkelt: ökad etnisk mångfald är en viktig förutsättning för att verksamheten inom staten ska kunna bedrivas med kompetens och trovärdighet.

Sverige har förändrats. Vi har idag en stor etnisk och kulturell mångfald. Var femte invånare har en annan bakgrund än det traditionellt svenska. Det talas mer än 150 språk i vårt land. Så gott som alla världens stora och små religioner har ett antal troende i Sverige.

Våra myndigheter behöver ha kunskap och kompetens om denna kulturella mångfald för att kunna ge bättre service till medborgarna. Ett sätt att skaffa sig den kunskapen är att utbilda personalen om de olika kulturer, etniciteter och religioner som finns representerade i samhället. Men ett betydligt enklare sätt att skaffa sig den nödvändiga kunskapen och kompetensen är att anställa personer som själva tillhör dessa etniciteter, kulturer och religioner.

Vi kan ta polisen som exempel. En poliskår, vars medlemmar speglar samhällets etniska och kulturella mångfald, har långt bättre förutsättningar att höja sin kompetens, än en poliskår som består enbart av en viss etnisk grupp.

Samma resonemang gäller också för myndigheternas trovärdighet hos medborgarna. Människor ska känna igen sig när de kommer i kontakt med våra myndigheter. Det är nödvändigt för trovärdigheten.

Ökad etnisk mångfald har också en viktig demokratisk aspekt. Vi har idag ett växande utanförskap. Bristen på etnisk och kulturell mångfald både i arbetslivet och i det övriga samhällslivet är markant. Vilka samhällsstrukturer vi än granskar - det politiska livet, folkrörelserna och de övriga samhällsinstitutionerna - kan vi med blotta ögat se en uppenbar brist. För att ta ett exempel: det finns inte en enda riksdagsman med afrikansk bakgrund i Sverige, trots att svenskar med afrikanskt ursprung inte längre är ovanliga. En ansenlig del av grundskolans elever har idag utländsk bakgrund. Hur många procent av lärarna har det?

Vi känner igen mönstren från det klassiska klassamhället. Vi känner igen det sociala utanförskapet och vanmakten. Men det finns ytterligare en dimension som inte fanns i det gamla klassamhället. Det är den etniska dimensionen. Tendenserna till social segregation förstärks av etnisk segregation.

Ett långvarigt utanförskap och brist på delaktighet skulle leda till svåra konsekvenser för vår demokrati och för hela vårt samhälle.

Mångfalden kommer därför att stärka den demokratiska utvecklingen i vårt land och bidra till ett mer harmoniskt samhällsklimat.

En viktig avsikt med regeringens initiativ är att göra staten till ett bra exempel, en god förebild när det gäller etnisk och kulturell mångfald. Staten utgör en begränsad del av arbets- och samhällslivet. Om vi ska kunna bryta den sociala och etniska segregationen i samhället och skapa ett Sverige för alla krävs det att också andra aktörer tar efter vårt exempel. Några viktiga aktörer i det sammanhanget är de lokala myndigheterna i kommuner och landsting.

De argument som jag räknade upp för statens arbete med mångfald är också giltiga för de lokala myndigheterna. Myndigheterna i kommuner och landsting har dessutom betydligt större kontaktytor med medborgarna och hanterar frågor som berör människorna i deras nära vardag.

Hos vissa myndigheter pågår det redan idag ett omfattande arbete för att främja mångfalden. Ett utmärkt exempel på detta är Länsarbetsnämnden Västra Götalands län som nyligen erhöll en utmärkelse för sitt mångfaldsarbete av The Equality Foundation. Men de goda förbilderna är tyvärr alltför få, det behövs fler. Ett systematiskt och långsiktigt arbete för ökad etnisk och kulturell mångfald i kommuner och landsting skulle ha en stor integrationspolitisk betydelse för hela vårt samhälle.

En viktig förutsättning för att kunna öka mångfalden i arbetslivet är god tillgång till arbete. Har vi anledning att vara hoppfulla om detta?

Jag tror det. Jag är optimist. De ekonomiska krisåren är bakom oss. Det går bättre och bättre för Sverige. Tillväxten och sysselsättningen ökar kraftigt. Nu har vi reella möjligheter att bekämpa ojämlikheten, motverka segregation och öka delaktigheten i samhället. Men det gäller att alla tar sitt ansvar."