"Myndigheterna ska spegla mångfalden". Så lyder rubriken på en debattartikel i Arbetet Nyheterna den 11/9, författad av Ulrika Messing, integrationsminister. Hon skriver:

"Vilka samhällsstrukturer vi än granskar - det politiska livet, folkrörelserna och de övriga samhällsinstitutionerna - kan vi med blotta ögat se en uppenbar brist. För att ta ett exempel: det finns inte en enda riksdagsman med afrikansk bakgrund i Sverige, trots att svenskar med afrikanskt ursprung inte längre är ovanliga."

Som underlag för ett riksdagsmandat i Sverige krävs c:a 19.000 röstberättigade. Det finns nu nära 29.000 naturaliserade afrikaner i Sverige. Det skulle alltså kunna räcka till ett riksdagsmandat.

Dvs förutsatt två saker:

1. att dessa "svenskar" verkligen utnyttjar sin rösträtt

2. att för dem helt avgörande faktor vid valet blir i vilken världsdel riksdagskandidater är födda.

Men som bekant är valdeltagandet bland de flesta invandrargrupper ganska lågt, bland afrikaner är det förmodligen 1) mycket lågt. Exakt hur många röstberättigade "svenskar med afrikanskt ursprung" använde sin rösträtt i förra riksdagsvalet? Var det så mycket som 19.000? 2)

Hur många av dessa "svenskar" förstår överhuvudtaget svenska? Som bekant kan man få svenskt medborgarskap redan inom 5 år 3), och det ställs inga krav på att man ska ha kunskaper i svenska språket.

För det andra. När man väljer mellan olika partier och riksdagskandidater - är det verkligen deras hudfärg eller födelseort som är viktigast? Är inte ideologi och politik, trovärdighet och pålitlighet avgörande? Åtminstone så är det väl tänkt i vår demokrati. Messings resonemang låter som ett erkännande av att de sju riksdagspartierna är ganska lika varandra, åsiktsmässigt.

Låt oss ändå antaga, att alla "svenskar med afrikanskt ursprung" vill samla sig bakom en gemensam riksdagskandidat. Ska vederbörande då vara muslim eller något annat? För många muslimer är detta ingen oväsentlig aspekt.

Och ska man hålla sig till vad "vi kan se med blotta ögat", då har nordafrikaner ett annat utseende än afrikaner från t.ex Nigeria.

Är det kanske det senare som Messing far efter, snarare än geografin? I så fall har hon väl halkat in på rasistiska tankebanor.

MESSING BEGÄR alltså, att envar som fått svenskt medborgarskap genast ska betraktas som "svensk". Punkt slut, så att säga.

Men här motsäger hon sig själv. För om dessa människor verkligen vore svenskar, då skulle det ha mindre betydelse för dem var olika riksdagskandidater är födda eller vilken hudfärg de har.

Man kan också vända på perspektivet:

Antag att Ulrika Messing själv reste till Somalia. Efter fem år i landet får hon somaliskt medborgarskap. Hon kan dock ingen somali, utan behöver tolk för att kunna göra sig förstådd. Dessutom har hon kvar sitt svenska medborgarskap. Sin kontakt med Sverige behåller hon både genom täta resor hem, genom att titta på svenska TV-program och genom att umgås med andra svenskar i Somalia. Någon kontakt med det somaliska samhället har hon just inte.

Är hon då att betrakta som en "afrikan med svenskt ursprung"?

Skulle somalier i allmänhet komma att betrakta henne som en av dem?

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) En förmodan grundad på dels det kulturella avståndet, dels den korta tiden i Sverige.

2) Något för invandringsforskningen att ta reda på?

3) Och redan inom 3 år, om man gifter sig med en svensk.