Inget av de sju partier som nu sitter i riksdagen är berett att värna svenska intressen. Deras politiska korrekthet ger dem lojaliteter på annat håll än hos dem, vars röster de förväntar sig få i årets riksdagsval.

Illojaliteten mot Sverige manifesteras kanske tydligast genom att de inte anser att kunskaper i svenska språket ska vara ett krav för att få svenskt medborgarskap.

Redan om bara ett i den svenska riksdagen representerat parti hade intagit en sådan ståndpunkt vore detta anmärkningsvärt. Här intas alltså denna extrema ståndpunkt av samtliga riksdagspartier! Man uppträder som ett kollektiv.

Illojaliteten framgår också av en mängd andra ställningstaganden, eller brist på ställningstaganden:

1. Flyktingpolitiken

Syftet med asylinstitutionen är att ge skydd åt människor som flyr för sina liv, inte att i allmänhet erbjuda möjligheter till migration. Ekonomiska migranter skulle enkelt kunna sållas ut från verkliga flyktingar genom att de under en första tid i Sverige fick väsentligt lägre bidragsnivåer och lägre materiell standard än vad som nu sker.

När riksdagspolitiker liknar detta vid "apartheid" tar de i praktiken ställning för en fri invandring och global allemansrätt till Sverige.

2. Kriminalpolitiken

Inför valet talar flera riksdagspartier nu om fler poliser, och det är rätt. Men varför denna dragsspels- och jo-jo-politik? Varför tog man tidigare bort så många civilanställda inom polisen?

Grundproblemet i kriminalpolitiken är att fortfarande brottslingens intressen sätts före brottsoffrens. Man har tappat bort att ett straff primärt måste handla om att en brottsling har något att sona.

3. Skolpolitiken

Hur kan man på gymnasiet kunnat ge plats åt elever som inte har ens grundläggande kunskaper i ämnen som svenska och matematik?

Hur har man kunnat införa ett system, där en så stor del av eleverna inte ens närvarar på lektionerna?

Varför tog man bort betygen i uppförande, ordning och flit?

4. Socialpolitiken

Med nuvarande system kan en flerbarnsfamilj nå högre inkomster som socialbidragstagare än genom förvärvsarbete.

Centerpartiet. Folkpartiet. Kristdemokraterna. Miljöpartiet. Moderaterna. Socialdemokraterna. Vänsterpartiet. De framstår alltmer som sju dåliga skämt.

Jan Milld