Den 27 januari 2008:

Kritik och kritik

I somras blev jag tillfrågad om att medverka i en planerad antologi om SD. Jag tackade ja och levererade ett bidrag. Senare fick jag veta att bland de övriga som tillfrågats fanns både Tommy Funebo och Anna-Lena Lodenius.

Funebo har jag det gemensamt med att vi båda tidigare varit aktiva i SD-toppen, men nu inte längre är partimedlemmar.

Samtidigt skiljer vi oss på en avgörande punkt. Han lät sitt avsked ackompanjeras med ett knivhugg i ryggen på dem han just samarbetat med, genom att springa till Expo med internt partimaterial och vika ut sig i denna tidskrift. Kan man sjunka lägre än så?

På Weine Bergs blogg läser jag om hans kritik mot bokprojektet. Han skriver:

"Förutom gräddan i dagens Sverigedemokraterna skriver också f.d. sverigedemokrater i skriften. En av de som får författa ett eget kapitel är Tommy Funebo. Det är obegripligt,.. vad ska man tycka om dagens partiledning som godkänt detta?

Från jubileumskommitténs sida tycker man att det är beklagligt att Anna-Lena Lodenius tackat nej till att vara med och författa skriften (!). När jag kontaktar Jens Leandersson, ordförande för jubileumskommittén förlöper en intressant diskussion. Jag frågar hur i h-e de kan bjuda in Funebo, som utlämnat ett fyrsiffrigt antal av partiets medlemmar till ärkefienden.

Ordförande Leandersson svarar: '- Resonemanget var att även kritiker skulle få skriva, och ingen kan påstå att Funebo inte vet något om SD eller har en åsikt om SD'.”

Jag delar Weines reaktion. Personligen känns det kränkande att på detta vis placeras i samma fålla som Funebo. Framförallt vittnar det hela om en total förvirring och avsaknad av kompassriktning inom SD!

Och det stannar inte vid detta.

På SD-webben använder Jens Leandersson uttryckligen mig som ursäkt för att släppa fram Funebo:

"Många kommer nog att bli arga över att Tommy Funebo har fått skriva sitt kapitel. Men jag vidhåller att det är rätt; Funebo har en plats i boken. Jan Milld är en annan skribent som inte längre är medlem i Sverigedemokraterna, och som stundtals väljer att föra fram kritik mot partiet. Milld, som valde att lämna efter en kort tid i partiet, har även han en plats i boken, säger Jens Leandersson."

 

Men det är ju skillnad på kritik och kritik:

A.

En konstruktiv kritik tar sin utgångspunkt i en gemensam viljeinriktning. Den gäller hur partiet ska bli starkare och mer effektivt i sitt arbete för uppställda mål.

En sådan kritik är inte bara önskvärd, den är direkt nödvändig - för varje politisk rörelse.

I SD:s fall handlar kampen om att få stopp på massinvandringen och hejda samhällsupplösningen.

B.

En antagonistisk kritik går ut på att försvaga partiet och motarbeta dess strävan.

De som driver en sådan kritik har andra mål än partiet. I det konkreta fallet gäller det Expo och Lodenius. De vill ju inte få något stopp på massinvandringen, tvärtom!

Vad både Weine och jag anar är att det inom SD-ledningen finns ett mått av samsyn med Expo om hur SD tidigare fungerat. Visst har det gjorts misstag i SD-arbetet, men detta är inte den egentliga grunden för Expos angrepp.

Problemet ur Expos horisont är ju att SD motarbetat massinvandringen. Någon sådan organisation vill man där inte veta av. Det utgör fallet BGF ett bevis för.

Ska man vara Expo till lags finns det bara ett sätt, och det är att lägga sig platt, att helt ge upp varje ambition att motverka massinvandringen.

För personer med den första typen av kritik är det ett problem om SD är svagt, politiskt vilse och inte förmår axla det ansvar som situationen kräver. För personer med den senare typen av kritik är motsatsen ett problem.

Det visar sig att Weine Berg inte blivit tillfrågad om att medverka i boken. Det tycker jag är anmärkningsvärt - till skillnad från Funebo och Lodenius företräder han ju den förra typen av kritik.

Betrakta följande fotomontage:

Förvisso kritiskt - Jimmie Åkesson och Björn Söder försedda med ögonbindlar, framställda som blindbockar.

Utgör detta ett exempel på konstruktiv eller antagonistisk kritik? Det är en öppen fråga. Det beror på argumenteringen kring bilden.

Jag kommer förmodligen att rösta på SD i nästa riksdagsval, men jag ser samtidigt farorna för att partiet slätas ut och tappar kompassriktningen.

Det är vad jag med denna bild vill varna för.

Partiledningen måste se till att SD verkligen utgör ett alternativ till de sju i riksdagen. Vägen till framgång är inte att smälta in i tapeten.

Det faktum att man ens kunde tänka tanken av låta Anna-Lena Lodenius medverka i den nu aktuella boken är en allvarlig varningssignal.

Den dag som Expo slutar kritisera Sverigedemokraterna är det dags att lägga ned partiet.

 

 

Den 25 januari 2008:

Får svenskar känna sig kränkta?

Får vi svenskar tycka att utlänningar som kommer till vårt land ska anpassa sig, sköta sig?

Får vi känna oss kränkta när de inte gör det?

Får vi därvid ge offentligt uttryck för våra känslor?

Svaret är, som vi vet, ett rungande "NEJ!" från pk-etablissemanget.

Jag har två texter som knyter an till det här.

Låt mig börja med att saxa ur ett inlägg från signaturen "Mia". På sin blogg skriver hon:

"Alltså fan vad jag är trött på detta. 
- - -
Varför måste alla blattar gnälla så förbannat hela jävla tiden? Siktar det på nån slags jävla global prisutdelning som jag missat? Vad fan ÄR detta?
 
Åh gud det är så synd om oss för vi måste bo i förorten. Åh guuuud vi lider för att vi är fattiga. Åh gud vi liiiiiider för att vi måste råna och slå ned folk för att vara balla.- - - -
Så här är det va: Förorterna var fina områden innan ni flyttade dit. Ni har fuckat upp dem själva. Jag har bott i en av Sveriges jobbigaste förorter länge och inte fan är det de ytterst få svenskarna där som förstör hela jävla stället. In fact har det funnits fattiga och socialt utslagna svenskar i evigheter, men de har inte förstört hela stadsdelar med extremt våld och kriminalitet för det.
 
Här har ni alltså socialbidrag, bostad, sjukvård, alla chanser till utbildning, karriär och ett fint jävla liv presenterade på ett silverfat. Det är bara att ta för sig.
 
Men nej, det ska gnällas istället. Var det bättre i mellanöstern eller? Är livet lättare där? Är det liksom lulligare och friare och finare med mer möjligheter? Ja men fucking flytta då! Ni kan språket och kulturen, ni har säkert familj att bo hos. Seriöst håll käften och dra. Om jag bodde i ett ”hemskt land” och hade en bättre valmöjlighet skulle jag flytta direkt.
 
Men nej, det faller inte heller på läppen va?
 
Och gud förbjude att man ska behöva göra som alla andra, vi som släpat oss iväg från förorten. Gå i skolan och skaffa en jävla utbildning och kunna flytta själv. För det är vad, för jobbigt? Det är lättare att råna folk? Eller åh, nej nu vet jag, ni blir diskriminerade mot på arbetsmarknaden? Glöm kvotering och all sån skit, det är nog bara en myt.
 
Jag är TJEJ, kom inte och snacka om diskriminering! Jag har dessutom bott flera år i ett helt nytt land med en helt ny kultur och ett språk jag inte kunde prata eller förstå alls och det var skitsvårt. Men jag lärde mig och uppförde mig och försökte bidra till deras samhälle och inte fan betedde jag mig som en jävla demolerande parasit.
 
Det finns tusentals invandrare i Sverige från alla delar av världen. Det finns thailändare, tyskar, sydamerikaner, spanjorer, finnar, indier och allt jävla möjligt. Men ingen gnäller lika mycket som mellanöstern/arabblattarna. Vad fan sysslar ni med? Fattar ni inte hur jävla tragiska ni ser ut? Vad vill ni ha? Sympati eller? För att Sverige hade mage att erbjuda er det där silverfatet när ni inte hade någon annanstans att ta vägen? Gud förbjude.
 
Om det nu är så jävla hemskt i förorten kan ni fan fixa det själva. Det är er stadsdel eller hur, där inga 'svennehoror' hör hemma? Kom då fan inte och gnäll till svennehororna när ni har problem. Fixa ett jävla neighbourhood watch system, håll koll på de unga pojkarna så de inte behöver bli fängelsekunder, försök att se till att varenda jävla brud inte blir gängvåldtagen eller hedersmördad eller vad fan som ligger på agendan för dagen.
 
Men nä inte det heller? Är det också jobbigt? Varför orka bry sig när man kan ha svensk jävla skattebetald polis spendera 15 bilar på att cirkulera stället på nätterna för att det är så förbannat mycket kriminalitet. Ni vet själva lika väl som jag att polisen får spendera miljoner av sina resurser bara för att hålla koll på förorterna. Vet ni hur jävla mycket stålar ni kostar det svenska samhället?
 
Jag blir så jävla trött. Finns det ingen jävla end på gnället? När fan är ni nöjda? När ni får flytta till ett land där ni får 60.000 i månaden skattefritt utan att göra ett skit och bo i en jävla mansion och ha en personlig parad med fyrverkerier och konfetti varje dag som hyllar er underbara fantastiskhet? Sverige har för fan böjt sig åt alla olika håll och tagit alla jävla kompromisser möjliga för att göra er nöjda.
 
Tror ni att samma sak skulle hända om en miljon svenskar flyttade till Iran? Tror ni de skulle ge svenskarna några som helst förmåner? Tror ni någon slags mellanösterstyre skulle låta dem hota den lokala befolkningen? Eller låta dem sprida en totalitär ideologi som förespråkar vad som är tvärt emot landets jävla grundlagar? Och sedan mordhota dem som säger emot? Tror ni de skulle låta svenskarna sprida mer grov kriminalitet än vad som någonsin inträffat tidigare i hela landets historia? Tror ni de skulle låta svenska flickor gå utan slöja?
 
Och så undrar ni varför så många svenskar inte vill ha er här, och varför de blir fler och fler varje sekund,... "
 
Mias ordval är ju ett helt annat än mitt. Blågula frågor utrycker sig inte på det viset, även om vi tar upp samma problematik, och delar samma upprördhet över galenskaperna och den djupa kränkning som pågår mot oss svenskar.

Av Mias text kan utläsas att hon blivit bannlyst från att göra inlägg på DN:s och SvD:s webbsidor. Detta är i och för sig knappast överraskande, inte desto mindre kan frågan ställas: beror det egentligen på hennes sätt att uttrycka sig, eller beror det på de känslor hon förmedlar?

Det är nog bådadera. Framförallt har en svensk inte rätt att bli rent ut sagt FÖRBANNAD över vad som sker. Knyta näven i byxfickan, går kanske an, men man får inte öppet visa sin helt rimliga reaktion. Då blir ju vederbörande "främlingsfientlig".

Den andra texten på samma tema är från mitten av 1900-talet.

Den då ännu gällande utlänningslagen skrev om utvisning:

"Utlänning kan enligt 29 paragrafen UtlL, utvisas om han

1. yrkesmässigt bedriver otukt eller eljest underlåter att efter förmåga söka försörja sig ärligt.

2. är hemfallen åt alkoholmissbruk och till följd därav är farlig för annans personliga säkerhet eller för ett grovt störande levnadssätt.

3. av tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrar sig att uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mot enskild person.

4. under loppet av de senast förflutna fem åren blivit dömd utomlands för svårare brott eller utomlands avtjänat straff för sådant brott och det kan befaras att han kommer att fortsätta brottslig verksamhet här.˜

 

Den 20 januari 2008:

Nämndeman

Så långt har denna toppstyrning och instängdhet gått, att inte ens nämndemän kan utses utan att det först filtreras genom en partiledning. Bara partier kan nominera nämndemän.

Som Anders Sundholm påpekade - redan för över ett decennium sedan - är medelåldern hög bland nämndemännen.

Dessutom är det svårt att få fram kandidater. Personer har ofta trugats till att accepetera uppdraget. Motivationen och ansvarskänslan kan därför ibland vara låg.

Lokaltidningen "Mitt-i-Haninge" rapporterade nyligen hur hela rättegångar måste ställas in, därför att nämndemän bara uteblivit - utan att i förväg anmäla förhinder!

Naturligtvis ska en nämndeman inte vara kriminellt belastad, genom att själv nyligen ha begått något grovt brott, men sådant kan ju kontrolleras. Jag kan inte se några sakliga skäl varför inte nomineringsrätten här ska vara fri, så att varje enskild medborgare i en kommun kan föreslå kandidater till dessa uppdrag.

Finns fler kandidater än vad som ska utses blir det också lättare att stryka de namn som visat sig missköta sina nämndemannauppdrag.

 

Den 18 januari 2008:

Val i USA och i Sverige

Vad man än kan säga om valproceduren i USA så ligger den ljusår före den procedur som vi har i Sverige. Där finns trots allt en öppenhet, som vi inte är i närheten av.

Även om farhågorna om datoriserat fusk vid röstsammanräkningen av primärvalen skulle vara befogade, är det ovedersägligt att det sker ett offentlgit valkampanjande med direkta debatter som engagerar många medborgare, under en lång period.

I Sverige har vi inget sådant. Här görs det upp på ett ojämförligt mycket slutnare sätt, vilka kandidater som ska hamna på partiernas valsedlar. I praktiken kan dessa personer helt handplockas uppifrån, efter visad politisk korrekthet.

Antalet medlemmar i partierna är ju litet, och minskar hela tiden. De som finns kvar binds samman av sektlojaliteter.

 

Den 16 januari 2008:

USA-rapporteringen

Det som nu framkommer om det misstänkta valfusket i USA och de omvittnade möjligheterna att helt manipulera valresultaten, i kombination med det uppseendeväckande officiella resultatet av primärvalet i New Hampshire, har alls inte uppmärksammats i Sverige. Varför?

Har Sveriges Television ingen bevakning av vad som händer i USA?

Jo, det vet vi att man har. I själva verket dominerar rapporteringen från just USA till stor del nyhetsflödet. På plats finns korrespondenter med fotografer och utrustning. Resor, logi, löner och omkostnader i övrigt betyder sannolikt att det blir en inte försumbar kostnad för SVT.

Men vad kommer ut ur detta?

Det som förmedlas till TV-tittarna är ju mest av den karaktären att reportern ifråga lika gärna skulle ha kunnat få fram uppgifterna från Sverige, det hade inte behövts denna apparat runtikring.

Här uppstår återigen frågor:

• Är det så att korrespondenterna i och för sig förmedlar även inslag om detta misstänkta valfusk, men att det filtreras bort av redaktionen i Stockholm?

• Eller är det så att man överhuvudtaget inte tar med annat än vad man från början känner är garanterat okontroversiellt?

Kanske ligger sanningen mitt emellan. Korrespondenterna har en fingertoppskänsla för vad som anses lämpligt och i de fall denna fallerar griper redaktionen in och sållar bort det olämpliga.

För det kan väl inte vara så att dessa korrespondenter och dessa redaktioner är okunniga om det som nu är tillgängligt för varje internetuppkopplad?

 

Den 15 januari 2008:

Valet i USA

Vad jag halkade in på i gårdagens kommentar visar vara bara toppen på ett isberg.

Ägarkoncentrationen, likriktningen och genomslagskraften av massmedia i USA är i stort sett densamma i USA som i Sverige. När dynastier, som i ärftliga monarkier (Bush-Bush, Clinton-Clinton) växer fram, när de kandidater som har etablissemangets stöd är de som vinner val - då har jag tagit för givet att den främsta faktorn varit just mediadominansen och överflödet av ekonomiska resurser för att backa upp kampanjande.

Nu visar det sig att det finns även en annan faktor, som i vissa fall haft avgörande betydelse: direkt valfusk! Fusk i samband med röstsammanräkningen.

Primärvalet i New Hampshire visade tydligt att där förmodligen förekommit valfusk, även om vi ser bara till Hillary Clinton versus Barak Obama.

Då uppstår åtminstone tre frågor:

1.

Om man kunde fuska där, vad säger att man inte kan fuska även i de återstående primärvalen? Blir det mindre av elektronisk röstsammanräkning där?

Nej, snarare tvärtom! På Youtube såg jag just uppgifter om att på "Super-Tuesday" den 5 februari ska 100% av rösterna räknas elektroniskt.

2.

Om man kan fuska idag, är det första gången? Vad säger att man inte redan tidigare har gjort det, för att ge segern åt önskad kandidat?

På Youtube såg jag just uppgifter om att t ex Pat Buchanan berövats en stor del av sina röster i ett tidigare val.

3.

Om detta kunde ske beträffande det demokratiska partiets kandidater i årets primärval i New Hampshire, vad säger att inte samma sak inträffade beträffande det republikanska partiets kandidater?

You tube visar en film hur siffrorna för Ron Paul versus McCain för olika valdistrikt på intet sätt stämmer med de sammanräknade siffrorna.

Inom valdistrikt efter valdistrikt fick Ron Paul så många fler röster att ordet "jordskredsseger" inte räcker till för att beteckna hans valseger! Officiellt kom han dock långt efter de andra kandidaterna.

Nu när röstsammanräkningen i New Hampshire ifrågasätts - på goda grunder - vore det rimligt att kontrollera saken. Rent praktiskt skulle det lätt kunna ske, genom att välja ut några misstänkta valkretsar och där göra en manuell röstsammanräkning.

Det faktum att så inte sker förstärker i varje fall mina misstankar i sammanhanget!

Du kan själv gå in på Youtube och kolla följande:

• valdistriktens siffror i New Hampshire

• det tekniska möjligheterna till datoriserat fusk

• Ron Pauls politik.

 

Den 14 januari 2008:

USA-valet

Vilka förutsättningar gäller för primärvalen i USA?

Officiellt är det ju helt och fullt väljarna som avgör. Låt vara att deras röstande kan påverkas av både fula tricks och vilka kandidater som har mest ekonomiska resurser, inte minst för köpande av TV-reklam. I slutändan är det ändå hur många som tar vilka valsedlar som avgör.

Jag misstänker att inför det nu aktuella presidentvalet är, för det demokratiska partiets del, kandidaten redan utsedd. Hillary Clinton. Hon blev utsedd i det ögonblick som kretsar med mycket pengar beslöt att backa upp henne.

Däri ligger ju två moment:

• dessa kretsar har mycket makt

• satsar de mycket pengar vill de ha något tillbaka.

En första förutsättning är då att deras kandidat verkligen blir hela partiets presidentkandidat.

Det här tror jag att alla inblandade förstår - både Hillary Clinton (HC) och hennes konkurrent Barak Obama (BO).

Med upplägget av primärvalen i USA blir det normalt en promenadseger för den kandidat som har mest resurser, bara vederbörande klarar sig hyfsat fram till "Super-Tuesday" den 5 februari. Då är det val i samtidigt ett stort antal delstater, däribland de största och folkrikaste. Därvid betyder personlig kontakt med väljare mindre, TV-reklamen och apparaten mera.

I årets primärval höll det på att gå "helt snett" efter BO:s klara seger i Iowa, där HC hamnade först på tredje plats bland demokraterna. Vad som riskerar hända i en sådan situation, säskilt i USA, är ju att segraren får en allt starkare medvind. Alla gillar en vinnare.

Vad samstämmiga opinionsmätningar också visade inför nästa primärval, det i New Hampshire, var just detta. I samtliga mätningar ledde BO klart över HC, i genomsnitt mer över 8 procentenheter. Det förväntades en "jordskredsseger".

Även "exit polls" - som ju brukar vara mycket tillförlitliga - visade att BO också hade fått fler röster än någon annan kandidat.

Ändå visade sedan röstsammanräkningen att Hillary Clinton hade segrat. Hon hade fått 39% av rösterna, mot 36% för Barak Obama.

Hur förklara detta?

Alla sakkunniga är förbluffade. Ingen kan presentera någon rimlig förklaring.

En bit på vägen kan man kanske komma genom uppgifter förmedlade i den ryska TV-kanalen "Russia Today" den 11/1 -08, av programmets reporter på plats.

Där framgick att bara 19% av rösterna i New Hampshire hade räknats manuellt. 81% räknades elektroniskt.

Bland de manuellt räknade rösterna hade BO fått drygt 4 procentenheter fler röster än HC.

Bland de elektroniskt räknade hade HC fått cirka 5 procentenheter fler röster.

På den republikanska sidan hade uppstickaren Ron Paul inte fått en enda röst av de elektroniskt räknade i New Hampshire. Då protesterade en väljare som hade röstat på denne kandidat. Det visade sig efter kontroll att Ron Paul i själva verket fått 32 röster. "Human error" löd förklaringen.

Rösträkningen i New Hampsire har inte uppmärksammats i svenska media, men i den engelskspråkiga världen har det i någon mån skett.

Webbsidan "Prison planet" förundrar sig över att BO var så snabb med att erkänna sig besegrad, och konstaterade att den firma som skött den elektroniska sammanräkningen inte hade någon vidare renommé.

Den engelska tidningen "Daily Mail" skrev den 12/1 -08 att förkaringen till det förbuffande valresultatet kan ligga i verksamhet från hackers:

"Computer hackers may have been behind Hillary Clinton's dramatic win in the New Hampshire primary, it was claimed yesterday."

Min tolkning är denna:

HC och de som backar upp henne hade helt enkelt "inte råd" med något annat valresultat i New Hampshire. Om BO hade tillåtits vinna där, då skulle han riskera att vinna även i de flesta återstående delstater. Demokratiska partiet skulle då bli tvunget att utse honom till sin presidentkandidat.

Barak Obama vet vilka förutsättningar som gäller, så han bråkar inte. Det skulle ha bara förlora på (den som gapar över mycket...)

Vad han i slutänden kan hoppas på att är bli utsedd som parhäst till Hillary Clinton i presidentvalet, och kunna bli USA:s vicepresident.

Under alla omständigheter kan han genom det pågående kampanjandet bli känd och uppskattad, vilket kan gagna hans fortsatta karriär.

Han är trots allt ganska ung, och kan komma igen senare.

 

Den 13 januari 2008:

Eskilstuna

Vad är viktigast:

• att säga och göra utifrån egna insikter och åsikter?

• att säga och göra vad andra anser att lämpligt?

Frågan anmälde sig i Bromölla häromdagen.

Nu aktualiseras den även i Eskilstuna.

Sverige tar ju ensamt emot fler irakier än hela övriga EU tillsammans. Detta märks i kommunerna, t ex i skolverksamheten. Det har kommit många nya elever, som aldrig gått i skola och inte kan vare sig läsa eller skriva. Skolan måste med dem börja från noll.

Detta ställer större krav på skolan och därför ville skolcheferna få mer resurser till skolan.

Från Eskilstuna-Kuriren den 10/1 -08:

"Att komma till Eskilstuna från Irak, Afghanistan eller Somalia är som att flytta in från medeltiden, enligt kommunens högsta skolchefer."

Dert skulle de inte ha sagt:

"En av dem som reagerat på innehållet är politikern Maria Chergui, v. "

"Man kan inte kalla länderna för medeltida, säger Servat Barzangi från Sabrinimoskén."

"Nu rasar invandrarorganisationerna mot deras världsbild."

 

Från Eskilstuna-Kuriren dagen därpå, den 11/1 -08:

"BRUNELL BACKAR OM MEDELTIDSBARN
 
Nu backar barn- och utbildningsförvaltningen om medeltidsbarnen.

- Det var inte en bra formulering. Inte alls bra, säger förvaltningschef Rolf Brunell."

Oavsett hur man beskriver verkligheten: uppenbart är att behov finns av extra resurser till skolan, givet förutsättningarna med denna massinvandring från främmande kulturer.

Bäst vore, i varje fall för svenskarna, om situationen återställdes till hur den var tidigare, då inga sådana extra behov förelåg.

I pk-världen är inte det viktiga hur verkligheten är.

Det viktiga är hur den beskrivs.

Den måste beskrivas på ett sådant sätt, att ingen individ kan löpa risk att behöva känna sig kränkt.

 

Den 12 januari 2008:

Landskrona

Från webbsidan "Fröken Sverige":

"Minns du listan på de 50 mest brottsbelastade ungdomarna i Landskrona som var beställd av det socialdemokratiska styret där?

När listan var klar och det visade sig att 49 av de 50 var invandrare eller hade invandrarbakgrund avbeställdes listan, belades med total sekretess och tystades ner å det grövsta sa att folk skulle glömma bort den så snabbt som möjligt.

En rabiat sossekossa sade någonting i stil med att 'en sådan lista ar grovt missvisande och inte på något vis visar på hur verkligheten ser ut…'

Siffran som avses kommer från en kartläggning som polisen gjorde för några år sedan (2003) över dom 50 mest aktiva ungdomsbrottslingarna i Landskrona.

• 1 var svensk
• 35 Kosovoalbaner
• 14 “Övriga” utlänningar"

70% var alltså kosovoalbaner.

Är detta överraskande? Uppseendeväckande?

Helt överraskande kan det ju inte vara, för den som följt utvecklingen på detta område. Ungefär så ser mönstret ut: våldsbrottsligheten inte bara ökar. Det är dessutom så att unga män med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade bland förövarna, medan etniska svenskar är överrepresenterade bland offren.

Så har det sett ut nu under många års tid, och trenden verkar bara förstärkas. Det gäller i både Sverige, Tyskland och andra västländer.

Just kosovoalbaner har särskilt utmärkt sig i många sammanhang.

Samtidigt är det naturligtvis uppseendeväckande, att en enskild grupp är så till den grad överrepresenterad. De har fått stanna i Sverige, förebärande att vara förföljda och de har fått en fristad. De har fått mat, husrum, tillgång till skolgång med mera, och de väljer att löna oss svenskar på detta sätt!

De är naturligtvis upprörande.

Hur tackla detta, om man är politiskt korrekt?

I princip skulle man kunna konstatera att upprördheten är befogad och att här föreligger ett allvarligt problem, som måste åtgärdas. Vi måste få bukt med denna vidriga brottslighet!

Men resonerade man så, då vore man ju inte längre politiskt korrekt.

Nej, för den politiskt korrekte handlar det inte, i ett fall som detta, om att försöka komma tillrätta med själva problemet. Istället gäller det att prata bort det och sopa det under mattan, för att på så vis få tyst på kritiken. En akademisk titel, som professor i sociologi, kan därvid vara en klar tillgång.

Kartläggningen av våldsbrottsligheten i Landskrona hade tillkommit på länskriminalens initiativ, och den hade kostat 4,5 miljoner kronor. Så förargligt, att den gav ett så felaktigt resultat!

Så här skrev Helsingborgs Dagblad den 3/3 -03:

"...både länskriminalen och socialförvaltning är kritiska till urvalet och att 49 av de 50 som hamnade på listan har utländsk härkomst.

- Det är mest tillfälligheter som gör att ungdomar med kosovoalbansk bakgrund utmärker sig i polisens register, tror professor Sune Sunesson vid socialhögskolan i Lund.
Han ifrågasätter om polisen verkligen har fog för sina misstankar mot ungdomarna.

Först konstaterar han att det inte finns några officiella register i Sverige där misstänkta personer, eller dömda brottslingar, sorteras efter etnisk tillhörighet.

Det går alltså inte att mäta, eller jämföra, olika folkgruppers eventuella brottslighet.

- Men det kan mycket väl vara så att det tillfälligtvis är något gäng, att det kommer en stor invandrargrupp under en viss period, och så börjar ungarna busa vid en viss tidpunkt, säger han.

- Den viktigaste orsaken till brottslighet är faktiskt ålder. För om det finns många ungdomar i en viss stadsdel eller bostadsområde, eller en viss befolkningsgrupp, då råkar det bli mycket bråk, fastslår Sune Sunesson.

Men om man frågar poliser i Skåne, så säger många att kosovoalbanerna är ett problem. Är det en myt, dold rasism?

- Ja. Men framförallt kan det som sagt vara mycket tillfälligheter, tillfälliga perioder då alla ungar är lika gamla. Då syns de mer. Några år senare är det en annan grupp som syns.

- Det har vi märkt när det gäller polisen i Malmö, som varit väldigt frikostig med att anklaga zigenare. Det har visat sig att man har spanat på just zigenargäng som var lätta att iaktta.

Problemet är att mindre än tio procent av de här brotten klaras upp, påpekar Sune Sunesson.

- Då blir det ännu mer problematiskt att tala om vilka som begår brotten, ..."

Med andra ord:

Sakkunnige Sunesson tror sig veta eller vet sig tro: kunskap i frågan saknas (inga register förs efter etnisk tillhörighet hos brottslingar).

Utifrån detta vet han att slå fast att:

a) resultatet av kartläggningen är bara slumpmässigt.

b) orsaken till brottsligheten har samband med förövarnas ålder, inte deras etnicitet.

Ett argument kan ju Sunesson tyckas ha i att så få våldsbrott klaras upp, men även där en brottslingen inte kan gripas och fällas kan ju offret ha kunnat lägga märke till om förövaren hade utländsk bakgrund. Sådant kan märkas på många sätt, även om offret sedan inte kan identifiera en viss individ, än mindre våga vittna mot vederbörande...

Frågan är väl om en figur som Sunesson vill se en bättre uppklarningsprocent. Förmodligen vill han detta ungefär lika mycket som han vill se att etnicitet fortsättningsvis ska anges i brottsregistren.

Eller ungefär lika mycket som Marita Ulvskog vill se att invandringens kostnader redovisas, för Bromölla eller för Sverige som helhet.

(Se vidare: utsatta felparkerare)

 

Den 11 januari 2008:

Bromölla

Migrationsverket har ju, som Merit Wager på sin blogg påvisat mycket tydligt, tappat greppet om invandringen till Sverige. Man visar inte ens en ambition att ha kontroll över situationen. Invandringen är ju så berikande - alla vinner på den.

Det hindrar inte chefen för Migverket att förmana Sveriges kommuner: de måste ta sitt "ansvar", genom att ta emot fler "flyktingar".

Någon motsvarande förmaning till kommunerna om att ta "ansvar" för sina gamla eller sina unga levereras inte.

I Bromölla kommun i nordostligaste Skåne har Socialdemokraterna egen majoritet. I kommunfullmäktige finns även Sverigedemorkaterna representerade. På förslag från SD beslöts nyligen i Bromölla att ta reda på kostnaderna för mottagning av s.k. flyktingar.

Reaktionen från partihögkvarteret i Stockholm blev omedelbar. Partisekreterare Marita Ulvskog fördömde Bromölla-sossarnas tilltag. "När det handlar om människor..." osv.

Kommunens kostnader för äldreomsorg, skola och annat var det tillåtet att hålla koll på, men inte detta utgiftsområde.

Vad hände sedan?

Jo, (s)-ledaren i Bromölla backade. Han hänvisade därvid till att han blivit kallad "främlingsfientlig". Det kunde han inte stå ut med!

Kanske ser vi här förklaringen till att det just nu går som det går med Sverige. Alltför få vågar stå för en politik som försvarar svenska intressen.

Det räcker med att någon kommer med ett tillmäle, så viker man sig.

 

Den 10 januari 2008:

Grovkornigt

Du känner väl till "Fri televison"? Det är ju SVT, det. I varje fall enligt egen utsago.

Innebörden av detta är tydligen att den är fri att ta ut svängarna och sända i stort vilka plumpheter och vilken propaganda somhelst.

I dagarna sänder man inslag från stadsteatern i Falkenberg, och det föranleder ju en reflexion: är propaganda mer effektiv om den är subtil eller går det lika bra med varianter av de grövsta slaget?

Plötsligt grips jav av misstanken även det senare kan vara effektivt, i varje fall med den rätta inramningen.

Där sitter ju en publik, som lydigt applåderar alla uppstötningarna. Som individer kanske personerna skulle haft invändningar, i varje fall om det givits tid att fundera på saken. Men i den givna situationen kan ett mått av socialt tryck skapas, att artigt deltaga i applåderandet.

Och i nästa led kommer TV-publiken, som kan ta del av hur inslagen vinner gillande i form av applåder. Ingen får ta del av någon som säger emot.

De inslag jag syftar på var påhopp på Sverigedemokraterna, med fokus på Landskrona.

En sak man dröjde länge vid och ville locka till mycket skratt åt, var att personer som röstat på SD ogärna vidgår detta offentligt.

Här kan man undra om det från teaterensebelns sida rörde sig om en naivitet eller om en medveten råhet. Hur kan någon förundra sig över att många SD-väljare vill hålla sitt val hemligt? Så negativt som detta parti framställts i massmedia vore allt annat sensationellt.

Detta förhållande faller ju tillbaka på media och andra opinionsbildare. Med ett annat debattklimat skulle rädslan bland medborgarna i Sverige vara mindre.

I samma föreställning visade dessutom teaterensembeln själv, hur den bidrar till svartmålningen av SD. En av dem som skulle föreställa SD:are hade i teaterstycket en far som var nazist.

I Landskrona fick SD cirka 20% av rösterna i kommunalvalet. Ligger förklaringen till detta i att många av dessa landskronabor har föräldrar som var nazister?

Förklaringen till det omfattande röstandet på SD i Landskrona ligger naturligtvis i verkliga vardagsproblem idag, sammanhängande med massinvandringen och den s.k. mångkulturen.

Det vore något för Falkenbergsensembeln att ta upp!

Men det är klart, då skulle det inte bli utsänt i vår "fria television".

 

Den 9 januari 2008:

Kungens jultal 2008?

Jag har - mot bakgrund av kungen jultal år 2006 och år 2007 - försökt föreställa mig hur han kan komma att låta om elva månader, vid julen 2008.

Kanske så här:

Kära svenskar hemma och utomlands! Jag vill tillönska er alla en god fortsättning på julen.

En förändringens vind blåser över vår värld. Vi lever nu i en ny tid, och det måste vi alla bejaka. Det finns inte längre "vi" och "dom" - en sådan uppdelning av människor är förlegad, och farlig.

Många har svårt att ta till sig det nya, men de måste nu lära sig att tänka om. Vi måste sluta att kategorisera människor, vi måste alla upphöra med grupptänkandet!

Vi får inte tänka i termer av "svenskar" och "invandrare". Ytterst är vi ju alla en gång invandrade, efter att inlandsisen långsamt drog sig tillbaka över vårt land och gjorde området beboeligt. Ytterst kommer vi alla en gång från Afrika.

Med andra ord: det finns inga raser och det finns inga svenskar!

Det finns bara människor.

Under året som gått har Drottningen och jag på våra resor träffat många människor. Nyligen hälsade vi på i några av landets fängelser. Det gav oss mycket att tänka på, som vi finner angeläget att förmedla till svenska folket.

Alla svenskar har anledning att skämmas!

Låt mig förklara:

På våra anstalter för tungt kriminella - Hall, Kumla, Norrköping, Tidaholm, Österåker med mera - sitter till allra största delen unga män med utländsk bakgrund. Det säger sig självt, att detta är orimligt och orättvist. Jag och Drottningen blev, vid upptäckten av detta, mycket upprörda.

Dessa unga män är ju oskyldiga, på så många sätt.

• För det första är det uppenbart, att många av dem aldrig skulle ha blivit gripna av polisen och dömda av domstolen, om inte dessa myndigheter haft en så fördomsfull inställning, om de inte varit så inriktade på att sätta fast just unga invandrare.

• För det andra, visserligen har många av dessa unga män brutit mot lagen och kanske även skadat andra människor, men man måste här beakta avsikten. Det har i de flesta fall inte funnits någon avsikt att ställa till skada, det var aldrig meningen. Det bara råkade bli så, genom en serie olyckliga omständigheter. Det är orimligt att så onyanserat göra dessa unga män ansvariga för sina handlingar. Här borde visas mer av tolerans.

• För det tredje måste man sätta in de unga männens handlingar i sitt sammanhang. Ytterst utgör de bara svar på upprepade kränkningar och en ständig stigmatisering, från det svenska samhällets sida. Här finns en strukturell rasism, för oss alla att ta itu med!

De som ytterst bär ansvaret för att dessa unga män befolkar våra fängelser är alltså du och alla andra svenskar.

Skam och skuld har svenskar anledning att känna också av flera andra skäl.

- Jag tänker på slavhandeln. Som integrationsminister Nyamko Sabuni så förtjänstfullt har framhållit, förekom en sådan handel på den svenska kolonin S:t Barthelemy i Västindien under perioden 1784 till 1813. Slaveriet på ön fortsatte ända fram till 1847.

- Jag tänker också på det svenska kolonialväldet. Sverige har haft kolonier inte bara i Västindien, utan även i Västafrika och på Nordamerikas östkust.

- Jag tänker slutligen på Sveriges medverkan i angreppskrig och folkmord. Det har ju framkommit hur Sverige under andra världskriget hjälpte Tyskland genom bland annat malmleveranser.

Med dessa ord vill Drottningen och jag uttrycka vår förhoppning om att vi-och-dom-tänkandet skall upphöra, så att vi alla kan gå mot en bättre värld!

 

Den 8 januari 2008:

Ansvarsproblem

Det mesta av de problem som aktualiserar behovet av särskilda insatsstyrkor, inom Sverige, är ju förknippat med den okontrollerade och massiva invandring som förekommit. De flesta av orosstiftarna har någon form av utländsk bakgrund.

En fråga som här inställer sig blir: hur formas de attityder och värderingar, som resulterar i detta hotfulla och våldsamma beteende? Finns det något samband mellan vad individer inom dessa grupperingar säger och vad de gör?

Sedan länge har kunnat kostateras hur man använder sig av ett språkbruk, där kvinnor betecknas som horor och där man rutinmässigt kan säga att man ska döda andra människor.

Det här går igen även i t ex sångtexter, hos enskilda invandrare - förebilder får man förutsätta, för många andra.

Mikael Alonzo - han som Marita Ulvskog som kulturminister upphöjde till ansvarig för kampanjen "Ungdom mot rasism" - sjöng om hur svenska blonda flickor, som han föreställde sig, "tyckte om" att bli våldtagna.

Ett annat exempel på opinionsbildare i sammanhanget är sångaren "Ken", han som på en Vattenfestival för några år sedan sjöng om hur prinsessan Madeleine skulle våldtas.

Efteråt skrev han till kungahuset och bad om ursäkt, han hade inte menat något med sin text. Ungefär som invandrarflickor som givit sig på svenska pensionärer: det hela tycks att skett bara "på skoj". Fantasi och verklighet flyter på något sätt samman. Frågan om någon bär ansvar för sina egna handlingar blir då "fel ställd".

Dessa individer tar sig inte själva på allvar. De tas heller inte på allvar av de -pk-iter som överser med allt de gör.

Dessa pk-iter bryr sig egentligen inte om vare sig förövarna eller deras offer.

Och kungen prisade i sitt senaste jultal åter mångkulturen.

 

Den 7 januari 2008:

Försvarsproblem

Situationen i vårt land i början av det nya seklet är alltså att:

• tunnelbanestationer och busshållplatser måste dras in, pga vandalisering och hot

• skolor bränns ned i ökande omfattning

• personalen på skolorna arbetar under hot

• brandmän och ambulanspersonal utsätts för trakasserier i arbetet

• antalet misshandelsfall och våldtäkter har nått rekordnivåer

• vissa bostadsområden är farliga att vistas i för svenskar, inte ens polisen kan beträda dem utan att ta risker

• vittnen hotas systematiskt, så att de inte vågar medverka i rättegångar, varigenom brottslingar går fria

• vi manas att sluta använda kontanter, pga rånrisken.

Sammanfattningsvis: Centrala samhällsfunktioner är i gungning.

I det läget skulle Sverige behöva en försvarsmakt - ett antal insatsstyrkor att kunna dirigera till oroshärdar...

 

Den 6 januari 2008:

Brandproblem

Men det inte bara brinner allt oftare, och till allt högre kostnader. Ett nytt fenomen är att brandmännen, när de kommer för att släcka, blir utsatta för stenkastning.

Av ett TT-telegram framgår att brandkåren i stadsdelen Charlottesborg i Kristianstad inte längre kommer att göra uttryckningar, annat än när den kan få poliseskort.

Det visar sig att detta fenomen med stenkastning inträffar på olika platser, men med en gemensam nämnare: det rör sig om invandrartäta förorter.

Detta noterades av TV4-nyheterna i veckan, i kanalen som brukar kampanja för "nollrasism".

Hur skulle TV4 och andra politiskt korrekta hantera detta - onekligen besvärande - faktum?

Man kunde ju inte rakt av fördöma stenkastandet som otillständigt och bortom alla gränser för acceptabelt beteende, inte kräva att de skyldiga skulle gripas och straffas. Nej, vad TV4 kunde rapportera var att en slags utredning skulle tillsättas, för att försöka utröna orsakerna till beteendet.

En bekymrad brandman framträdde, och gav redan en antydan om ett möjligt resultat av detta utredande:

• det var kanske en kulturkrock, såtillvida att stenkastarna inte förstod hur brandkåren i Sverige arbetade?

• det var kanske så att brandmännen i sitt arbete gjorde något fel, inte uppförde sig som de borde?

Det gäller att vakta sin tunga, så att man inte säger något som kan uppfattas kränkande. Då kan ju några bli arga...

 

Den 5 januari 2008:

Skolproblem

Inte bara värdetransportrån och kontokortsbedrägerier ökar. Så gör även antalet skolbränder.

Med den defensiva logik som tillämpas vid andra samhällsproblem, ska slutsatsen bli att återgå till det system som fanns på 1800-talet, innan folkskolereformen var genomförd?

Då kom lärarna hem till eleverna och bedrev undervisningen där - på så vis kunde man klara sig utan skolbyggnader.

Det skule samtidigt kunna verka som incitament för föräldrarna, att engagera sig i sina barns skolgång.

 

Den 4 januari 2008:

Defensiv som slutar var?

T-banestationer stängs och busshållplatser dras in, ja hela busslinjer dras om eller försvinner - allt som följd av angrepp i form av stenkastning med mera.

Bussförare slipper ta med sig kassa och trafikanter slipper betala biljetter - som konsekvens av rån och överfall.

I linje med denna samhällsutveckling görs nu reklam för att vi ska nedbringa användandet av kontanter överhuvudtaget i samhället - pga alla rånen mot värdetransporter:

Men vad gör vi, om även kontokorten skulle visa sig bli intressanta för de kriminella...?

 

Den 3 januari 2008:

Invandrarfientlig mångkultur

Redan dagen efter kungens famösa jultal hände det, i både Stockholm och Göteborg: nya excesser av stökigheter, från den kategori av "nya svenskar" som kungen prisat.

I Rinkeby hade man smällt av nyårsraketer inne i tunnelbanestationen och skadat personal. Rutor var också krossade.

Som följd av detta stängdes T-banestationen, och rinkebyborna hänvisades till att gå, cykla eller ta bussen. En påtagligt försämrad service, alltså.

I praktiken blev det som en kollektiv bestraffning - inte av dem som takasserat och vandaliserat, utan av rinkebyborna i allmänhet.

Det kan således konstateras, att den förda politiken är invandrarfientlig: de flesta boende i området har ju utländsk bakgrund.

Invandrarfientlig är den förda politiken även i ett tidigare led: den SL-personal i området som trakasserats utgörs till övervägande del av invandrare.

Mångkulturen är invandrarfientlig.