Oktober 2006
Oktober 2006
Som jag tidigare konstaterat befinner sig det svenska samhället i en form av krigstillstånd, om än på låg nivå - än så länge.
Tidningen City rapporterar den 5/10 -06 om att skolbränderna bara i Stockholmsområdet, bara i år, hittills kostat 40 miljoner kronor. Det handlar om en tredubbling på fem år. Aftonbladet den 9/10 skriver om "kravaller" i Göteborg, i samband med ett strömavbrott: "Elen försvann och stora delar av Göteborg blev svart i går kväll. Då startades kravaller. Polisen möttes av stenkastande ungdomar som slog sönder fönster i skolor, äldreboenden, dagis och en bank. I stort sett samtliga skolor i Angered vandaliserades." Metro den 9/10 har en artikel med rubrik "VÅLDTÄKTSVÅG I HELGEN". I Örebro har det inträffat "serievåldtäkter", i Västerås misstänks "cykelmannen" för fler överfall. Samtidigt meddelas på radion att det förmodligen rör sig om flera olika "cykelmän", eftersom signalementen varierar (polisen förmedlar dock inte dessa signalement till allmänheten, kanske "bränd" av tidigare erfarenheter). City rapporterar samma dag om kvinna i Norrköping våldtagen i en simbassäng på Centralbadet, en kvinna i Jönköping våldtagen då hon klivit av en buss och en kvinna våldtagen på Finlandsfärjan. Även tagande i beaktande omläggningen av våldtäktsstatistiken och att anmälningsbenägenheten kan ha ökat kommer man nu fram till att det faktiska antalet våldtäkter förmodligen fortsätter att öka. På kollektivtrafiken i Stockholmsregionen har det blivit cirkus kring betalningen. Ena dagen införs "skyddstopp" för biljetthantering, nästa dag hävs det, så återinförs det, osv. Bakgrunden är de allt frekventare överfallen på bussförare, kopplade till kassahanteringen. Det kan handla antingen om rån/rånförsök eller om konflikter i samband med betalningen. Nu ställs i utsikt att bussförarna på SL ska slippa kassahantering fr.o.m. den 1 november. Huruvida detta betyder automatisering eller i praktiken möjlighet att åka med bussarna utan att alls behöva betala är oklart. Är vi på väg mot ett samhälle, där allt blir gratis - av säkerhetsskäl?
Missnöjesparti. Främlingsfientligt. Höger- extremt. Det är SVT:s utsände reporter som rapporterar från Belgien, om de aktuella kommunalvalen där. Det har inte gått så som reportern och hennes uppdragsgivare önskat. Det folkligt förankrade Vlaams Belang går framåt. Återstår då att råskälla. Nyhetsförmedling är alltså inte bara förmedling av nyheter. Det är lika mycket, eller mer, fråga om åsiktsförmedling. Förmedling av de åsikter som hyses av dem som kontrollerar medierna. Det konkreta fallet visar hur journalisterna intar två olika hållningar: a) Beträffande etablerade partier används enbart de benämningar som partierna själva använder, eller i varje fall kan acceptera. b) Beträffande invandringskritiska partier används benämningar som de vare sig själva använder eller accepterar. Med detta inte sagt att TV-journlisterna själva tror på vad de säger. Att de verkligen tror att vare sig SD eller Vlaams Belang skulle vara allmänt fientligt mot alla "främlingar". Vad det handlar om är att försöka förmedla ett direktiv till tittarna om hur de bör förhålla sig: "För detta parti hissar vi härmed varningflagg! Detta parti ska du tycka illa om!" EN ANNAN REAKTION från etablissemanget, när invandringskritiska partier vinner mandat, är att göra som man gjort i Landskrona och andra kommuner i Sverige. Man går samman över blockgränserna, för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande. Så har man gjort även i Belgien, mot Vlaams Belang. Det kallas för "regnbågskoalitioner".
Därigenom har Vlaams Belang blivit till det enda oppositionspartiet, och därmed det enda alternativet för dem som vill ha en förändring. Så nu går Vlaams Belang framåt igen. Inte bara ökar man i en stor stad som Antwerpen, där man redan i förra kommunalvalet fick så mycket som 33% av rösterna. I en del kommuner lär partiet till och med kunna få egen majoritet, dvs mer än 50% av rösterna. Hur går det då med regnbågeriet?
Hur vanligt är det inte att man sparkar på de många som redan ligger? Göran Persson pekade före valet på detta fenomen inför moderaternas avsikter att sänka ersättningsnivåerna till bidragstagare. Hur ofta försöker man inte skuldbelägga olika utsatta grupper i samhället? Exempel på detta såg vi också under valrörelsen, med Folkpartiets fokusering på att kunna förstå svenska för att få svenskt medborgarskap. Ytterligare ett upprörande exempel på stigmatisering gavs prov på i Metro den 11/9 -06. En annons från Stockholms läns landsting, för kondomanvändning, skrev så här: "Många sexuellt överförda infektioner ger inga besvär trots att du är smittad. En av dem är klamydia. ... Utan behandling kan sjukdomen leda till följdsjukdomar som i sin tur kan orsaka problem..." Texten illustrerades med den teckning som framgår nedan:
Det underliggande budskapet går knappast att ta miste på: de som överför sådan typ av smitta är invandrare, med mörk hy. På så vis förknippas invandrare, och särskilt afrikaner, med problem och negativa företeelser. Ett solklart fall för Centrum mot rasism (CMR) ! Jag hoppas att organisationen nu agerar snabbt och kraftfullt - innan den nya regeringen i sin iver att sänka skatter drar in anslagen till CMR.
Omläggningen av vår försvarspolitik blev plötsligt visualiserad på ett skarpt sätt i TV-nyheterna. I bild visades ett Boeing militärtransportplan, med långa vingar och enorm lastkapacitet. C-17 Globemaster. Globemaster kan inte bara ta många soldater med utrustning, den kan också flyga mycket långt. Det är nu aktuellt att Sverige ska köpa in två sådana plan, till en kostnad av 10 miljarder kronor.
Jag tillhör själv dem som raljerat över vårt tidigare invasionsförsvar - planeringen utgick ifrån att "andra världskriget skulle gå i repris". Men här var det ändå, odiskutabelt, fråga om en militärmakt för just försvar. Inte angepp. Nu har detta invasionsförsvar plötsligt skrotats, fullständigt. Så bråttom har man haft, att dyrbar materiel slumpats eller bara skänkts bort. Istället ska vi ha ett "insatsförsvar", att sättas in runtom i världen. I "oroshärdar", för att åter skapa lugn där. Här har Sverige letts in på en farlig väg, som lika gärna kan betyda att vi bidrar till upptrappning av existerande konflikter. Det kan också betyda att unga svenskar får offra sina liv. Även om vi, åtminstone än så länge, formellt gör insatserna fristående eller i FN-regi så är vi ju alltmer på väg att inlemmas i EU,och där även militärt bli en del. Och EU har nära samarbete med USA och NATO. Jag misstror USA:s militära insatser utomlands, alltsedan Vietnamkriget! • I Centralamerika stödde USA regimer, vars politik var så långt från mänskliga rättigheter som tänkas kan. Tortyren var systematiserad, människor mördades i massomfattning. • Mot Serbien satte USA igång ett direkt angreppskrig, tillika ett terrorkrig. De serbiska styrkorna i Kosovo besegrades aldrig på slagfältet, aldrig militärt. Nej, Serbien tvingades till underkastelse genom att man bombade sönder landets infrastruktur, dvs bedrev utpressning med civilbefolkningen som gisslan. • Under Bush seniors Kuwait- och Irakkrig svek USA Iraks befolkning. Först lurade man dem att göra uppror, i både norr och söder. Sedan gjorde man som ryssarna utanför Warszawa 1944. Dvs man gjorde halt: gav förtryckarna fria händer att kväsa upproret. • Bush juniors nya Irakkrig startades - som det föregavs - för att bekämpa terrorism, men resultatet har blivit ökad terrorism. USA:s egna underrättelseorganisationer underkänner nu kriget, och det amerikanska folket inser att man förts bakom ljuset. Motiveringarna för att starta kriget, förekomsten av massförstörelsevapen, var falska. • I Afghanistan blir situationen alltmer snarlik den i Irak, med självmordsbombare. Där finns redan svensk trupp, och den har blivit angripen - något som tonas ned från svenska myndigheter. EN ANNAN SAK SOM det tigs om i media är den lågintensiva krigföring som pågår mot vårt samhälle. Något som alltså händer i Sverige - inte utomlands. Man rapporterar i och för sig om enskildheter, men mönstret framträder inte. - Jag tänker på de allt frekventare skolbränderna, attentaten mot kollektivtrafiken, klottret och förstörelsen. - Jag tänker på rån och utpressning, hot och våld, alla överfall på människor. - Jag tänker på den allt grövre och alltmer organiserade brottsligheten, som skrämmer vittnen till tystnad och sätter rättssamhället ur spel. Här finns ju ett mönster, av utlänningar/invandrare som gärningsmän, svenskar som offer. Nog behöver Sverige ett försvar! En god början vore att utvisa kriminella utlänningar och införa en fungerande gränskontroll.
Själv ser jag mig alltså som antirasist, i ordets egentliga bemärkelse. Men med den definition som Yrsa Stenius gör i Aftonbladet den 26/9 -06 blir jag motsatsen. Hon skriver att “rasist” är den som vill att “Sverige bör vara ett etniskt enhetligt land”. Där har jag således en annan uppfattning. En sak är att individer från fjärran länder som redan finns i Sverige, och har rotat sig här, ska få stanna kvar - förutsatt att de inte är grova brottslingar. Detta behöver inte betyda att vi avhänder oss rätten att bedriva en politik av reglerad invandring. Vi svenskar existerar, och vi har - liksom i princip varje folk - rätten till ett eget land. Sverige är svenskarnas land! Formellt sett är en reglerad invandring vad vi haft alltsedan 1969, men den har ju inte fungerat i praktiken. Det bevisas redan av det faktum att här finns cirka 60.000 afrikaner. De har inte kommit som arbetskraftsinvandrade, och de har bara undantagsvis haft flyktingskäl. Ändå har de på olika sätt lyckats trixa sig in i landet. Vad som nu krävs är att Sverige också i praktiken börjar bedriva en politik för reglerad invandring. Där skulle SD:s åtgärdsprogram kunna vara en god början. Ett etniskt enhetligt samhälle ger större utsikter till en trygg och stabil utveckling, där konflikter inte blir alltför djupa, långvariga och våldsamma. Sådana konflikter drabbar ju människor, negativt och påtagligt. En politik som resulterar i sådana konflikter kan inte kallas human. Se även Räknenissens utomordentliga text “Mångkultur eller välfärd?”
Sverigedemokraterna gjorde ett, jämfört med tidigare, bra val. Även Nationaldemokraterna lyckades knipa en del kommunala mandat (de fick betydligt fler röster kommunalt än i riksdagsvalet). Men mest anmärkningsvärt var kanske att ett tredje parti, NSF, fick mer än tusen röster. Nationalsocialistisk Front - det är ju ett öppet nazistiskt parti. Här kommer jag att tänka på liknelsen om att man varnar för vargen i tid och otid. Ropar “Vargen kommer!” gång på gång, när så alls inte är fallet. När till sist vargen kommer i verkligheten och man ropar ut varningen är det inte längre någon som tar den på allvar. Etablissemanget har sannerligen varit “generöst” i användande av allehanda tillmälen mot Sverigedemokraterna, inklusive “rastiskt” och “nazistiskt”. Anklagelser utan grund, om man inte ger begreppet “rasism” en så vid innebörd att ordet blir totalt meningslöst. Redan ställande av någon form av krav på den som ska få svenskt medborgarskap kan göra att rasist-stämpeln plockas fram. Men när det gäller NSF handlar det verkligen om rasism i den bemärkelse som jag först lärde mig lägga in i begreppet. Då slår det mot enskilda individer i samhället. Har de fel gener och fel utseende får de inte vara med. Människor ska delas upp efter rastillhörighet, där vissa anses mer värda än andra. Det är i den bemärkelsen som jag ser mig själv som anti-rasist. Något mer frånstötande har jag svårt att komma på, än att döma ut en individ pga av vederbörandes hudfärg, hårfärg eller utseende i övrigt. Men begreppet “antirasist” har ju också blivit förstört - det ger nu associationer till aggressiva gatuslagskämpar och svartklädda attentatsfigurer. Där är jag ju anti-antirasist.
Minns hur det gick till när vår enkammarriksdag infördes, att avlösa den tidigare tvåkammarriksdagen? Jo, efter år av utredande och funderande, efter högar av remissvar och massor av pannor i djupa veck, landade man vid ett jämnt antal ledamöter: 350. Det dröjde ju inte länge förrän ett val gav ställningen 175-175 mellan blocken. Vi fick "jämviktsrikdagen", varpå antalet ledamöter ändrades till 349. Kunde ingen ha kommit på det tidigare, att antalet måste vara ojämnt? Nu visar det sig man kan bli invald i en kommunfullmäktige utan att ha kandiderat. Det har hänt personer, deras namn funnits med på en enda valsedel - det har räckt. Det gäller små kommuner där SD egentligen inte kandiderat, men de ändå tillräckligt många väljare tagit blanka sedlar med partinamnet. Hur enkelt vore det inte att ha en regel, som säger att både parti och kandidater måste vara förhandsanmälda, viss tid i förväg, för att det ska räknas. Efter s-fadäserna i valet 2002, då man i äldreboenden inte hade samtliga partiers valsedlar tillgängliga och en del s-röster fuskades fram, lär socialdemokratiska valarbetare ha fått gå särskilda kurser om vad som ska gäller vid val, för att det ska fungera demokratiskt. Jag som trodde att Social-demokraterna gjorde anspråk på att vara ett demokratiskt parti, där en förutsättning för medlemskap är att man bekänner sig till demokrati och har förstått grundläggande förutsättningar i sammanhanget. Nåväl, i årets val kunde SvD (den 20/9 -06) återigen rapportera om ett misstänkt valfusk, återigen med socialdemokrater inblandade: "...moderaten
Joakim Eriksson, berättar för Aftonbladet att
han på valdagen fick ett tips om oegentligheter
vid röstningen i Hageby centrum i Norrköping. Tänk, om Sverige hade infört samma system som man har i Danmark - där alla partier finns med på samma valsedel - då skulle något sådant inte kunna inträffa! Men det är kanske just därför som detta inte har skett? Inget annat land har haft en så lång period av socialdemokratiskt regeringsinnehav som just Sverige... För övrigt anser jag att blankröstning ska betraktas som en aktiv valhandling, och ge utslag i mandatfördelningen. Om 10% av väljarna röstar blankt till riksdagen, då ska 10% av stolarna i riksdagen gapa tomma.
Den som gräver en grop åt andra kan ramla själv däri, sägs det. Jag tänker på Anna Sjödin och den där fyllegrejen på krogen. Hon hotas nu av fängelse, för att kanske ha kallat en krogvakt för “svartskalle”. Samtidigt tillhör hon själv just det etablissemang, som stiftat sådana lagar. Missförstå mig nu inte. Jag anser inte att man skall okväda andra mäniskor. Det gör man, om man kallar en person med svart hår för “svartskalle”. Men jag är tveksam till att det ska vara straffbart, i all synnerhet att fängelse då ska ingå i straffskalan. Varför ska det vara mer straffbart att kalla en svarthårig person för “svartskalle”, än att kalla en blond person för “lintott”? Jag kan inte finna annat än att det här rör sig om en rasistisk och svenskfientlig lagstiftning. Den slår bara i en riktning, nämligen mot svenskar. Det är inte bara tillmälet i sig som är straffbart, det beror också på vem som använder det. Om en invandrare kallar en annan person, med svart hår, för “svartskalle”, behöver han knappast riskera något åtal. En helt annan sak blir det, om “förövaren” är etnisk svensk. Den här lagstiftningen ingår i ett sammanhang, där det gäller att göra svenskarna till ett kuvat folk. En strävan, som tyvärr inte varit utan viss framgång.
Göran Persson ska nu avgå. En ny ledare för svensk socialdemokrati ska utses - en som kan leda partiet tillbaka i regeringsställning. Denna gång måste det bli en kvinna, därom synes stor enighet råda inom de socialdemokratiska leden. • Den givet bästa kandidaten skulle då vara Margot Wallström. Som EU-kommissionär tjänar hon dock väsentligt mycket mer än vad hon skulle kunna göra som svensk statsminister. Margot Wallström avböjer. Detsamma gäller LO-ordföranden Vanja Lundby Wedin, som nästefter Wallström har störst populäritet. Återstår Mona Sahlin, kulturrevolutionär.
Det blir nog bäst för Sverige. Bidrags- och skattehöjarpartiet bör förbli i oppositionsställning, för många år framåt.
För socialdemokratin är ju "jämlikhet" sedan länge ett av de främsta honnörsorden. Uppenbart är dock att vissa är s.a.s. mer jämlika än andra. Detta framgår nu efter regeringsskiftet. Vanliga medborgare får, när det gäller pensioner, hålla tillgodo med vad det nya pensionssystemet ger. F.d. regeringsledamöter har däremot en egen fil, när det gäller pensioner. Och deras nivåer är garanterade, oavsett utvecklingen på börsen. Ur GP den 29/9 -06: "Efter
fyra år som arbetslivsminister kan Hans Karlsson
kvittera ut drygt en miljon från staten närmaste
året. Därefter är han berättigad
till nästan en halv miljon om året i pension
- från LO."
"Det strider totalt mot arbetarrörelsens grundläggande
värderingar. En arbetarrörelse som skulle avskaffa
privilegiesamhället. Arbetarrörelsen bildades
inte för att dess företrädare skulle bli
miljonärer. 2. Mona Sahlin, 49.000 kr 3. Ann-Cristin Nykvist, 48.900 4. Ulrica Messing, 48.800 5. Thomas Östros, 48.700 6. Per Nuder, 46.300 7. Ylva Johansson, 46.100 8. Thomas Bodström, 42.900 9. Leif Pagrotsky, 41.000 kronor/månad
Det enda rimliga vore naturligtvis att även regerings- och riksdagsledmöter omfattas av det pensionssystem, som gäller för medborgare i övrigt.
|
||||||||||
