SD i rovdjurspolitiken
Var står Sverigedemokraterna i rovdjurspolitiken?
Bilden kan synas motstridig. Å ena sidan har vi denna artikel från Per Arne-Wahlberg, aktuell som EU-kandidat.
Å andra sidan ett tidigare debattinlägg från Björn Runn, med felaktiga faktauppgifter som aldrig korrigerats av SD-Kuriren.
Per-Arne Wahlberg från Tranås, skogsmästare och jägare sedan mer än 40 år, och tredjenamn på Sverigedemorkaternas EU-lista, har fått nedanstående inlägg publicerat i en rad tidningar:
Europaunionen vill med hänvisning till ”EU:s Art- och habitat-direktiv” samt ”EU:s Fågeldirektiv” blanda sig i hur Sveriges vilt- och fågelstammar skall se ut i framtiden. Landets markägare, som tillika är jakträttsinnehavare borde starkt oroas av EU:s hållning i dessa frågor, där man inte tar hänsyn till vårt lands intressen och särart.
VARGEN
Riksdag och Regering beslöt 2001, att när den svenska vargstammen uppgår till 200 vargar samt ca 20 föryngringar, skall tillståndet frysas under en treårsperiod för senare utvärdering.
Inför året 2009 uppgår den Svenska vargstammen till 230-250 vargar och beräknas få 25-30 föryngringar, alltså ett nytillskott på mer än 100 vargar under enbart 2009.
Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret över våra viltstammar, fullföljer så här långt inte Regeringsbeslutet från 2001 och påbörjar en reglerad licensavskjutning i samråd med Länsstyrelserna.
Den svenska vargstammen är dessutom koncentrerad till Örebro, Västra Götalands, Värmlands, Dalarnas och Gävleborgs län, dvs. i huvudsak utanför samernas renmarker.Under årets första månad 2009 har jägarkåren utsatts för grundlösa beskyllningar för att förfölja och tjuvjaga de gps-märkta ”Galvenvargarna” i Gävleborgs län, samt vidare att utnyttja nödvärnsrätten JF § 28 för att lagligt döda varg. Beskyllningarna kommer ifrån Naturvårdsverket, Rikspolisstyrelsen samt Åklagarväsendet och har ej kunnat bevisas.
Jägarkåren måste arbeta för att beslut fattade av Riksdag och Regering skall fullföljas. Detta innebär att man redan under 2009 skall utsätta den Svenska vargstammen för reglerad licensjakt i berörda län, så att vargstammen förblir ca 200 vargar under 3 år framöver.
Vidare att nödvändiga beslut om skyddsjakt snabbas upp i beslutsprocessen samt att JF § 28 utökas till att omfatta andra lämpliga personer än just djurägarna, för försvar av sina tamdjur och jakthundar.
- - -
Inlägg på SD-Kuriren den 1/12 -08:
Den svenska vargstammen är inget hot. Tvärtemot är vargen en naturlig del av vår fauna där förekomsten av rovdjur påverkar den biologiska mångfalden positivt, det skriver Björn Runn.
Det finns för mycket Björn i skogarna. Skjut bort! Det finns för mycket Lo i skogarna. Skjut bort! Det finns för mycket Varg i skogarna. Skjut bort! Det enda som finns för lite utav i skogen är Älg. Om man ska tro vissa debattörer. Men vildsvinen då? Är inte dessa också för många? Och rävarna? Och Kungsörnarna?
Det finns idag ca 200 vargar i landet. Den årliga dödligheten bland de vuxna individerna är 30% ( trafik, legal jakt och framför allt illegal verksamhet). Av valparna överlever kanske hälften sin första sommar.
Älgstammen, som enligt vissa riskerar att utrotas, uppgår till ca 350 000 djur. Av dessa skjuts cirka 90 000/ år, 4 000 trafikdödas. Den ”glupska vargen” svarar för ett uttag på runt 3% av det totala uttaget(jakt, trafik, varg). Och detta gör den inte av illvilja mot jägarna, utan enligt naturens ordning. Det dödas sålunda flera älgar i trafiken än vad gråben kalasar på för att överleva.
2007 sköts 6 424 älgar i vårt ”vargtätaste” landskap. Trots detta finns där en stadig och bra älgstam och tilldelningen är oförändrad. Enligt tidningen Svensk Jakt är älgstammen svagast och sämst i områden som inte har någon varg alls. I Örebro, Västmanland, Uppland, Stockholms Län, Södermanland och Västra Götaland. Där är det enbart jakten och födan som reglerar tillgången. Den svenska älgstammen har halverats sedan mitten av åttiotalet. Det är knappast vargen som stått för denna nedgång.
Vi vet att älgarna förorsakar skador för miljarder på den växande skogen varje år. Nästan var tionde tall i tallungskogarna har älgbetesskador. Jämför detta med de 2% som skogsnäringen anser acceptabel. Varje år dör 10 människor i olyckor med älg inblandad, 200 personer invalidiseras för livet. Ännu har ingen människa i modern tid fallit offer för varg. Djurets skygghet för människan är väl dokumenterad.
Jakt med lösdrivande hund förekommer i Sverige vilket är ovanligt på andra håll i världen. Att varg någon enstaka gång dödar hund är därför inget unikt. Den ser den som sin rival och hävdar sitt revir. Precis som alla andra vilda djur. Men det dör mer lösspringande hundar i olyckor, drunkningar, vådaskjutningar än de som faller offer för en varg (50-talet hundar vådaskjuts varje år). Också vildsvinen försvarar sig mot hetsande hundar. Enligt Agria, (som försäkrar bl a hundar) finns ett stort mörkertal. I Sörmland skadas mellan 5 – 10 hundar årligen av vildsvin. Hunden är inte enbart ett offer. Den är också ett rovdjur.
Också ”tamdjuren utsätts för vargens glupskhet” enligt vissa. 2007 dödades 150 tamdjur av varg! Skrämmande? Men enligt Sveriges Lammproducenter är lösspringande hundar ett minst lika stort problem som någonsin vargen. När får vi höra kravet om ”Skyddsjakt på lösspringande hund”?
Vargen är naturlig del av vår fauna. Förekomsten av rovdjur påverkar den biologiska mångfalden positivt (studier från Yellovstones nationalpark i USA). I Rumänien kan man på en yta mindre än Götaland utan problem hysa 2 500 vargar. I Sverige, vidsträckt och glest befolkat, är 200 vargar ett hot.
”Färre vargar gör älgen dum” berättade DN efter en forskarrapport. Kanske vore fler vargar också en lycka för fler?
Björn Runn
Nedanstående svar sändes till SD-Kuriren den 2/12 -08.
men har inte publicerats:
LOKALFÖRANKRA ROVDJURSBESLUTEN!
Björn Runn polemiserar i rovdjursdebatten mot "vissa debattörer", oklart vilka. Debattörer som uppenbarligen driver en extrem linje, om att skjuta ihjäl i stort sett alla rovdjur. Det är ju en beprövad debattmetod att först ge en nidbild av meningsmotståndare, för att sedan bemöta denna. Men knappast seriöst.
Eller syftar Runn på ett inlägg från Peter Malmström två veckor tidigare? Dennes slutkläm löd: "Vi har klarat oss alldeles utmärkt tidigare, med inga vargar alls. Är det en katastrof om vagrarna skulle försvinna? Vi klarar ju oss alldeles utmärkt utan både mammutar och dinosaurier på jordklotet!"
Detta är ju att röra till begreppen! En sak är om varg saknas i Sverige - vilket varit fallet fram till 1970-talet. En helt annan sak är om vargen är utrotningshotad på jordklotet. Så kan verkligen inte sägas vara fallet! I världen finns mer än 100.000 vargar - bara i Nordamerika ca 60.000 och i Ryssland ca 45.000.
Björn Runn pläderar för att varg ska finnas även i Sverige, med argumentet: "Vargen är en naturlig del av vår fauna".
Så kan kanske sägas ha varit fallet, i den bemärkelse att det under 1800-talet fanns mycket varg i Sverige. Det var en tid då mycket tamboskap gick åt, det hände även att människor dödades. Det är ju så med varg, att den stannar kvar inom sitt revir. När vilda bytesdjur försvinner därifrån - efter att ha dödats eller flyttat på sig - blir vargens byte tamboskap. Och när djuret mist sin skygghet för människor börjar den bli farlig även för oss. Vargens natur har ju inte förändrats sedan 1800-talet.
"Ingen människa har i modern tid fallit offer för varg", påstår Runn. Det är inte sant. Så sent som den 8/11 2007 dödades 22-årige Kenton Joel Carnegie i Saskatchewan i Kanada av vargar. Året innan vargdödades en annan person i Kanada.
Björn Runn anför läget i Rumänien, med 2.500 vargar. Han kunde ha tagit exempel från närmare håll: Baltikum. Skillnaden mot Sverige är att där tillåts människor att skydda sin boskap. Där får man skjuta varg som visar sig i närheten av människoboningar. I Sverige dömdes Stig Engdahl i Dalsland till ett halvt år fängelse för att år 2003 ha gjort just detta. Han blev tvungen att göra sig av med all sin boskap.
Det också höljt i dunkel hur det gick till när varg plötsligt i slutet av 1970-talet åter dök upp i Sverige, i Värmland. Klart är att det tidsmässigt sammanföll med att SNF (Svenska Naturskyddsföreningen) hade presenterat sitt "Projekt Varg", där man pläderade för att inplantera varg i Sverige.
Det finns en gemensam nämnare mellan invandringsfrågan och vargfrågan, vilket borde få sverigedemokrater att lystra. Det är hur människor på bekvämt avstånd vill besluta om en politik av generositet, medan andra sedan drabbas av konsekvenserna och tvingas leva med problemen. När de drabbade reagerar har man sedan stämplarna redo: "invandrarfientlig" respektive "varghatare". Samma folkförakt här som där!
Det är naturligtvis inte vargen som bär ansvaret för den förda rovdjurspolitiken. Den är resultatet av mänskliga beslut.
Vi anser att människors intressen här måste vägas in. Beslut kring de vilda djuren ska vara lokalt förankrade. Vill befolkningen i Stockholms eller Jönköpings län ha en vargstam ute i sin natur eller invid sina husknutar, då ska de ha rätt till det!
Men som vi vet tog det inte många dagar innan tillstånd gavs att skjuta den lösspringande vargen i norra Stockholm i november 2008.
Björn Hammarbäck Jan Milld
Tidigare inlägg på SD-K-webben:
Se även:
|
|