1. Freden i Nöteborg 1323

Nöteborg ligger på en ö vid Nevas mynning. Genom den fred som slöts där 1323 reglerades för första gången gränsen mellan Sverige och Ryssland, eller storfurstendömet Novgorod. Detta traktat kom att gälla som en grundöverenskommelse fram till slutet av 1500-talet.

Nöteborgsfreden följde på ett flerårigt krigande, där ryssarna ibland härjade långt in i Finland, 1318 brände de Åbo. 1322 misslyckades dock en rysk belägring av Viborg och ryssarna hade problem på andra håll längs sin långa gräns. De hade intresse av en gränsreglering.

Gränsen kom att gå vid Systerbäckens utlopp i Finska viken, ryssarna fick avträda tre häraden i söder: Äyräpåå, Jääskis och Savolax. Längre norrut var det dock även fortsättningsvis oklarhet om exakt var gränsen gick.

Nya krig uppstod och nya freder slöts mellan Sverige och Ryssland under de kommande två seklerna, dock utan territoriella förändringar av betydelse.

Svensk kung: Magnus Eriksson


2. Traktatet i Reval 1561

Staden Reval (idag Tallin) i Estland ställde sig 1561 under Sverige. Den estländska frågan var nära att leda till konflikt med Ryssland, men i augusti 1561 förnyades freden, på 20 år.

Västra Estland, landskapet Wiek, blev svenskt 1581,

Svensk kung: Erik XIV


3. Freden i Teusina 1595

Freden i Teusina - en by nära Narva - mellan Sverige och Ryssland ingås efter några års ömsesidiga härjningar in på varandras territorier.

Från svensk sida leda förhandlingarna av hertig Karl (senare kung Karl IX).

Sverige fick behålla hela Estland, med Narvafloden som gräns österut. Den norra delen av finska gränsen flyttades också, längre österut.

Svensk kung: Sigismund

Ur "Boken om Sveriges historia":

"I Österbotten konkurrerade Ryssland om detta område och i väster Danmark-Norge. I freden i Teusina 1595 hade gränsen mot Ryssland förskjutits österut till Sveriges förmån och i Karl IX:s planer hade ingått att vidga Sveriges gränser till Ishavet, för att där nå strategiska hamnar.

Efter freden i Stolbova 1617 måste emellertid Sverige ge upp dessa ambitioner. En målmedveten politik för att få kontroll över Lappmarken inleddes dock under Karl IX:s tid och den fortsatte sedan under hela stormaktstiden."


4. Freden i Stolbova 1617

Den svenske fältherren Jacob de la Gardie hade 1612 erövrat både Kexholms län och området mellan sjöarna Ladoga och Peipus mellan Estland och Ryssland. Även Novgorod intogs. År av strider följde och 1615 började segdragna fredsförhandlingar.

Genom freden i Stolbova 1617 fick Sverige hela Kexholms län och Ingermanland. Finska viken blev helt svenskt vatten, Ryssland blev utan hamn i Östersjön.

Svensk kung: Gustav II Adolf


5. Stilleståndet i Altmark 1629

Sverige hade varit i krig med Polen nästan oavbrutet sedan 1561. 1629 slöts ett stilleståndsavtal, där Sverige fick behålla det erövrade Livland och södra Estland. Sverige fick också ett antal hamnstäder Preussen fram till 1635.

Svensk kung: Gustav II Adolf

Genom stilleståendet i Stuhmsdorff 1635 bekräftades Sveriges inneha av Livland, medan hamnstäderna fick återlämnas till Preussen.

Svensk regent: drottning Kristina

Fred i Oliva 1660. Livland norr om floden Düna och Estland med Ösel erkänns som tillhörande Sverige. Johan Kasimir avsäger för sig och sina efterkommande alla anspråk på den svenska tronen.

Med detta fredsfördrag avslutas de krig med Polen som haft sin orsak i dels territoriella konflikter i Baltikum, dels polska anspråk på den svenska kronan. Sverige uppger nu ambitionerna att kontrollera all strand runt Östersjön.

Svensk kung: Karl XI (förmyndarregering)


6. Freden i Brömsebro 1645

Efter ett framgångsrikt svenska angreppskrig (Torstenssonskriget) slöts 1645 fred i Brömsebro.

Sverige fick Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel, samt Halland på 30 år. Dessutom oinskränkt tullfrihet i Öresund.

Svensk regent: drottning Kristina


7. Westfaliska freden 1648

30-åriga kriget avslutades med Westfaliska freden.

Sverige fick ett antal områden i norra Tyskland: hela Vorpommern med ön Rügen, delar av Hinterpommern, Wismar, Bremen och Verden.

Svensk regent: drottning Kristina)


8. Freden i Roskilde 1658

Danmark hade besegrats efter Karl X Gustavs tåg över Bält. Fred slöts 1658 i Roskilde.

Sverige fick Skåne, Blekinge, Halland (utan tidsgräns) och Bohuslän. Samt Bornholm och Trondheims län.

Svensk kung: Karl X Gustav


9. Freden i Köpenhamn 1660

Efter ett nytt krig mellan Danmark och Sverige sluts en ny fred, i Köpenhamn 1660. Karl X Gustav har nu hunnit avlida.

Sverige får lämna tillbaka Bornholm och Trondheims län.

Svensk kung: Karl XI (förmyndarregering)


10. Freden i Nijmegen 1679

Sverige hade dragits in i ett krig vid Frankrikes sida 1674, ett krig som gick dåligt. Fred slöts i Nijmegen i Holland, 1679.

Den innebar i huvudsak att Sverige fick avträda sin del av Hinterpommern.

Svensk kung: Karl XI


11. Frederna i Stockholm 1719-20

Det stora nordiska kriget slutade ju illa för Sverige efter Poltava och Karl XII:s död. Freder med Danmark, Hannover och Preussen slöts i Stockholm, med Ryssland i Nystad.

Till Hannover fick Sverige avträda Bremen och Verden, till Preussen Stettin med del av Vorpommern samt öarna Usedom och Wollin.

Svensk regent: drottning Ulrika Eleonora


12. Freden i Nystad 1721

Till Ryssland fick Sverige avträda stora landområden: Livland och Estland, med öarna Ösel och Dagö. Ingermanland, Viborg med län samt södra delen av Kexholms län.

Svensk kung: Fredrik I


13. Freden i Åbo 1743

I det av hattpartiet startade angreppskriget mot Ryssland led Sverige nederlag. Hela Finland ockuperades av ryska trupper.

Fred slöts i Åbo 1743.

Sverige kom då undan med smärre landavträdelser i sydöstra Finland - mot att Ryssland fick bestämma svensk tronföljare.

Svensk kung: Fredrik I


14. Traktat om Nordkalotten 1751

1751 slöts ett gränstraktat med Danmark-Norge, om Nordkalotten.


15. Freden i Fredrikshamn 1809

Gustav IV Adolf hat mot Napoleon ledde till att Ryssland - efter överenskommelsen med Frankrike i Tilsit 1807 - gick in i Finland, som på nytt ockuperades.

Genom freden i Fredrikshamn tvingades Sverige avträda hela Finland och delar av det egentliga Sverige - gränsen drogs vid Torneå och Muonio älvar. Dessutom avträddes Åland.

Svensk kung: Karl XIII


16. Freden i Kiel och Konventionen i Moss 1814

Efter framgångsrika svenska fälttåg på kontinenten under ledning av kronprinsen, den f.d. franske generalen Karl Johan Bernadotte, kom freden i Kiel 1814.

Danmark tvingades därvid avträda Norge till Sverige, mot att Sverige till Danmark avträdde svenska Pommern (vid Wienkongressen ett år senare skulle svenska Pommern istället komma att tillfalla Preussen)

Danskarna och norrmännen försökte efteråt hindra en anslutning av Norge till Sverige. Den danske prinsen Christian Frederik lät sig den 17 maj 1814 väljas till kung i Norge.

Med militära medel tvingar svenskarna norrmännen att acceptera en union med Sverige, där Sveriges kung även blev Norges. Norge skulle behålla en hög grad av självständighet, med en egen riksdag, stortinget.

Detta beslöts genom konventionen i Moss. Unionen bestod fram till 1905.

Svensk kung: Karl XIII


Jan Milld, den 7.1.2007

 

Freder och traktat

Här avses främst de freder eller traktat som berör territorium:

Avgöranden där Sverige antingen förvärvade eller förlorade landområden. Eller freder som fastställde dragningen av landgränser.


1. Freden i Nöteborg 1323

2. Traktatet i Reval 1561

3. Freden i Teusina 1595

4. Freden i Stolbova 1617

5. Stilleståndet i Altmark 1629 ( och freden i Oliva 1660)

6. Freden i Brömsebro 1645

7. Westfaliska freden 1648

8. Freden i Roskilde 1658

9. Freden i Köpenhamn 1660

10. Freden i Nijmegen 1679

11. Freden i Stockholm 1719

12. Freden i Nystad 1721

13. Freden i Åbo 1743

14. Traktat om Nordkalotten

15. Freden i Fredrikshamn 1809

16. Freden i Kiel och Konventionen i Moss 1814