1.
Freden i Nöteborg 1323
Nöteborg
ligger på en ö vid Nevas mynning. Genom den fred som slöts
där 1323 reglerades för första gången gränsen
mellan Sverige och Ryssland, eller storfurstendömet Novgorod.
Detta traktat kom att gälla som en grundöverenskommelse
fram till slutet av 1500-talet.
Nöteborgsfreden
följde på ett flerårigt krigande, där ryssarna
ibland härjade långt in i Finland, 1318 brände de
Åbo. 1322 misslyckades dock en rysk belägring av Viborg
och ryssarna hade problem på andra håll längs sin
långa gräns. De hade intresse av en gränsreglering.
Gränsen
kom att gå vid Systerbäckens utlopp i Finska viken, ryssarna
fick avträda tre häraden i söder: Äyräpåå,
Jääskis och Savolax. Längre norrut var det dock även
fortsättningsvis oklarhet om exakt var gränsen gick.
Nya
krig uppstod och nya freder slöts mellan Sverige och Ryssland
under de kommande två seklerna, dock utan territoriella förändringar
av betydelse.
Svensk
kung: Magnus Eriksson
2.
Traktatet i Reval 1561
Staden
Reval (idag Tallin) i Estland ställde sig 1561 under Sverige.
Den estländska frågan var nära att leda till konflikt
med Ryssland, men i augusti 1561 förnyades freden, på 20
år.
Västra
Estland, landskapet Wiek, blev svenskt 1581,
Svensk
kung: Erik XIV
3.
Freden i Teusina 1595
Freden i Teusina
- en by nära Narva - mellan Sverige och Ryssland ingås
efter några års ömsesidiga härjningar in på
varandras territorier.
Från
svensk sida leda förhandlingarna av hertig Karl (senare kung
Karl IX).
Sverige
fick behålla hela Estland, med Narvafloden som gräns österut.
Den norra delen av finska gränsen flyttades också, längre
österut.
Svensk
kung: Sigismund
Ur
"Boken om Sveriges historia":
"I
Österbotten konkurrerade Ryssland om detta område och i
väster Danmark-Norge. I freden i Teusina 1595 hade gränsen
mot Ryssland förskjutits österut till Sveriges förmån
och i Karl IX:s planer hade ingått att vidga Sveriges gränser
till Ishavet, för att där nå strategiska hamnar.
Efter
freden i Stolbova 1617 måste emellertid Sverige ge upp dessa
ambitioner. En målmedveten politik för att få kontroll
över Lappmarken inleddes dock under Karl IX:s tid och den fortsatte
sedan under hela stormaktstiden."
4.
Freden i Stolbova 1617
Den
svenske fältherren Jacob de la Gardie hade 1612 erövrat
både Kexholms län och området mellan sjöarna
Ladoga och Peipus mellan Estland och Ryssland. Även Novgorod
intogs. År av strider följde och 1615 började segdragna
fredsförhandlingar.
Genom
freden i Stolbova 1617 fick Sverige hela Kexholms län och Ingermanland.
Finska viken blev helt svenskt vatten, Ryssland blev utan hamn i Östersjön.
Svensk
kung: Gustav II Adolf
5.
Stilleståndet i Altmark 1629
Sverige
hade varit i krig med Polen nästan oavbrutet sedan 1561. 1629
slöts ett stilleståndsavtal, där Sverige fick behålla
det erövrade Livland och södra Estland. Sverige fick också
ett antal hamnstäder Preussen fram till 1635.
Svensk
kung: Gustav II Adolf
Genom
stilleståendet i Stuhmsdorff 1635 bekräftades
Sveriges inneha av Livland, medan hamnstäderna fick återlämnas
till Preussen.
Svensk
regent: drottning Kristina
Fred i
Oliva 1660. Livland norr om floden Düna och Estland
med Ösel erkänns som tillhörande Sverige. Johan
Kasimir avsäger för sig och sina efterkommande alla anspråk
på den svenska tronen.
Med detta fredsfördrag
avslutas de krig med Polen som haft sin orsak i dels territoriella
konflikter i Baltikum, dels polska anspråk på den svenska
kronan. Sverige uppger nu ambitionerna att kontrollera all strand
runt Östersjön.
Svensk
kung: Karl XI (förmyndarregering)
6.
Freden i Brömsebro 1645
Efter
ett framgångsrikt svenska angreppskrig (Torstenssonskriget)
slöts 1645 fred i Brömsebro.
Sverige
fick Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel, samt Halland
på 30 år. Dessutom oinskränkt tullfrihet i Öresund.
Svensk
regent: drottning Kristina
7.
Westfaliska freden 1648
30-åriga
kriget avslutades med Westfaliska freden.
Sverige
fick ett antal områden i norra Tyskland: hela Vorpommern med
ön Rügen, delar av Hinterpommern, Wismar, Bremen och Verden.
Svensk
regent: drottning Kristina)
8.
Freden i Roskilde 1658
Danmark
hade besegrats efter Karl X Gustavs tåg över Bält.
Fred slöts 1658 i Roskilde.
Sverige
fick Skåne, Blekinge, Halland (utan tidsgräns) och Bohuslän.
Samt Bornholm och Trondheims län.
Svensk
kung: Karl X Gustav
9.
Freden i Köpenhamn 1660
Efter
ett nytt krig mellan Danmark och Sverige sluts en ny fred, i Köpenhamn
1660. Karl X Gustav har nu hunnit avlida.
Sverige
får lämna tillbaka Bornholm och Trondheims län.
Svensk
kung: Karl XI (förmyndarregering)
10.
Freden i Nijmegen 1679
Sverige
hade dragits in i ett krig vid Frankrikes sida 1674, ett krig som
gick dåligt. Fred slöts i Nijmegen i Holland, 1679.
Den
innebar i huvudsak att Sverige fick avträda sin del av Hinterpommern.
Svensk
kung: Karl XI
11.
Frederna i Stockholm 1719-20
Det stora nordiska
kriget slutade ju illa för Sverige efter Poltava och Karl XII:s
död. Freder med Danmark, Hannover och Preussen slöts i Stockholm,
med Ryssland i Nystad.
Till
Hannover fick Sverige avträda Bremen och Verden, till Preussen
Stettin med del av Vorpommern samt öarna Usedom och Wollin.
Svensk
regent: drottning Ulrika Eleonora
12.
Freden i Nystad 1721
Till
Ryssland fick Sverige avträda stora landområden: Livland
och Estland, med öarna Ösel och Dagö. Ingermanland,
Viborg med län samt södra delen av Kexholms län.
Svensk
kung: Fredrik I
13.
Freden i Åbo 1743
I
det av hattpartiet startade angreppskriget mot Ryssland led Sverige
nederlag. Hela Finland ockuperades av ryska trupper.
Fred
slöts i Åbo 1743.
Sverige
kom då undan med smärre landavträdelser i sydöstra
Finland - mot att Ryssland fick bestämma svensk tronföljare.
Svensk
kung: Fredrik I
14.
Traktat om Nordkalotten 1751
1751
slöts ett gränstraktat med Danmark-Norge, om Nordkalotten.
15.
Freden i Fredrikshamn 1809
Gustav
IV Adolf hat mot Napoleon ledde till att Ryssland - efter överenskommelsen
med Frankrike i Tilsit 1807 - gick in i Finland, som på nytt
ockuperades.
Genom
freden i Fredrikshamn tvingades Sverige avträda hela Finland
och delar av det egentliga Sverige - gränsen drogs vid Torneå
och Muonio älvar. Dessutom avträddes Åland.
Svensk
kung: Karl XIII
16.
Freden i Kiel och Konventionen i Moss 1814
Efter
framgångsrika svenska fälttåg på kontinenten
under ledning av kronprinsen, den f.d. franske generalen Karl Johan
Bernadotte, kom freden i Kiel 1814.
Danmark
tvingades därvid avträda Norge till Sverige, mot att Sverige
till Danmark avträdde svenska Pommern (vid Wienkongressen ett
år senare skulle svenska Pommern istället komma att tillfalla
Preussen)
Danskarna
och norrmännen försökte efteråt hindra en anslutning
av Norge till Sverige. Den danske prinsen Christian Frederik lät
sig den 17 maj 1814 väljas till kung i Norge.
Med
militära medel tvingar svenskarna norrmännen att acceptera
en union med Sverige, där Sveriges kung även blev Norges.
Norge skulle behålla en hög grad av självständighet,
med en egen riksdag, stortinget.
Detta
beslöts genom konventionen i Moss. Unionen bestod fram till 1905.
Svensk
kung: Karl XIII
Jan
Milld, den 7.1.2007
