Det var tre europeiska stormakter som stred om territorier och inflytande i Nordamerika: Storbritannien, Frankrike och Spanien. Tidigare hade även Nederländerna funnits med i bilden, i området Delaware och norrut.
Före 1763 såg det ut enligt nedan.
I ett krig erövrade England 1763 franska områden fram till floden Mississippi.
Vid den amerikanska självständighetsförklaringen 1776 bestod det självständiga USA av 13 delstater utmed Atlantkusten, från Maine i norr till Georgia i söder (gult på kartan nedan). Efter freden 1783 tillfördes USA ytterligare ett område fram till Mississippi (grönt på kartan).
Frankrike hade fortfarande kvar det enorma Louisianaterritoriet, väster om Mississippi, från Mexikanska golfen i söder upp till 49:e breddgraden (nuvarande gräns USA-Kanada).
År 1803 sålde Napoleon hela detta område till USA (blått på kartan ovan, grönt på kartan till höger).
Några år därefter, 1819, köptes även Florida - från Spanien.
Texas hade efter krig med Mexiko blivit en självständig stat. 1845 upptogs Texas som en delstat i USA.
1846 avträdde Storbritannien en kuststräcka vid Stilla Havet: Oregonterritoriet
Krig med Mexiko utbröt samma år och slutade 1848 med att även Kalifornien och staterna i höjd därmed, inåt land inlemmades i USA.
Ur boken "Vilda Västern" av Kjell Genberg:
"Det var inte alla nybyggare som gav sig av västerut på 1840-talet och hade Oregon i sikte. Några av dem vek av från Oregon-spåret ner mot Kalifornien som då ägdes av Mexiko. Den första grupp amerikaner som kom till Kalifornien slog sig ner i närheten av Stockton och det skedde redan 1841. De följdes snart av flera och deras gemensamma hopp var att Kalifornien snart skulle bli en del av USA. Men Mexiko vägrade att sälja.
Det blev bråk mellan de amerikanska nybyggarna och de mexikanska jordägarna. Den vanliga visan följde - amerikanska soldater skickades till Kalifornien för att skydda nybyggarna."
"Den 13 maj 1846 förklarade USA krig mot Mexiko..."
Alaska köptes av Ryssland 1867.
Ur
boken "Vilda Västern" , bildtext: "Vid middagstid
den 22 april 1889 gick startskottet för koloniseringen av Oklahoma.
Tusentals nybyggare red iväg för att hinna fram till den jordremsa
de hade valt ut. Var och en fick 160 acres (64,7 hektar). Efter att
de hade brukat jorden i sju år fick de behålla den."
|
Före år 1600 fanns cirka 1 miljon indianer norr om floden Rio Grande (nuvarande gräns USA-Mexiko), i olika stammar som talade 2.000 olika språk. Det vita medförde inte bara hästar, får och vapen. De medförde även sjukdomar.
När antalet indianer snabbt decimerades var det inte bara genom att indianer dödades i krig eller att deras försörjningsmöjligheter rycktes undan, smittsamma sjukdomar spelade också en roll.
De flesta känner väl till att indianstammar i nuvarande Latinamerika - Inka, Maya och Asteker - hade en högre utvecklad kultur än stammarna i nuvarande USA. Dock finns en schablonbild av nordamerikanska indianer. Sådana associeras främst prärieindianer som Sioux, Cheyenner, mfl, kanske även Apacher i Klippiga bergen.
Dessa har också fastnat i vårt medvetande genom indiankrigen i slutet av 1800-talet. Krig som ur en synpunkt blev ofrånkomliga, eftersom de vita nybyggarna och den amerikanska staten hela tiden bröt mot träffade avtal med indianerna.
Alla indianstammar var dock inte nomadiserande och flyttade runt med sina tält, "wigwams". Alla levde inte främst på att jaga bufflar.
I sydöstra USA, kring Appalacherna - från Virginia ned till Flordia och närmare Mississippi - fanns Cherokees och ytterligare fyra indianstammar: Chickasaw, Chocotaw, Creek och Seminole. Dessa var mer bofasta och utvecklade. De odlade även grödor, framförallt majs. Hos Cherokees hade kvinnan en stark ställning.
Det första möte mellan engelsmän och Cherokees inträffade i Richmond, Virginia. Det första kända avtalet mellan engelsmän och Cherokees är från 1684, efter att engelsmän inrättat en bosättning i Syd-Carolina. Ganska ofta ska Cherokees ha lierat sig med britter för att bekämpa andra indianstammar.
Under perioden 1700-1763 konkurrerade tre europeiska stormakter om inflytande i området: England, Frankrike och Spanien. Det var en klar skillnad på hur de behandlade indianerna. Medan framförallt fransmännen fritt blandade sig med indianerna intog engelsmännen en annan hållning. De såg ned på indianernas levnadssätt och det förekom bara undantagsvis att en engelsman gifte sig med en indianska.
När handelsmän från Cherokees fått sina kontakter med européerna kunde det se ut som nedan , enligt framställningen på det historiska muséet i indianreseveratet i västra Nord-Carolina:
Vid tidpunkten för det "amerikanska frihetskriget", dvs när nybyggarna i Amerika gjorde sig fria från England, tog Cherokees ställning mot denna självständighetssträvan. England sågs trots allt som den bättre garanten för indianernas rättigheter.
Cherokees var inte bara mer utvecklade än andra indianstammar i USA, de visade också en benägenhet att ta till sig inflytande utifrån och anamma europeisk kultur. Många lärde sig läsa och tala engelska, de klädde sig och bodde som européer. Många blev kristna.
I början av 1800-talet lyckades en Cherokee - Sequoyah (bilden t.v.) - utarbeta ett alfabet för cherokee-språket, omfattande 86 tecken. 1825 översattes Bibeln till till Cherokee. En tryckpress införskaffades till indianernas centralort New Echota i norra Georgia. Där utgavs sedan tidningen "The Phoenix", på både engelska och cherokee.
Steg för steg hade Cherokees trängts tillbaka från sina tidigare jaktmarker, genom ankomsten av alla nybyggare.
Av samma skäl ökade alltmer trycket på dem att flytta västerut, till ett område ända borta vid Oklahoma. Många Cherokees förmåddes att flytta frivilligt, men de flesta ville naturligtvis stanna kvar där de växt upp.
Under ett krig i början av 1800-talet hade Cherokees stridit på amerikanska arméns sida mot andra indianer. En amerikansk befälhavare, Andrew Jackson, hade därvid räddats till livet av en Cherokee, Junaluska.
Samme Jackson blev 1829 president i USA, och drev som sådan igenom ett kongressbeslut om tvångsförflyttning av samma indianer som tidigare hjälpt honom. Cherokees överklagade till USA:s högsta domstol och fick rätt, men Jacksson struntade i detta domslut. Junaluska uppvaktade Jacksson och vädjade för sina stamfränder, men inte heller det hjälpte.
Efter att guld upptäckts, eller troddes ha upptäckts, i området blev det särskilt bråttom att få iväg indianerna.
1838 genomfördes en uppsamling och inspärrning i koncentrationsläget av de Cherokees som inte givit sig av. Det handlade om 15.000. På hösten samma år blev de deporterade.
I historien går detta under namnet "Trail of Tears" - ung. "Spåret av tårar". Det blev två resor, en påbörjad i oktober, en annan i december. Resorna gick genom Tennessee, Kentucky, Illinois, Missouri och Arkansas, fram till Oklahoma. Det tog flera månader och så mycket som en fjärdedel - närmare 4.000 Cherokees - uppges ha omkommit. Detta pga umbäranden genom kyla, svält och sjukdomar.
En motvarande deportation hade skett av Creek-indianer två år tidigare.
 |
 |
Det rent rasistiska inslaget i denna tvångförflyttning var uppenbart: det hjälpte inte att enskilda indianer europeiserats och på alla sätt försökt anpassa sig de vitas livsstil. Bara pga sin rastillhörighet skulle de bort från området!
En del Cherokees lyckades uppenbarligen gömma sig undan. Det är deras ättlingar som nu befolkar indianreservatet i södra Appalacherna. Idag finns alltså två grupper av Cherokee-indianer - en i Nord-Carolina och en i Oklahoma.
President Andrew Jackson hade 1829 uttalat: "Jag föreslår avsättande ett stort område väster om Mississippi... att garanteras till indianstammarna, så länge som de finns där."
Kongressen beslöt fem år senare att hela USA:s dåvarande område väster om staterna Missouri-Louisiana skulle vara indianernas land: "Inga vita personer skulle tillåtas att slå sig ned i indianlandet. USA:s militära styrkor skulle användas för att gripa vita som befanns bryta mot förbudet."
När de vitas expansion västerut sedan fortsatte blev även dessa indianområden inskränkta. De löften som givits var i längden inte mycket värda.
Trots alla svek från de vita, trots den brutala behandlingen, har Cherokees deltagit i USA:s krig, såväl inbördeskriget 1861-65 (på båda sidor!) som i världskrigen.
Begreppet indian-"reservat" ska inte tolkas som att Cherokees är tvungna att bo just där. Det är helt frivilligt, de har rätt att bosätta sig varsomhelst i USA.
Det ska heller inte tolkas som att vita skulle vara förhindrade att arbeta och bo inom reservatet, en del gör uppenbarligen det.
Innebörden är ändå att reservatet ska ha en styrelse av indianer och för att få deltaga i val av styrelse måste man själv s.a.s. ha en viss portion indianblod i sina ådror.
Det är är ett bekymmer och en utmaning att unga Cherokees glömmer sitt språk och smälter in helt i den amerikanska kulturen. Fortfarande lär det dock finnas äldre Cherokees som inte lärt sig engelska, utan bara kan sitt eget språk.
Bilderna nedan är från en parad, som råkade inträffa just när vi var där på besök. En s.k. small-town-parade, där stadens invånare visar upp sig för sig själva och varandra. Något som verkar kunna befrämja sammanhållning och social kontroll.
Vår kusin Jill, som sett många sådana parader i olika småstäder, utbrast förtjust att detta var en av de bästa parader som hon hade sett.
Det kan också nämnas att inom reservatet hade man tillstånd att driva ett kasino. Tydligen var detta populärt, och inbringade en del pengar till indianreservatet.
Jan Milld
