Denna USA-resa skedde 2007 - alltså 40 år efter min senaste.
Den här gången reste jag inte ensam, utan tillsammans med min kusin Kjell (vänstra bilden nedan, i mitten) och hans son Olle (t.v.).
Kjells far - Janne - var bror till min mamma. Kjell hade också besökt Rockford, i slutet av 1960-talet.
 |
 |
 |
Nu var varken Gerda, Thora eller deras män kvar i livet. Vårt främsta mål var att träffa Dororthy och Art, som hunnit bli över 90 år gamla och bodde på en inrättning för äldre i staden Brevard i östra North Carolina.
I likhet med många andra nyblivna amerikanska pensionärer hade Jill och hennes man Glenn för några år sedan köpt ett hus i lilla Brevard.
Jack (vänstra bilden ovan, t.h.) hade - i skarp kontrast till denna lugna miljö - en stor våning i New York, på södra Manhattan.
Jill och Glenn har tre gånger tidigare besökt Sverige, varvid Kejll och jag träffat dem. Jack har en gång besökt oss i Sverige, varvid också han uppskattade norra Ölands bad- och cyklingsmöjligheter.
Först flög vi till New York, med det amerikanska flygbolaget Continental Airlines. Vi anlände till flygplatsen Newark i New Jersey, därifrån for vi vidare med taxi till Manhattan, genom en tunnel under Hudsonfloden - 70 dollar för tre personer.
 |
 |
I NYC stannade vi några dagar. Sedan tillbaka till Newark, där vi tog inrikesflyg till Asheville i NC. En behaglig flygresa i ett litet plan, där man kunde få samtidigt fönsterplats och plats vid gången. I Asheville mötte Glenn (i mitten på bilden nedan t.v.) upp med en van och körde oss till huset i Brevard.
I North Carolina tillbringade vi sedan fem dagar, med många trivsamma utflykter i bergen (Jill i mitten på bilden nedan t.h.).
 |
 |
Denna USA-resa omfattade totalt tio dagar och skedde i slutet av september och början av oktober. Även i normala fall är det ganska varmt denna årstid, varje fall i en sydstat som North Carolina. Just detta år var det ovanligt varmt, med temperaturer kring 30 grader Celsius och stark sol nästan varje dag.
Mycket promenerande blev det. Ändå gick vi inte ned i vikt (åtminstone jag kunde ha behövt det), eftersom amerikanarna hela tiden proppade oss fulla med god mat.
Jan Milld
