År 2006, juni |
År 2006, juni |
I min aprilkommentar skrev jag om politisk korrekthet i skolan, där man i Ytterbyskolan föreslagit att elevers åsikter skulle påverka betygssättningen. Nu har skolan fått klartecken av Skolverket. Oklarheten är dock påtaglig.
Det talas om att kunna "tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt". Man hänvisar också till en formulering i läroplanen: "Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer."
Vad betyder detta? Vad är det, utöver odiskutabla faktakunskaper, som ska påverka betygssättningen?
Är det uppfattningar om hur verkligheten är, hur det idag ser ut i det svenska samhället?
Är det åsikter om målet - om det önskvärda, vad som är ett gott samhälle?
Är det bedömningar av medel - om vilka politiska åtgärder som är ändamålsenliga, för att närma sig målet?
Är det egen politisk verksamhet, i form av organisationsmedlemskap och deltagande i möten?
Är det våldsutövning - med eller utan politiska förtecken - utanför skolan?
Är det våldsutövning inom skolan, eller andra trakasserier mot personer på arbetsplatsen?
Är det allmän stökighet, dock ej riktad mot andra personer - som lektionsfrånvaro, sen ankomst, slarv med läromedel, dålig uppmärksamhet och allmän nonchalans?
Jag kan inte utläsa vad Skolverket och Ytterbyskolan avser och jag undrar om de ens själva vet detta.
Kan det vara så att otydligheten är medveten, då den skapar mer utrymme för godtycke? Den ger då manöverutrymme att genom betygssättningen bestraffa redan uppfattningen att den hittills förda invandringspolitiken medfört problem för det svenska samhället, eller åsikten att den fortsatta invandringen bör minskas.
MED EN VÄLVILLIG TOLKNING kan den aktuella åtgärden ses som en form av återinförande av betyg i uppförande och ordning. Ett uppenbart behov, med tanke på arbetssituationen i klassrummen och hur dåligt den svenska skolan presterar!
Men i diskussionen kring Ytterbyskolans planer har förekommit de vanliga pk-begreppen, om å ena sidan "tolerans" å andra sidan kamp mot "fördomar", ""främlingsfientlighet" mm. "Svenskfientighet" har inte nämnts som något problem.
Därmed står klart hur det handlar om en ensidig historia. Åtgärden riktar sig bara mot svenska elever, inte mot elever med utländsk bakgrund. Förekommer inte dåligt uppförande eller mobbing, hot eller våld, från invandrarelever?
Visst gör det! I själva verket är det väsentligt vanligare där än bland svenska elever. Det hör nog till ovanligheterna att svenska pojkar skriker "hora" åt invandrarflickor i skolan, eller åt kvinnliga lärare . Skulle så ske, är det ett beteende som man snappat upp från invandrarelever.
Ytterbyfallet visar på klimatet i den svenska skolvärlden. Ett klimat av förfall - intellektuellt, kulturellt och moraliskt.
Ett annat exempel ges från Värmland, Stockholm och skolor runtom om i Sverige, när rektorerna vägrar låta Sverigedemokraterna deltaga i skolpresentationer, tillsammans med de andra partierna.
Som väljare kan man tycka att det är en brist när samtliga partier i den svenska riksdagen är överens om det mångkulturella projektet, när där inte finns ett enda parti som opponerar mot den pågående samhällsupplösningen.
Rektorernas argument mot SD är just att partiet skulle utgöra ett alternativ, genom sin kritiska hållning till den förda invandringspolitiken. (Fast man kallar det inte så, man säger att partiets linje står i strid med skolans "värdegrund" och med demokratiska principer.)
I skolorna ska bara en åsikt i denna fråga få komma fram, eleverna ska inte erbjudas några valmöjligheter. De tilltros inte förmågan att jämföra alternativ och göra egna bedömningar.
För övrigt samma hållning som intas av statstelevisionen (den som kallar sig "Fri Television").
Funktionen av detta ställningstagande är inte bara att "skydda" eleverna respektive medborgarna från vad sverigedemokrater kan ha att säga. En viktigare funktion är kanske att statuera exempel och skapa rättning i leden.
Genom att förknippa helt rimliga politiska ståndpunkter med ett parti som peststämplats sänder man ett budskap till politiker inom andra partier var gränserna för det tillåtna går.
Samtidigt sänds ett budskap till eleverna: meningsmotståndare ska man inte lyssna på, de behöver inte mötas med fakta och argument. I förlängningen av detta synsätt blir det OK att låta våldet avgöra vem som "har rätt".
Ett tredje exempel utgörs av de många fall då lärare som är medlemmar i Sverigedemokraterna drabbas av repressalier eller direkt yrkesförbud. Det mest kända fallet gäller Richard Jomshof , men i maj 2006 aktualiseras ytterligare ett fall.
Det gäller Höglandsskolan i Stockholm. Det hade uppdagats att en lärare i samhällskunskap på skolan var aktiv inom Sverigedemokraterna. Ingen hade någon kritik mot lärarens sätt att sköta sin undervisning, ingen påstod något annat än att han höll sina personliga politiska uppfattningar utanför skolan.
En kvinnlig elev, med håret färgat svart, fick framför TV-kameran föra elevernas talan.
Hon krävde att läraren skulle få yrkesförbud, han skulle inte få fortsätta arbeta på skolan. Redan vetskapen att han bar på så hemska åsikter som att invandringen till Sverige behöver minskas kändes outhärdlig för flickan. Hon uppfattade det som "kränkande", inte minst gentemot alla invandrare i landet .
Det är inget fel på de uttalade målsättningarna för den svenska skolan - om att skapa självständiga och demokratiskt sinnade individer, att få fram medborgare som är kritiskt tänkande samtidigt som de kan visa tolerans mot oliktänkande.
Problemet är att så många rektorer i praktiken arbetar för raka motsatsen.
De måste ges underkänt!
|
|
| Jan Millds hemsida |
