I SvD den 25/4 -02 hade Gudrun Schyman och Ali Esbati 1) en debattartikel om invandringen. Som de ser det är alla invandringskritiker "rasister", och för fram ett "människofientligt" budskap.

Vid en närmare läsning av texten framgår att vad Vänsterpartiet ser som "människor" i sammanhanget i första hand är utlänningar. Svenskars intressen väger lätt.

De två debattörerna säger sig visserligen vilja förändra samhällets "strukturer", vilket tydligen skulle förbättra situationen även för svenskar. Men detta är ju ett oklart löfte för en obestämd framtid. 2)

Vad som gäller redan idag är "alla människos lika värde" och som konsekvens av detta pläderas för "en generell välfärdspolitik som omfattar alla invandrade..."

Som ny på en arbetsplats får man inte genast full lön, det tar några år innan man kommer dithän, man måste ha litet tålamod och kvalificera sig. Här får inget sådant gälla, det vore - med vänsterpartisternas synsätt - liktydigt med diskriminering, människofientlighet och rasism. Här är det rättigheter som gäller - däremot inte några skyldigheter. Allt genast! 3)

---

Någon större skillnad mellan (v) och (s) tycks inte råda.

I Metro den 26/4 rapporterade en nyhetsartikel om Sveriges agerande inom EU, beträffande s.k. flyktingmotagning. 4) Där framgår att de svenska företrädarna är pådrivande för ökad generositet:

"Regeringen hade för något år sedan förhoppningar om att EU-länderna skulle kunna enas om höga miniminivåer för asylmottagning, till exempel för rätten till rörelsefrihet, rätt till arbete och ekonomiska bidrag."

Vår migrations- och biståndminister, Jan O Karlsson, uttrycker sin besvikelse över att inte ha nått längre. Artikeln fortsätter:

"Sverige anser också att det är en mänsklig rättighet att som asylsökande få röra sig fritt och få välja var man vill bosätta sig. EU-direktivet medger en rad undantag för medlemsstaterna att begränsa asylsökandes rörelsefrihet."

Här handlar det alltså om människor som ännu inte fått sin asylansökan behandlad, och där det inte står klart om de verkligen ska få stanna i Sverige. Ändå talar man om det som en "mänsklig rättighet" att de ska kunna resa runt i vårt land, på vår bekostnad.

Vad erfarenheten visar är ju att bara en liten andel av de asylsökande verkligen är att betrakta som flyktingar.

Vad erfarenheten också visar är att Sverige för kriminella utlänningar fungerar som en sockerbit gör för flugor. Ej att förundra sig över! Här finns "jaktmarker" - mycket av snabba pengar och inga kännbara straff vid brott.

De som får betala för dessa heliga rättigheter och denna "mänsklighet" blir vanliga svenskar. Där kan priset i enskilda fall bli mycket högt.

---

Vad ligger bakom denna politik?

Vore det politiskt förföljdas intressen man ville värna, då vore det konsekvent att dra ned på materiella förmåner under en första tid - det kunde vara ett sätt att automatiskt sålla bort lycksökare från verkliga flyktingar.

Men så gör alltså inte våra makthavare. Vilka är deras motiv? Vad vill de uppnå?

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Ali Esbati är ordförande i Ung Vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund. Han har tidigre pläderat för att "röka ut" östermalmsborna, nyligen har han föreslagit "visselkonserter" för att hindra meningsmotståndare att att kunna höras, när de håller valmöten. (Åter till texten)

2) I själva verket är denna v-retorik tom och utan trovärdighet. Hur skulle Sveriges läge kunna förbättras i framtiden utan en fungerande skola? Inom skolpolitiken representerar Vänsterpartiet en helt destruktiv linje. För (v) är "ordning" ett fult ord. (Åter)

3) Detta synsätt delas på borgerligt håll. I DN i april 2002 skriver Hanne Kjoller indignerat: "Danmark håller på att skapa ett A-lag och ett B-lag av danskar... enligt ett av lagförslagen så är det hårfärgen som avgör vilken rätt man har till exempelvis socialbidrag. Nej, så står det förstås inte. Men det blir innebörden av den lag som går ut på att man först efter sju år i landet omfattas av samma trygghetssystem som de infödda." (Åter)

4) Så kallad, eftersom det i praktiken inte rör sig om politiskt förföljda annat än i undantagsfall. (Åter)