Sverigedemokraternas möte i Medborgarhuset i Stockholm den 27 februari gav en bild av SD som föga stämde med vad massmedia försöker förmedla, dvs ett parti av vildsinta skinnskallar. Lokalen var fylld till sista plats, men där fanns inte en enda sådan figur. Åhörarna såg ut som ett tvärsnitt av svenska folket - män och kvinnor, unga och gamla.

I konflikten Israel-Palestina hade man olika åsikter, men nu gäller det Sverige, därom var alla överens. Många hade gjort egna erfarenheter av det mångkulturella projektet och därför tagit steget att ansluta sig till detta svartmålade parti. Det var människor som jag direkt kunde känna samhörighet med.
På detta SD-möte träffade jag Tage Ölund. Senast vi sågs var för 25 år sedan, när vi båda var aktiva i Socialistiska Fackklubben på SL. Nu hade han gått med i SD. Oberoende av varandra hade vi alltså dragit liknande politiska slutsatser. Egentligen var det inte vi som ändrat oss - nu som då vill vi värna svenska arbetares intressen. Vad som hänt sedan 1977 är att svenska arbetare svikits av både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Tage arbetar nu som yrkesvägledare i ett invandrartätt område och har, föreställer jag mig, hunnit möta en del attitydproblem, kunnat notera falskheten i den officiella propagandan kring arbetslösheten.
Tage är inte det enda exemplet. Redan för några år sedan stötte jag ihop med Gunnar, som i början av 80-talet satt i styrelsen för HUFF tillsammans med mig. Han hade också gått med i SD, men vid en tidpunkt då ett sådant steg föreföll mig oöverlagt.

På detta SD-möte fanns förmodligen fler tidigare socialister och/eller fredsaktivister. Deltagarna utstrålade hursomhelst ett allvar och engagemang för Sveriges framtid. Det var svenskar som sett hur det mångkulturella projektet skapar orättvisor, som i sitt eget liv märkt hur tryggheten minskade genom nedmonterad välfärd.

Detta återspeglades också i flera kommentarer som jag fick på mitt förslag till valmanifest. SD måste betona "den social dimension", ansåg en mötesdeltagare. En annan konstaterade att det numera finns en hel del bostadslösa och tiggare i Stockholm, men att dessa bara är svenskar. En tredje gick fram till mig efter mötet och tyckte att ordet "folkhem" borde finnas med i valmanifestet.

Under mötet hade en man givit uppgifter om det nyligen genomförda äldreförsörjningsstödet, skräddarsytt för äldre invandrare som just kommit till Sverige. Vi fick siffror som visade att detta skattefria bidrag tillsammans med hyra motsvarar en bruttoinkomst på cirka 14.000 kronor - dvs mer än vad många svenska pensionärer har att röra sig med!

Denna nyligen genomförda reform säger något om våra riksdagsledamöters tankevärld och lojaliteter. Kan behovet av ett nytt parti i Sveriges riksdag visas tydligare?

TILL SIST kan noteras att en riksdagsledamot, Sten Andersson, var med på SD-mötet. Sommaren 2000 valsade han runt i dagstidningsrubriker för att ha undertecknat ett "rasistiskt upprop".