År 2002, vecka 14 |
År 2002, vecka 14 |
En diskussion som makthavarna inte vill ha är hur mycket invandringen kostar. Istället vill man att frågan ska lyda: "Hur ska vi kunna klara oss i Sverige i framtiden, om inte invandringen kan ökas?"
Bakgrunden är då sjunkande nativitet och stora åldersgrupper som går i pension. Resonemanget skiljer inte på olika typ av invandring, utan förutsätter att invandrare i allmänhet blir ett tillskott för arbetsmarknaden.
Verkligheten är dock mer komplicerad än så:
1. För det första har vi redan idag många arbetslösa i Sverige. Detta gäller trots efterfrågan på arbetskraft. Företagen annonserar efter sökande, men får inga. Många av de arbetslösa vill tydligen inte ha de arbeten som erbjuds, eller så saknar de nödvändiga kvalifikationer. 1)
2. För det andra finns det många i arbetsför ålder som inte ens står till arbetsmarknadens förfogande. De är "ej i arbetskraften". Det handlar om 1,2 miljoner människor i åldersgruppen 16-64 år. Där ryms studerande 2) , värnpliktiga, hemarbetande och förtidspensionerade. 3)
Hur stor andel av dessa är invandrare? Det har mig veterligen inte redovisats, men blir - mot bakgrund av etablissemangets egen propaganda för mer invandring - intressant att få veta!
3. För det tredje. Hur är det med de som faktiskt invandrat till Sverige under 1990-talet? Hur många av dem försörjer nu sig själva? Tillgängliga uppgifter tyder på att det är bara en minoritet:
"Bara 13 procent av de flyktingar som kom till Sverige 1995 var självförsörjande tre år senare. Integrationsverket har studerat en grupp på nästan 20.000 personer, flyktingar och deras anhöriga, mellan 1995 och 1998. Kartläggningen visar att den undersökta gruppen inte lyckats etablera sig på den svenska arbetsmarknaden." (AB den 16/2 -02)
"20-30 procent avslutade svenskundervisningen med godkänt betyg inom tre år. 13 procent av flyktingarna och deras anhöriga klarade sin försörjning utan bidrag tre år efter påbörjad introduktion." (SvD den 25/2)
Om Sverige inte kan få de hittills invandrade i arbete - hur kan någon tro att ytterligare invandring skulle lösa några problem?
Utöver kostnaderna för arbetslöshet och bidragsberoende kommer kostnader av annat slag. Av naturliga skäl är de svårmätbara. Medias mörkande gör det än svårare att få en överblick.
Jag tänker på människor som kommit in på arbetsmarknaden, men som saknar nödvändiga kvalifikationer och inte klarar jobbet. Invandrare som pga kvoteringstänkande, pk-tryck eller slapphet fått arbeten som de aldrig borde ha fått.
"FALSK LÄKARE FICK UTFÖRA OPERATIONER". "Kvinnan opererade på Danderyds sjukhus. Problemet var att hon inte var läkare, uppger Dagens Medicin. 1992 flyttade den i dag 50-åriga kvinnan, född i Filippinerna, till Sverige från Schweiz. Hon påstod sig vara ortoped, specialiserad inom handkirurgi..." (Expressen den 27/2 -02)
Några månader tidigare kunde man i Nynäshamns-Posten läsa om en tandläkare som fått ett stort antal klagomål på sig för felaktiga behandlingar. En mängd liknande fall har förmodligen dykt upp i olika tidningar under det senaste decenniet, men det har mig veterligen inte presenterats någon samlad bild.
Jag skulle vilja se en kartläggning genomförd, som ger svar på frågorna:
1. Hur mycket av felbehandlingar förekommer inom vården? Vad har det kostat i pengar, tid och lidande?
2. Hur har inkompetenta läkare, tandläkare mm någonsin kunnat bli anställda? I vilken utsträckning är det fråga om svenskar respektive invandrare? 4)
Även där följden inte leder till direkt fara för liv och lem kan konsekvensen av kvoteringstänkandet bli en ineffektiv verksamhet och en ökad arbetsbörda för övriga anställda. En sjuksköterska i DN den 24/5 -01: "Hur skall jag kunna leva upp till mitt ansvar när mina medarbetare inte har någon utbildning? Många kommer direkt från gatan. De kan knappt skriva sitt namn på tidkorten. De flesta kan inte tala svenska."
Mona Sahlin påpekar gärna att de till Sverige fjärrinvandrade har så hög utbildning. Låt oss förutsätta att det skulle vara just så. 5)
Då blir det fråga om brain-drain - en form av utsugning av u-länderna. Vi dränerar dem på kvalificerat yrkesfolk, som de skulle ha behövt för sin egen uppbyggnad.
Det politiskt korrekta svaret på detta är att det rör sig om flyktingar, personer som drabbats av politisk förföljelse och mot sin vilja tvingats lämna sitt land. Men varför har de då inte sökt asyl på närmare håll?
Få av afrikanerna i Sverige har fått asyl, sitt PUT har de vanligen krånglat till sig på annat sätt. Det är inte ovanligt att man efter att ha gäststuderat i utlandet, och kostats på en dyr utbildning, inte vill återvända till hemlandet.
Kampanjandet för ökad utomeuropeisk invandring blir märkligt också mot bakgrund av Sveriges anslutning till EES-avtalet och nu medlemskapet i EU. Detta gör att vi har en gemensam arbetsmarknad med åtminstone halva Europa, där det bor flera 100 miljoner människor.
Om det finns gott om vakanser på den svenska arbetsmarknaden - varför kan den inte attrahera människor från andra EU-länder?
DET FINNS EN OÄRLIGHET i den oro som etablissemanget uttrycker för en åldrande svensk befolkning. En dubbel oärlighet:
A. Den låga nativiteten grundas i bl.a. bostadsproblem, otrygghet och försvårad familjebildning - konsekvenser av etablissemangets politik.
B. Man vidtar nu åtgärder för att locka hit fler äldre invandrare, dels genom äldreförsörjningsstödet, dels genom liberaliserade regler för anhöriginvandring.
Den enda konsekvens som här kan ses är att man vill byta ut det svenska folket - kosta vad det kosta vill.
1) Det finns också uppgifter om att arbetsförmedlare kan råka illa ut, om de gör sig impopulära. (Åter till texten)
2) En av de många i denna grupp är den somaliske s-politikern Abdirisak. Trots att han var studerande hade han tillgång till stora summor pengar att sända utomlands via al-Barakat. (Åter)
3) Till detta kommer det stora antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag. (Åter)
4) En fråga för forskningen! (Åter)
5) Men i själva verket kan ett och annat betyg vara förfalskat, eller kurserna ifråga haft låg nivå eller svag relevans för svenska förhållanden. I själva verket finns också fjärrinvandrade som alls inte haft någon skolgång. (Åter)
