År 2001, vecka 49 |
År 2001, vecka 49 |
Finns det en storsvenskhet och en svensk chauvinism?
Det tror jag att det gör. Det paradoxala är dock att den representeras främst av dem som vill göra "nationalist" till ett skällsord och som gärna prålar med hur de själva "skäms över att vara svensk".
Första gången jag blev varse en svensk storebrorsattityd 1) gentemot danskarna var under Olof Palmes tid som statsminister. En liten gränskontrovers hade uppstått kring några öar och fiskerättigheter, varvid Palme tog till brösttonerna. Den danske statsministern Elleman-Jensen bet då ifrån på skarpen, om att ingen part har något moraliskt tolkningsföreträde. Palme fick backa, jag tror den danska reaktionen gav honom en nyttig tankeställare.
Nu sticker dock storsvenskheten åter upp sitt fula tryne.
Redan att vara svensk är, gentemot våra grannländer, en anledning att ge akt på sina egna attityder. 2) Är vederbörande dessutom journalist, då blir det "code red". Svensk och journalist - det kan bli en helt förödande kombination av förträfflighet!
Precis detta är vad vi nu kunnat bevittna, i samband med det danska valet. Alla spärrar tycks ha släppt, det formligen ångar av självgodhet och översittarmentalitet. Som morgondimman över en äng, fast här både klibbar det och stinker.
På valkvällen visade svensk TV upp en repertoar av oförskämdheter. Ett grepp var att behandla ledaren för Dansk Folkeparti, Pia Kjærsgaard, som ett objekt. Inför en intervju i direktsändning kunde således en TV-journalist, med Kjærsgaard stående bredvid, prata in i kameran om hur "rasistiskt" hennes parti var. 3)
Expressen gav prov på ett annat beprövat grepp. 4) Efter valresultatet var invandrare i Danmark "rädda att bli förföljda": En artikel den 22/11 -01 avslutas: "Varför ska vi förföljas, säger Rushby, Mohammad, Amisha och Daniel."
För att understryka hotbilden har man ett fotografi där Pia Kjærsgaard sträcker upp en rak högerarm. En beskuren bild, där hon bara håller upp en påse, men avsikten är att ge association till fascisthälsningen. 5) Långsökt tolkning? I texten sägs inte bara att DF har "reaktionära idéer", där talas även om "Pia och hennes oprövade fascister..."
Expressenartikeln har vidare en sidospalt, där fyra danskar tillfrågas om valresultatet. Rubriken lyder: "SKÄMS DU ÖVER VALRESULTATET?" Bara en 6) av de tillfrågade svarar i och för sig att han "skäms", men rubriken anger ändå dagordningen.
Strået vassare är Aftonbladet den 23/11, där kolumnisten Anders Westgårdh går loss under rubriken "NÅGONTING ÄR RUTTET I STATEN DANMARK": Westgårdh hade tänkt att ta med sin familj till Köpenhamn för att "julshoppa som tokstollar" och de skulle spendera "åtskilliga tusenlappar". 7) Av detta blir emellertid intet: "Danskarna har nämligen gjort klart att utlänningar inte är välkomna."
Westgårdh känner att han måste protestera mot valresultatet i vårt grannland. Både den nye statsministern Rasmussen och DF-ledaren Kjærsgaard beskrivs av honom som "obehagliga" (ett språkbruk som känns igen). Han drar även till med "Danskjävlar."
Samma tonläge använder Metro-kolumnisten Lena Sundström den 28/11. De danska invandringskritikerna är "smånassar" med "grisiga åsikter". 8) Snart blir det dags att "damma av judestjärnorna" igen, tror Sundström.
I Expressen den 30/11 skriver Nils Schwartz, syftande på Pia Kjærsgaard, att det alltid finns "potential för en demagogisk rasist och sticka upp hydrehuvudet".
På Aftonbladets ledarsida är Lena Askling chockerad över de etablerade danska partiernas "kapitulation inför en måttlös främlingsfientlighet". Hon frågar varför Danmark, som är ett "välmående och rikt välfärdsland, med en krona som kostar oss svenskar 1.30", 9) är så "fattigt på humanism och generositet".
Finns det några som kan tävla med svenska journalister i enögdhet och oförsonlighet? Det gör det förmodligen. Därom vittnar de många krig som världen genomlidit och alltjämt genomlider...
Kanske blir det för svårt för svenska journalister att ta till sig danskarnas perspektiv, kanske saknar de förutsättningar att förstå. Det klokaste vore väl då att helt enkelt tiga om Danmark.
De danskar som deltog i valet är vuxna människor. Danmark är ett eget land. Danskarna har rätt att själva bestämma hur de ska ha det med invandringen, detta ska inte dikteras utifrån.
Samtidigt kan jag förstå reaktionen från etablissemanget i Sverige. De är rädda för en spridningseffekt. HIV, smittkoppor eller andra sjukdomar må vara obehagligt, men en smitta av folkligt engagemang - det vore verkligen farligt!
På ett sätt tycker jag att skillnaden mellan Danmark och Sverige kan jämföras med skillnaden mellan Nordkorea och Sydkorea. Delvis haltar jämförelsen, men slående är hur det politiska klimatet i Sverige liknar det i Nordkorea. Danmark däremot, har ett normalt offentligt samtal och en fungerande demokrati.
AB-kolumnisten gör sig nog dummare än vad han är, när han skriver att han som utlänning inte skulle vara välkommen i Danmark. Men helt säker är jag inte. Ibland verkar det som att de politiskt korrekta är offer för sin egen propaganda och på fullt allvar tror att de människor de stämplat som "främlingsfientliga" verkligen skulle vara emot främlingar i allmänhet.
Dansk Folkepartis migrationspolitik ligger, som jag förstått den, helt i linje med Blågula Frågors. Dvs man är inte principiellt mot vare sig arbetskraftsinvandring eller flyktingmottagning, vad man vänder sig mot är avarter och missbruk. Man vänder sig mot de främlingar som kommer till Danmark för att bidragsförsörjas utan att anpassa sig, 10) främlingar vars barn skapar problem i skolan och otrygghet i offentliga miljöer.
Jag vet ju, när jag skriver dessa rader, att det är sådant som höjer blodtrycket på PK-iter. 11) Deras position utgör då den verkliga rasismen: vissa människor 12) ska vara höjda över all kritik. Min position knyter an till Martin Luther Kings: en människa ska bedömas efter sina egna handlingar, inte efter sin härkomst. 13)
Vi måste se verkligheten utan skygglappar. 14) Partier som värnar det egna folket och som tar tag i uppenbara problem är de verkliga företrädarna för humanism.
1) Begreppet "storebrorsattityd" behöver kanske inte bara stå för något dåligt, där kan ju rymmas också en välvilja och ett ansvarstagande, men när det gäller våra relationer till danskarna framträder bara en negativ innebörd. (Åter till texten)
2) Ungefär som vi "nollåttor" kan behöva göra inom Sverige, gentemot "landsbygden". (Åter)
3) Greppet känns igen från TV-program som behandlar Sverigedemokraterna. De ska "läggas under luppen" och granskas, som en "slemmig insekt". (Åter)
4) Detta grepp har tidigare tillämpats mot Blågula Frågor, när Expo och SJF gav ut en bok om hotade journalister. BgF tillägnades där flera sidor. (Åter)
5) Med samma teknik kan vilkensomhelst politiker framställas som fascisthälsande. Jag har en sådan bild på Göran Persson, där han i själva verket kanske bara visar hur högt hans hund kan hoppa. (Åter)
6) Den överst placerade, en 15-åring. (Åter)
7) Det har väl journalister på Aftonbladet råd med, kantänka. (Åter)
8) Vem har väl inte hört talas om "Svin-Olle"? När argumenten tryter (eller helt saknas) får man istället öka grovheten på sina tillmälen. (Åter)
9) Varför är Danmark nu rikare än Sverige? Kan det bero på att invandringen till Sverige varit dubbelt så stor och hälften så kontrollerad? (Åter)
10) Anpassa sig - t ex genom att lära sig danska. (Åter)
11) PK-it = person som är Politiskt Korrekt. (Åter)
12) Läs: invandrare. (Åter)
13) Utöver en kvalitativ restriktion måste finnas en kvantitativ restriktion av invandringen. Danskarna har, liksom varje folk, rätten till fortsatt existens. Det är viktigt att värna den etniska mångfalden i världen. (Åter)
14) Eller åtminstone försöka att se utan skygglappar. (Åter)
